Till jord skall du bli

Titel: Till jord skall du bli
Författare: Kjetil Johnsen
Serie: TRE #5


Hon gick vidare tills hon kom till en glänta längs skogsvägen. Mördaren satt på traven med timmer som låg där, tillbakalutad med armbågarna som stöd bakom sig, benen utsträckta och korsade vid vristerna. Mördaren log när hon kom.
Mördaren sa: - Hej, du.
Men det var längesedan nu. Sex dagar, sex dygn. Ett helt liv.

Det är dags att ta farväl och se kistan sänkas ner i graven. En av de tre vännerna är säker på att hon vet vem mördaren är. Och hon tänker göra allt för att stoppa honom...


Här kommer en något sen recension av femte delen i TRE-serien, som jag läste om förra månaden. En serie som är för något yngre läsare, lövtunna och otroligt lättlästa och med ett språk som kanske inte riktigt används av äldre, men som jag ändå tycker väldigt mycket om. Framför allt just därför. För att de är så rakt på sak och går så lätt att ta sig igenom, samtidigt som man blir proppad av olika händelser och information. Och språket gör det lite roligt faktiskt, när man väl kommit in i det.

Serien går i stora drag ut på, för er som missat det, att en död tjej hittas flytande i en sjö, naken och inlindad i plast och den döde visar sig vara en av de fyra vännerna Nora, Vilde, Trine och Benedicte. Tiden spolas tillbaka tre veckor och man får bit för bit reda på allt som ledde fram till detta. Man får följa i stort sett alla som på något sätt har med händelsen att göra och får höra allt ur deras synvinkel, vilket jag tycker är något av det bästa med den här serien. För på något sätt blir det varken drygt eller förvirrande, utan snarare ännu mer spännande. Som sagt är det här femte delen och först nu får man reda på vem av de fyra vännerna det är som blivit mördad. Återstående delen av serien går ut på att få reda på vem mördaren är och varför allt blev som det blev. 

Min favorit bland huvudkaraktärerna är fortfarande Nora. Den lugne. Den tyste. Hon som håller sig i bakgrunden. Men som känner och tänker så mycket! Hon är så skör och stark på samma gång och jag tycker det är riktigt intressant hur hon tar sig igenom alla jobbiga och obekväma situationer och framför allt hur hon utvecklas genom berättelsens gång. Vilde är en annan favorit. Hon är helt olik Nora. Vild, säger ifrån och försöker inte vara någon annan än sig själv. Men när hon blir kär förändras hon. För hon blir kär i fel person och hur skulle det någonsin kunna bli bra?

Det här blev kanske inte en recension om specifikt denna boken, men det är svårt just eftersom varje bok är så tunn. Blir troligtvis en gemensam recension på resterande böcker när jag läst om dem, precis som med de tidigare böckerna. Den recensionen hittar ni för övrigt här.

//Agnes