Of Sand and Storm

Title: Of Sand and Storm
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #5
Publication date: August 11, 2016 
Length: 171

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen | Daughter of Winter | Winter's Heir

By law, any child born in Idara is free, even if that child is born in a slave brothel. But as Cinder grows into a beauty that surpasses even that of her mother and grandmother, she realizes that freedom is only a word. There are other words too, stronger words. Words like betrayal and prison and death. And there are words even stronger than those. Words like courage and family and love.

In the end, if Cinder is to escape the fate of her matriarchs, she'll have to fight for her freedom. Because true freedom is never free.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish.

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Of Sand and Storm is the fifth book in the Fairy Queens seriesand it works as a sort of companion novel to the rest of the series. It takes a little side step from the main storyline and it follows a girl named Cinder, who also shows up in the very last book in the series, Winter’s Heir. In Of Sand and Storm we get to know Cinder’s background story and how she came to be part of the conflict between the fairy queens.

All of the books in the Fairy Queens series have their dark moments, but Of Sand and Storm is by far the darkest since it deals with slavery and sex trafficking. Argyle handles these themes well and I appreciate that she doesn’t shy away or tries to sugarcoat it to make it easier for the reader to cope with. It’s raw and honest and I believe it has to be when it comes to these themes. They are real issues and to tone them down would just be so wrong. It’s important that these issues are addressed and sometimes the harsh truth is exactly what is needed, however horrible and terrifying it might be. Of Sand and Storm is not a true story and it is set in a fantasy world, but the issues it deals with are real. It’s horrible and frightening that human trafficking still exists and we can’t turn a blind eye to these problems. We all have to work towards a world where no one can ever be forced to give up the rights to their own bodies. 

Cinder’s journey took me on an emotional roller coaster and her story really wound its way to my heart. There are a lot of feelings tumbling around and the tears are never far away, but despite the dark themes there’s still hope and glimpses of happiness to be found in the story. It’s not all darkness and at the end I feel hopeful rather than sad. It is possible for light to outshine darkness, even though it seems impossible. It might take a lot of time, strength, courage and sacrifices, but it is possible. 

I liked Cinder when I met her in Winter’s Heir, but I like her even more now that I’ve read her story. She actually reminds me a lot of a young Nelay. She’s determined and strong and utterly selfless, willing to risk everything to save her loved ones. Even though the whole world seems to fight against her, she always gets back up and never loses hope of true freedom. She’s facing an impossible fight, but she doesn’t let that stop her. It’s inspiring and you root for her all the way. 

Nelay gets a little time in the spotlight, and as always, I’m delighted to get just a few scenes with her since she’ll always be my favorite. It was nice to see a bit of her motherly side and the interaction between her and Denar warmed my heart. It was also interesting to get a glimpse of how difficult it is for her to keep the fairy part of her from taking over. Denar is his adorable and charming self and he manages to make me smile both once and twice even though he has a very small part to play in this book. 

Cinder’s mother and grandmother are both very strong characters and the bond between the three generations of women is just beautiful to see. Despite their hard lives as slaves, they haven’t lost their independence or their pride. They hold their heads up high and together they are strong, courageous and invincible. Darsam is a sweet character and I like him a lot, but next to all the incredibly amazing women leading the story he kind of fades into the background despite his very important role. 

Of Sand and Storm is just as fast paced and action packed as Argyle’s books always are and there’s never a dull moment. The pages’ fly by and it’s impossible to stop reading. The story is emotional, thought-provoking and gripping. I’m on pins and needles throughout the whole book and it’s just as exciting as it is terrifying. As beautiful as it is sad. Argyle never ceases to amaze me with her way with words and her incredible ability to create worlds and characters that draw you in and never let go. The Fairy Queens series have never let me down and this book is no exception. It’s just as well written and amazing as the others. Of course I’m sad that this book is the last there will be in a series that I have loved so, so much and that will always have a special place in my heart, but I’m also incredibly happy Argyle gave us this one last story. A final journey to a world I’ve grown to love so much. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

Winter's Heir

Title: Winter’s Heir
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: July 20, 2016 
Length: 174

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen | Daughter of Winter

A price must be paid.

