Graceling

Titel: Graceling
Förefattare: Kristin Cashore
Serie: Graceling Realm, #1
Betyg: 5/5

In a world where people born with an extreme skill - called a Grace - are feared and exploited, Katsa carries the burden of the skill even shedespises: the Grace of killing. She lives under the command of her uncle Randa, King of the Middluns, and is expected to execute his dirty work, punishing and torturing anyone who displeases him.
When she first meets Prince Po, who is Graces with combat skills, Katsa has no hint of how her life is about to change.

She never expects to become Po's friend.

She never expects to learn a new truth about her own Grace - or about a terrible secret that lies hidden far away...a secret that could destroy all seven kingdoms with words alone.

Åh, det här är en sån där bok som får mig att hata mig själv för att jag inte plockade upp den tidigare. Köpte boken ganska direkt efter att den kom på svenska, efter att ha läst ett utdrag som fick mig att vilja ha den på direkten. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Boken glömdes bort och stod länge oläst i min bokhylla. När jag väl kom att tänka på den igen insåg jag att jag ville läsa den på originalspråk istället, så det blev en vända till skolbiblioteket och mitt exemplar står oläst kvar i bokhylla. 

Men tillbaka till boken då. Som sagt tyckte jag väldigt mycket om den, och jag kommer definitivt att köpa mig ett eget exemplar på engelska eftersom jag är säker på att jag kommer att vilja läsa den igen. Jag var lite osäker på om jag skulle ge den en femma eller en fyra och en halv, men det faktum att jag fortsatte läsa, trots hemsk huvudvärk, bara för att det var så spännande och jag ville veta hur allt skulle sluta, tycker jag gör att den förtjänar full pott. Den var väldigt bra. Mer än väldigt bra faktiskt. 

Jag gillar världen som Cashore har byggt upp och även om det är fantasy så tycker jag att det var ovanligt lätt att förstå sig på världen, komma ihåg alla namn, intriger och liknande. Det var faktiskt inte svårt alls, utan allt bara flöt på. Språket är lite annorlunda och gammaldags, men det passar boken väldigt bra och jag tyckte att det var fint. Många gånger stannade jag upp och läste samma rad några gånger till.

Spänning är det ingen brist på i boken, och tempot är sådär precis lagom. Inte för fort och inte för långsamt. Det händer tillräckligt mycket för att man inte ska bli uttråkad samtidigt som man får en bra bild av både världen och karaktärerna. Det som gjorde att jag velade lite med betyget var att jag blev lite besviken på sluttvisten. Jag hade nog väntat mig något mer storslaget, men när boken väl var slut så var jag rätt nöjd ändå, vilket ni ser på betyget. En sån liten grej kan inte påverka helhetskänslan. ^^ 

Karaktärerna. Åh, vad jag tycker om dem. De är sådana karaktärer som stannar kvar och vars värld man vill återkomma till även om boken är slut.. Katsa, Po och Bitterblue var mina absoluta favoriter, men det fanns många mindre karaktärer som var väldigt bra de med. Katsa är verkligen en cool huvudkaraktär, och trots hennes tendens att använda sin kroppsstyrka snarare än sitt huvud vid vissa tillfällen, så tycker jag om henne. Hon är en stark, modig karaktär som inte låter någon köra med henne och som har en intressant karaktärsutveckling. Po och Bitterblue är lite smått fantastiska de också. Bitterblue som är så liten, men som ändå kämpar på trots allt hemskt som hon varit med om och Po som är så snäll och hjälpsam och som fungerar så bra ihop med Katsa. Deras dialoger alltså. Älskar dem. Grät till och med en skvätt eller två under några av deras moments. 

Kan avsluta med att säga att jag för tillfället håller på med andra delen i serien, Fire, och att jag tycker väldigt mycket om den också, så kan nog säga att det är en ny favoritserie. Ser galet mycket fram emot sista boken eftersom jag har en "liten" aning om vem den ska handla om och för att man förhoppningsvis får träffa Katsa och Po igen. 

// Frida