Minirecensioner x 2

Titel: Ankomsten 

Författare: Shaun Tan

Serie: -

Antal sidor: 128

Förlag: Kabusa Böcker

Utgivningsår: 2004

Ankomsten är en berättelse utan ord som kan utspelas i en sedan länge försvunnen tid men som är lika aktuell idag. En man lämnar sin fru och sitt barn för att söka en bättre framtid i ett okänt land på andra sidan av ett stort hav. Han kommer till en förvirrande stad med främmande vanor, märkliga djur, mystiska flytande saker och ett otydbart språk. Med bara en resväska och en handfull mynt måste utvandraren hitta ett ställe att bo på, mat att äta och något slags lönande arbete. Han får hjälp av sympatiska främlingar, var och en bärandes på sin egen outtalade historia: berättelser om kamp och överlevnad i en värld full av obegripligt våld och turbulens, men även hopp.

Ankomsten är en väldigt vacker serieroman och jag tyckte mycket om den, men kanske inte riktigt lika mycket som många andra. Bilderna är helt fantastiska, de är de verkligen, och det är häftigt hur Tan lyckas förmedla så mycket med bara bilder. Boken innehåller faktiskt ingen text alls utan bara illustrationer. Jag föredrar nog text, eller kanske en blandning av text och illustrationer, men jag fascineras ändå av hur mycket känslor och tankar en enda bild kan förmedla.

Även om Ankomsten inte blev en ny favorit är jag väldigt nyfiken på fler av Tans verk. 

Titel: The Runaway Queen

Författare: Cassandra Clare & Maureen Johnson

Serie: The Bane Chronicles, #2

Antal sidor: 60

Förlag: McElderry 

Utgivningsår: 2013

Magnus Bane has a royal role in the French Revolution—if the angry mobs don’t spoil his spells. One of ten adventures in The Bane Chronicles.

While in France, immortal warlock Magnus Bane finds himself attempting to rescue the royal family from the horrors of the French Revolution—after being roped into this mess by a most attractive count. Naturally, the daring escape calls for invisible air balloons…

Det är alltid roligt att få läsa mer om Magnus Bane, men jag måste ändå säga att jag inte tyckte riktigt lika mycket om den här novellen som den första. Den var bra, det var den, men den saknade något. Kanske var det humorn som inte kändes lika klockren? Eller kanske avsaknaden av mysfaktor? Jag vet faktiskt inte. Själva handlingen var tyvärr inte lika spännande och fängslande som jag först trott vilket också kan ha påverkat. 

The Runaway Queen var inte så bra som jag hoppats på, men jag ser fortfarande fram emot att läsa resterande delar i The Bane Chronicles. De är trots allt underhållande och man kan aldrig få för mycket av Magnus Bane. 


// Frida