Författare: George R.R Martin, Daniel Abraham
Illustratör: Tommy Patterson
Serie: A Song of Ice and Fire, #1 (sv. Sagan om is och eld)
Förlag: Apart
Antal sidor: 768
Utgivningsår: 2012, 2013, 2014 och 2015
Kan tex köpas här: Apart Adlibris Bokus
Ur George R.R. Martin förord till A Game of Thrones volym 1. Välkommen till den första samlingsvolymen av A Game of Thrones, serieromanen baserad på min fantasybok med samma namn.
Låt mig klargöra en sak: Detta är inget komplement till TV-serien. Det du nu ska få läsa är en helt egen bearbetning av mina romaner. Kreatörerna bakom de olika versionerna av min saga – Daniel Abraham och Tommy Patterson vad gäller serietidningen – utgick från samma källmaterial och stötte på delvis samma utmaningar, men de var samtidigt tvungna att hantera problem som är unika för deras respektive medium. I vissa fall hittade de kanske samma lösning, i andra fick de gå helt olika vägar. Men om du gillar TV-serien och undrar varför historierna skiljer sig lite åt, och varför karaktärerna inte liknar skådespelarna du sett på din platt-TV … så vet du nu.
För egen del älskar jag TV-serien, och jag älskar serieromanen också. Detta är min värld, det är mina människor, och det är fortfarande min historia, som nu berättas på ett annat sätt i ett annat medium, där en helt ny publik kan njuta av den.
Om du uppskattade böckerna eller TV-serien, hoppas vi att du skall gilla denna version också. Och om du inte tidigare har stiftat bekantskap med A Song of Ice and Fire, hoppas jag att du skall uppskatta att besöka Westeros och Winterfell, att möta Tyrion och Jon Snow och Arya och Ned och Cersei och Sansa och Bran och resten av mina tusentals rollfigurer. (Men bli inte för fäst vid dem.)
De här fyra serievolymerna utgör tillsammans den första boken i George R. R Martins populära A Song of Ice and Fire-serie. För en Game of Thrones nörd som mig själv är det ren lycka att få återuppleva historien i ytterligare ett format. Jag har läst första boken och följt tv-serieadaptionen slaviskt sedan den startade. Att säga att jag älskar det är en underdrift. Man kan kanske tycka att jag borde ha tröttnat vid det här laget, men nej, det är precis lika bra i serieform som det är i bok- och tv-serieform. Varje ny adaption sätter sin prägel på berättelsen och det är alltid lika spännande att få se det hela ur nya perspektiv, samtidigt som det fortfarande är samma historia. En historia som jag tycker så, så mycket om.
Jag följde tv-serien långt innan jag läste serieromanen (och boken) och det är därför minst sagt svårt att acceptera illustratörens tolkning av karaktärernas utseenden. De skådespelare jag fått följa under de här åren ÄR ju karaktärerna. Självklart är det inte meningen att serieromanens karaktärer ska vara lika tv-seriens - det är två helt olika bearbetningar av originalet och dessutom finns det säkert en massa juridiska regler kring det där, men det är ändå omöjligt att inte påverkas av tv-serien. Detta betyder inte att jag inte tycker om Pattersons tolkning. Tvärtom faktiskt. Jag tycker att han gjort ett väldigt bra jobb, speciellt med tanke på att han också haft precis samma problem som jag har nu eftersom tv-serien kom före serieromanen. Hur svårt måste det inte vara att hitta sin egen tolkning när en annan bearbetning redan har etsat sig fast och vägrar släppa taget? Jag är imponerad!
Jag tycker om Pattersons tecknarstil och att allt är i färg. Jag vet att jag tjatar om färg i varenda recension där seriealbumen är i färg, men det gör så mycket för berättelsen. Det känns superlyxigt och historien får liv på ett helt annat sätt. Alla illustrationer är detaljrika och man förstår verkligen vilket enormt arbete som ligger bakom de här volymerna. Det enda jag har att klaga på vad gäller tecknarstilen är att alla kvinnor i serien nästan ser precis likadana ut. Arya är i princip den enda som sticker ut. Hade jag inte känt igen scenerna undrar jag om jag alltid hade kunnat avgöra vem som var vem. Patterson har en väldig bredd vad gäller de manliga karaktärernas utseenden så det är lite svårt att förstå varför han inte lyckades lika bra när det kommer till kvinnorna.
