Röd som blod

Titel: Röd som blod
Författare: Salla Simukka
Serie: Lumikki Andersson, #1
Antal sidor: 240
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus
Efter att tidigare ha varit mobbad har sjuttonåriga Lumikki Andersson bestämt sig för att hålla sig på sin kant och göra sin egen grej. Men allt ställs på ända när hon hittar tvättade sedlar i skolans mörkrum. Det visar sig att tre av skolans elever har kommit över plastpåsar fulla med blodiga sedlar och snart är Lumikki indragen i en härva av internationell narkotikasmuggling. Dessutom misstänker Elisa, en av de tre eleverna, att hennes pappa som är narkotikapolis är involverad i det hela. Lumikki tvingas med på en livsfarlig flykt undan ryska och estniska kriminella.

Det är den kallaste vintern i mannaminne och gatorna i Tampere är inbäddade i ett gnistrande vitt täcke. Och inget är så rött som blod i snö.

Första delen i en thrillertrilogi om Lumikki.


Jag har velat läsa Röd som blod sedan jag hörde talas om den första gången och hoppade bokstavligen upp och ner av glädje när jag fick ett förhandsexemplar av förlaget. Supermånga tack till Rabén & Sjögren! Boken beskrivs som en thriller och egentligen är det inte en genren jag inte läser särskilt mycket av, men det kommer definitivt att bli ändring på det nu, för hjälp vad bra Röd som blod är. Den överträffade alla mina förväntningar och mer. 

Att läsa Röd som blod är lite är som att åka flumride, fast med den där sista backen om och om igen. Det är nämligen spännande rakt igenom och man får samma pirr i magen som när man åker karuseller. När man väl har öppnat första sidan är det omöjligt att lägga den ifrån sig och man sitter som fastklistrad till sista sida. Beroendeframkallande är bara förnamnet. Det kanske inte är helt trovärdigt alla gånger, men jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om det för det var otroligt länge sedan jag verkligen sögs in i en historia på det sättet och jag har saknat det så. Röd som blod påminde mig verkligen om varför jag älskar att läsa så mycket. 

Lumikki är verkligen en superhärlig huvudkaraktär. Otroligt stark, självständig, smart och modig. Hon har gått igenom så mycket hemskt i sitt liv, men ändå lyckats ta sig upp igen. Det är väldigt starkt och jag beundrar henne för att hon inte går in i världens hämndmode så fort som rollerna blir ombytta. Där är en incident i boken, men hon ångrar det som hände och det gör henne om möjligt ännu starkare. Det visar verkligen att våld och hemskheter aldrig är lösningen, även om det till en början kanske verkar vara den enda utvägen. Bredvid Lumikki blir de andra karaktärerna ganska bleka, men de fyller sin roll och i det här fallet räcker det faktiskt. Det hade inte blivit detsamma om inte Lumikki fått stå i strålkastarljuset. 

Lumikki blir i början av boken indragen i en trasslig härva av maffiasort och det är både spännande och lite smått panikartat att läsa om hur hon ska försöka lösa det hela. Hjärtat dunkar som tokigt och jag vet knappt vart jag ska bli av när det blir som mest intensivt. Det är omöjligt att veta vart historien ska ta vägen och du sitter på helspänn hela tiden, både livrädd och superspänd på vad som ska hända härnäst. Det var länge sedan en bok fick mig så engagerad. Simukka har gjort ett fantastiskt jobb på den fronten. Och med hela boken för den delen. Jag är totalsåld. 

Röd som blod är som bäst när man kastar sig in i den utan att veta alltför mycket på förhand, så jag vill inte ta upp för mycket i recensionen. Det enda ni behöver veta att det är en en fantastisk start på en lovande ny serie, som garanterat inte kommer att lämna dig oberörd. Jag längtar redan ihjäl mig till uppföljaren och hoppas verkligen att fler ska upptäcka Lumikki-seriens charm. 

//Frida

Nya YA-boksläpp 29/9 - 5/10

The Diamond Thief (The Diamond Thief #1) - Sharon Gosling

No-one performs on the circus trapeze like 16-year-old Remy Brunel. But Remy also leads another life, prowling through the backstreets of Victorian London as a jewel thief. When she is forced to steal one of the world's most valuable diamonds, she uncovers a world of treachery and fiendish plots.














Fler nya boksläpp

   
   
   
   
   
   
   

Fridas tankar

Såhär efter bokmässan har jag åter insett hur många olästa böcker jag verkligen äger och vill läsa. Alldeles för många för att hinna med under en livstid. Kanske dags att börja rensa lite? Haha, vem försöker jag lura. Det fungerar aldrig, men den här veckan är det faktiskt inga nya boksläpp som hamnar på min TBR och det känns rätt skönt. The Diamond Thief läste jag som förhandsexemplar och min recension finns här.

