Insurgent ♥

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2
Betyg: 5/5

One choice can transform you--or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves--and herself--while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.

Vet inte riktigt var jag ska börja, det finns så grymt mycket jag vill säga om den här boken som jag vet att jag inte kommer att få med eftersom jag inte kan beskriva det med ord (plus att den här recensionen skulle bli lååång), men får väl lov att säga att jag var riktigt nervös när jag plockade upp den efter att precis ha läst ut Divergent. Hade läst att en del inte tyckte den var lika bra som första boken, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Men allvarligt talat hade jag inte behövt oroa mig. För den här var Grymt. Galet. Bra. Precis som Divergent, fast på ett helt annat sätt.

Min första tanke när jag började läsa var att jag gillade att man hamnade på precis samma ställe där förra boken slutade. Så på sätt och vis var det som om man aldrig slutade med första boken, man tog bara en liten paus, för att sedan hoppa direkt in i historien igen. Riktigt bra. 
Och jag verkligen älskar hur alla karaktärer utvecklas, återigen speciellt Tris och Four (Tobias). Nu känns det som om man verkligen har lärt känna dem, på riktigt och man förstår nästan precis vad det är de står för och kämpar för och varför de gör som de gör. Till och med Peter. Och nu kan jag avslöja att jag i början var beredd på att säga att jag hatar den människan, men nu kan jag plötsligt inte det. Nu får jag nöja mig med att säga att han är en tjockskallig idiot. Men inte mer än så. Konstigt nog.

Var ganska orolig ett tag att jag skulle sakna deras träning för mycket, som var en rätt stor del i första boken och som jag verkligen gillade, men även där hade jag inte behövt oroa mig - bråk och slagsmål och en hel massa härligt farliga och brutala scener fanns det gott om. Ett tag trodde jag allvarligt talat att jag skulle dö på grund av syrebrist, eftersom jag höll andan så mycket. Enormt spännande på vissa ställen och förskräckligt hjärtekrossande på andra. Jag vet inte vad ni andra säger som har läst boken (har varit lite rädd för att våga läsa era recensioner, men nu känner jag att jag kan göra det), men jag skulle ljuga om jag sa att den här boken inte delar en första plats av de böcker jag gillar absolut mest - tillsammans med Divergent. 

Och som grädde på moset, som man så fint brukar säga, så kommer här en liten trailer till både Divergent och Insurgent :)

//Agnes