Släppa taget

Titel: Släppa taget
Författare: Katarina von Bredow
Serie: -
Antal sidor: 218
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap.

Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

När jag gick i mellanstadiet och kanske en bit in på högstadiet också, var Katarina von Bredows böcker extremt populära. Det fanns knappt någon som inte läst i alla fall en av hennes böcker. Själv läste jag och tyckte om alla hennes ungdomsböcker, från Hur kär får man bli till Bara inte du. Där någonstans tog det stopp och kanske kände jag att jag hade vuxit ifrån den typen av böcker. Jag ville vidga mina vyer och utforska nya genrer och nya teman. Och det gjorde jag också, men såhär sju år senare kommer jag smygande tillbaka och tycker att det är väldigt roligt och nostalgiskt att få läsa en Bredowbok igen. Det är kanske inte lika nytt och spännande som det var när jag själv var yngre än huvudpersonerna, men det betyder inte att det är dåligt. Tvärtom. Nu har jag redan upplevt den där tiden i livet själv och kan känna igen mig på ett helt annat sätt. Perspektivet har ändrats, men jag kan uppskatta allt precis lika mycket som då, bara på ett annat sätt. Det är det fina med ungdomsböcker - de fungerar precis lika bra oavsett ålder! 

Släppa taget är ett riktigt litet lyckopiller till bok. Jag blir bubbligt glad av att läsa och sitter med ett leende som sträcker sig från öra till öra mest hela tiden. Allt är så fint och mysigt och sockersött. Ja, jag vet att jag tidigare har sagt att sockersött är bland det värsta jag vet i böcker, men i just den här boken fungerar det faktiskt. Det blir aldrig för mycket och allt är inte glitter och enhörningar och regnbågar. Bredow har lyckats med en perfekt blandning av sockersött och allvarligt och trots en ganska vardaglig och typisk "hitta dig själv"-historia sitter jag som klistrad vid sidorna. Tur då att den är precis lagom lång för att sträckläsas utan att man behöver vända upp och ner på livet. 

Historien kretsar kring tvillingarna Elsa och Stella, som går sista året på högstadiet. Stella har en viktig roll i boken, men det är framförallt Elsas resa som vi får följa. Tvillingen som är lite mindre glitter och färg, som håller sig i utkanten och inte gärna kastar sig fram genom livet lika oförsiktigt och spontant som sin andra hälft. Vi får följa hur Elsa kämpar med att släppa taget om det som alltid varit och våga lite mer. Om hur hon stapplar sig fram för att hitta sin egen identitet och inte längre vara Stellas skugga. Det är en väldigt fin "hitta dig själv"-historia och jag tycker om att det faktiskt verkligen är Elsa själv som tar initiativet till allt. Hon blir inte intvingad i någon ny roll, utan det handlar verkligen om att hon ska hitta sig själv. Lyfta fram det som redan finns i henne. Visa vem Elsa är och låta sin röst bli hörd. 

Boken är inte mycket längre än tvåhundra sidor, men ändå känner jag mig väldigt nöjd när sista sidan är färdigläst. Bredow hinner med mycket historia på få sidor och avlutar precis när det är som bäst, utan att man känner att man vill ha mer. Det är precis lagom och oj, vad länge sedan det var som jag läste en bok där jag faktiskt kände mig nöjd när den tog slut. Det är alltid en jobbig cliffhanger eller så tar bara boken slut hux flux, utan ett ordentligt slut och utan någon planerad uppföljare.

Jag kan inte komma ihåg att jag tänkte speciellt mycket på språket i Bredows böcker när jag var yngre, då var det mer historierna som stod i centrum, men nu tänkte jag på det desto mer. Bredow skriver på ett lättsamt och fartfyllt sätt som passar alldeles utmärkt för den här typen av böcker. Det är träffsäkert, enkelt och modernt. Jag stannar upp flera gånger och markerar meningar och stycken som jag tycker extra mycket om. Och det blir många markeringar. Väldigt många. Dessutom älskar jag hur samtida och levande allt känns med referenser till bland annat youtube och låtar som jag själv sitter och lyssnar på idag. Det behövs fler böcker som så tydligt utspelar sig här och nu. Visst, det kanske inte alls fungerar om tjugo år, men tänk så många som faktiskt får känna igen sig och njuta av boken nu. Det är väl minst lika viktigt som att en bok ska kunna leva vidare i generationer, eller? 

Om du letar efter en snabbläst och mysig bok i högstadiemiljö, med en fin och träffande historia om att hitta sig själv och väga släppa taget är det här precis rätt bok. Lägg till en otroligt söt kärlekshistoria, ett träffsäkert och fångande språk, samt en fin syskonrelation på det så kan det nästan inte bli bättre. 

Favoritcitat

//Frida