The typical YA novel

På senare tid har jag tänkt mer och mer på hur otroligt stereotypa och förutsägbara många YA-böcker är. Vi lovas spännande historier med nya världar och platser att upptäcka, drakar, magi, besök i både framtid och dåtid, intressanta uppfinningar, omtolkningar av gamla sagor och så vidare. Jag faller för det varje gång, men alltför ofta visar det sig vara samma gamla vanliga historia, inslagen i ett snyggt fodral. Det gör mig så frustrerad. Jag vill ha nytt, omtumlande och mind blowing. För att avreagera mig lite gjorde jag en lista på de allra vanligaste inslagen i "the typical YA novel", följt av lite reaktionsgifs för att förtydliga hur jag känner när jag stöter på elementen när jag läser. Enjoy! 

Alldaglig tjej som är lite av en outsider, men som sedan visar sig vara superspeciell. Ofta handlar det om en övernaturlig förmåga av något slag. 

En mystisk badboy med tusen hemligheter som gång på gång knuffar undan tjejen för att han är farlig, alternativt vill skydda henne. 

En bästa vän (eller bästa vänner) som lika gärna hade kunnat vara ett gosedjur eftersom huvudpersonen ändå väljer bort hen för att få mer tid med kärleksintresset.  

En annan killkaraktär som är en snällare, men precis lika snygg och mystisk version av kärleksintresset. 

Insta love

Om flicka och pojke vill vara tillsammans kommer det att leda till oändliga problem, de största farorna ever och förmodligen världens undergång. Förbjuden kärlek i kubik, alltså. 

//Frida

Ink

Titel: Ink
Författare: Amanda Sun
Serie: Paper Gods, #1
Antal sidor: 352
Förlag: Harlequin
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Harlequin | Adlibris | Bokus

På grund av en familjetragedi tvingas Katie Greene lämna allt som är välbekant och flytta över halva jordklotet. Hos sin moster i den japanska staden Shizuoka känner hon sig vilse av flera anledningar - hon kan inte språket, kan knappt hålla i ett par ätpinnar och lyckas aldrig komma ihåg att ta av sig skorna inomhus.

När Katie träffar tystlåtne Tomohiro, skolans stjärna i nationalsporten kendo, blir hon både fascinerad och lite rädd. Det känns som hans tuffa fasad är ett försök att hålla henne på avstånd, för när de är nära varandra händer de mest oförklarliga saker. Pennor exploderar och bläck börjar droppa. Och om det inte är så att Katie hallucinerar, så får teckningar liv.

På något sätt har Tomo en koppling till Kami, de mäktiga gudar som en gång styrde i Japan. Och i takt med att Tomo och Katie kommer varandra närmare blir saker och ting allt svårare att kontrollera. Fel sorts människor börjar ställa frågor – och om de får veta sanningen kommer ingen längre att gå säker.

Japan har för mig alltid varit ett spännande och lite småmystiskt land med sin intressanta kultur och historia. Att placera just den här berättelsen i Japan var ett genidrag av författaren, för det är just att den utspelar sig i Japan som gör att den sticker ut ur mängden. 

Huvudpersonen Katie har vid bokens början precis flyttat till sin moster i Shizuoka och allt är nytt och jobbigt och konstigt. Språket är svårt, sederna obegripliga och hon vill inget annat än att åka hem igen. Att låta läsaren följa med en person som precis flyttat till ett nytt land är också lite av ett genidrag. Som läsare får man nämligen upptäcka landet i samma takt som Katie och jag kan känna igen mig på ett helt annat sätt då. Det blir mer realistiskt. Jag älskar dessutom att Sun gärna blandar in japanska ord lite här och var eftersom det bidrar till känslan av att man upptäcker landet tillsammans med Katie. Vi befinner oss på samma plan. Allt är precis lika obegripligt och jag känner mig precis lika vilsen som Katie.

Historien är en aning långsam i början, men så fort mytologin och ”pappersmagin” blandas in går det från trist till väldigt spännande. Det höga tempot håller sedan i sig resten av boken och jag har hela tiden känslan av att jag vill veta mer. Mycket mer. Mytologin och magin är utan tvekan det mest intressanta med historien och jag hade önskat att de kunde ha fått lite mer plats och att förklaringarna hade  varit fler. Det känns nämligen som att det bara skrapas lite på ytan. I och för sig är det här bara första boken i en trilogi, men jag tror ändå att man hade kunnat utveckla de två aspekterna en aning om inte ett visst kärleksdrama fått ta den största platsen. 

Kärleksdramat är den del av boken som jag önskar att Sun hade slopat helt, eller i alla fall minskat ner betydligt, eftersom den förstör en annars väldigt intressant och spännande berättelse. Det finns så mycket potential, men precis som många andra trillar Sun i insta-love fällan. Jag hade inga problem med insta-love de första gångerna jag läste om det, men såhär ett par hundra insta-love berättelser senare är jag mer än trött på det. Det finns fortfarande författare som lyckas få mig att tycka att insta-love är okej, till och med bra, men de är verkligen få. Jag vill ha mer djup i kärlekshistorierna och att relationen ska få utvecklas under en längre tid. Sun försöker gömma insta-loven bakom någon slags ”vi hatar varandra”-fasad i början, men den är så genomskinlig att den om möjligt gör mig ännu mer irriterad. Ska man dölja något får man göra det på rätt sätt, annars blir det bara löjligt.  