Elice has left behind the ice and isolation of winter. Before her is the warmth and wonder of summer with all its color and life. Adar, the young man she saved from the sea, is by her side, and his touch sends tendrils of heat where before there was only cold. 
But all is not as it seems. There are secrets hidden in the heart of summer. Secrets that could burn Elice to the ground and take the whole world with her. The decades-long war between the fairies of winter and summer has thrown off the balance of nature, leaving the world in its death throes. 
Adar believes Elice can stop the destruction—if only she will listen to him. But like the fairies’ bargains, that trust comes with a cost. And the price Elice will pay will tear asunder the boundaries between dreams and family, loyalty and betrayal.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Winter’s Heir is the conclusion to Argyle’s Fairy Queens series and I’ve both been longing for and dreading this moment. I’ve loved every single book in this series to pieces and knowing that the ending were rushing forward made my heart ache. I don’t want to leave the world and the characters I’ve grown to love so much. I know I’ll always be able to return by re-reading the books, and I definitely will (many times!) but it still breaks my heart a bit knowing that there’ll never be any new stories to explore. However necessary, I hate endings and having to say goodbye. There’s also all these expectations when it comes to the finale and I was terrified that Winter’s Heir wouldn’t be able to live up to them. Being the last in a series of six books, where each and every book have been amazing, is not easy. But deep down I knew Argyle would give the series the closure it deserved and she definitely did. It was epic and moving and kind of perfect. I couldn’t have asked for more. 

Winter’s Heir starts off right were we left Elice and Adar at the end of Daughter of Winter. It’s action packed and fast paced from page one and you can really feel how the finale is rushing closer and closer. It’s a captivating and emotional journey and all questions get their answers. I’m really impressed by how Argyle ties all the books together in this one. I love when you can suddenly see how everything fits together. A lot has happened since Of Ice and Snow and Winter Queen and everyting is tied up so nicely in Winter’s Heir. It’s hard to grasp that this really is the end. That there will be no more. When you’ve followed three generations, in six equally amazing books, it’s very hard to let go. The Fairy Queens series will always have a special place in my heart. It reminds me of why I love reading so much and has everything I could ever wish for in a book series - love, friendship, action, lovable characters, amazing world building and vivid descriptions.  

In Winter’s Heir we’re back in the Summer Realm and even though I love the harsh beauty of the Winter Queendom, the Summer Realm will always be the place I love most. I love the crowded cities, the vibrant colors and the warmth. And of course I was thrilled to finally see my favorite character, Nelay, again. I may even have shed a tear or two. She’s still one of my all time favorite characters and even though she’s no longer the main character, she still shines just as bright and I’m happy for every scene she gets, however small. 

Elice is the star of Winter’s Heir and she’s grown so much during these two last books. She’s been through such a difficult journey and been forced to make impossible choices, but still she manages to stay true to her heart and never loses her kindness and strength. The journey helped her find herself and truly live up to her potential, but without losing what she already had. She’s an amazing heroine. Adar has also grown a lot and he feels more mature. He still has that witty charm, that you cannot not like, but he doesn’t get on my nerves as much as in the previous book. Just as Elice, he’s had a difficult journey and faced impossible choices. But, as Elice, he fought his way through and grew so much in the process. I love them both immensely and they make the most adorable couple.  

A few new characters are introduced in Winter’s Heir and I really like Cinder. I know Argyle is going to release a novella about her soon and I cannot wait to read it! What I liked the most though, was seeing all the old characters again. I’ve grown so attached to them all and seeing them again felt like coming home. Again, it breaks my heart having to say goodbye to them all. 

World building and descriptions are on-point as always. As I’ve said in almost every review, Argyle is a queen when it comes to making sure everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. This again, makes it so hard to leave. The world has become like a second home and while reading it feels just as real as my own world. I love when a book can give you that feeling. It’s magical! 

Winter’s Heir is an epic closure to an amazing series and I can’t recommend it enough. I can’t recommend the whole series enough. I love it so, so much and it’s one of my all-time favorites. It has everything you could wish for and more. Captivating stories, multi-layered characters and breath-taking settings. If you haven’t read the previous books yet – what are you waiting for? This is a series you don’t want to miss. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

A Game of Thrones - serieromanen

Titel: A Game of Thrones - Kampen om järntronen (Volym 1-4)
Författare: George R.R Martin, Daniel Abraham
Illustratör: Tommy Patterson
Serie: A Song of Ice and Fire, #1 (sv. Sagan om is och eld) 
Förlag: Apart 
Antal sidor: 768
Utgivningsår: 2012, 2013, 2014 och 2015

Kan tex köpas här: Apart Adlibris Bokus

Ur George R.R. Martin förord till A Game of Thrones volym 1. Välkommen till den första samlingsvolymen av A Game of Thrones, serie­­­romanen baserad på min fantasybok med samma namn.

Låt mig klargöra en sak: Detta är inget komplement till TV-serien. Det du nu ska få läsa är en helt egen bearbetning av mina romaner. Kreatörerna bakom de olika versionerna av min saga – Daniel Abraham och Tommy Patterson vad gäller serietidningen – utgick från samma källmaterial och stötte på delvis samma utmaningar, men de var samtidigt tvungna att hantera problem som är unika för deras respektive medium. I vissa fall hittade de kanske samma lösning, i andra fick de gå helt olika vägar. Men om du gillar TV-serien och undrar varför historierna skiljer sig lite åt, och varför karaktärerna inte liknar skådespelarna du sett på din platt-TV … så vet du nu.
För egen del älskar jag TV-serien, och jag älskar serieromanen också. Detta är min värld, det är mina människor, och det är fortfarande min historia, som nu berättas på ett annat sätt i ett annat medium, där en helt ny publik kan njuta av den.

