Skuggvandrare

Titel: Skuggvandrare #3
Författare: Magnus Nordin
Serie: Fristående och avslutande uppföljaren till Skuggvarelser och Blodets Röst
Betyg: 3/5

  Alea är inte som andra barn. Hon är en skuggvandrare, hälften människa, hälften varulv.
  Daniel älskar sin dotter mer än något annat.
  Alfagruppen behöver nya varulvsjägare och de vill ha Alea.
  I norrländska Ångerfallet försöker Kim Jäger befria en ung pojke och samtidigt rädda freden mellan varulvarna och människorna.
  I Balkans vilda bergstrakter kämpar Kira för sitt liv. Vägen tillbaka till Alea och Daniel har aldrig varit så lång.

Jag måste erkänna att jag är besviken. Första delen, Skuggvarelser, var ju så himla bra och andra delen, Blodets Röst, var bra, men inte riktigt lika bra som första och nu... Jag vet inte, det här var inte alls så som jag hade hoppats. Jag tror att jag hade väntat mig något helt annat av denna tredje och sista del i serien. Kanske hade jag bara för höga förväntningar? Troligtvis, med tanke på att jag verkligen gillade första boken. Hoppades nog att denna skulle vara minst lika bra.

Jag måste ändå ge beröm för hur fint berättat allt är och hur enkelt det är att följa med i händelserna fastän det är så mycket som händer på olika ställen samtidigt. Till skillnad från första boken, då man till största delen bara fick följa Daniel och Kira, får man nu följa hur många som helst känns det som. Man får, förutom Daniel och Kira, plötsligt följa Kim Jäger, som man i och för sig blivit lite bekant med i andra delen, Blodets Röst, och en rad andra människor som till exempel pojkarna Rasmus och Liam och Ångerfallets åldermän och en journalist som heter Charlie Bäck och så får vi inte glömma Goed av Olwones ätt (Morags andrevarg)... Låter det jobbigt och mycket? Det var det också på sina ställen, men det var egentligen inget jag störde mig på.

Något som jag tyckte var synd däremot, var att de var så få kapitel ur Daniels perspektiv. Kiras också för den delen. Det var först på kapitel 7, om jag inte minns helt tokigt, som man för första gången fick träffa Daniel igen och eftersom första boken främst kretsade kring honom kändes det lite märkligt. Som jag känner det är det fortfarande honom man vill följa mest även här och när så inte var fallet kunde jag helt enkelt inte låta bli att bli besviken.

Men det är spännande, det är det, och jag undrar hela tiden vad som kommer att hända härnäst. Eftersom fler personer är inblandade nu blir det på samma gång ännu mer spänning. Hur kommer det att gå där? och Vad händer sen där borta? osv. Och så gillar jag språket. Hur det skiftar från att vara slarvigt ungdomsspråk - som faktiskt låter trovärdigt! - till att bli stramt och allvarligt vuxenspråk. Bra kontrast!

//Agnes