Allegiant

Titel: Allegiant
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, #3
Antal sidor: 526
Förlag: Katherine Tegen Books
Utgivningsår: 2013

OBS! Sista delen i en serie vilket innebär spoilers i beskrivningen. 

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.

Told from a riveting dual perspective, Allegiant, by #1 New York Times best-selling author Veronica Roth, brings the Divergent series to a powerful conclusion while revealing the secrets of the dystopian world that has captivated millions of readers in Divergent and Insurgent. 

Allegiant var det boksläpp som jag längtade allra mest till förra året, men efter att nästan direkt ha blivit spoilad om slutet kände jag plötsligt inte alls för att läsa den längre. Vad var meningen att läsa när jag redan visste hur allt slutade? Tiden gick och boken stod och samlade damm, men i maj det här året kände jag att jag faktiskt ville läsa den ändå. De andra två böckerna är trots allt två av mina absoluta favoriter, någonsin, så det kändes inte rätt att inte ens ge sista boken en chans. Även om jag kände till slutet visste jag inte vad som ledde dit, eller vad som skulle hända de andra femhundra sidorna. Och jag är så otroligt glad över att jag läste den, för även om den här sista delen inte riktigt är lika fantastisk som de andra två, så är den inte långt ifrån. Jag älskar den, och hela serien, något otroligt och vetskapen om att det inte kommer att komma fler böcker om Tris och de andra krossar mitt hjärta en aning.

Det som jag tycker allra mest om med de här böckerna är den ständiga spänningen, världen och framförallt karaktärerna. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag tycker om dem. Allihop. Det är faktiskt dem som jag kommer att sakna mest. Roth är nämligen väldigt duktig på att skapa realistiska, komplexa karaktärer med intressanta historier. Relationer, alltifrån vänskaps- och kärleksrelationer till fiendskap, är hon också väldigt duktig på. Det är nog bara Roth som har fått mig att gråta när en karaktär, som jag egentligen inte alls tycker om, dött. Då är man bra på att skapa karaktärer, minsann! 

Spänningen som brukar klistra fast mig vid boken tills sista sidan är vänd tycker jag tyvärr inte riktigt infinner sig i Allegiant och det är framförallt det som sänker betyget en aning. Jag saknar det där "ah-det-är-så-spännande-att-jag-dör" som finns i både Divergent och Insurgent. Fokus ligger mer på att ge förklaringar och svar på alla frågor. Det är inte förrän den senare halvan av boken som det blir spännande. Annars är tempot ganska långsamt. Men samtidigt som jag saknar spänningen, tycker jag om den långsammare takten med fokus på karaktärsutveckling, relationer och förklaringar. Det är trots allt sista boken och det hade varit trist om man inte fick några svar.

Till skillnad från Divergent och Insurgent, är Allegiant berättad ur både Tris och Fours PoV. Jag såg väldigt mycket fram emot de olika berättarperspektiven efter att ha läst första novellen om Four, men jag måste säga att jag blev lite besviken. I novellen har Four en väldigt egen röst, men i Allegiant har jag ibland svårt att skilja på hans och Tris kapitel. De är alltför ofta alldeles för lika och det känns inte trovärdigt. Jag hade velat ha mer av den Four som fanns i novellen och inte den Four som slängdes in i Allegiant. Jag tycker att idén med olika berättarperspektiv är bra, men tyvärr är inte genomförandet så bra som jag hoppats på. För min del hade jag gärna behållit Tris som ensam berättare serien igenom.

Slutet har varit väldigt omtalat och det verkar som att man antingen hatar det eller älskar det. Jag hör nog till dem som tycker om avslutningen. Visst gick jag i tusen bitar, grät floder och allt det där, men jag tycker fortfarande att det är en värdig avslutning. Jag kan faktiskt tycka att det var de sista tvåhundra sidorna, samt den stora avslutningen, som fick boken att gå från bara bra till fantastiskt. Det behövdes något stort och oväntat, och det lyckades Roth galant med. 

