Delirium

Titel: Delirium
Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #1

Before scientists found the cure, people thought love was a good thing. They didn’t understand that once love -- the deliria -- blooms in your blood, there is no escaping its hold. Things are different now. Scientists are able to eradicate love, and the government demands that all citizens receive the cure upon turning eighteen. Lena Holoway has always looked forward to the day when she’ll be cured. A life without love is a life without pain: safe, measured, predictable, and happy.

But with ninety-five days left until her treatment, Lena does the unthinkable: She falls in love.


Det är något speciellt med dystopier. Det var något alldeles extra speciellt med den här dystopin och jag tror nästan jag är lite förälskad faktiskt.

Jag ska vara ärlig, jag fick lite ångest när jag började läsa den här boken. Det var nästan plågsamt. En värld utan kärlek?! Tanken fick mig faktiskt att må dåligt. Ju mer jag läste desto värre blev det och flera gånger ville jag bara skrika in i boken och få alla att fatta vilket idiotiskt samhälle de levde i. Ja, haha, så upprörd jag blev^^ Samtidigt insåg jag vilket geni Lauren Oliver är. Genom berättarjaget, Lena, ger hon läsaren en inblick i den märkliga vardag USA lever i där kärlek är en förbjuden "åkomma", en farlig sjukdom som måste botas och hon får en att förstå precis varför alla lever efter detta, att alla faktiskt tror på det. Man förstår, och man vet precis hur fel det är. Så otroligt frustrerande!

Lena lever hela sitt liv i tron om att kärlek är en hemsk sjukdom och hon ser fram emot dagen hon ska bli botad. Hon till och med räknar ner till dagen de ska skära i hennes hjärna. (Bara det fick mig att vilja gråta). När hon sedan träffar Alex vänds hela hennes livsbild upp och ner och hon börjar sakta ifrågasätta hela samhällets tankesätt och regler. Och när sedan det otänkbara, det förbjudna händer inser hon att hela hennes liv har varit en stor fet lögn.

Lena var en person jag direkt kände att jag kunde relatera till på många sätt. Jag gillade verkligen hur hon var som person och hon kändes så äkta. Man kan inte låta bli att tycka synd om henne för att hon blir lurad rätt upp i ansiktet av de hon litar på och på samma gång måste man älska henne för sitt otroliga mod och sitt envisa hjärta. Alex och Lenas bästa vän, Hana, var två andra karaktärer jag verkligen fastnade för, men förvånansvärt nog var det i slutändan Gracie som förvånade och förundrade mig mest. Att säga varför vore att förstöra för er och det vill jag inte och jag tror att man måste läsa för att förstå. Och det tycker jag verkligen att ni borde göra, för den här boken var något alldeles extra :)

//Agnes