Författare: Caleb Krisp
Serie: Ivy Pocket, #1
Förlag: Modernista
Antal sidor: 396
Utgivningsår: 2016
Kan tex köpas här: Adlibris Bokus
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Ivy Pocket är en vandrande katastrof som gång på gång väcker ilska och frustration hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för. Men bilden som vår hjältinna har va sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad...
När Ivy blir kvarlämnad i Paris, ensam och utfattig, har hon ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka till England. Då blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett magnifikt diamanthalsband (som det möjligtvis vilar en förbannelse över) till Matilda Butterfield på hennes tolvårsdag. Från och med det ögonblicket kastades Ivy Pocket in i ett häpnadsväckande äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd.
Det var när Modernistas vårkatalog trillade ner i brevlådan som jag fick upp ögonen för Vem som helst utom Ivy Pocket. Jag hade inte hört talas om serien tidigare, men så fort jag fick syn på omslaget visste jag att det var en bok som jag bara var tvungen att läsa. Det kan knappast vara möjligt att inte plocka upp en bok med ett sådant superfint och gulligt omslag. Till min stora glädje var boken om möjligt ännu finare i verkligheten och illustrationerna inuti är to-die-for. Vill rama in och hänga upp varenda en på väggen!
Historien kretsar kring den tolvåriga kammarjungfrun Ivy Pocket som är en något opålitlig, men påhittig och fantasifull tjej med väldigt stort självförtroende. Hon är underbar på alla sätt och vis och jag älskar speciellt hur självsäker och stark hon är. Hon struntar helt i vad andra tänker och tycker om henne. Hennes impulsiva personlighet tillsammans med att hon alltid säger precis vad hon tänker och att hon har en förkärlek till att förvränga sanningen och ljuga gör att hon lyckas trassla in sig i de mest knasiga och roliga situationer. Det enda negativa jag har att säga om henne är att jag inte tycker om hur elak hon är mot personerna som hon möter. Jag förstår att det är ett personlighetsdrag som är tänkt att göra det lite roligt, det här att hon verkligen alltid säger precis vad hon tänker och tycker, utan att reflektera över hur det påverkar andra, men personligen tycker jag inte att det är roligt när människor kallar andra människor för elaka saker. Visst att hon är liten och kanske inte fullt ut förstår att hennes ord faktiskt kan såra, eller att hon på riktigt inte tror att det hon säger är elakt, men efter att flera personer påpekat att de hon sagt inte varit snällt tycker jag att det borde ha fått henne att tänka efter lite och inte bara häva ur sig vad som helst.
Historien är fartfylld och det händer något nytt precis hela tiden, men så mycket mysterium skulle jag inte vilja säga att det är eftersom man redan i början av boken förstår hur det mesta hänger ihop. Ivy kallar sig själv för en ung Sherlock Holmes, men precis som med mycket annat som hon säger får man ta det med en nypa salt för just mysterielösande är kanske inte hennes starkaste sida (men hon har många andra!). Trots väldigt tydliga tecken lyckas hon inte lägga alla pusselbitar på plats förrän precis i slutet och då har det som sagt varit ganska övertydligt för läsaren rätt så länge. Kanske är det meningen att det ska vara övertydligt, kanske inte, men jag måste ändå säga att det är imponerande att boken trots det lättlösta mysteriet lyckas vara så pass spännande som den ändå är. Det är nästan omöjligt att sluta läsa och när jag väl lägger undan boken har jag svårt att helt lämna Ivy Pockets värld och fortsätter att fundera på vad som ska hända härnäst. Spänningen ligger mer i vilka galna och knasiga situationer som Ivy ska trassla in sig i härnäst, snarare än mysteriet.
Bristen på mysterium vägs dessutom upp av den härliga äventyrskänslan, de färgstarka karaktärerna och humorn. Humorn är av det överdrivna och galna slaget och med den opålitliga berättaren Ivy i spetsen kan det inte bli annat än bra. Humorn är helt klart kärnan i boken, men jag tycker ändå att författaren lyckats väva in lite mörkare delar också på ett snyggt sätt. Till exempel Ivys bakgrundshistoria och historien kring Rebecca. Allt är inte galna upptåg och humor, och det tycker jag om. Det blir en bra brytning som samtidigt ger en antydan om vad man kanske har att vänta sig i uppföljarna.
Vem som helst utom Ivy Pocket är en otroligt charmig, fartfylld och rolig berättelse med en färgstark och självsäker huvudkaraktär som är omöjlig att inte tycka om. Med knasiga och galna upptåg, spänning och originella karaktärer håller den en i ett fast grepp från början till slut. Nu önskar jag bara att uppföljaren släpps snabbt, snabbt för jag är väldigt nyfiken på vart historien ska ta vägen härnäst!
//Frida
Jag såg den här i Modernistas katalog och tyckte visserligen den såg jättefin ut, men inte så värst intressant ( barnbok ). Efter alla hyllningar jag läser måste jag ju läsa den här själv. Hamnar på läslistan och tack för tipset. :-)
SvaraRaderaÄven om den räknas till åldersgruppen 9-12 tycker jag verkligen att det är en bok som kan passa alla åldrar, så roligt att du tänker ge den en chans!:)
Radera