Sammanfattat skulle jag vilja säga att Allegiant är en värdig avslutning på en fantastik serie. Jag kommer att sakna världen och karaktärerna så galet mycket, men jag känner ändå att jag fått ett riktigt avslut och jag kan alltid återvända för att uppleva allt igen. Något som jag med största sannolikhet kommer att göra. 

Favoritcitat

"We can be mended. We mend each other.”

// Frida

Brända barn

Titel: Brända barn
Författare: Dan Tollén
Serie: - 
Antal sidor: 184
Förlag: DMT Böcker
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

Brända barn är berättelsen om Dag, Göran, Magnus och Sonja.  De träffas sommaren 1980 på en ungdomsvårdsskola utanför Örkelljunga i Skåne och bestämmer sig för att rymma. I en stulen bil tar de sig till Göteborg för att gå på Lisebergs nöjespark. Vad som till en början är ett oskyldigt äventyr, slutar i tragedi när en av ungdomarna tar sitt liv. 

Brända barn är en roman om knark och kärlek, våd och död, skuld och hämnd, sorg och förlåtelse. Om att hitta det där, som håller ihop hela skiten, det där som får dig att, mot alla odds, resa dig på nio. 

Brända barn är en mörk, verklighetsbaserad berättelse som genomsyras av brott, knark, hämnd och sorg. Det är svårt att hitta några egentliga ljusglimtar och hemskheterna avlöser varandra. Från nattsvart till nattsvart, till för evigt totalmörker. 

Tollén har gjort ett mycket bra jobb med att bygga upp den rätta stämningen och på ett realistiskt sätt skildrar han de fyra ungdomarnas liv, tankar och upplevelser. Det känns äkta. Läskigt äkta. Man vill helst blunda för det hela och glömma bort att det faktiskt ser ut så här i samhället. Att det finns så många vars vardag är värre än värst. Att det finns så många vars framtid hänger på den tunnaste, sköraste av trådar. 

Det vardagliga, rättframma språket passar berättelsen alldeles utmärkt och även om jag personligen har lite svårt för när det blir lite väl mycket slang och talspråk, tycker jag inte att man hade kunnat göra det bättre genom att skriva annorlunda. De korta kapitlen, som mycket snyggt inleds med passande sångtexter, och den luftiga texten gör att sidorna flyger förbi. Jag kan verkligen rekommendera boken för de som kanske inte läser så ofta och som vill ha en innehållsrik bok som fortfarande är kort och relativt lättläst. 

Det finns mycket som jag tycker är bra med Brända Barn, men tyvärr faller inte själva berättelsen eller dess karaktärer riktigt mig i smaken. Jag tycker att det är gripande, viktigt och välskrivet, men det når inte hela vägen fram. Det känns som att det finns någon osynlig vägg mellan mig och karaktärerna. Jag berörs inte så mycket som jag borde beröras, men tanke på innehållet. Karaktärernas berättelser berör mig, men de själva når aldrig fram. Det är synd, eftersom jag tror att det hade kunnat bli riktigt bra om karaktärerna hade känts mer levande. Mer nära. 

Takten i boken är något som jag heller inte tycker riktigt om. Det byggs upp så fint i början med de skiftande perspektiven och de fyra huvudkaraktärernas levnadsöden vävs ihop på ett snyggt sätt. Någonstans i mitten försvinner dock den röda tråden och det går alldeles för fort fram för min smak. Händelserna känns förhastade och det hoppas för mycket i tiden. Jag tror faktiskt att boken hade vunnit på att vara en aning längre, så att vi hade kunnat följa karaktärerna mer sammanhängande, under en kortare period i deras liv snarare än under flera år.  

