Chanslös

Titel: Chanslös (eng. Changeless) 
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasollprotektoratet, #2  
Antal sidor: 376
Förlag: Styxx Fantasy
Utgivningsår: 2012

Obs! Andra delen i en serie. Mindre spoilers förekommer i beskrivningen. 

Alexia Tarabotti, numera Lady Maccon, trivs i sin nya tillvaro som fru till Conall Maccon, Londonvarulvarnas alfa. Men hennes idylliska tillvaro störs snart då varulvsregementet återvänder från utlandet och slår ner sina tältpinnar på hennes gräsmätta. samtidigt sveper en farsot in över London, och den påverkar stadens övernaturliga invånare på ett skrämmande sätt.

På order av drottningen fattar Alexia sitt para­soll, går ombord på ett luftskepp och ger sig av mot Skottland, ursinniga varulvar och en märklig egyptisk mumie. Men det verkar som om någon helst ser att hon inte når sin destination och Alexia måste inse att det finns situationer som inte ens en kopp te kan rädda!

Chanslös är alltså andra delen i steampunkserien Parasollprotektoratet (eng. Parasol Protectorate). Jag tyckte väldigt mycket om första boken, Själlös, och till min stora glädje gjorde uppföljaren mig inte det minsta besviken. Den är precis lika härlig och rolig. 

Det var trevligt att få träffa alla karaktärer igen - Alexia, lord Maccon, lord Akeldama, Lyall och miss Hisselpenny. Till och med Alexias urjobbiga syster Felicity. De är alla så underbara och färgsprakande och det är omöjligt att inte tycka om dem. Vi presenteras även för ett par nya karaktärer, bland annat madame Lefoux och Kingair-flocken, och de är precis lika omöjliga att inte tyckte om som de gamla karaktärerna. Carriger är otroligt duktig på att skapa unika karaktärer som man inte glömmer i första taget. 

Om karaktärerna är det som jag gillar allra mest med Carrigers serie, så är miljön och steampunkigheten helt klart det som kommer på andra plats. Åh, vad jag älskar det. Alla knasiga och finurliga maskiner, London, fluffiga klänningar och fruktbeprydda hattar, ofantliga mängder te och allt annat som gör boken sådär härlig, mysig och hysteriskt rolig som jag faktiskt tycker att den är. Humorn är precis i min smak. Visst är den lite i överkant ibland, så att det känns som att vissa scener nästan skriker efter att du ska skratta, men jag gillar det. Och jag skrattar och småfnissar på var och varannan sida. Carriger har en förmåga att formulera meningar på ett sådant sätt att i princip allt blir komiskt, men samtidigt behålla precis lagom mängd "allvar", så att du inte tröttnar. 

Historien och mysteriet i boken är ganska bleka i jämförelse med allt annat jag har tagit upp, men eftersom karaktärer, miljöer och språk är så fantastiskt bra gör det inte så mycket att handlingen är lite seg ibland och att jag faktiskt lyckades lista ut mysteriet långt innan huvudkaraktären själv gjorde det. Det blir bra ändå. I alla fall om du frågar mig. 

Sammanfattat kan jag säga att Chanslös var en riktigt bra uppföljare och slutet var så oväntat att jag gärna kastat mig över tredje boken. Tyvärr äger jag inte tredje boken än, men den kommer definitivt att inhandlas fortast möjligen, helst tillsammans med resten av serien, för jag kan knappt vänta på att få dyka in i Carrigers steampunkvärld igen och få veta hur det går för Alexia och hennes vänner. 

// Frida