Allegiant

Titel: Allegiant
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, #3
Antal sidor: 526
Förlag: Katherine Tegen Books
Utgivningsår: 2013

OBS! Sista delen i en serie vilket innebär spoilers i beskrivningen. 

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.

Told from a riveting dual perspective, Allegiant, by #1 New York Times best-selling author Veronica Roth, brings the Divergent series to a powerful conclusion while revealing the secrets of the dystopian world that has captivated millions of readers in Divergent and Insurgent. 

Allegiant var det boksläpp som jag längtade allra mest till förra året, men efter att nästan direkt ha blivit spoilad om slutet kände jag plötsligt inte alls för att läsa den längre. Vad var meningen att läsa när jag redan visste hur allt slutade? Tiden gick och boken stod och samlade damm, men i maj det här året kände jag att jag faktiskt ville läsa den ändå. De andra två böckerna är trots allt två av mina absoluta favoriter, någonsin, så det kändes inte rätt att inte ens ge sista boken en chans. Även om jag kände till slutet visste jag inte vad som ledde dit, eller vad som skulle hända de andra femhundra sidorna. Och jag är så otroligt glad över att jag läste den, för även om den här sista delen inte riktigt är lika fantastisk som de andra två, så är den inte långt ifrån. Jag älskar den, och hela serien, något otroligt och vetskapen om att det inte kommer att komma fler böcker om Tris och de andra krossar mitt hjärta en aning.

Det som jag tycker allra mest om med de här böckerna är den ständiga spänningen, världen och framförallt karaktärerna. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag tycker om dem. Allihop. Det är faktiskt dem som jag kommer att sakna mest. Roth är nämligen väldigt duktig på att skapa realistiska, komplexa karaktärer med intressanta historier. Relationer, alltifrån vänskaps- och kärleksrelationer till fiendskap, är hon också väldigt duktig på. Det är nog bara Roth som har fått mig att gråta när en karaktär, som jag egentligen inte alls tycker om, dött. Då är man bra på att skapa karaktärer, minsann! 

Spänningen som brukar klistra fast mig vid boken tills sista sidan är vänd tycker jag tyvärr inte riktigt infinner sig i Allegiant och det är framförallt det som sänker betyget en aning. Jag saknar det där "ah-det-är-så-spännande-att-jag-dör" som finns i både Divergent och Insurgent. Fokus ligger mer på att ge förklaringar och svar på alla frågor. Det är inte förrän den senare halvan av boken som det blir spännande. Annars är tempot ganska långsamt. Men samtidigt som jag saknar spänningen, tycker jag om den långsammare takten med fokus på karaktärsutveckling, relationer och förklaringar. Det är trots allt sista boken och det hade varit trist om man inte fick några svar.

Till skillnad från Divergent och Insurgent, är Allegiant berättad ur både Tris och Fours PoV. Jag såg väldigt mycket fram emot de olika berättarperspektiven efter att ha läst första novellen om Four, men jag måste säga att jag blev lite besviken. I novellen har Four en väldigt egen röst, men i Allegiant har jag ibland svårt att skilja på hans och Tris kapitel. De är alltför ofta alldeles för lika och det känns inte trovärdigt. Jag hade velat ha mer av den Four som fanns i novellen och inte den Four som slängdes in i Allegiant. Jag tycker att idén med olika berättarperspektiv är bra, men tyvärr är inte genomförandet så bra som jag hoppats på. För min del hade jag gärna behållit Tris som ensam berättare serien igenom.

Slutet har varit väldigt omtalat och det verkar som att man antingen hatar det eller älskar det. Jag hör nog till dem som tycker om avslutningen. Visst gick jag i tusen bitar, grät floder och allt det där, men jag tycker fortfarande att det är en värdig avslutning. Jag kan faktiskt tycka att det var de sista tvåhundra sidorna, samt den stora avslutningen, som fick boken att gå från bara bra till fantastiskt. Det behövdes något stort och oväntat, och det lyckades Roth galant med. 

Sammanfattat skulle jag vilja säga att Allegiant är en värdig avslutning på en fantastik serie. Jag kommer att sakna världen och karaktärerna så galet mycket, men jag känner ändå att jag fått ett riktigt avslut och jag kan alltid återvända för att uppleva allt igen. Något som jag med största sannolikhet kommer att göra. 

Favoritcitat

"We can be mended. We mend each other.”

// Frida