Författare: Michael
Grant
Serie: Gone
Betyg: 3/5
På ett ögonblick försvinner alla över femton. Bilar kör
av vägen, spädbarn ligger ensamma i sin vagga och plötsligt fungerar inte
telefoner, internet eller TV.
En helt ny och skrämmande värld möter Sam,
Astrid och deras vänner. Förtvivlat försöker de komma på gåtans lösning.
Men tiden börjar rinna ut för Sam. Han fyller
snart år. Och när man fyller femton … försvinner man.
Hm,
jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag gillade Gone, det gjorde jag, men
inte mycket mer än så. Jag gillar konceptet, men för mig räcker det inte hela vägen. Gone var spännande och jag var hela tiden spänd på vad som skulle hända,
men samtidigt var det väldigt utdraget och långsamt med långa partier där det
knappt hände någonting. Det där går inte riktigt ihop, jag vet, men det var så
det kändes. Spännande, men samtidigt långsamt.
Karaktärerna
var för mig ganska menlösa och det fanns ingen jag direkt fastnade för. I vissa
böcker dras man verkligen med och det känns som om man faktiskt befinner sig i
boken, men med den här kände jag mig som en åskådare.
Språket
var också något som förstörde läsupplevelsen. Jag vet inte om det är på grund
av översättningen, eller om det är samma sak i den engelska versionen, men jag
störde mig något otroligt på all slang. Kanske är det författarens försök att
få språket att låta ungdomligt, men för mig funkade det inte alls. Det kändes
bara urlöjligt och inte alls trovärdigt.
Men
trots tempot, känslan av att jag var en åskådare och språket så tyckte jag ändå
efter att ha läst ut den att den var bra, inte jättebra, men bra. Det är trots
allt en spännande historia, emellanåt rätt obehaglig med tanke på vad de
övergivna barnen tvingas till, och jag kommer helt säkert plocka upp uppföljarna,
för det finns några lösa trådar jag gärna vill få svaret på..
// Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar