We Were Liars

Titel: We Were Liars
Författare: E. Lockhart
Serie: -
Antal sidor: 227
Förlag: Delacorte Press
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

A beautiful and distinguished family.
A private island.
A brilliant, damaged girl; a passionate, political boy.
A group of four friends—the Liars—whose friendship turns destructive.
A revolution. An accident. A secret.
Lies upon lies.
True love.
The truth.

We Were Liars is a modern, sophisticated suspense novel from National Book Award finalist and Printz Award honoree E. Lockhart.
Read it.
And if anyone asks you how it ends, just LIE.

Jag hade egentligen aldrig tänkt läsa We Were Liars. Hypen kring boken innan releasen var enorm, både inom blogg- och booktube-världen, men istället för att få mig supertaggad på att läsa boken, blev effekten snarare tvärtom. Jag hade ingen som helst lust att läsa den. När recensionerna sedan började trilla in och det var antingen "jag älskar" eller "jag hatar" svalnade mitt intresse ännu mer. Jag vet inte exakt vad det var som gjorde att jag plockade upp boken trots allt, men jag är otroligt glad att jag gjorde det. We Were Liars visade sig nämligen vara en bok precis i min smak. Jag tillhör alltså "jag älskar"-sidan, men det är verkligen en sådan där bok som man antingen älskar eller hatar. Det är svårt att förklara exakt varför, men det blir bara så självklart när man läst ut den. 

Jag förälskade mig direkt i E. Lockharts sätt att skriva. Det var vackert, poetiskt och texten hade det där magiska flytet som jag tycker så mycket om. Beskrivningarna är lika knivskarpa som de är mystiska och det ligger en hemlighetsfull stämning över hela boken. Det är svårt att veta vad det egentligen är som pågår där på ön och frågorna är betydlig fler än svaren. Fram till slutet. Det där extremt hemliga, omtumlande slutet som man absolut inte får prata om. Låt mig i alla fall säga såhär: Jag älskade sluttvisten och hur den fick alla pusselbitar att falla på plats. Böcker som är uppbyggda på det där sättet, med mystiska ledtrådar som egentligen inte leder någon vart förrän man läst sista sidan och plötsligt förstår hur allt hänger ihop. Hur otroligt snyggt ihopvävt allt är. 

Eftersom boken vinner på att man går in helt ovetandes om handlingen, tänker jag faktiskt inte ta upp den alls. Däremot tycker jag att karaktärerna kan få ett par rader. De är långt ifrån de mest sympatiska karaktärer jag stött på, och långt ifrån de mest välskrivna, men det tog inte många sidor innan the Liars letat sig in i mitt hjärta. Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag tycker så mycket om dem, allihop. Och deras historia har lämnat permanenta spår. 

Tempot i boken är relativt långsamt, och trots mysteriet upplever jag den aldrig som spännande. Däremot väldigt beroendeframkallande och trollbindande. Och himlastormande. Jag kan förstå varför många har tyckt att den är långsam och till och med tråkig, men eftersom jag förälskade mig i språket, stilen och karaktärerna nästan direkt upplevde jag den helt annorlunda. Det blev aldrig långsamt eller tråkigt. Jag älskade varje sida, varje ord. 

Nu kanske jag, med mitt lovordande, har avskräckt varenda en som hade minsta lilla tanke på att läsa We Were Liars, men jag hoppas inte det. Den förtjänar verkligen en chans, även om det precis lika gärna kan bli ett bottennapp som kärlek vid första sida. Boken är trots allt ganska kort, så kan det inte vara värt att chansa lite eftersom det faktiskt kan bli fantastiskt bra? 

Favoritcitat

“What if we could stop being different colors, different backgrounds, and just be in love?”

 “Be a little kinder than you have to.” 

“Do not accept an evil you can change.” 

“She is sugar, curiosity, and rain.” 

“He is contemplation and enthusiasm. Ambition and strong coffee."

//Frida