Vanish - Sophie Jordan

Obs! Innehåller spoilers för er som inte läst Firelight, den första delen i serien. 

Titel: Vanish (Firelight #2)

Författare: Sophie Jordan

Serie: Firelight

Betyg: 2/5

To save the life of the boy she loves, Jacinda did the unthinkable: She betrayed the most closely-guarded secret of her kind. Now she must return to the protection of her pride knowing she might never see Will again—and worse, that because his mind has been shaded, Will’s memories of that fateful night and why she had to flee are gone. 

Back home, Jacinda is greeted with hostility and must work to prove her loyalty for both her sake and her family’s. Among the few who will even talk to her are Cassian, the pride’s heir apparent who has always wanted her, and her sister, Tamra, who has been forever changed by a twist of fate. Jacinda knows that she should forget Will and move on—that if he managed to remember and keep his promise to find her, it would only endanger them both. Yet she clings to the hope that someday they will be together again. When the chance arrives to follow her heart, will she risk everything for love? 

Jag är riktigt kluven när det gäller en här boken. Den första boken, Firelight, var helt okej och den slutade med en riktig cliffhanger som fick mig att vilja läsa fortsättningen. Jag tänkte att det nog skulle bli bättre, men nej. Det blev snarare sämre. De karaktärer jag faktiskt gillade en aning i fösta boken sjönk som stenar i Vanish. 

Jacinda, huvudpersonen, är en av de jobbigaste karaktärerna jag någonsin läst om. Undrar om man kan klaga mer än vad hon gör? Tror inte det. Det känns som om 2/3 av boken består av hennes klagande och eviga velande.  Ena stunden vill hon bara få vara med Will igen, för att i andra klänga på Cassian. Jag har inget emot kärlekstrianglar egentligen, många bra böcker har dem, men i Vanish blev det bara patetiskt. Jag brydde mig inte alls om vem Jacinda skulle välja och då försvinner hela poängen.. Dessutom kändes  Jacindas plötsliga Cassiancruch påtvingad på något sätt. 

Det fanns ingen karaktär som jag fastnade för och handlingen var inte heller särskilt imponerande. Som sagt tar Jacindas klagande upp större delen av boken, men ändå är där någonting som får mig att fortsätta läsa. Det är det som är det konstiga och jag vet inte riktigt vad det är. 

Jag tycker att historien har potential och jag gillar konceptet med drakar, eller draki,  som för övrigt var anledningen till att jag började läsa serien. Men tyvärr funkar det inte hela vägen. Det kunde blivit så bra och det är tråkigt att det inte blir det. 

Dessutom är lite synd att jag genom de här två böckerna inte lyckats få ett grepp om hur en draki ser ut.  Beskrivningarna lyckas inte ge mig en sammanhängande bild, utan lämnar mig bara med små lösryckta bitar som jag, utan framgång, försöker pussla ihop. Resultatet blir inte bra, och jag kan inte tänka mig att det är så författaren föreställt sig dem i sina ögon ^^ 

Det här blev en väldigt negativ recension, men även om jag inte gillade Vanish särskilt mycket, så är jag nästan helt säker på att jag kommer plocka upp uppföljaren, Hidden, när den kommer ut, för precis som Firelight slutade Vanish med en cliffhanger som fick mig att vilja veta mer. Man kan ju alltid hoppas att det blir bättre.. 

// Frida