Om du uppskattade böckerna eller TV-serien, hoppas vi att du skall gilla denna version också. Och om du inte tidigare har stiftat bekantskap med A Song of Ice and Fire, hoppas jag att du skall uppskatta att besöka Westeros och Winterfell, att möta Tyrion och Jon Snow och Arya och Ned och Cersei och Sansa och Bran och resten av mina tusentals roll­figurer. (Men bli inte för fäst vid dem.)

De här fyra serievolymerna utgör tillsammans den första boken i George R. R Martins populära A Song of Ice and Fire-serie. För en Game of Thrones nörd som mig själv är det ren lycka att få återuppleva historien i ytterligare ett format. Jag har läst första boken och följt tv-serieadaptionen slaviskt sedan den startade. Att säga att jag älskar det är en underdrift. Man kan kanske tycka att jag borde ha tröttnat vid det här laget, men nej, det är precis lika bra i serieform som det är i bok- och tv-serieform. Varje ny adaption sätter sin prägel på berättelsen och det är alltid lika spännande att få se det hela ur nya perspektiv, samtidigt som det fortfarande är samma historia. En historia som jag tycker så, så mycket om. 

Jag följde tv-serien långt innan jag läste serieromanen (och boken) och det är därför minst sagt svårt att acceptera illustratörens tolkning av karaktärernas utseenden. De skådespelare jag fått följa under de här åren ÄR ju karaktärerna. Självklart är det inte meningen att serieromanens karaktärer ska vara lika tv-seriens - det är två helt olika bearbetningar av originalet och dessutom finns det säkert en massa juridiska regler kring det där, men det är ändå omöjligt att inte påverkas av tv-serien. Detta betyder inte att jag inte tycker om Pattersons tolkning. Tvärtom faktiskt. Jag tycker att han gjort ett väldigt bra jobb, speciellt med tanke på att han också haft precis samma problem som jag har nu eftersom tv-serien kom före serieromanen. Hur svårt måste det inte vara att hitta sin egen tolkning när en annan bearbetning redan har etsat sig fast och vägrar släppa taget? Jag är imponerad! 

Jag tycker om Pattersons tecknarstil och att allt är i färg. Jag vet att jag tjatar om färg i varenda recension där seriealbumen är i färg, men det gör så mycket för berättelsen. Det känns superlyxigt och historien får liv på ett helt annat sätt. Alla illustrationer är detaljrika och man förstår verkligen vilket enormt arbete som ligger bakom de här volymerna. Det enda jag har att klaga på vad gäller tecknarstilen är att alla kvinnor i serien nästan ser precis likadana ut. Arya är i princip den enda som sticker ut. Hade jag inte känt igen scenerna undrar jag om jag alltid hade kunnat avgöra vem som var vem. Patterson har en väldig bredd vad gäller de manliga karaktärernas utseenden så det är lite svårt att förstå varför han inte lyckades lika bra när det kommer till kvinnorna. 

A Game of Thrones är en riktig tegelsten till bok och innehåller många karaktärer och storylines. Det är otroligt mycket information som ska komprimeras för att att passa serieformatet och alla som har läst böckerna vet att det inte är en lätt uppgift. Tv-serien har gjort sitt urval och sina ändringar och serieromanen har stått inför samma utmaning. Jag är väldigt imponerad av slutresultatet och tycker att de har lyckats få med alla viktiga delar och att det har hanterat problemet med mängden karaktärer och storylines på ett väldigt bra sätt. Jag har visserligen både läst boken och sett tv-serien, vilket såklart kan påverka, men jag upplever det aldrig som rörigt eller svårt att hänga med. Det var ett tag sedan jag läste boken, och som jag redan nämnt färgas min bild mycket av tv-serien, men jag får ändå känslan av att serieromanen är väldigt trogen originalet. 

Jag kan redan historien, men precis som med alla mina favoritböcker älskar jag att få återvända och uppleva historien på nytt, både genom omläsning och i nya format. Så mycket har hunnit hända sedan första boken och det var både roligt och smärtsamt att återvända till den tidpunkt då allt startade. Efter den första volymen var mitt ansikte svartrandigt av mascaratårar, inte på grund av det som hände utan på grund av det som jag vet ska hända i framtiden. Det är som att komma tillbaka till en helt annan värld och med all den kunskap som jag har nu är det omöjligt att ta sig igenom serieromanen utan tårar. Varje scen får plötsligt en helt ny betydelse och scener som tidigare verkat ganska betydelselösa är plötsligt de mest känslosamma. Som när Jon ger Arya hennes svärd. Jag var tvungen att ta en lång paus innan jag kunde fortsätta efter det. 

