Vad är så skört att de bryts om du säger dess namn?

Titel: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Författare: Björn Sortland
Förlag: Pocketförlaget
Serie: - 
Betyg: 4,5/5

Markus är 19 år och kär. På riktigt. Det är som om livet börjar i samma stund som han ser Ingrid för första gången. Från och med då handlar allt om längtan och hopp om ett liv tillsammans.

Men allt blir inte riktigt som Markus tänkt sig. När han förälskar sig i Ingrid blir kärleken istället vägen mot slutet. För Ingrid är sjuk, och hon blir allt sämre i takt med att förhållandet djupnar. Till slut kan de inte bortse från det uppenbara, den enda framtidsbilden för det förälskade paret är döden.

Ånej, så sorgligt! Tror jag dog lite inombords precis... En väldigt kort och snabbläst bok, som samtidigt rymde en otroligt bra historia om dödsdömd kärlek.

Jag älskade det fina språket och att det nästan började som nytt kapitel på varje sida och att den istället var indelad i tre lite större delar - blev enklare att läsa den och det var dessutom väldigt effektfullt. På varje sida stod bara det som var viktigt, inte en massa mellansnack eller strunt för att fylla ut, utan endast det som betydde något. Allt berättades av en anledning. Och allt kändes så himla äkta, vilket gjorde boken ännu hemskare att läsa. 

Jag vet inte riktigt vem jag ska tycka mest synd om - Markus eller Ingrid - det är nog lika synd om de båda faktiskt. Det var grymt frustrerande att läsa hur Markus träffar Ingrid och blir kär, nästan på en gång och för första gången på riktigt, och hur de sakta bygger upp någonting som aldrig kommer att hålla. Allt jag kunde tänka på var hur orättvist allt var.

Kan nog inte säga mer om boken nu, utan att förstöra känslan av den. Jag tror, och tycker för den delen, att för att förstå hur fin denna berättelsen var så måste man helt enkelt läsa boken själv. För det här var fint. Väldigt fint, faktiskt.

//Agnes