The Star-Touched Queen - Roshani Chokshi
Fate and fortune. Power and passion. What does it take to be the queen of a kingdom when you're only seventeen?
Maya is cursed. With a horoscope that promises a marriage of Death and Destruction, she has earned only the scorn and fear of her father's kingdom. Content to follow more scholarly pursuits, her whole world is torn apart when her father, the Raja, arranges a wedding of political convenience to quell outside rebellions. Soon Maya becomes the queen of Akaran and wife of Amar. Neither roles are what she expected: As Akaran's queen, she finds her voice and power. As Amar's wife, she finds something else entirely: Compassion. Protection. Desire...
But Akaran has its own secrets -- thousands of locked doors, gardens of glass, and a tree that bears memories instead of fruit. Soon, Maya suspects her life is in danger. Yet who, besides her husband, can she trust? With the fate of the human and Otherworldly realms hanging in the balance, Maya must unravel an ancient mystery that spans reincarnated lives to save those she loves the most. . .including herself.
A lush and vivid story that is steeped in Indian folklore and mythology. The Star-Touched Queen is a novel that no reader will soon forget.
Fler nya boksläpp
Svenska böcker/översättningar
Mina tankar
Många intressanta boksläpp den här veckan, men de flesta böckerna är fortsättningar på serier jag inte påbörjat än. Det hindrar dock inte att jag lägger till dem på min TBR - The Raven King, The Rose & the Dagger och Water's Wrath. Jag är dessutom supernyfiken på The Star-Touched Queen, extra mycket eftersom det verkar vara en stand-alone.
//Frida
2016-04-25
2016-04-21
Daughter of Winter
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: April 21, 2016
Length: 192
Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks
Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen
Bargains. Only the truly desperate make them. Only the truly desperate need them. And always, the desperate pay.
The silence and never-ending dark of winter are all Elice has ever known, for she is the daughter of the Winter Queen. Isolated in a northern queendom with only the seals for company, she dreams of color and music and life. So when a whaling ship crashes just offshore, she doesn't hesitate to rescue the lone survivor, Adar, who quickly becomes her friend. She must keep him hidden from her mother at all costs, for if the Winter Queen discovers him trespassing, she'll kill him.
When her mother reveals just how dark her soul has become, Elice realizes she is as much a prisoner as Adar. To ever know true freedom—to ever become the woman she was meant to be—she must flee with him. But in their flight, she begins to see hints of something more nefarious. The darkness that has taken hold of her mother is spreading, staining the world with its influence.
Unbeknownst to Elice, a bargain was made long ago. A bargain she was born to fulfill.
Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
My Review
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Daughter of Winter is the third book in the Fairy Queens series and also the second to last. I love this series immensely and I’ve been anticipating Daughter of Winter ever since I finished Summer Queen. It’s both exciting and scary when a series you love is close to its final ending. I love the world Argyle has created and even though I’ll always be able to return to it by rereading the books, it breaks my heart a bit that I won’t be able to return to it in new stories. There’s also all these expectations when it comes to a finale, especially when all the other novels and novellas in the series have been amazing. You want the series to have a worthy ending - an ending that will blow you away by its awesomeness. Luckily Argyle seems to be heading that way, since Daughter of Winter is a great build up to the finale. I fell completely in love with it and I am dying to read the last book. Sure, I’m still a bit scared but I know Argyle will give the series the epic closure it deserves.
Something I really like with the series is that with every new novel there’s a new perspective. It gives a lot of depth to both the overall story and the world. You get to see the ongoing conflict from different point of views and it is all greyscales, never plain black or white. And how I love that. In Daughter of Winter we get to follow Elice, the daughter of Ilyenna, the main character in Winter Queen. Elice has been living in the winter queendom all her life and she is starting to feel trapped. She wants to see the rest of the world, meet other people than her closest family and discover who she really is. Elice is an adorable character and I fell for her from the start. She reminds me so much of the Ilyenna we got see in Winter Queen. The innocence and the kindness, the courage and the strength, and of course the willingness to sacrifice everything for the ones you care about. It’s impossible not to like her.
I loved to see Ilyenna again, but it hurts so much to see how far away she’s gone from who she used to be. To see how the darkness has taken over and how little of her humanity she has left. It hurts even more with Elice as a constant reminder of what an amazing person she used to be. And still is, somewhere buried deep behind all that darkness, anger and vengefulness.
Set in the quite isolated winter queendom, the novel doesn’t offer that many new characters, besides Elice, but the ones we get to know shine all the more. The boy Elice saves from the ship-wreck being one of them. Adar might be a bit full of himself and quite a bit annoying from time to time, but he grows on me throughout the book. While most of the story is quite dark, Adar brings just the right amount of humour and lightness to the story to keep the reader from totally drowning in heartbreak and sorrow. There’s also the fact that he and Elice make quite an adorable couple. They complement each other very well.
As this is the third book in the series I know Argyle is quite a queen when it comes to world building and making sure that everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. With that being said, she still manages to amaze me with her descriptions of the world, which is quite an accomplishment considering I already thought she did amazingly with the other two books. The way the winter queendom is described totally blew me away. It’s so stunning and so beautiful and while reading, I feel more than ever that I’m truly there. Walking around in Elice’s garden of mesmerizing ice sculptures, discovering the secrets in the many rooms of the ice palace and watching the striking aurora from one of its towers. As I dive into the story I let myself forget about the real world and for a moment the winter queendom feels just as real as my own.
Daughter of Winter is not as action packed as its predecessors, but I must say I like that. Action is great but sometimes it’s nice when the story moves along a bit slower, focusing on the characters and their relationship. Daughter of Winter still has a lot of action, especially towards the end – the second part is a thrilling, emotional roller coaster ride – but that only makes it even more logical to have a bit of a slower beginning, so that you, as a reader, really can get a feel of the new turn the story is about to take. And to clarify, by slow, I do not mean nothing happens. There’s a lot going on, it just takes another form than typical action. It works wonders and fits this part of the story very well.
With its breath-taking setting, captivating story and multi-layered characters Daughter of Winter blew me away and I can’t recommend it enough. It will take you on a sparkling, thrilling and emotional adventure that you will not forget in a hurry. If you’ve read the previous books in the series, you could dive right into this one and I’m positive you’ll enjoy it just as much as the others. If you haven’t read the other books though, I’d recommend you to check out Winter Queen and Summer Queen (and don’t forget the novellas!) first, since Daughter of Winter merges those two storylines together and you might feel a little bit lost without all the background story. And also, you do not want to miss out on those two gems! They are just as amazing, I promise.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
About the author
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.
Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N
//Frida
2016-04-12
Nytt i bokhyllan: Seriealbumspecial
Förra veckan gjorde jag en stoooor seriealbumsbeställning från Apart förlag och nu när de hittat hem till mig tänkta jag att jag skulle visa upp vilka jag valde. Jag har haft nästintill noll läslust den sista tiden på grund av att kurslitteraturen tar död på mig och det sista jag vill göra är att läsa ännu mer utöver det. Därför har det blivit betydligt mer tv-serietittande än läsning den senaste tiden. Men jag hoppas att seriealbum kan vara lösningen på det problemet. Där får jag ju lite av båda och dessutom har jag inte läst seriealbum på väldigt länge vilket gör att jag är är extra pepp.
Klickade hem de tre sista seriealbumsversionerna av Game of Thrones. Jag läste den första delen för ganska länge sedan, men tyckte mycket om den så det ska bli roligt att läsa vidare! Jag älskar ju både boken och tv-serien så risken att jag inte skulle tycka om resterande seriealbum är ju nästintill obefintlig.
Jag har länge varit nyfiken på Love Hurts, så nu passad jag på att klicka hem både del ett och två. Har höga förväntningar på dessa och hoppas såklart att de kan leva upp till dem.
Efter att ha förälskat mig i BBC Sherlock kändes det helt rätt att bekanta sig med originalberättelserna av Arthur Conan Doyle lite bättre och jag tror att de här seriealbumen kan vara en bra start.
Det här var en vild chansning, men jag hoppas verkligen att jag ska tycka om dem eftersom jag köpte alla fem volymerna på en gång (tredje delen kom i ett eget paket lite senare än de andra, därav är den inte med på bilden, ifall någon undrade ^^). De är i vilket fall otroligt fina inbundna volymer och det ska bli spännande att bekanta sig med den nordiska mytologin lite bättre.
Om ni precis som jag önskar lite mer seriealbum i era liv kan jag tipsa om att ni just nu får 10% rabatt om ni anger rabattkoden APART när ni handlar på Aparts hemsida. Frakten är fri om man handlar över 400 kr.
//Frida
2016-04-11
Jag lever, tror jag
Titel: Jag lever, tror jag
Författare: Christine Lundgren
Serie: -
Antal sidor: 238
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016
Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!
Det är tisdag när det händer.
Jag har alltid tänkt att man kommer få någon slags förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. Jag hade aldrig trott att det skulle vara en dag som alla andra. Fast det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar.
Det är våren i trean och Kims bästa vän Moa är död. Hon har kört ihjäl sig. Och hela Kims tillvaro rasar samman. Hur kunde det hända? Var det verkligen en olycka, eller gjorde hon det med flit? Kim kan inte gå till kyrkogården på dagarna, hon går dit på natten istället. Hon försöker få ordning på sina känslor, allt det där som bara bubblar och gnager. Hon försöker låtsas som att allt är som vanligt, alla andra verkar ju lyckas med det, men ingenting kommer någonsin bli som förut igen.
När boken är slut har det gått 218 dagar sen Moa dog, och Kim börjar långsamt att lära sig hantera sin nya tillvaro. Hon är ju faktiskt kvar.
