Cirkeln

Titel: Cirkeln (Engelsfors #1)
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors
Betyg: 4/5

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.
De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.

Det här är en sån bok som jag länge tänkt mig att jag skulle läsa, mest för att det har varit så mycket snack om den, samtidigt har jag inte velat läsa den just därför - eftersom jag byggt upp en massa förväntningar och jag vet hur tradigt det är när det inte är så som man tänkt sig. Men nu, när jag precis lagt ifrån mig boken, känns det bra att jag har läst den.

Om jag ska börja med det dåliga så var det en del saker som jag störde mig på. Bland annat språket på vissa ställen, som till exempel varje gång Nicolaus öppnar munnen för att kläcka ur sig något som ska låta som om han är från en annan tid eller något. Jag fattar att han ska låta förvirrad och allt det där, men det låter inte det minsta trovärdigt och han var den enda jag inte kunde ta på allvar eftersom han pratade som han gjorde. Sen gillade jag inte (fast detta blev jag varnad för innan jag började läsa) att vissa karaktärer var så väldigt stereotypa. Jag gillade dem ändå, de var alla härliga på sitt sätt!, men jag störde mig på att de var så trångsynta många av dem. Fick lust att skrika åt dem ibland^^

Jaja, nog med det dåliga. Det fanns mycket som jag gillade med boken - faktiskt själva handlingen. Blev riktigt positivt överraskad när jag började fatta vad boken handlade om. Redan första kapitlet gjorde mig glad, eftersom det var så oväntat brutalt på något sätt. Sånt gillar jag med många böcker, ond bråd död, som man säger^^ Det gjorde hela boken betydligt mer allvarlig och kändes lite mer äkta och jag drogs verkligen in i handlingen redan från början. Dessutom gillade jag att man inte riktigt kunde vara säker på vem mördaren var och jag tror nog jag gissade på de flesta... Någon gång ska man ju ha rätt ;)

De karaktärer jag fastnade mest för var Minoo och Vanessa (och Rebecka, men hon var ju inte med så länge...) 

Nu längtar jag faktiskt riktigt mycket tills uppföljaren, Eld, kommer ut. Vill verkligen veta vad som kommer hända härnäst :)

//Agnes