Det är väl ingen, vare sig man läst böckerna/sett tv-serien eller inte, som missat att George R.R Martin har en förkärlek till att utsätta sina karaktärer för de mest hemska saker och att han inte viker för att ha ihjäl dem en efter en. Man kan väl säga att jag har en slags hatkärlek till det där. På ett sätt är det det som håller en kvar, man vet aldrig vad som väntar och man kan aldrig vara säker på någonting, men samtidigt önskar jag att jag aldrig hade upptäckt den där dumma serien som gång på gång krossar mitt hjärta och fyller floder med mina tårar. Det är verkligen en serie som ger en all the feels, och jag älskar ju det, även om jag ofta slutar upp i en gråtande hög på golvet. Serieromanen lyckas definitivt beröra precis lika mycket som originalet. 

Det första volymen innehåller ett långt förord av ingen annan än George R.R Martin själv och det är väldigt intressant att få höra honom berätta om hela resan med böckerna, tv-serien och nu serieromanen. Volym två och fyra innehåller inget förord, men istället ett slags efterord där bland annat serietecknaren visar och berättar hur skapandet av serieromanen gick till. Väldigt intressant att se vilka utmaningar som fanns och hur man löste problemen. Serieromanen är förstås lika bra oavsett om det finns förord och extramaterial, men det är alltid roligt att få lite mer än själva historien. Speciellt när det handlar om skapandeprocessen, eftersom jag verkligen tycker att det är intressant att få se processen bakom och inte bara slutresultatet. 

Jag kan verkligen rekommendera serieromanen, speciellt till alla som, precis som jag, redan bekantat sig med historien på något sätt och vill återuppleva den igen, men i ett nytt format. Jag tror även att det går alldeles utmärkt att låta serieromanen vara det första mötet med George R.R Martins fantasyvärld och att den då kommer att få en att vilja fortsätta resan i bok- och/eller tv-serieform där serieromanen tar slut. Det är en imponerande, lyxig och otroligt snygg samling serievolymer som jag är väldigt glad att jag fick chans att läsa och som jag är säker på att jag kommer att återvända till många gånger i framtiden. 

Apart förlag firar just nu 5 år och det är därför extra bra priser på bland annat A Game of Thrones. Ett perfekt tillfälle att skaffa hem volymerna med andra ord! 

   

//Frida

Daughter of Winter

Title: Daughter of Winter
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: April 21, 2016 
Length: 192

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen

Bargains. Only the truly desperate make them. Only the truly desperate need them. And always, the desperate pay.

The silence and never-ending dark of winter are all Elice has ever known, for she is the daughter of the Winter Queen. Isolated in a northern queendom with only the seals for company, she dreams of color and music and life. So when a whaling ship crashes just offshore, she doesn't hesitate to rescue the lone survivor, Adar, who quickly becomes her friend. She must keep him hidden from her mother at all costs, for if the Winter Queen discovers him trespassing, she'll kill him. 

When her mother reveals just how dark her soul has become, Elice realizes she is as much a prisoner as Adar. To ever know true freedom—to ever become the woman she was meant to be—she must flee with him. But in their flight, she begins to see hints of something more nefarious. The darkness that has taken hold of her mother is spreading, staining the world with its influence. 

Unbeknownst to Elice, a bargain was made long ago. A bargain she was born to fulfill.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Daughter of Winter is the third book in the Fairy Queens series and also the second to last. I love this series immensely and I’ve been anticipating Daughter of Winter ever since I finished Summer Queen. It’s both exciting and scary when a series you love is close to its final ending. I love the world Argyle has created and even though I’ll always be able to return to it by rereading the books, it breaks my heart a bit that I won’t be able to return to it in new stories. There’s also all these expectations when it comes to a finale, especially when all the other novels and novellas in the series have been amazing. You want the series to have a worthy ending - an ending that will blow you away by its awesomeness. Luckily Argyle seems to be heading that way, since Daughter of Winter is a great build up to the finale. I fell completely in love with it and I am dying to read the last book. Sure, I’m still a bit scared but I know Argyle will give the series the epic closure it deserves. 

Something I really like with the series is that with every new novel there’s a new perspective. It gives a lot of depth to both the overall story and the world. You get to see the ongoing conflict from different point of views and it is all greyscales, never plain black or white. And how I love that. In Daughter of Winter we get to follow Elice, the daughter of Ilyenna, the main character in Winter Queen. Elice has been living in the winter queendom all her life and she is starting to feel trapped. She wants to see the rest of the world, meet other people than her closest family and discover who she really is. Elice is an adorable character and I fell for her from the start. She reminds me so much of the Ilyenna we got see in Winter Queen. The innocence and the kindness, the courage and the strength, and of course the willingness to sacrifice everything for the ones you care about. It’s impossible not to like her. 