Jag lever, tror jag är en sorglig, hjärtskärande berättelse, men den är också rolig och mycket träffsäker. Om relationer, vänskap, hemligheter, att bli sviken av någon som inte längre finns.
Det har släppts många intressanta svenska ungdomsböcker den här våren och jag hittade snabbt en ny favorit i M varken mer eller mindre. Nu har jag hittat ytterligare en, nämligen Jag lever, tror jag. Redan när jag läste beskrivningen visste jag att det var en bok som jag skulle kunna tycka mycket om och den både levde upp till och överträffade mina förväntningar. Jag lever, tror jag är en riktigt liten guldklimp till debutbok som går rakt in i hjärtat och jag ser fram emot att få läsa mer av Lundgren i framtiden!
Det första jag föll för var hur boken är indelad i kapitel efter antalet dagar från huvudpersonen Kims bästa väns död. Det är väldigt effektfullt och fångar en från sida ett. Jag tycker dessutom om dagsboksstilen och hur vissa dagar hoppas över eller knappt har någon text alls. Genom små och stora, viktiga och oviktiga och sorgliga och glada vardagsögonblick får man som läsare följa med Kim när hon försöker hantera livet efter vännens död. Lundgren balanserar det sorgliga med träffsäker svart humor och det blir en perfekt blandning som håller en över vattenytan till ungefär halvvägs in i boken, när det till slut blir för mycket och jag fulgråter mig igenom de sista hundra sidorna. Det är omöjligt att inte beröras av Kims historia och även om jag själv inte har något liknande att relatera till känns det trovärdigt och ärligt rakt igenom.
Jag lever, tror jag är en bok där karaktärerna får stå i centrum och historien drivs framåt med hjälp av relationerna dem emellan. Det kan bli platt fall, men om det görs bra, då blir det inte bara bra utan snarare magi. Och i det här fallet är det magi. Jag älskar hur mångbottnade och färgstarka Lundgrens karaktärer är. Hur realistiska de känns och hur relationerna dem emellan ger boken det där lilla extra. Gamla vänskapsrelationer går i kras och familjerelationer trasslas ihop när Kim inte hanterar sorgen som "hon borde" samtidigt som alla är tydliga med att poängtera att alla hanterar sorg på sitt vis. Just den biten, hur omgivningen reagerar på Kims sätt att hantera vännens död, tycker jag både är intressant och väldigt bra skildrad. Kim går sin egen väg, men det är tydligt att de runtomkring henne inte kan, och kanske inte heller vill, förstå henne utan klamrar sig fast vid en stereotypisk modell för hur man ska gå vidare med sitt liv och de kan inte riktigt kan leva upp till sitt prat om att all sorg är olika. De försöker hjälpa och vill säkert väl, men det blir bara så fel eftersom de är så fokuserade på hur det borde vara istället för att fokusera på Kim.
Jag fastnar speciellt mycket för relationen mellan Kim och Stig. Hur de träffas på kyrkogården, delar sin sorg och hjälper varandra. Det är så fint att se och Stig verkar vara den enda som faktiskt förstår sig på Kim just då och som kan hjälpa henne vidare. Jag tycker också mycket om relationen som utvecklas mellan Kim och Johan. Och alla andra relationer med för den delen, för som jag skrev innan är de ganska så fantastiskt skildrade. Så bra att jag ibland glömmer bort att det är fiktiva personer. Det känns så ärligt och äkta. Deras historier går verkligen rakt in i hjärtat.
Jag lever, tror jag är en fantastiskt fin och sorglig skildring av hur livet förändras när ens bästa vän plötsligt går bort och hur man kan hantera sorgen och saknaden samtidigt som man försöker hitta ett sätt att gå vidare. Med sitt träffsäkra språk, den svarta humorn och de färgstarka karaktärer har Jag lever, tror jag blivit en ny favorit och jag rekommenderar den till precis alla.
Jag fastnar speciellt mycket för relationen mellan Kim och Stig. Hur de träffas på kyrkogården, delar sin sorg och hjälper varandra. Det är så fint att se och Stig verkar vara den enda som faktiskt förstår sig på Kim just då och som kan hjälpa henne vidare. Jag tycker också mycket om relationen som utvecklas mellan Kim och Johan. Och alla andra relationer med för den delen, för som jag skrev innan är de ganska så fantastiskt skildrade. Så bra att jag ibland glömmer bort att det är fiktiva personer. Det känns så ärligt och äkta. Deras historier går verkligen rakt in i hjärtat.
Jag lever, tror jag är en fantastiskt fin och sorglig skildring av hur livet förändras när ens bästa vän plötsligt går bort och hur man kan hantera sorgen och saknaden samtidigt som man försöker hitta ett sätt att gå vidare. Med sitt träffsäkra språk, den svarta humorn och de färgstarka karaktärer har Jag lever, tror jag blivit en ny favorit och jag rekommenderar den till precis alla.
//Frida
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)