Järnprinsessan

Titel: Järnprinsessan
Författare: Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey, #2
Betyg: 3,5/5

Ett löfte till en prins fick mig att återvända till landet Aldrig och nu är jag fånge vid Vinterhovet.
Tiden här fungerar inte som i den vanliga världen och kanske visar det sig, när jag tar mig härifrån, att hundra år har gått och att min familj och mina vänner är döda sedan länge. Tanken skrämmer mig, men jag kan inte låta bli att undra.
Dessutom verkar ett krig mellan Sommaren och Vintern oundvikligt och jag står mittemellan två dödsfiender.
Jag heter Meghan Chase och det här är min berättelse.

Till hälften alvprinsessa, till hälften människa, har Meghan aldrig platsat någonstans. Övergiven av Vinterprinsen som hon trodde älskade henne är hon nu Vinterdrottningens fånge. Samtidigt som det drar ihop sig till krig mellan Sommarhovet och Vinterhovet, inser Meghan att den verkliga faran kommer från Järnhovet varelser bara hon och hennes frånvarande prins har sett. Men ingen tar henne på allvar.

Och vad värre är: Meghans alvkraft har blivit fråntagen henne och hon är fast med bara sin list till hjälp. Att lita på någon vore dumdristigt att lita på någon som tros vara en förrädare ännu dummare. Men trots det kan Meghan inte undvika de längtansfulla viskningarna i hennes alltför mänskliga hjärta.

(Obs! Kan innehålla en spoiler framåt slutet...)
Ja, då har man äntligen läst andra delen i serien. Det var ju en hel evighet sedan jag läste första delen. (Tack och lov för att man har hyfsat bra minne så man kommer ihåg den^^) Men nja, tror kanske att jag hade förväntat mig lite mer av den här boken. Kan egentligen inte klaga på själva historien, för den är riktigt spännande, men det som stör mig är språket. Första delen läste jag både på svenska och på engelska och då tyckte jag att den var helt okej på båda språken, men det här... Förlåt mig, men det här var nästan lite pinsamt. Kunde inte låta bli att hela tiden tänka; så skulle väl ingen människa säga på riktigt?! Det mesta lät helt enkelt inte trovärdigt och jag gissar på att boken är dåligt översatt bara. Vilket är synd för det förstörde lite av känslan när jag läste.

Men till handlingen då: otroligt spännande får jag nog lov att säga. Högt tempo och det hände saker precis hela tiden. När jag tänker på det blir jag nästan lite förvånad över att så många händelser kan pressas in en så liten bok. Men det är ju bara bra tycker jag. Och jag älskar miljöerna och alla underliga varelser som dyker upp hela tiden. Så härliga beskrivningar av allt och det hade varit hur kul som helst om boken hade blivit film någon dag. Tror det hade kunnat bli en liten succé faktiskt, för det här är en bok vars alla händelser man riktigt kan se framför sig och den hade verkligen passat som film.

En sak som gjorde mig riktigt glad var att Meghans bästa vän Puck äntligen kom tillbaka igen, eftersom han är en av de karaktärer jag gillar speciellt mycket i den här serien. Och jag älskar katten, Grimalkin, och Järnhästen. Helsköna figurer! I övrigt är faktiskt de flesta i boken intressanta på sitt sätt. Det finns liksom ingen man inte orkar med. Alla har sin plats att fylla ut.

//Agnes