I loved to see Ilyenna again, but it hurts so much to see how far away she’s gone from who she used to be. To see how the darkness has taken over and how little of her humanity she has left. It hurts even more with Elice as a constant reminder of what an amazing person she used to be. And still is, somewhere buried deep behind all that darkness, anger and vengefulness. 

Set in the quite isolated winter queendom, the novel doesn’t offer that many new characters, besides Elice, but the ones we get to know shine all the more. The boy Elice saves from the ship-wreck being one of them. Adar might be a bit full of himself and quite a bit annoying from time to time, but he grows on me throughout the book. While most of the story is quite dark, Adar brings just the right amount of humour and lightness to the story to keep the reader from totally drowning in heartbreak and sorrow. There’s also the fact that he and Elice make quite an adorable couple. They complement each other very well. 

As this is the third book in the series I know Argyle is quite a queen when it comes to world building and making sure that everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. With that being said, she still manages to amaze me with her descriptions of the world, which is quite an accomplishment considering I already thought she did amazingly with the other two books. The way the winter queendom is described totally blew me away. It’s so stunning and so beautiful and while reading, I feel more than ever that I’m truly there. Walking around in Elice’s garden of mesmerizing ice sculptures, discovering the secrets in the many rooms of the ice palace and watching the striking aurora from one of its towers. As I dive into the story I let myself forget about the real world and for a moment the winter queendom feels just as real as my own. 

Daughter of Winter is not as action packed as its predecessors, but I must say I like that. Action is great but sometimes it’s nice when the story moves along a bit slower, focusing on the characters and their relationship. Daughter of Winter still has a lot of action, especially towards the end – the second part is a thrilling, emotional roller coaster ride – but that only makes it even more logical to have a bit of a slower beginning, so that you, as a reader, really can get a feel of the new turn the story is about to take. And to clarify, by slow, I do not mean nothing happens. There’s a lot going on, it just takes another form than typical action. It works wonders and fits this part of the story very well. 

With its breath-taking setting, captivating story and multi-layered characters Daughter of Winter blew me away and I can’t recommend it enough. It will take you on a sparkling, thrilling and emotional adventure that you will not forget in a hurry. If you’ve read the previous books in the series, you could dive right into this one and I’m positive you’ll enjoy it just as much as the others. If you haven’t read the other books though, I’d recommend you to check out Winter Queen and Summer Queen (and don’t forget the novellas!) first, since Daughter of Winter merges those two storylines together and you might feel a little bit lost without all the background story. And also, you do not want to miss out on those two gems! They are just as amazing, I promise. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

//Frida

Jag lever, tror jag

Titel: Jag lever, tror jag

Författare: Christine Lundgren

Serie: -

Antal sidor: 238

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgivningsår: 2016

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Det är tisdag när det händer.

Jag har alltid tänkt att man kommer få någon slags förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. Jag hade aldrig trott att det skulle vara en dag som alla andra. Fast det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar.

Det är våren i trean och Kims bästa vän Moa är död. Hon har kört ihjäl sig. Och hela Kims tillvaro rasar samman. Hur kunde det hända? Var det verkligen en olycka, eller gjorde hon det med flit? Kim kan inte gå till kyrkogården på dagarna, hon går dit på natten istället. Hon försöker få ordning på sina känslor, allt det där som bara bubblar och gnager. Hon försöker låtsas som att allt är som vanligt, alla andra verkar ju lyckas med det, men ingenting kommer någonsin bli som förut igen.

När boken är slut har det gått 218 dagar sen Moa dog, och Kim börjar långsamt att lära sig hantera sin nya tillvaro. Hon är ju faktiskt kvar.

Jag lever, tror jag är en sorglig, hjärtskärande berättelse, men den är också rolig och mycket träffsäker. Om relationer, vänskap, hemligheter, att bli sviken av någon som inte längre finns.

Det har släppts många intressanta svenska ungdomsböcker den här våren och jag hittade snabbt en ny favorit i M varken mer eller mindre. Nu har jag hittat ytterligare en, nämligen Jag lever, tror jag. Redan när jag läste beskrivningen visste jag att det var en bok som jag skulle kunna tycka mycket om och den både levde upp till och överträffade mina förväntningar. Jag lever, tror jag är en riktigt liten guldklimp till debutbok som går rakt in i hjärtat och jag ser fram emot att få läsa mer av Lundgren i framtiden!

Det första jag föll för var hur boken är indelad i kapitel efter antalet dagar från huvudpersonen Kims bästa väns död. Det är väldigt effektfullt och fångar en från sida ett. Jag tycker dessutom om dagsboksstilen och hur vissa dagar hoppas över eller knappt har någon text alls. Genom små och stora, viktiga och oviktiga och sorgliga och glada vardagsögonblick får man som läsare följa med Kim när hon försöker hantera livet efter vännens död. Lundgren balanserar det sorgliga med träffsäker svart humor och det blir en perfekt blandning som håller en över vattenytan till ungefär halvvägs in i boken, när det till slut blir för mycket och jag fulgråter mig igenom de sista hundra sidorna. Det är omöjligt att inte beröras av Kims historia och även om jag själv inte har något liknande att relatera till känns det trovärdigt och ärligt rakt igenom.  

