Omänniskor

Titel: Omänniskor
Författare: Nanna Johansson & Kristoffer Svensson
Serie: Omänniskor, #1
Antal sidor: 340
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Nanna Johanssons & Kristoffer Kringlan Svenssons första ungdomsroman är en spännande urban fantasy-historia som får oss att tvivla på världen som vi känner den. Boken är första delen i en trilogi.

Lodjur har så länge jag kan minnas varit mitt favoritdjur och som liten hade jag ett litet lodjur i plast som jag bar med mig överallt. Gissa om jag blev glad när jag hörde talas om Omänniskor, en urban fantasy som skulle handla om en tjej som kunde ändra skepnad till just ett lodjur? Och som dessutom till stora delar skulle utspela sig i Skåne, där jag bott i princip hela mitt liv. Det kan ju knappast bli mer perfekt! Förväntningarna var skyhöga, men jag kan glatt meddela att Omänniskor inte gjorde mig besviken.

Omänniskor handlar om människor som kan ändra skepnad till olika sorters djur. Huvudpersonen kan som sagt bli ett lodjur, men under historiens gång får vi även bekanta oss med allt från igelkottar och harar till kattugglor och hyraxer. Skepnadskiftare finns det många böcker om, men Johansson och Svensson har verkligen lyckats med att ta ett ganska vanligt tema och göra det till något alldeles unikt, modernt och spännande. Och jag fullkomligt älskar det! Jag älskar att få kliva in i omänniskornas värld och få lära mig mer om dem. Att få se hur deras liv ser ut och hur skepnadsskiftandet fungerar. Jag älskar också att förklaringarna kring hela fenomenet känns så självklara och logiska - jag tvivlar aldrig en sekund på att det faktiskt skulle kunna finnas omänniskor på riktigt. Jag kommer förmodligen aldrig att kunna se ett youtubeklipp med ett djur som beter sig människolikt igen utan att undra om det där inte måste vara en omänniska ändå. 

Historien har en väldigt mörk underton, något som jag, trots beskrivningen, inte alls var beredd på. Men jag gillar det! Väldigt mycket! Det är oväntat, men känns samtidigt helt rätt. Jag tycker också om den där småkusliga skräckfeelingen som vilar över hela boken. Det är aldrig så att jag blir rädd, men det finns hela tiden något som ligger och gnager och får hjärtat att slå lite snabbare. Det ökar spänning och hjälper till att sätta den rätta stämningen. 

Tempot är högt från början till slut och jag läste de trehundrafyrtio sidorna i en enda sittning. Det var helt enkelt omöjligt att lägga boken ifrån sig och att historien berättas från väldigt många olika perspektiv fick sidorna att flyga förbi i ett rasande tempo. Det är nervkittlande spänning, obehagliga intriger och oväntade och chockerande tvister avlöser varandra på löpande band. Det är tydligt att fokus ligger på handling, och det har jag verkligen ingenting emot eftersom handlingen är fullständigt briljant, men för mig kan en bok aldrig nå hela vägen om inte också karaktärerna får vara lika briljanta. Tyvärr hamnar de i bakgrunden här och jag känner aldrig att jag lär känna någon av dem på riktigt. De finns mer bara där för att driva historien framåt och det är så synd, för den här boken har så himla mycket potential och med starkare karaktärer hade det här definitivt blivit en fullpoängare. 

