Titel: Den nya
människan
Författare: Boel Bermann
Serie: -
Antal sidor: 205
Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgivningsår: 2013
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?
”Jag har dödat ett
barn.
Det är vad de säger
till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn
jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”
Året är 2014 och inga
barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några
år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som
barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir
Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser
att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens.
Fler och fler nya barn
föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. Efter en
brutal incident på Rakels arbetsplats flyr hon. Flyr från ångest och sviken
kärlek, söker tröst i tillfälliga förbindelser och berusning. Då händer det som
inte får hända …
Den nya människan utspelar sig i en framtid som är både skrämmande
och otroligt intressant. Helt plötsligt så föds det inga barn längre, vilket
sätter världen i chock. Rätt som det är börjar
det födas barn igen, så kallade ”nya människor”, men de beter sig inte alls som
”vanliga” barn. De uppträder passivt och kommunicerar med konstiga surrande
ljud. Huvudpersonen Rakel blir direkt misstänksam mot de nya barnen och anar
att det är något som väldigt, väldigt fel. Hon ser det som alla andra verkar
missa.
Bermann har verkligen lyckats skapa en både realistisk och
intressant framtid. Det känns aldrig överdrivet eller tillkrånglat. Det är
otroligt spännande att följa hur världen förändras i och med de nya barnen, hur
de behandlas, hur ”vanliga” människor reagerar och så vidare. För varje sida
man läser vill man veta mer och sidorna flyger fram i ett rasande tempo. Den nya människan är verkligen helt
omöjlig att lägga ifrån sig.
I normala fall brukar jag inte tycka om böcker med långa
tidshopp, men det fungerade alldeles utmärkt i Den nya människan. Det hade antagligen blivit väldigt utdraget och
mindre spännande om man skulle följt Rakel i ett mer sammanhängande
tidsperspektiv. Jag tycker också mycket om att Bermann valt att blanda Rakels
berättande med tidningsurklipp och rapporter. Det höll igång tempot och passade
helt enkelt väldigt bra in i berättelsen. Speciellt tidningsurklippen.
Den nya människan innehåller inte bara en skrämmande
framtidsbild utan tar också upp en hel rad viktiga frågeställningar. De nya
människorna behandlas minst sagt på ett inhumant sätt och frågan är hur långt
man får gå för att ”rädda sig själv”? Vad är rätt och vad är fel, när det finns
hot om hela mänsklighetens existens? Jag blev själv lite rädd för hur lätt man
drogs med i tänket att de nya barnen var något farligt och omänskligt. Det var
först under bokens andra hälft som man började tänka till ordentligt och
upptäckte hur fel och hemskt allting faktiskt var. Väldigt läskigt, men en
otrolig bra tankeställare!
Jag tycker att Bermann har lyckats väldigt bra med att få
hela händelseförloppet att kännas verkligt och äkta. Speciellt vanliga människors reaktioner
på de nya människorna och de stora förändringar de innebär både för samhället och
individer tycker jag känns realistiska.
Som ni märker tycker jag mycket om Den nya människan men den tog slut alldeles för fort. Det kändes lite för abrupt. Jag ville fortsätta läsa om Rakel och de nya människorna. Slutet var väldigt öppet och
jag är grymt nyfiken på vad som händer sedan.
Sammanfattat är Den nya människan en tempofylld, spännande dystopisk
bladvändare som får en att tänka till och som presenterar en skrämmande, men framförallt,
intressant framtid. Om du är trött på de gamla vanliga dystopierna som följer
samma mönster och vill ha en ny, fräsch dystopi tycker jag definitivt att du
ska ge den här en chans. Det är den helt
klart värd.
// Frida