Jag lever, tror jag är en bok där karaktärerna får stå i centrum och historien drivs framåt med hjälp av relationerna dem emellan. Det kan bli platt fall, men om det görs bra, då blir det inte bara bra utan snarare magi. Och i det här fallet är det magi. Jag älskar hur mångbottnade och färgstarka Lundgrens karaktärer är. Hur realistiska de känns och hur relationerna dem emellan ger boken det där lilla extra. Gamla vänskapsrelationer går i kras och familjerelationer trasslas ihop när Kim inte hanterar sorgen som "hon borde" samtidigt som alla är tydliga med att poängtera att alla hanterar sorg på sitt vis. Just den biten, hur omgivningen reagerar på Kims sätt att hantera vännens död, tycker jag både är intressant och väldigt bra skildrad. Kim går sin egen väg, men det är tydligt att de runtomkring henne inte kan, och kanske inte heller vill, förstå henne utan klamrar sig fast vid en stereotypisk modell för hur man ska gå vidare med sitt liv och de kan inte riktigt kan leva upp till sitt prat om att all sorg är olika. De försöker hjälpa och vill säkert väl, men det blir bara så fel eftersom de är så fokuserade på hur det borde vara istället för att fokusera på Kim.

Jag fastnar speciellt mycket för relationen mellan Kim och Stig. Hur de träffas på kyrkogården, delar sin sorg och hjälper varandra. Det är så fint att se och Stig verkar vara den enda som faktiskt förstår sig på Kim just då och som kan hjälpa henne vidare. Jag tycker också mycket om relationen som utvecklas mellan Kim och Johan. Och alla andra relationer med för den delen, för som jag skrev innan är de ganska så fantastiskt skildrade. Så bra att jag ibland glömmer bort att det är fiktiva personer. Det känns så ärligt och äkta. Deras historier går verkligen rakt in i hjärtat.

Jag lever, tror jag är en fantastiskt fin och sorglig skildring av hur livet förändras när ens bästa vän plötsligt går bort och hur man kan hantera sorgen och saknaden samtidigt som man försöker hitta ett sätt att gå vidare. Med sitt träffsäkra språk, den svarta humorn och de färgstarka karaktärer har Jag lever, tror jag blivit en ny favorit och jag rekommenderar den till precis alla.

//Frida

M varken mer eller mindre

Titel: M varken mer eller mindre

Författare: Petra Backström

Serie: - 

Antal sidor: 269

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utgivningsår: 2016

Kan tex köpas här: Adlibris  Bokus 

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Vi har exet som jag fortfarande ligger med

vi har stalkern som aldrig ger sig

vi har kompisens pappa som stöter på mig

och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för

Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andra tre?

Men man vet ju så lite innan allt har hänt.

Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. Och hur hon än försöker reda ut tillvaron blir det bara värre. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?

M varken mer eller mindre är ett strålande exempel på hur träffsäkra, smarta och underbara svenska ungdomsböcker kan vara. Det var det korta stycket i början av beskrivningen som från början fångade mitt intresse (På riktigt, hur bra är inte den beskrivningen?) och jag kände direkt att det var en bok som jag helt enkelt var tvungen att läsa. Efter bara ett par sidor var jag så inne i berättelsen att man hade fått slita boken ur mina händer för att få mig att sluta läsa. Beroendeframkallande i kubik och på riktigt helt omöjlig att lägga ifrån sig! De korta kapitlen med smått cliffhangerliknande slut gör den dessutom till perfekt sträckläsning. Jag kan nästan garantera att du kommer att tänka "bara ett kapitel till.." och sedan kommer boken plötsligt att vara slut och du kommer undra hur det kunde gå så fort. Det kan väl omöjligt vara slut redan? Det måste finnas mer, jag vill ju aldrig att det ska ta slut.  

Jag måste erkänna att jag och Maj inte riktigt kom överens i början. Berättarstilen tilltalade mig inte och jag tyckte mest att det kändes stapplande och korthugget. Det problemet försvann däremot spårlöst ett par kapitel in när jag lärt känna Maj lite bättre. Plötsligt insåg jag hur himla rätt berättarstilen var för Maj. Den var verkligen Maj:ig. Jag gick från att inte tycka om berättarstilen till att totalförälska mig i den på mindre än en sekund. När man läser får man verkligen känslan av att man befinner sig i Majs huvud och jag tycker så, så mycket om det. Väldigt skickligt gjort av Backström! Språket är rappt, smart och väldigt, väldigt träffsäkert. Det påminner lite om Lisa Bjärbo, så om du tycker om hennes böcker är sannolikheten stor att du kommer att gilla M varken mer eller mindre också. Samtidigt har Backström en egen och unik röst som ger känslan av att man, om man fick läsa en sida ur en massa olika böcker, skulle kunna hitta hennes utan problem. Väldigt imponerande att redan i sin debutbok kunna briljera med språket på det sättet. Det ska bli otroligt spännande att se vad Backström kommer att skriva i framtiden och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte redan nu längtar lite smått ihjäl mig efter mer. Det spelar egentligen ingen roll vad, bara mer. 

