Dustlands - Blodröd väg

Titel: Dustlands - Blodröd väg (Dustland #1)
Författare: Moira Young
Serie: Dustland
Betyg: 5/5

Lugh! skriker jag.
  Jag springer bredvid han. Flämtar. Kan inte riktigt andas.
  Lugh lyfter huvet. Jag ser han i ögona. Lughs ögon. Blåa som sommarhimlen. Jag tar hans händer.
  Jag ska leta upp dej, säger jag. Vart dom än tar dej så svär jag att jag ska leta upp dej.

Sandstormen ökar i styrka och tar över Sabas värld. Ur dammet uppenbarar sig fem svartklädda ryttare. De tar med sig Sabas tvillingbror Lugh. Resan börjar. Hon måste rädda honom. Till vilket pris som helst.

Jag vet att jag satt högt betyg på riktigt många böcker som jag läst och jag vet att jag kanske borde vara lite hårdare när det gäller betygsättningen, men i det här fallet... Om jag säger så här: det finns olika grader på betygen och i det här fallet var det en stark femma. En riktigt stark femma. Nästan en sexa. Så bra var det!

Måste erkänna att jag hade i princip noll tankar om boken innan jag började läsa. Kommer vagt ihåg att jag läst om den tidigare och så önskade jag mig den i julklapp och fick den, men hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om. Därför blev jag enbart positivt överraskad när jag efter bara några sidor insåg att det här var något speciellt. Något alldeles extra. För det var det verkligen!

Fastnade pangbom för huvudkaraktären, Saba - envis och ganska arrogant på sina ställen, men målmedveten så det riktigt rök ur henne. Gillade Jack också, riktigt mycket. Och i princip de flesta andra karaktärer som var med^^ Språket störde jag mig inte det minsta på, även om jag gissar att en del kanske skulle göra det. Det är skrivet precis så som man pratar med en massa ord som dom, dej, mej, mens (medan), e, å, osv... och jag tror många kanske tycker det blir lite för mycket? Själv är jag nästan lite förtjust i just det språket. Det flyter liksom på så himla lätt och tempot ökar som bara den. Men kan dock erkänna att det tog ett tag innan jag insåg att Saba var så gammal som hon var (arton - trodde hon var mycket yngre först.) Förresten har jag läst en del andra böcker som är skrivna på samma sätt, tex. Tystnaden i Bruset, så jag antar att jag har vant mig.

Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag tror jag läst den bästa boken för detta året. Och det är fortfarande bara januari. Men så är det. Jag tror inte jag kommer hitta en bok som är lika spännande och underbar som den här var. Men det återstår givetvis att se - det finns ju så otroligt många böcker att läsa. Åtminstone var den det bästa jag har läst hittills. (Okej, jag vet att det egentligen är omöjligt att säga så i mitt fall, men den här tillhörde i alla fall en av de bästa) Shit, jag vet knappt var jag ska bli av bara. Skrattade högt på många ställen och kunde inte alls sitta still på grund av hur spännande det blev. Man trodde att det skulle bli på ett sätt och så hände något helt annat, som gjorde saken mycket värre och helt omöjlig. Jag blev nästan lite galen ibland när jag läste. Och jag älskade det! :)

//Agnes