Sister

Titel: Sister
Författare: Rosamund Lupton
Serie: -
Betyg: 4/5

Nothing can break the bond between sisters..

When Beatrice gets a frantic call in the middle of the Sunday lunch to say that her younger sister Tess is missing, she boards the first flight home to London. But as she learns about the circumstances surrounding Tess's disappearance, she is stunned to discover how little she actually knows of her sister's life - and unprepared for the terrifying truths she must now face.

The police, Beatrice's fiancé and even their mother accept they have lost Tess, but Beatrice refuses to give up on her. So she embarks on a dangerous journey to discover the truth, no matter the cost.

Efter att hastigt ha tagit upp boken och läst ett par kapitel, lagt den ifrån mig, tagit upp den på nytt några dagar senare och sedan läst igen, samtidigt som jag haft ett öga på TVn, fick jag en riktigt dålig första bild av boken. Jag kände varken sug efter att läsa vidare eller ens ork till att plocka upp den igen. Brydde mig inte om vad som hände, om vem som sa vad eller om någonting överhuvudtaget skulle lösas. Jag gjorde mig beredd på att ta fram mina kritiska ögon till den här recensionen och ge hård, men 'ärlig' kritik.

Men efter att ha läst intensivt i två dagar har jag slutligen insett att jag hade väldigt fel om boken och att det, för att kunna förstå och tycka om den, krävs att man verkligen tar sig tiden och läser. Jag menar verkligen läser. För det var först då, när jag satte mig ner och läste på riktigt, som boken fick liv och sög mig in i händelserna. Det var då jag började bry mig och blev ivrig till att få veta vad som skulle hända härnäst.

Det är ingen bok att bara plocka fram och läsa i någon gång då och då, det är en bok som kräver ständig koncentration och uppmärksamhet. Det är en tung historia om sorg över en förlorad familjemedlem och en vilja att nå fram till sanningen till varje pris och för att förstå smärtan och saknaden måste man helt enkelt ta sig tiden åt att läsa sida för sida med vidöppna ögon.


Det som fångade mig allra mest var de många oväntade vändningarna i slutet. Saker och ting jag trodde var på ett visst sätt vändes helt upp och ner, flera gånger ända fram tills sista sidan!

Jag antar att den enda jag borde ge hård och ärlig kritik mot är mig själv. Dels för att jag inte tog den på allvar till en början och dels för att jag var beredd på att skylla på författaren för det. (förlåt!)

// Agnes