Det är svårt att sätta fingret på exakt varför jag aldrig fastnar för karaktärerna. Kanske har det att göra med att de är så många? Att man ständigt hoppar från perspektiv till perspektiv? Jag vill helst inte tro att det är därför eftersom jag verkligen tycker om att perspektivet ständigt växlar, men kanske hade det fungerat bättre om det varit några karaktärer färre. Det behövs en känslomässig connection till karaktärerna för att handlingen ska gå från att vara väldigt bra till fantastisk. Bryr jag mig inte om karaktärerna, hur ska jag då kunna bli berörd av vad som händer med dem? Det fanns scener som berörde och till och med fick mig att fälla en tår eller två, men jag saknade det där extra som hade fått scenerna att gå från enbart sorgliga till hjärtekrossande deluxe. Potentialen finns där, men nu blev det mer som att jag blev känslosam på grund av själva handlingarna, snarare än på grund av karaktärerna, om ni förstår vad jag menar? Det som händer är hemskt och sorgligt, men jag hade i princip känt samma oberoende av vem av karaktärerna som råkade ut för handlingen. Det kanske låter helt knäppt, men det var den känslan jag fick när jag läste. Det finns så mycket potential och jag vill så gärna att det ska vara sådär fantastiskt som jag vet att det hade kunnat vara om karaktärerna fått lite större utrymme. Bara fått vara lite mer, helt enkelt. Men eftersom det här ska bli en trilogi hoppas jag att det fortfarande kan bli så, för jag tycker ju om allt det andra så väldigt, väldigt mycket. 

Efter att bara ha slängt ur mig en massa negativt om karaktärerna måste jag ju påpeka att det faktiskt finns några karaktärer som fick mig att känna en hel massa, nämligen de "onda" karaktärerna. Jag tycker egentligen inte om att dela in i goda och onda, eftersom det alltid finns gråskalor, och så även i den här boken, men för att undvika spoilers får alla som hade mer tydligt onda tendenser hamna i den här kategorin. De onda karaktärerna får inte mer plats än övriga karaktärer, men ändå lyckas de väcka betydligt mer känslor. Redan efter första kapitlet bubblar jag av ilska och känner att jag behöver en boxningssäck att avreagera mig på, på grund av en karaktär, och en annan får mig både att bli livrädd och galet arg på samma gång. Så, "ondingar" som verkligen kryper under skinnet på en är Johansson och Svensson verkligen duktiga på att skapa. Nu bara önskar jag att de kunde föra över det där även på övriga karaktärer, för då skulle det bli magi. 

Bortsett från det lilla karaktärsproblemet tycker jag väldigt, väldigt mycket om den här boken och längtar redan efter uppföljaren. Omänniskor är en fartfylld och beroendeframkallande mörk urban fantasy, som med spännande intrig och oväntade tvister sveper in en i en helt ny och väldigt intressant alternativ verklighet. Jag rekommenderar den varmt om du letar efter en svensk urban fantasy med en unik spinn på skepnadsskiftare. 

//Frida

Särskild

Titel: Särskild

Författare: Nene Ormes

Serie: De sära, #2

Antal sidor: 279

Förlag: Styxx Fantasy

Utgivningsår: 2012

Handlingen innehåller mindre spoilers från första boken.

Det är festival i Malmö, och folkfesten har lockat mer än bara vanliga människor. De sära har kommit till stan för att jaga, slåss och roa sig, och bakom musiken och festivalstånden ruvar mörker och hemligheter.

Udda har börjat drömma igen, och hennes drömmar leder henne tillbaka till den karismatiske hamnskiftaren Hemming och till det gåtfulla Oraklet som bor i toppen av Turning Torso. Uddas förmågor gör henne både till en tillgång och ett hot för de krafter som rör sig i Malmös sära värld. Där finns de hon kan lita på, men också de som fruktar henne och vill förgöra henne, och en sammandrabbning är överhängande. Innan festivalen är över kommer Uddas framtid att avgöra på gott eller ont.

Jag fastnade inte riktigt lika mycket för Särskild som jag gjorde för Udda Verklighet, men jag tycker fortfarande att det är en riktigt bra serie som har potential att bli ännu bättre. Miljöerna är precis lika fint beskrivna och man känner sig verkligen som en del av världen Ormes presenterar, vilket verkligen är styrkan i hennes böcker. Tyvärr tyckte jag inte att själva huvudstoryn i den här boken var lika fängslande som i den första och det var främst det som gjorde att jag inte gillade den riktigt lika mycket. Det var intressant, och man fick reda på en massa nya saker, men jag upplevde aldrig den där ah-jag-kan-inte-sluta-läsa känslan. 

