So Shelly

Titel: So Shelly
Författare: Ty Roth
Serie: -
Betyg: 4/5

Until now, high school junior, John Keats, has only tiptoed near the edges of the vortex that is schoolmate and literary prodigy, Gordon Byron. That is, until their mutual friend, Shelly, drowns in a sailing accident.

After stealing Shelly's ashes from her wake at Trinity Catholic High School, the boys set a course for the small Lake Erie island where Shelly's body had washed ashore and to where she wished to be returned. It would be one last "so Shelly" romantic quest. At least that's what they think. As they navigate around the obstacles and resist temptations during their odyssey, Keats and Gordon glue together the shattered pieces of Shelly's and their own pasts while attempting to make sense of her tragic and premature end.


Av någon anledning (troligtvis på grund av att jag älskar omslaget och därför genast inbillade mig att boken skulle vara bra) hade jag ganska höga förväntningar när jag började läsa. Men i slutändan visade sig boken inte alls vara det jag hade väntat mig, ganska långt ifrån faktiskt, så därför har jag väldigt svårt för att säga om boken levde upp till mina förväntningar eller inte. För jag gillade ju den, men den var så annorlunda gentemot vad jag hade trott om den. Den var lite märklig, fast på ett bra sätt. 

John Keats och Gordon Byron är ungefär som salt och peppar, två vitt skilda personligheter som ändå, på något sätt, fungerar rätt bra ihop i slutändan. Deras underliga roadtrip, för att uppfylla deras vän Shellys sista önskan, blandas med en mängd tillbakablickar om de alla tre var för sig och hur deras relation till varandra var. Jag gillade verkligen berättarrösten, Keats. Han kändes så pålitlig och allt han gjorde och sa kom från hjärtat. Men när han berättade om Gordon, Shellys barndomsvän, blev jag enormt irriterad. Gordon, en riktig sexgalning som inte brydde sig om något som inte rörde honom själv, höll på att reta mig till döds. Allvarligt. Och sättet han behandlade Shelly på, som i stort sett villkorslöst älskade honom ändå, fick mig nästan att vilja vända ut och in på mig själv. Gud, vilken idiot.

I det stora hela var det en väldigt tung bok att läsa och det var väldigt mycket att ta in. Varje liten berättelse om Shelly, Gordon och Keats fick mig att stanna upp och tänka efter innan jag kunde fortsätta. Hela tiden var det något som kändes så otroligt fel och när man tänker efter var det egentligen inte så konstigt att Shelly gjorde som hon gjorde. Det är definitivt en bok värd sin plats i bokhyllan och en bok jag tycker man bör läsa. För den var bra, även om den var lite märklig.

//Agnes