Slated

Titel: Slated
Författare: Teri Terry
Serie: Slated #1

Kyla’s memory has been erased,
her personality wiped blank,
her memories lost for ever.

She’s been Slated.

The government claims she was a terrorist, and that they are giving her a second chance - as long as she plays by their rules. But echoes of the past whisper in Kyla’s mind. Someone is lying to her, and nothing is as it seems. Who can she trust in her search for the truth?

Varning för möjligtvis en liiiten spoiler^^ (Dock ganska obetydlig, om ni frågar mig)

Okej. Jag börjar väl från början.
Inför min hyfsat långa sjukhusvistelse ville jag ha med mig en bok som var lagom tjock och verkade bra. Av rena slumpen blev det denna. Har stått tillsammans med några andra utvalda böcker i mitt lilla glasskåp och har inte riktigt fått den uppmärksamhet som den förtjänat. Så här i efterhand undrar jag bara varför jag inte läste den direkt när jag fick hem den.

Det här var verkligen en sån bok som är helt omöjlig att lägga ifrån sig. Ju längre in i handlingen jag kom desto mer var jag tvungen att få veta. Samtidigt ville jag inte att boken skulle ta slut, ville inte lämna den värld och de karaktärer som jag fäst mig vid så mycket. Gjorde mitt bästa för att dra ut på läsande så mycket så möjligt, fick tvinga mig själv att sluta läsa och lägga boken ifrån mig... tills det inte gick mer och jag låg uppe halva natten och läste ut den^^

Handlingen; så väldigt olik något annat jag läst tidigare. Får kanske berätta lite vad det hela går ut på. Alla kriminella och folk som anses vara en fara för sig själv eller andra eller rent av samhället tas till fånga, får genomgå en slags rättegång och blir sedan Slated, som i stort sett är samma sak som att få hela sitt minne raderat. De blir som nyfödda. Får en ny chans. De hamnar hos nya familjer och får lära sig att tackla vardagen som en förhoppningsvis bättre människa. De får dessutom en typ av mätare på armen, Levos, som sjunker och stiger beroende på deras humör. Blir de arga eller upplever annan stark negativ känsla tappar de medvetandet när mätaren sjunkit för lågt.

Kyla, berättarjaget, som jag verkligen fastnade för, har blivit Slated, fått sitt minne raderat och hamnar hos en ny familj. Men hon inser snart att hon inte är som andra i samma sits. För till skillnad från dem, som tråkigt nog tror på det mesta de ser och hör, så har hon egna åsikter och tankar. Och hon minns. Saker från hennes tidigare liv bubblar bit för bit upp till ytan. Hon är annorlunda och folk börjar märka det. Och när människor i hennes närhet plötsligt försvinner börjar hon förstå att saker och ting inte är som de verkar. 

Alltså allvarligt talat, det här är en av de bästa böckerna jag har läst någonsin. Jag står fast vid att Divergent är den absolut bästa, men den här hamnar strax efter, tätt inpå, och det är något jag aldrig trodde jag skulle säga. Ville läsa om den direkt när jag läst ut den och först var jag alldeles förtvivlad när jag insåg att jag måste vänta på uppföljaren... Är verkligen så glad att jag läste den! Det är en så sjuk historia, så hemsk när man väl börjar förstå hur fel allt är, att den nästan blir lite obehaglig. Samtidigt älskar jag den, kanske just därför.

Oj, det här blev långt. Och innan jag avslutar måste jag påpeka att jag tycker omslaget är grymt fint! Jag hoppas att fler hittar den här underbara boken och tycker om den precis lika mycket som jag gjorde. Det skulle dock vara väldigt hemskt om jag nu gett er en massa för höga förhoppningar. Ni kanske inte alls gillar den. Aja, jag kan trots allt bara tala för mig själv och som sagt älskar jag den. Kanske har jag i alla fall gjort en del av er nyfikna, och det är ju alltid en bra början...

//Agnes