Det var roligt att få återse de gamla karaktärerna, vilka jag fortfarande tycker mycket om, men ännu roligare att få lära känna alla nya karaktärer. Jag gillade speciellt Karnas lilla grupp. Gillar dem allihop och hoppas på att de kommer att återvända i kommande böcker.

Eftersom det här är andra boken i en serie, och jag inte vill spoila, väljer jag att hålla recensionen ganska kort. Det finns inte så mycket nytt att säga. Sammanfattat  var det en bra uppföljare och jag ser fram emot att få läsa mer om Udda. 

// Frida

Udda Verklighet

Titel: Udda Verklighet

Författare: Nene Ormes

Serie: De sära, #1

Antal sidor: 254

Förlag: Styxx Fantasy

Utgivningsår: 2010

I hela sitt liv har Udda plågats av hallucinationer och onda drömmar. Men en natt händer något som förändrar hennes liv och hennes världsbild för alltid. Hon drömmer om en kvinna som flyr för sitt liv på spårområdet vid Malmö Central. Det blir upptakten till en jakt genom Malmös gator och hus, genom nutid och dåtid, där fiende och vän är svåra att skilja åt och där ett enda felsteg kan betyda skillnaden mellan liv och död. Udda upptäcker en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. En värld som befolkas av hamnskiftare, orakel och magiska lotsar – rivaliserande grupper som alla är mycket intresserade av den sanndrömmande Udda.

Ni vet de där böckerna som man så gärna vill läsa, men som ändå antingen blir stående olästa i bokhyllan i en mindre evighet eller aldrig lyckas komma med i ens bokbeställningar? De där böckerna som, när man väl plockar upp och börjar läsa, visar sig vara precis så bra som man hoppats och får en att vilja banka huvudet i väggen för att man inte läst den tidigare. Udda Verklighet är en av de där böckerna.

Udda Verklighet utspelar sig i en av mina absoluta favoritstäder, Malmö, och det är väldigt roligt att, för en gångs skull, faktiskt känna till platserna som nämns, och till och med ha varit där! Det blir mycket mer levande och historien känns skrämmande nära den egna verkligheten. Jag är dock nästintill bergsäker på att även ni som inte har besökt Malmö kommer att uppleva det som att ni faktiskt har varit där/är där, för beskrivningarna är väldigt levande och detaljrika.

Världen som Ormes presenterar är otroligt intressant och jag gillar att man upptäcker den i samma takt som huvudpersonen Udda. Visst, det var lite frustrerande ibland, men på ett bra sätt. Det fick en att flyga fram över sidorna eftersom man ville ha svar på alla sina frågor.

Jag gillade huvudpersonen Udda riktigt mycket. Hennes berättarröst var härligt ”vardaglig” och bidrog till den verklighetskänsla som genomsyrar hela boken. Men min favoritkaraktär är nog ändå Imona. Tycker att hon är riktigt häftig, och sådär lite lagom mystisk. Hoppas på att få se mer av henne  i nästa bok. Hemming gillar jag också, men min tendens att måla upp honom som en ung man med en gammal mans ansikte förvirrade saker och ting en aning. Måste vara hans vita hår och det ovanliga namnet som lockat fram den knasiga bilden. ^^  

Som jag nämnde tidigare så har Udda Verklighet en väldigt realistisk känsla över sig, och det är det som jag gillar allra mest med boken. Allt känns så nära och så verkligt, och vissa stunder är man så inne i historien att man helt glömmer bort att man sitter tryggt hemma i soffan och inte alls befinner sig i en nära-döden situation. Även om inte huvudsyftet med boken inte är att skrämmas, i alla fall så tror jag inte det, blev jag riktigt rädd flera gånger och en del  karaktärer är så briljant men obehagligt beskrivna att man får känslan av att vilja springa iväg och gömma sig och aldrig gå ut igen.

