Nightshade

Titel: Nightshade
Författare: Andrea Cremer
Serie: Nightshade #1

Calla Tor has always known her destiny: After graduating from the Mountain School, she'll be the mate of sexy alpha wolf Ren Laroche and fight with him, side by side, ruling their pack and guarding sacred sites for the Keepers. But when she violates her masters' laws by saving a beautiful human boy out for a hike, Calla begins to question her fate, her existence, and the very essence of the world she has known. By following her heart, she might lose everything- including her own life. Is forbidden love worth the ultimate sacrifice?

En liten varning för spoilers! ... och för en något lång recension^^
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Jag gillade den, men samtidigt inte. Har ju hört så mycket bra om den och läst en del recensioner som säger att den ska vara så himla bra... men njae, inte riktigt. Det kanske helt enkelt är så att jag har fått för höga förväntningar? Den var bra, men inte så bra som jag hade hoppats på, tyvärr.

Först och främst var det en del saker som gjorde mig lite förvirrad. Tex, i början av boken blev jag inte klok på om människorna visste om att varulvarna fanns eller inte. I skolan verkade alla människor vara rädda för Calla, berättarjaget, och hennes "gäng", det vill säga de andra varulvarna, vilket först fick mig att tro att de visste om dem, men samtidigt var det förbjudet för Calla att berätta något om sitt "speciella liv" för Shay som ju var människa... Tog ganska lång tid innan jag fattade att människorna inte visste något om dem. Tydligen var de bara rädda på grund av deras attityd eller något. Hur som helst tycker jag det saknades bra förklaringar till en del saker.

Sen blev jag grymt irriterad på Calla. Hon var en bra karaktär och på många sätt gick det att relatera till henne, men när det kom till killarna Shay och Ren... herregud, vilken - ursäkta språket - slampa hon blev helt plötsligt. Ena stunden tänkte hon bara på den ena och hur mycket hon ville ha honom och i nästa stund klängde hon på den andre som en idiot. Det enda killarna behövde göra var att kyssa henne lite och hon kom krypandes på alla fyra. Nej, det fick mig bara att tycka mindre och mindre om henne. 

Till de bra sakerna nu. Shay. Honom gillade jag, dels för att han gjorde lite oväntade saker och för att han hade en härlig personlighet, men framför allt eftersom han var den enda som verkade förstå hur korrupt och idiotisk varulvarnas livsstil på många sätt var. Ren. Ja, jag gillade honom också, fast kanske inte lika mycket som jag gillade Shay. Blod. Det fanns mycket av, så det var ännu ett plus - fick det hela att kännas lite mer äkta. Varg/varulvsflockarna. Fanns så många härliga karaktärer i flockarna och när de var tillsammans kändes de som en stor härlig familj och jag ville bara krama dem allihopa, även de jobbiga.

Det bästa med boken var nog att det hände mycket nästan hela tiden. En del saker var dessutom ganska oväntade så man fick sig en del överraskningar. Sen vill jag ge boken ett stoort plus för det fina omslaget och de ojämnt skurna sidorna. Supersnyggt!

Med andra ord var det här en sådär bra bok. Inte det bästa jag läst och inte det sämsta. Kommer garanterat läsa vidare i serien, för jag är faktiskt väldigt nyfiken på vad som kommer hända sen, speciellt efter det där cliffhanger-slutet... men det är ingen favoritbok. Tyvärr.

//Agnes