Far From You

Titel: Far From You
Författare: Lisa Schroeder
Serie: -
Betyg: 5/5

Lost and alone... down the rabbit hole. 

Alice thought she knew

what solitude was: 

Her mother—gone 

Her father—remarried with a newborn 

daughter. 

Now...

Trapped 

in the icy embrace 

of a deadly snowstorm, 

Alice faces the true meaning of loneliness. 

But hope 

may not be as far away 

as she thinks...

Jag tror att det är omöjligt att inte sträckläsa Lisa Schroeders böcker. Man öppnar första sidan och man sitter som fastklistrad tills tårarna rinner längs floder ner för kinden ända fram till sista sidan. Det kan nog inte gå till på något annat sätt. Det är nog omöjligt. Och jag behöver kanske inte säga att jag är helt och hållet såld på författarens magnifika förmåga att få in ett helt universum av känslor och beskrivningar i sina korta meningar, för om ni har läst mina recensioner av I Heart You, You Haunt Me och Chasing Brooklyn vet ni det redan, men i alla fall - Herrejösses vilket fint språk! Det enda negativa med det hela, det vill säga de korta meningarna och det enorma tempot, är att det är över alldeles för fort. Boken hade gärna fått vara dubbelt så tjock...

Till handlingen nu då. Alice sörjer fortfarande sin mamma och har svårt att acceptera att hennes pappa gått vidare och nu väntar barn med sin nya fru, som Alice för övrigt inte alls kommer överens med. Och när hon väl blir syster har hennes pappa plötsligt inte tid med henne mer och hennes frustration, sorg och smärta börjar så smått att förstöra henne. Det hjälper knappast heller att hon tvingas ut på en resa tillsammans med sin nya familj, som slutar i katastrof, eller att hennes bästa vän plötsligt sviker. Den enda trösten finner hon hos sin pojkvän, Blaze, en riktig klippa (som för övrigt var en av favoritkaraktärerna enligt mig). 

Den här boken är väldigt sorglig, men på ett helt annat sätt än i I Heart You, You Haunt Me och Chasing Brooklyn. Den innehåller ändå en stor saknad efter en väldigt betydelsefull och oersättlig person till huvudkaraktären, men det ligger på något sätt på en helt annan nivå. Alice känner sig ensam och övergiven, men man känner ändå hennes hopp och livsgnista i bakgrunden hela tiden. Hon försöker och hon vill att allt ska ordna sig. Och jag tror det är den största skillnaden jag kunde känna gentemot de andra böckerna, där karaktärerna bara såg en mörk framtid.

Precis som med de andra böckerna kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en väldigt fin och stark berättelse som jag tycker är värd att läsas om och om igen. Riktigt bra! :)

//Agnes