Karaktärerna är, tillsammans med insta-loven, det som drar ner mitt betyg. Det känns väldigt sorgligt eftersom jag verkligen älskar grundhistorien, mytologin och magin, men tyvärr blir det i princip omöjligt för mig att uppskatta en bok fullt ut om jag inte fastnar för karaktärerna. Och det gjorde jag inte här. För det första tycker jag aldrig att man får någon känsla för hur gamla karaktärerna är. Ibland beter de sig som om de är i högstadieålder, men sedan helt plötsligt känns det som att man har hamnat på lågstadiet. Att inte kunna koppla ihop beteende och ålder stjälper tyvärr trovärdigheten och det blir omöjligt att relatera. För det andra känns karaktärerna både avlägsna och en aning tråkiga. Det känns som om jag har läst om dem tidigare, i någon annan bok. Det blir för stereotypt, och även om jag uppskattar en del drag hos karaktärerna räcker det inte för att få mig intresserad av deras berättelser. Jag läser för att få veta mer om pappersmagin och mytologin, inte för att få veta hur det går för karaktärerna. 

För att sammanfatta: Jag älskar konceptet bakom boken, samt inslagen av mytologi och pappersmagi. Det är verkligen superspännande och intressant. Jag älskar också att boken utspelar sig i Japan och jag tycker att Sun lyckats väldigt bra med att ge känslan av att man själv är där och upptäcker landet för första gången. Tyvärr förstör inta-loven och det stereotypa kärleksdramat historien en aning och eftersom jag heller aldrig fastnar för karaktärerna har jag svårt att njuta av det som jag faktiskt tycker om med boken fullt ut. Trots de bleka karaktärerna och inta-loven tror jag ändå att jag kommer att vilja fortsätta att läsa serien, just på grund av att mytologin är så spännande. Håller tummarna för att den får större plats i uppföljaren! 

//Frida

Nya YA-boksläpp 22/0 - 28/9

Poisoned Apples: Poems for You, My Pretty - 

Christine Heppermann

Every little girl goes through her princess phase, whether she wants to be Snow White or Cinderella, Belle or Ariel. But then we grow up. And life is not a fairy tale.

Christine Heppermann's collection of fifty poems puts the ideals of fairy tales right beside the life of the modern teenage girl. With piercing truths reminiscent of Laurie Halse Anderson and Ellen Hopkins, this is a powerful and provocative book for every young woman. E. Lockhart, author of We Were Liars, calls it "a  poetic attack on the beauty myth that's caustic, funny, and heartbreaking."

Cruelties come not just from wicked stepmothers, but also from ourselves. There are expectations, pressures, judgment, and criticism. Self-doubt and self-confidence. But there are also friends, and sisters, and a whole hell of a lot of power there for the taking. In fifty poems, Christine Heppermann confronts society head on. Using fairy tale characters and tropes, Poisoned Apples explores how girls are taught to think about themselves, their bodies, and their friends. The poems range from contemporary retellings to first-person accounts set within the original tales, and from deadly funny to deadly serious. Complemented throughout with black-and-white photographs from up-and-coming artists, this is a stunning and sophisticated book to be treasured, shared, and paged through again and again.

Afterworlds - 

Scott Westerfeld 

Darcy Patel has put college and everything else on hold to publish her teen novel, Afterworlds. Arriving in New York with no apartment or friends she wonders whether she's made the right decision until she falls in with a crowd of other seasoned and fledgling writers who take her under their wings… 

Told in alternating chapters is Darcy's novel, a suspenseful thriller about Lizzie, a teen who slips into the 'Afterworld' to survive a terrorist attack. But the Afterworld is a place between the living and the dead and as Lizzie drifts between our world and that of the Afterworld, she discovers that many unsolved - and terrifying - stories need to be reconciled. And when a new threat resurfaces, Lizzie learns her special gifts may not be enough to protect those she loves and cares about most.

Fler nya boksläpp

   

   

   

   

   

   

Fridas tankar

Poisoned Apples har inte bara ett väldigt snyggt omslag utan verkar dessutom ganska så fantastisk i sig. Har aldrig direkt läst dikter, men tycker att det låter superspännande med dikter som tar upp vardagliga och mörka problem, samtidigt som de är kopplade till sagor. Den här hamnar helt klart högt upp på min TBR! Spännande men något nytt och annorlunda! Afterworlds låter också som en lite annorlunda bok och jag känner att jag verkligen vill ha annorlunda just nu. Är så trött på de gamla vanliga stereotypa berättelserna. Känner att jag behöver lite omväxling om jag inte ska falla in i ännu en lässvacka.