Själlös

Titel: Själlös (eng. Soulless) 
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasollprotektoratet, #1
Förlag: Styxx Fantasy
Betyg: 4,5/5

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö - ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och - värst av allt - halvitalienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te? 

Jag hade inte hört så jättemycket om boken tidigare och visste inte mer än att det var en steampunkroman med varulvar och vampyrer. Det första som slog mig var hur jobbigt språket var och jag undrade hur jag skulle klara av att läsa nästan 400 sidor, men den tanken försvann lika snabbt som den kom. Efter bara ett par sidor hade jag ändrat uppfattning helt och älskade språket. Det är roligt, klockrent och även om det är lite förirrande ibland med den allvetande formen så passar den alldeles utmärkt. Jag hade aldrig läst någonting i den här stilen förut, vilket bara gjorde det ännu bättre. 

Jag totalälskar världen boken utspelar sig i och även om det kanske blir lite väl många beskrivningar ibland så gillar jag det skarpt. Alla konstiga uppfinningar, modet, kulturen, maten och ja, hela det viktorianska samhället. Kommer definitivt att börja läsa mer steampunk efter det här! :) Språket var lite svårt ibland, måste jag medge, och det tog ett tag att komma in i det, men när man väl gjort det tyckte jag att det flöt på väldigt bra.

Alexia Tarabotti är en väldigt härlig karaktär. Hon säger alltid vad hon tycker och vågar stå för det också. Älskade hennes bitska, klockrena kommentarer om allt och alla. Kan säga att jag skrattade så att tårarna rann mer än en gång. Inte ofta det händer, men den här boken är helt underbar vad gäller klockrena kommentarer och beskrivning. Älskade den lite smått knasiga humorn. Jag menar, hur roligt är det inte att Alexia, när hon blir överfallen av en vampyr, irriterat frågar sig hur han vågar kasta sig över henne utan att ens presentera sig först. För att inte tala om vilken skada han tillfogade de stackars underbara kakorna och teservisen... 

Alexia är i en klass för sig, men många av de andra karaktärerna är riktigt bra de också. Fastnade mest för vampyren lord Akeldama och varluvsalfahannen lord Maccon. Tycker särskilt mycket om dem tillsammans med Alexia för det är då det blir som bäst. Särskilt Alexias och Maccons eviga käbblande. Mycket roande måste jag säga eftersom båda är lika envisa.

Som jag nämnt tidigare är boken väldigt rolig, men jag måste berömma Carriger för att hon samtidigt lyckas ge den djup och behandla svårare ämnen som får en att tänka till. Vad är egentligen rätt och vad är fel? Vem är god och vem är ond?

Som sammanfattning skulle jag vilja säga att Själlös är en träffsäker och rolig, men samtidigt tankeväckande, steampunkroman fylld med skvaller, intriger, övernaturliga varelser, massvis med mat och inte minst väldigt farliga parasoll, och som är ganska omöjlig att lägga från sig. 

// Frida