Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, #2
Antal sidor: 525
Förlag: Katherine Tegen Books
Utgivningsår: 2012
Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus | Bokii
OBS! Jag har försökt att undvika spoilers i recensionen, men skulle ändå rekommendera att ni har läst Divergent innan ni läser den här recensionen.
One choice can transform you, or destroy you.
Every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves, and herself, while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.
Jag läste Divergent förra året och totalälskade den. Karaktärerna, världen, spänningen - precis allt var i min smak. Boken fick en speciell plats i mitt hjärta och jag var därför superrädd för att Insurgent inte skulle leva upp till mina skyhöga förväntningar. Att jag dessutom såg en hel del negativa recensioner gjorde inte saken bättre. Insurgent blev därför stående, bortglömd, i bokhyllan i över ett år och det var inte förrän sista bokens releasedatum närmade sig med stormsteg som jag började snegla på Insurgent igen. En vecka innan Allegiants release tog jag mod till mig och började läsa.. Och jag gillade det! Väldigt mycket till och med!
Allt det där som jag älskade med Divergent fanns kvar, uppgraderat en aning, och jag hade inte alls behövt vara orolig. Istället för en typisk händelselös mellanbok fick jag en minst lika spännande historia. Det enda jag saknade var "ah-jag-kan-inte-sluta-läsa"-känslan som genomsyrade hela Divergent, men som inte infann sig förrän mot slutet av Insurgent. Annars är jag helnöjd!
Insurgent börjar precis där Divergent slutade och det är något som jag gillar skarpt. Så skönt att slippa ett långt hopp - här får vi vara med precis hela tiden! Tempot är dessutom högt genom hela boken vilket gör att sidorna flyger förbi i en rasande fart. Det händer saker precis hela tiden och dessutom innehåller boken en hel massa oväntade tvister. Älskar när man inte vet vart historien är på väg eller var man har vissa karaktärer.
Det som jag uppskattar allra mest med boken är hur karaktärerna, framförallt de som vi stött på tidigare, förändras och ständigt förvånar en. Framförallt gillar jag Tris karaktärsutveckling. Jag har hört många som klagat på att hon förändrats till det sämre, men det håller jag inte alls med om. Hon har var med om minst sagt hemska upplevelser i Divergent och det vore konstigt om det inte alls påverkade hur hon är nu. Jag tycker om hur hon kämpar med det förflutna samtidigt som hon måste ta del av det som händer runtomkring henne i nutid.
Relationen mellan Tris och Four har också varit ett hett samtalsämne, men även här måste jag säga att jag inte alls håller med de som inte tycker om hur deras relation utvecklats. Jag hatar när allt är sockervaddssött och tycker att det känns som en väldigt naturlig utveckling att de stöter på en en del problem i sin relation. Inte minst på grund av allt som händer runtomkring dem och alla jobbiga val som de ställs inför.
Divergent hade stundtals en ganska mörk och rå ton och i Insurgent har dessa toner trappats upp ganska så rejält. Jag blev faktiskt riktigt förvånad över en del händelser, men på ett bra sätt. Den mörka och råa tonen är något som jag verkligen uppskattar med de här böckerna. Det känns så äkta då på något vis. Mer verklighetstroget.
Sammanfattat kan jag väl säga att Insurgent var precis så bra som jag hade önskat att den skulle vara. Om inte ännu lite bättre. Nu älskar jag serien läskigt mycket och vet inte riktigt hur jag ska klara av att läsa den avslutande delen. Jag vill ju inte att det ska ta slut så fort. Samtidigt är jag galet nyfiken på vad som ska hända.
Favoritcitat
Insurgent kryllar av minnesvärda citat:
“We both have war inside us. Sometimes it keeps us alive. Sometimes it threatens to destroy us.”
“People, I have discovered, are layers and layers of secrets. You believe you know them, that you understand them, but their motives are always hidden from you, buried in their own hearts. You will never know them, but sometimes you decide to trust them.”
“It reminds me why I chose Dauntless in the first place: not because they are perfect, but because they are alive. Because they are free.”
“I have done bad things. I can't take them back, and they are part of who I am. Most of the time, they seem like the only thing I am.”
//Frida