Udda Verklighet överträffade verkligen mina förväntningar, och jag är väldigt glad att jag hittat en svensk bok som jag, utan att ljuga det minsta, kan säga att jag tycker riktigt, riktigt mycket om. Har redan påbörjat andra boken, Särskild, och hoppas på lika många jag-kan-inte-sluta-läsa och aahh-jag-kommer-att-dö upplevelser som i fösta boken.

// Frida

I ljuset av din skugga (Wicked Lovely #1-4)

Innan jag kör igång den här - väldigt sena! - recensionen, tänkte jag börja med en liten kortare presentation av de tidigare böckerna i serien. Bara för att.

Först och främst - omslagen! Behöver jag egentligen säga mer om det?

Det är så otroligt lätt att tycka om dem här böckerna, för oavsett vem man får följa hittar man alltid någon man tycker lite extra om. Jag har i alla fall hittat flera i varje bok som jag fastnat för. 

I första boken, Mer än ögat ser, fick man följa Aislinn, som gör sitt bästa för att förstå sig på sin ovanliga förmåga att se det övernaturliga och som kämpar för att finna kärleken, och Keenan, som är en underskön sommarkung som gör allt för att få Aislinn som sin brud. Men Aislinn har såklart redan känslor för sin bäste vän Seth... Självklart föll jag för alla tre och jag tyckte det var otroligt spännande att se vem som till slut skulle lyckas fånga Aislinns hjärta.

I andra boken, Under din hud, fick man istället följa Aislinns vän Leslie, som genom att tatuera sig plötsligt binds samman med mörkerhovets kung, Irial, utan minsta aning om Alvrikets existens. Samtidigt förälskar sig Niall, sommarkungen Keenans rådgivare, i Leslie och gör allt för att skydda henne från Irial. Även här föll jag för alla tre, fast kanske främst Niall, som hade en väldigt härlig berättarröst.

I del tre, Berusad av evigt liv, kommer Aislinn och Keenan tillbaka som berättarröster. Keenan kämpar för att göra sitt hov starkare och med sina känslor för vinterhovets nya drottning och medan Aislinn fortsätter att försöka få ordning på sina känslor och sitt nya liv, så får man - äntligen! - höra mer av Seths tankar. Och för Seth väntar en framtid han aldrig kunnat drömma om.

Titel: I ljuset av din skugga

Författare: Melissa Marr

Serie: Wicked Lovely #4

Hunger efter näring. Hunger efter beröring. Hunger efter att höra hemma.

Ani, till hälften dödlig och till hälften odödlig, drivs ständigt av sin hunger. Hennes aptit lockar till sig såväl mäktiga fiender som opålitliga bundsförvanter, och en av dem är Devlin. Han vill skydda Ani väl medveten om att misslyckas han. kommer han istället att bli den som avslutar hennes liv. Ani och Devlin dras oundvikligen till varandra, trots att hon har all anledning att frukta honom och han henne. Och medan de kommer varandra allt närmare överskuggas hela Alvriket av ett ännu större hot. Frågan är, kan de rädda sin värld utan att förlora varandra?

I den här boken fick man följa halvblodet Ani, som inte verkar höra hemma någonstans. Hon är för mänsklig för att få komma in i Alvriket och vara med i Den vilda jakten, hennes pappa Gabriels flock, samtidigt som hon är för omänsklig för att passa in hos vanliga människor. Hon söker tröst hos sina syskon och hos Irial, som experimenterar med hennes blod efter att ha upptäckt att hon är mycket speciell. Men han är inte den enda som upptäcker detta - Devlin, bror och son till Alvrikets två mäktigaste härskare, får på nära håll veta att Ani inte är som andra halvblod och ju mer tid han spenderar i hennes närhet desto mer faller han för henne, något han verkligen inte borde... 

