Titel: I'd Tell You I Love You, But Then I'd Have To Kill You
Författare: Ally Carter
Serie: Gallagher Girls, #1
Betyg: 2,5/5
Cammie Morgan is a student at the Gallagher Academy for Exceptional Young Women, a fairly typical all-girls school-that is, if every school taught advanced martial arts in PE and the latest in chemical warfare in science, and students received extra credit for breaking CIA codes in computer class. The Gallagher Academy might claim to be a school for geniuses but it's really a school for spies. Even though Cammie is fluent in fourteen languages and capable of killing a man in seven different ways, she has no idea what to do when she meets an ordinary boy who thinks she's an ordinary girl. Sure, she can tap his phone, hack into his computer, or track him through town with the skill of a real "pavement artist"-but can she maneuver a relationship with someone who can never know the truth about her?
Cammie Morgan may be an elite spy-in-training, but in her sophomore year, she's on her most dangerous mission-falling in love.
Hade hört att det här skulle vara en rolig och lättläst bok, och det kan jag hålla med om, men jag måste säga att jag ändå blev ganska besviken. Det var roligt, men för det mesta tyckte jag att det var väldigt överdrivet. Det kändes som att varje mening var skriven för att den skulle vara rolig, och det blir helt enkelt för mycket. Det blir inte roligt när allt ska vara roligt, om ni förstår vad jag menar. Dessutom tyckte jag att hela spiongrejen var så otroligt löjlig att jag var nära att lägga ifrån mig boken flera gånger. Visst, jag hade inte förväntat mig att den skulle vara särskilt trovärdig, men behöver det verkligen vara såå överdrivet? Alla beskrivningar av spionprylarna, uppdragen, hur fantastiska spionerna var och allt de hade gjort blev bara för mycket och det kändes inte trovärdigt någonstans. Kanske att den skulle passa för lite yngre läsare som inte ser på det hela lika kritiskt som jag gjorde?
Det blev en väldigt negativ inledning, och jag hade tänkt fortsätta med lite mer positiv kritik här men så kom jag på att det var en till sak som irriterade mig något grymt. Det var parenteser precis överallt! Någon parentes här och där, visst det funkar, men överallt? Snälla nån! Kan kan man inte bara skriva ut det flytande i texten då istället om man nu så gärna vill ha med det?
Som helhet var ändå boken helt okej och jag hade ändå en positiv känsla efter att ha läst ut den. När jag väl slutade att kritisera det otrovärdiga och accepterade att det skulle vara så resten av boken blev det bättre. Den var väldigt lättläst, vilket kan vara skönt ibland, och man behövde inte direkt engagera sig särskilt mycket utan kunde mest luta sig tillbaka och låta historien spelas upp framför en, lite som att titta på film. Karaktärerna var kanske inte minnesvärda eller spektakulära på något sätt, men det var ändå ganska trevligt att få följa dem genom boken. Lite lagom sådär.
Så, som sagt, en lättläst, ganska trevlig bok som kan vara rolig att läsa om man vill ha något lite enklare där man slipper tänka så mycket, men det är ingen bok som gör något avtryck eller som lämnar en med känslan att vilja läsa mer. Trevlig avkoppling helt enkelt.
// Frida
Det blev en väldigt negativ inledning, och jag hade tänkt fortsätta med lite mer positiv kritik här men så kom jag på att det var en till sak som irriterade mig något grymt. Det var parenteser precis överallt! Någon parentes här och där, visst det funkar, men överallt? Snälla nån! Kan kan man inte bara skriva ut det flytande i texten då istället om man nu så gärna vill ha med det?
Som helhet var ändå boken helt okej och jag hade ändå en positiv känsla efter att ha läst ut den. När jag väl slutade att kritisera det otrovärdiga och accepterade att det skulle vara så resten av boken blev det bättre. Den var väldigt lättläst, vilket kan vara skönt ibland, och man behövde inte direkt engagera sig särskilt mycket utan kunde mest luta sig tillbaka och låta historien spelas upp framför en, lite som att titta på film. Karaktärerna var kanske inte minnesvärda eller spektakulära på något sätt, men det var ändå ganska trevligt att få följa dem genom boken. Lite lagom sådär.
Så, som sagt, en lättläst, ganska trevlig bok som kan vara rolig att läsa om man vill ha något lite enklare där man slipper tänka så mycket, men det är ingen bok som gör något avtryck eller som lämnar en med känslan att vilja läsa mer. Trevlig avkoppling helt enkelt.
// Frida
