Författare: Sofia Nordin
Serie: Del 2
Antal sidor: 210
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2014
Kan tex köpas här: Adlibris Bokus
Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!
"Det var feberns fel att jag hamnade här. I en glänta i skogen, med bara en usel presenning som skydd mot regn och vind. Eller min feghets fel, kan man också säga. Min eviga, förbannade feghet. En modigare person skulle ha stannat och hjälpt till. Men inte jag. När alla plötsligt blev dödssjuka drog jag. Jag struntade i min egen mamma. Jag struntade i Hillevi. Hillevi som var världens finaste tjej."
Ante tror att han är ensam om att ha överlevt febern, men plötsligt dyker Ella och Hedvig upp och han följer med dem till gården där de bosatt sig. Det är en lättnad att träffa andra människor, men det är svårt också. Hur gör man när man ska bo ihop och alla inte vill samma sak? Är det okej att bli kär och tänka på sex trots att världen har gått under? Och får man drömma om en framtid, trots att man är en fegis som bara sprang när man borde ha stannat?
Den andra delen i Sofia Nordins serie om det postapokalyptiska Sverige tar vid precis där den första boken, En sekund i taget, slutade och även om den räknas som en fristående fortsättning tycker jag den vinner på att läsas efter den första. De båda böckerna är trots allt väldigt sammanlänkade, på ett bra sätt, och passar väldigt bra för sträckläsning. Man vill inget annat än att plocka upp bok två när första boken är utläst.
Berättarjaget har i Spring så fort du kan förflyttats från Hedvig till Ante, och även om jag inte helt fastnar för honom som karaktär, tycker jag fortfarande att Nordin är väldigt duktig på berättarröster - de speglar karaktärerna så bra och känns mycket träffsäkra. Jag tycker även om att berättarrösten känns så rätt rent åldersmässigt; att det verkligen känns som att det är en tonårings språk, tankar och känslor, och inte en vuxen persons föreställningar om dessa. Det är förmodligen väldigt svårt att åstadkomma, men Nordin lyckas verkligen. Det känns trovärdigt och aldrig framtvingat eller konstigt.
Handlingen utspelar sig mestadels på gården och fokus är inriktat på att försöka skapa ett liv där, snarare än att leta efter fler överlevare. Det är kanske inte riktigt lika spännande som i första boken, men jag tycker om att det är mycket mer fokus på relationer, tankar och känslor. Det känns logiskt på något sätt att det var där historien skulle landa just nu, när den värsta stormen har lagt sig och någon typ av vardag har börjat infinna sig. Det är intressant att följa hur relationerna karaktärerna emellan förändras allteftersom tiden går och de lär känna varandra. Det är mycket glädje, kärlek och vänskap, men också sorg, saknad och ilska.
Spring så fort du kan är en stark uppföljare, som innehåller allt det där som jag tyckte så mycket om med första boken och lite till: spänning, känslostormar, träffsäkra berättarröster, vänskap och kärlek. Jag rekommenderar den till alla som läst första boken, och till er som inte läst första boken än kan jag bara säga: Gör det! Och ha andra delen nära till hands, för du kommer nästan garanterat att vilja läsa mer.
//Frida
.jpg){kind=icon}
