City of Bones

Titel: City of Bones
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments
Betyg: 5/5

When Clary Fray heads out to the Pandemonium Club in New York City, she hardly expects to witness a murder. Much less a murder commited by three teenagers covered with odd markings. This is Clary's first meeting with the Shadowhunters, warriors dedicated to ridding the earth of demons - and keeping the odd werewolves and vampires in line. It's also her first meeting with gorgeous, golden-haired Jace. Within twenty-four hours Clary is pulled into Jace's world with a vengeance, when her mother disappears and Clary herlsef is attacked by a demon. But why would demons be interested in an ordinary mundane like Clary? And how did she suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know..

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att beskriva hur jag känner efter att ha läst en så.. fruktansvärt underbar bok. Alla känslor som frammanades av händelserna i boken finns fortfarande kvar i mig och hoppar och pirrar och får mig att nästan vilja gråta, men av någon anledning har jag plötsligt jättesvårt för att beskriva dem. För några timmar sedan studsade jag runt av spänning och skrattade för mig själv och visste knappt var jag skulle bli av och nu, efter att precis ha lagt boken ifrån mig efter en hel dags intensiv läsning, sitter jag bara här och kan omöjligt få fram några ord till att beskriva allt det där som jag älskade med boken. Får försöka ändå, antar jag. 

Kan kanske börja med att säga att jag verkligen gillade huvudkaraktärerna, Clary, Jace och så Simon. Kanske framför allt Simon, av någon anledning. Varför kan jag inte riktigt förklara, men jag antar att det är en sådan person som jag bara känner en massa medlidande och sympati för. En sådan person som man egentligen inte tänker har så stor betydelse för själva historien i sig, men som faktiskt har det. Jättemycket, till och med. 

Kemin mellan Clary och Jace, som uppstår redan från början, går ju knappast att missa. Men ingen av dem vågar egentligen riktigt erkänna det för sig själva, som om de inte är medvetna om vad de känner, inte till en början åtminstone. Och jag gillar det, att inget är så där uppenbart och enkelt och tråkigt, som det kan vara ibland, utan att det då och då slår gnistor, fast av andra anledningar..
Att sen Simon hade känslor för sin vän förstod jag också redan från början, ja, faktiskt nästan i första kapitlet, och även om man kanske förväntades hoppas att Clary och Jace skulle bli något så tänkte jag snarare mer på Simon. Jag hoppades av någon anledning mer på honom.
Måste därför avslöja att slutet var riktigt oväntat och knäppt och egentligen alldeles otänkbart. Nästan lite äckligt. Samtidigt var det precis så som det skulle sluta. Perfekt helt enkelt.

Det går inte en sekund i boken som jag tänker att det är tråkigt, det händer saker hela tiden och jag menar verkligen hela tiden. Det tycker jag är riktigt bra, med tanke på att boken är nästan 500 sidor lång.. Det bästa är också att man inte har en aning om vart allt är på väg, det kan sluta precis hur som helst och ingenting är uppenbart. Ett plus i kanten är dessutom att man får ett litet smakprov från del 2 i serien, City of Ashes, och när man vet vad som väntar blir man bara ännu mer sugen på att läsa nästa bok!

Tänker inte säga mer om boken nu, vill verkligen inte förstöra den med någon halvdan recension som inte kommer i närheten av vad jag verkligen tycker. Istället kan jag bara snällt be er alla att läsa boken och känna efter själva :)

//Agnes