A Game of Thrones är en riktig tegelsten till bok och innehåller många karaktärer och storylines. Det är otroligt mycket information som ska komprimeras för att att passa serieformatet och alla som har läst böckerna vet att det inte är en lätt uppgift. Tv-serien har gjort sitt urval och sina ändringar och serieromanen har stått inför samma utmaning. Jag är väldigt imponerad av slutresultatet och tycker att de har lyckats få med alla viktiga delar och att det har hanterat problemet med mängden karaktärer och storylines på ett väldigt bra sätt. Jag har visserligen både läst boken och sett tv-serien, vilket såklart kan påverka, men jag upplever det aldrig som rörigt eller svårt att hänga med. Det var ett tag sedan jag läste boken, och som jag redan nämnt färgas min bild mycket av tv-serien, men jag får ändå känslan av att serieromanen är väldigt trogen originalet.
Jag kan redan historien, men precis som med alla mina favoritböcker älskar jag att få återvända och uppleva historien på nytt, både genom omläsning och i nya format. Så mycket har hunnit hända sedan första boken och det var både roligt och smärtsamt att återvända till den tidpunkt då allt startade. Efter den första volymen var mitt ansikte svartrandigt av mascaratårar, inte på grund av det som hände utan på grund av det som jag vet ska hända i framtiden. Det är som att komma tillbaka till en helt annan värld och med all den kunskap som jag har nu är det omöjligt att ta sig igenom serieromanen utan tårar. Varje scen får plötsligt en helt ny betydelse och scener som tidigare verkat ganska betydelselösa är plötsligt de mest känslosamma. Som när Jon ger Arya hennes svärd. Jag var tvungen att ta en lång paus innan jag kunde fortsätta efter det.
Det är väl ingen, vare sig man läst böckerna/sett tv-serien eller inte, som missat att George R.R Martin har en förkärlek till att utsätta sina karaktärer för de mest hemska saker och att han inte viker för att ha ihjäl dem en efter en. Man kan väl säga att jag har en slags hatkärlek till det där. På ett sätt är det det som håller en kvar, man vet aldrig vad som väntar och man kan aldrig vara säker på någonting, men samtidigt önskar jag att jag aldrig hade upptäckt den där dumma serien som gång på gång krossar mitt hjärta och fyller floder med mina tårar. Det är verkligen en serie som ger en all the feels, och jag älskar ju det, även om jag ofta slutar upp i en gråtande hög på golvet. Serieromanen lyckas definitivt beröra precis lika mycket som originalet.
Det första volymen innehåller ett långt förord av ingen annan än George R.R Martin själv och det är väldigt intressant att få höra honom berätta om hela resan med böckerna, tv-serien och nu serieromanen. Volym två och fyra innehåller inget förord, men istället ett slags efterord där bland annat serietecknaren visar och berättar hur skapandet av serieromanen gick till. Väldigt intressant att se vilka utmaningar som fanns och hur man löste problemen. Serieromanen är förstås lika bra oavsett om det finns förord och extramaterial, men det är alltid roligt att få lite mer än själva historien. Speciellt när det handlar om skapandeprocessen, eftersom jag verkligen tycker att det är intressant att få se processen bakom och inte bara slutresultatet.
Jag kan verkligen rekommendera serieromanen, speciellt till alla som, precis som jag, redan bekantat sig med historien på något sätt och vill återuppleva den igen, men i ett nytt format. Jag tror även att det går alldeles utmärkt att låta serieromanen vara det första mötet med George R.R Martins fantasyvärld och att den då kommer att få en att vilja fortsätta resan i bok- och/eller tv-serieform där serieromanen tar slut. Det är en imponerande, lyxig och otroligt snygg samling serievolymer som jag är väldigt glad att jag fick chans att läsa och som jag är säker på att jag kommer att återvända till många gånger i framtiden.
Apart förlag firar just nu 5 år och det är därför extra bra priser på bland annat A Game of Thrones. Ett perfekt tillfälle att skaffa hem volymerna med andra ord!
//Frida
