Of Poseidon

Titel: Of Poseidon
Författare: Anna Banks
Serie: Of Poseidon #1
Betyg: 4/5

Galen is the prince of the Syrena, sent to land to find a girl he's heard can communicate with fish. Emma is on vacation at the beach. When she runs into Galen — literally, ouch! — both teens sense a connection. But it will take several encounters, including a deadly one with a shark, for Galen to be convinced of Emma's gifts. Now, if he can only convince Emma that she holds the key to his kingdom . . .

Told from both Emma and Galen's points of view, here is a fish-out-of-water story that sparkles with intrigue, humor, and waves of romance.

Måste varna för en liiiten risk för spoilers...

Well, det här var inte alls vad jag hade väntat mig. Inte för att jag egentligen vet vad jag hade väntat mig - tror inte ens jag läste baksidetexten innan jag köpte boken, eftersom jag helt enkelt blev så galet förälskad i omslaget att det helt enkelt kvittade vad boken skulle handla om. Hur som helst, blev jag upprepade gånger ganska överraskad när jag läste Of Poseidon.

För det första hade jag inte väntat mig att boken skulle handla om sjöjungfrur - och jag vet, så här i efterhand känner jag mig ganska dum som inte tänkte på det när omslaget uppenbarligen skriker att det är så - även om de i boken kallar det för Syrena. Tycker dock att författaren lyckas få fram en bra bild av dem och hur delar av deras liv ser ut, även om mycket fortfarande är ett mysterium. Men de kändes faktiskt ganska trovärdiga och eftersom jag alltid har älskat havet och tidigare historier om sjöjungfrur (Den lilla sjöjungfrun är helt klart en av mina favoritfilmer från när jag var liten!) så blev detta genast en bok som jag gillade när jag insåg att det var precis det den skulle handla om.

För det andra blev jag väldigt chockad av den mycket oväntade och brutala hajattacken - på vem säger jag inte - i början av boken. Hade verkligen inte väntat mig den kan jag lova. Vilket, trots att det var hemskt!, var en del av boken jag verkligen gillade, konstigt nog. Lite förvånad och kanske besviken blev jag däremot när berättarjaget Emma verkade ha väldigt lätt för att "glömma bort" att sörja sin förlorade jag-säger-inte-vem. Ett litet minus där, faktiskt.

En annan sak som jag tyckte mycket om var att även om det fanns ett berättarjag, Emma, så fick man ändå följa allt ur Galens perspektiv, vilket gjorde att man fick en lite bättre inblick i hela Syrena-världen, som jag verkligen älskade. Två scener som jag speciellt fastnade för var när de besökte Titanic på havets botten och när de simmade omkring i Atlantis. Åh, vad jag önskar att jag kunde gjort detsamma!

I det stora hela var detta en riktigt mysig bok och jag gillade verkligen hur relationen mellan Emma och Galen byggs upp. Mycket humor från båda sidorna och jag kunde inte låta bli att skratta högt åt många saker de sa eller tänkte. Fast jag måste erkänna att de båda var väldigt tröga ibland med att uppfatta varandras "signaler", om man säger så. Men det var lagom högt tempo och fina miljöbeskrivningar och som sagt, en del överraskningar jag inte väntat mig. Helt klart perfekt sommarläsning!

//Agnes