Förutom karaktärerna så älskar jag miljöerna, speciellt i Alvriket. Tycker det är så otroligt fina och målande beskrivningar och jag kan verkligen se allt framför mig. Hela Alvriket verkar vara en sån häftig värld och det finns så mycket att upptäcka där! En massa underliga varelser och figurer och märkliga, men samtidigt vackra platser... Jag vet inte hur många gånger jag satt och önskade att det fanns på riktigt.^^

En annan sak som jag gillar med den här serien är att alla karaktärer som man inte får följa direkt i varje bok, ändå rör sig i bakgrunden hela tiden, tills nästa bok då man få följa dem istället. Så även om man som nu tex för första gången får följa Ani i den här boken, så har man redan fått en snabb presentation av henne i de tidigare böckerna, osv.

Det här är med andra ord en riktigt bra serie, faktiskt en av mina favoriter, och jag längtar riktigt mycket tills sista boken släpps på svenska. Tycker dock det är lite synd att jag inte började läsa serien på originalspråk, även om det egentligen inte är något fel på den svenska versionen som jag läst. Hade bara varit roligt att läsa dem på engelska istället. Men vem vet, kanske köper jag om serien på engelska också?!

//Agnes

Strange Angels

Titel: Strange Angels
Författare: Lili St. Crow
Serie: Strange Angles, #1
Betyg: 2/3


The Real World is a frightening place. Just ask sixteen-year-old orphan Dru Anderson, a tough girl who has taken down her fair share of bad guys. She's armed, dangerous, and ready to kill first and ask questions later. So it's gonna take her a while to figure out who she can trust.. Dru Anderson has been "strange" for as long as she can remember, traveling from town to town with her father to hunt the things that go bump in the night. It's a weird life, but a good one - until it all explodes in an icy, broken-down Dakota town, when a hungry zombie busts through her kitchen door. Alone, terrified, and trapped, Dru's going to need every inch of her wit and training to stay alive. The monsters hade decided to hunt back - and this time, Dru's on their menu. Chances of survival? Slim to none. If she can't last until sunup, i's game over.. 


Jag trodde verkligen att det här skulle vara en bok som jag skulle tycka om. Baksidestexten lät spännande och jag älskar när det är tuffa tjejer som innehar huvudrollen. Tyvärr blev det inte alls som jag tänkt mig och i mina ögon överensstämmer baksidestexten inte särskilt mycket med innehållet i själva boken. Det är överdrivet, och jag skulle faktiskt vilja säga att vissa saker inte stämmer alls. 


Istället för den spänning som jag trodde att boken skulle innehålla fanns sida efter sida efter sida med huvudpersonens beskrivningar och tankar om lite allt möjligt. Inga dialoger, bara Dru's egna tankar. Det hade säkert funkat om berättarrösten varit bra, men här blev det platt fall. Det var så otroligt tråkigt att jag frågade mig själv gång på gång varför jag fortsatte läsa. Att språket var lite svårare än jag är van vid gjorde inte det hela bättre, snarare tvärtom. 


Karaktärerna var för mig väldigt platta och tråkiga (och väldigt få!). Jag fastnade inte för någon av dem. Visst låter Dru som en väldigt tuff och självständig tjej i beskrivningen, men det stämmer inte alls med den bild jag fick av henne i boken. Jag tyckte att hon ägnade mer tid åt att klaga och fundera över en massa onödiga saker än att faktiskt ta tag i problemen som fanns. Den andra viktiga karaktären Graves var inte heller någon jag tyckte speciellt mycket om, men jag blev väldigt glad när han dök upp eftersom Dru's jobbiga inre monologer då började varvas med lite dialoger, vilket piggade upp historien en aning. 


Strange Angels var i slutändan en helt okej bok då den blev lite mer spännande mot slutet och då Dru's berättarröst blev lite roligare, men jag tvivlar på att jag kommer fortsätta att läsa serien. Det finns andra böcker som jag mycket hellre vill läsa.  


// Frida