Hon går genom tavlan ut ur bilden

Titel: Hon går genom tavlan ut ur bilden
Författare: Johanna Nilsson
Serie: - 
Förlag: Pocketförlaget
Betyg: 4/5

Hanna och Karin är bästisar och hela sommaren har de lekt och byggt kojor i skogen. Men när höstterminen börjar förändras allt. Karin vill vara med de tuffa tjejerna - och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. På rasterna gömmer hon sig för att inte bli retad eller slagen; för att syskonen inte ska se ringen av ensamhet kring henne. Hanna fyller elva men ingen i klassen sjunger för henne. Hon fyller tolv och har inget kalas; vem skulle vilja komma hem till henne?

Flera år senare finner vi Hanna på ett mentalsjukhus. Hon står vid fönstret och lutar sig mot världen utanför. Där finns froståkrarna, längtansvattnet och mörkerskogen, där finns människor, närhet, hud. Hon undrar hur kyssar smakar. Vill öppna fönstret och släppa in luft, här är det tungt att andas, själen får astma, dårskapen växer. Hon är fortfarande ung, här kan hon inte stanna.

Har lyckats få tag på ännu en sorglig bok av Johanna Nilsson! Ni kanske minns att jag för ett tag sedan läste Gå din väg men stanna av samma författare? I vilket fall som helst har jag nu läst Hon går genom tavlan ut ur bilden som egentligen skrevs först - insåg det precis när jag började läsa den här, eftersom denna boken beskriver hur allt började, hur saker och ting gick snett och sedan gick mer och mer utför för stackars Hanna - men jag tycker inte nödvändigtvis att det gör något, att jag inte läste dem i ordning. Det funkade ändå.

Det värsta med boken är att det delvis är en självbiografi, att mycket av det som händer i boken har hänt på riktigt. Igenkänningsfaktorn är enormt hög, kan jag då tillägga. Skulle vilja påstå att detta, på flera ställen, är som ett litet facit på hur det är att vara ett växande barn. Det är inte alls svårt att tänka sig in i de flesta av händelserna - i skolan, på kalasen hos klasskamraterna, på rasterna, hemma - eller att känna hur det svider till när så kallade "bästa vännen" plötsligt förändras och sviker och sedan verkar tillhöra de av "högre rang".

Det här är en bok som verkligen får en att tänka till och fundera på hur människor beter sig i olika situationer och varför, och hur svårt det är att vara ung och förvirrad och rädd för livet. För ovissheten. För framtiden. Flera gånger ville jag bara hoppa in i boken och säga till lilla Hanna att allt kommer att bli bra, bry dig inte om det, du är stark. Riktigt hemskt att läsa om hur saker och ting bara blev värre och värre, hur den lilla flickan gick sönder bit för bit inombords för varje minut som tickade iväg.

Tyckte faktiskt bättre om den här boken är den förra, men tycker absolut att man ska läsa båda. Jag tror att jag gillade den eftersom jag kände igen mig i så mycket. Jag kunde verkligen se de 'tuffa gängen' framför mig och läraren som inte såg, inte ville se, allt hemskt som hände rakt framför näsan på henne och bästa vännen som inte längre ville leka fåniga lekar ute i skogen och killarna som bara levde för att göra livet surt för alla andra med sina glåpord och trakasserier.

Det är en fin, hemsk och nyttig bok som knappast kommer att lämna någon oberörd. Alla borde läsa den och tänka till en extra gång.

//Agnes