Aldrig hade jag trott att jag skulle tycka att en vardagsskildring med trassliga kärleksrelationer skulle vara spännande, men M varken mer eller mindre är verkligen spännande. Kanske inte spännande i actionpackad fantasystil, men ändå spännande. På ett lågmält, men intensivt sätt. Jag skäms nästan lite över hur involverad och smått besatt jag blev av Majs extremt trassliga relationer med de fyra killarna. Det är så beroendeframkallande och spännande och jag bara måste veta hur det ska gå. Känslorna stormar omkring och jag hinner knappt med själv. Det pendlar mellan skratta-rakt-ut-roligt och ont-i-magen-jobbigt. Det händer så mycket, men samtidigt ingenting. Det är en så konstig känsla, men på något sätt är det kanske så livet känns för det mesta. Allt och ingenting på samma gång. Inget mellanting. I vilket fall är det så himla skarpt och träffsäkert och jag vill bara ha mer, mer, mer. 

Jag måste ägna några rader åt huvudpersonen Maj, som efter vår lite mindre bra start, växte väldigt mycket under historiens gång. Såhär i efterhand kan jag säga att jag tycker väldigt mycket om henne. Hon är så självklar på något vis. Hon är verkligen "M varken mer eller mindre", hur klyschigt det än låter. De andra karaktärerna är kanske inte lika självklara som Maj, men det sätter sina spår i alla fall. Backström har lyckats skapa ett brett persongalleri och samtidigt hålla sig borta från trista klyschor. Varenda en av karaktärerna känns trovärdiga och som personer man skulle kunna stöta på ute på Stockholms gator. Eller någon annan stads gator för den delen. Eller på någon helt annan plats. Det jag vill säga är att karaktärerna verkligen känns som personer. Än en gång, väldigt skickligt av Backström. 

Redan vid första ögonkastet kände jag att M varken mer eller mindre skulle vara en bok för mig, och den både levde upp till och överträffade mina förväntningar. Jag älskar att följa med Maj på hennes berg- och dalbaneliknande kärleksexperiment. Det är trassligt, roligt, panikartat, tankeväckande, spännande och ganska så väldigt underbart. Behöver jag ens nämna att jag rekommenderar den till precis alla? Nu gör jag det i alla fall. Läs, läs, läs! 

Favoritcitat

"Vi ska se om allt blir bra uppe på Globen." 

//Frida

Djupa ro

Titel: Djupa ro
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: - 
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång. 

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.




Efter att snart ha skrivit på den här bloggen i fyra år kan jag tycka att det borde vara ganska enkelt att samla mina tankar och känslor och forma dem till recensioner. Och det är det väl ibland, men för det mesta är det faktiskt väldigt svårt att hitta de rätta orden och att på ett någorlunda sammanhängande sätt få ner allt jag tänkte och tyckte i en recension. Svårt är det alltså alltid, men i några få fall är det faktiskt nästintill omöjligt. Jellicoe Road är ett sådant exempel. Den läsupplevelsen var så speciell att det helt enkelt inte gick att samla allt som jag tyckte och kände på ett sätt som gjorde boken rättvisa. Nu har jag ytterligare ett sådant exempel, nämligen Djupa ro. En läsupplevelse som är så unik, så omvälvande, att det inte går att få ordning på alla känslor och tankar som stormar omkring. Ännu mindre få ner allt det där i ord, utan att det blir sådär överdrivet och konstlat som det lätt kan bli när man känner alldeles för mycket och bara vill skrika ut för hela världen att höra hur mycket man tycker om något. 

En del böcker tar det ett tag att komma in i, andra fastnar man för direkt. Djupa ro hör till den senare kategorin, men jag skulle nog vilja gå ännu längre och säga att det är en av de starkaste inledningar jag läst någonsin. Den knockade mig fullständigt och efter första kapitlet var det helt omöjligt att vända om. Jag släppte allt annat och bara läste läste läste tills det inte fanns något kvar att läsa. Och jag ångrar ingenting. Det är by far en av de bästa läsupplevelserna i år. En av de bästa någonsin. Jag vill inget annat än att börja om från sida ett och uppleva allt en gång till. Djupdyka i berättelsen och upptäcka sådant som jag missade vid första läsningen.