Sammanfattat är Brända barn en mörk, gripande och viktig verklighetsskildring av fyra ungdomars söndertrasade liv. Språket, stämningen och grundtanken med boken imponerar, men tyvärr faller den lite på att berättelsen känns förhastad och ofärdig, samt att karaktärerna inte heller riktigt når fram till mig som läsare. För mig hamnar den därför på ett ganska lågt betyg, men jag tror att det finns många där ute som skulle tycka mycket mer om den än vad jag gjorde. Speciellt om man tycker om mörka, verklighetsbaserade berättelser och vill att böcker ska vara korta och snabblästa. Då är den perfekt! 

// Frida

Nya YA-boksläpp 16/6 - 22/6

Spökstaden - Ransom Riggs

Fortsättningen på Miss Peregrines hem för besynnerliga barn tar vid där den första boken slutar.


Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina nya vänner till den märkliga staden London. Där träffar de en farlig galning som heter Caul. Han visar sig vara bror till Miss Peregrine och han är ute efter barnens krafter. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död.

Precis som den första boken är Spökstaden full av spöklika foton som författaren har hittat hos olika samlare. Spökstaden är en besynnerlig historia med märkliga foton, ett äventyr som kan läsas av alla från 12 år och upp.

Ruin and Rising (The Grisha #3) - Leigh Bardugo 

The capital has fallen. The Darkling rules Ravka from his shadow throne.

Now the nation's fate rests with a broken Sun Summoner, a disgraced tracker, and the shattered remnants of a once-great magical army.

Deep in an ancient network of tunnels and caverns, a weakened Alina must submit to the dubious protection of the Apparat and the zealots who worship her as a Saint. Yet her plans lie elsewhere, with the hunt for the elusive firebird and the hope that an outlaw prince still survives.


Alina will have to forge new alliances and put aside old rivalries as she and Mal race to find the last of Morozova's amplifiers. But as she begins to unravel the Darkling's secrets, she reveals a past that will forever alter her understanding of the bond they share and the power she wields. The firebird is the one thing that stands between Ravka and destruction—and claiming it could cost Alina the very future she’s fighting for.

Under ägget - Laura Marx Fitzgerald

Theodora, eller Theo, som hon kallas, är tretton år. När hennes älskade morfar Jack omkommer i en bilolycka blir hon ensam kvar med ansvaret för sin halvgalna mamma, deras fallfärdiga gamla townhouse i Greenwich  i New York och inte ens 400 dollar att leva på.
Men så råkar Theos klumpiga katt ha omkull en flaska rengöringsvätska med sprit i, och den hamnar på en tavla som tillhört morfar. Theo upptäcker att dold under målningen finns en annan bild som ser ut som ett äkta gammalt mästerverk. Hur har den hamnat i morfars ägo? Och varför är den övermålad?


Med hjälp av en skara omaka vänner - kändisbarnet Bhodi, den excentriske bibliotekarien Eddie och prästen Cecily - börjar Theo söka efter gåtans svar över hela Manhattan. Undan för undan rullas en makalös historia upp om Theos morfar, renässanskonstnären Rafael och hemligheter som bevarats ända sedan andra världskriget och nazisterna.

Fler nya boksläpp

   
   
   

Fridas tankar

Lite färre böcker den här veckan, vilket är skönt. Jag är mest intresserad av Spökstaden och Ruin and Rising, men har inte läst de tidigare böckerna i serierna så måste nog göra det först. Annars tycker jag att Under ägget och Dark Metropolis låter lite intressanta.

Top Ten Tuesday

Top Ten Tuesday anordnas varje tisdag av bloggen The Broke and The Bookish och går ut på att man ska lista sina topp 10 inom ett valt ämne.

Veckan tema är:

"Topp tio böcker som jag läst i år, än så länge"

Jag har bara läst tjugotvå böcker det här året, än så länge, och trist nog är det bara fyra stycken (har ej räknat omläsningar) som jag tycker är värda att nämna i den här listan. Mycket av det som jag läst har varit antingen meh-igt eller bra, men inte fantastiskt bra. Lite trist, men hoppas att resten av året bjuder på fler fullpoängare. 

   

Allegiant - Veronica Roth

Den här serien har verkligen fått en speciell plats i mitt hjärta och även om slutet krossade mig fullständigt, älskar jag den här avslutande delen något otroligt. Den är inte riktigt lika fantastisk som sina två föregångare, men nästan.

The Book Thief - Markus Zusak

Den här boken lyckades med det omöjliga - att överträffa mina skyhöga förväntningar. Jag älskade allt med den. Precis allt. 

Dödens trubadur - Fredrik Lindblom

Det här fantasyäventyret fångade mig verkligen. Det var fartfyllt, spännande och framförallt magiskt. Världen är så unik och man vill inget annat än att stanna kvar och utforska den lite till. 

Stolen Songbird - Danielle L. Jensen

Den unika storyn, det vackra språket och den magiska världen fångade mig från första sida och jag önskar verkligen att jag hade uppföljaren i min hand så att jag kunde så veta hur det ska gå för Cécile och de andra. 

Nya YA-boksläpp 9/6 - 15/6

The Glass Sentence (The Mapmakers Trilogy #1) -

 S.E. Grove

She has only seen the world through maps. She had no idea they were so dangerous.

Boston, 1891. Sophia Tims comes from a family of explorers and cartologers who, for generations, have been traveling and mapping the New World—a world changed by the Great Disruption of 1799, when all the continents were flung into different time periods. Eight years ago, her parents left her with her uncle Shadrack, the foremost cartologer in Boston, and went on an urgent mission. They never returned. Life with her brilliant, absent-minded, adored uncle has taught Sophia to take care of herself.

Then Shadrack is kidnapped. And Sophia, who has rarely been outside of Boston, is the only one who can search for him. Together with Theo, a refugee from the West, she travels over rough terrain and uncharted ocean, encounters pirates and traders, and relies on a combination of Shadrack’s maps, common sense, and her own slantwise powers of observation. But even as Sophia and Theo try to save Shadrack’s life, they are in danger of losing their own.

The Glass Sentence plunges readers into a time and place they will not want to leave, and introduces them to a heroine and hero they will take to their hearts. It is a remarkable debut.

The Murder Complex (The Murder Complex #1) - 

Lindsay Cummings

An action-packed, blood-soaked, futuristic debut thriller set in a world where the murder rate is higher than the birthrate. For fans of Moira Young’s Dust Lands series, La Femme Nikita, and the movie Hanna.

Meadow Woodson, a fifteen-year-old girl who has been trained by her father to fight, to kill, and to survive in any situation, lives with her family on a houseboat in Florida. The state is controlled by The Murder Complex, an organization that tracks the population with precision.

The plot starts to thicken when Meadow meets Zephyr James,  is—although he doesn’t know it—one of the MC’s programmed assassins. Is their meeting a coincidence? Destiny? Or part of a terrifying strategy? And will Zephyr keep Meadow from discovering the haunting truth about her family?

Action-packed, blood-soaked, and chilling, this is a dark and compelling debut novel by Lindsay Cummings.

Fler nya boksläpp

   
   
   
   
   
   


Fridas tankar

Wow, vilken vecka! Det släpps en hel massa nya böcker och faktiskt riktigt många som fångade min uppmärksamhet. Högst upp på listan ligger dock The Glass Sentence - vill ha den boken såhäääär mycket. Låter så galet spännande med kontinenter som befinner sig i olika tidsperioder. Villa ha! Jag är också riktigt nyfiken på The Murder Complex även om jag inte riktigt fått grepp om vad den faktiskt handlar om. Coin Heist, Inland och Don't You Forget About Me hamnar också på önskelistan. The Merciless skulle jag vilja ha bara på grund av det grymt snygga rosa omslaget, men det är nog inte en bok som jag skulle klara av att läsa. Är alldeles för lättskrämd för det, haha.