Djupa ro är en otroligt tragiskt och sorglig bok, och jag sitter med tårfyllda ögon, på gränsen till att svämma över, nästintill hela tiden. Hulkande fulgråtande blir det också ganska mycket av. Det är så himla känslosamt och jobbigt och tragiskt, men samtidigt så himlastormande fantastiskt jättebra. Bjärbo har verkligen lyckats med att skriva en historia som går rakt in i hjärtat och som tar med en på en känslostormande resa som vänder upp och ner på allt. Det är så obehagligt verkligt och nära och det är omöjligt att inte tänka tanken att det där lika gärna hade kunnat vara jag. Men trots att Djupa ro får mig att sjunka till bottnarnas botten älskar jag det så, så mycket. Jag älskar att det får vara tragiskt och sorgligt och hemskt. Jag älskar hur Björbo på ett så träffande och trovärdigt sätt beskriver sorg och saknad och vänskap. Hur livet kan förändras över en natt, samtidigt som det fortfarande är precis samma. För mig har det alltid varit så att det är böckerna som känns som stannar med mig längst, och Djupa ro är definitivt en av dem. För den känns. Helt galet mycket. Och jag älskar det. 

Det här är den första boken jag läser av Bjärbo, om man inte räknar den hon skrev med Johanna Lindbäck, men eftersom jag är en flitig följare av både hennes instagram och blogg visste jag redan att hennes sätt att skriva på är helt outstanding när det kommer till träffsäkerhet. Och boken gör mig såklart inte besviken. Det är precis lika levande och trovärdigt och on point som alltid. Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att formulera sig sådär perfekt. Jag brukar alltid markera citat som jag tycker extra mycket om, men i Djupa ro är det i princip omöjligt eftersom jag tycker att nästan allt är helt fantastiskt bra. Bjärbo är verkligen en mästare på att på att hitta precis rätt ord och formuleringar. Till allt. 

Trots den väldigt tragiska huvudhistorien tycker jag att Bjärbo på ett fint sätt vävt in ljusare delar i historien också. Det finns så mycket vänskap och kärlek, skratt och glädje bredvid allt det där sorgliga. Jag tycker om att boken visar att även om sorgen tar upp hela ens liv, kan det fortfarande finnas stunder av lycka. Hur hemskt det än känns kommer livet så småningom att falla tillbaka i det vardagliga mönstret igen. Det betyder inte att saknaden har blivit mindre eller att man har glömt bort. Man har bara lärt sig att hantera och leva med det. Hela den processen beskrivs så fint i Djupa ro. 

För att kort sammanfatta det viktigaste som jag vill ha sagt med den här recension: Jag älskar Djupa ro något otroligt mycket och rekommenderar den till alla. Ja, alla! För jag tror på riktigt att det är en sådan bok som kan uppskattas av väldigt, väldigt många på grund av att den är så verklighetsnära och för att det är så lätt att känna igen sig i så mycket. 

Favoritcitat

//Frida 

Half Bad

Titel: Half Bad
Författare: Sally Green
Serie: The Half Bad Trilogy, #1
Antal sidor: 394
Förlag: Penguin Books Ltd
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Wanted by no one.

Hunted by everyone.

Sixteen-year-old Nathan lives in a cage: beaten, shackled, trained to kill. In a modern-day England where two warring factions of witches live amongst humans, Nathan is an abomination, the illegitimate son of the world's most terrifying and violent witch, Marcus. Nathan's only hope for survival is to escape his captors, track down Marcus, and receive the three gifts that will bring him into his own magical powers—before it's too late. But how can Nathan find his father when there is no one safe to trust, not even family, not even the girl he loves?



Jag hade hört väldigt blandade åsikter om Half Bad och var redan innan jag började läsa ganska inställd på att det nog inte skulle vara en bok för mig. Men så fel jag hade! Det tog knappt ett kapitel innan jag var helt fast och sedan var vi i princip oskiljaktiga tills sista sidan. Historien var så himla, himla bra och när det tog slut ville jag bara ha mer, mer, mer. Under hela bokens gång tänkte jag att "Det här är anledningen till varför jag älskar att läsa så mycket!". Åh, vad jag hade saknat den där magiska känslan när boken liksom tar över och blir ens verklighet för en stund. Den känslan - den är oslagbar. 

Historien utspelar sig i dagens Europa, men med den lilla skillnaden att det finns häxor. Det finns svarta (onda) häxor och så finns det vita (goda) häxor. Huvudpersonen Nathan däremot är en blandning av både vit och svart eftersom hans mamma var en vit häxa och hans pappa en svart. Detta gör att han inte riktigt hör hemma någonstans och möts av hat från bägge sidor. Jag tycker verkligen om konceptet med svarta och vita häxor. Inte för att det är speciellt originellt, konceptet har ju används hundratals gånger förr, utan för att jag tycker om sättet som Green har använt sig av konceptet på. Istället för att bygga historien på stereotyperna gott och ont, har Green vridit och vänt på det hela för att belysa hur ingenting någonsin kan delas upp i svart eller vitt, i gott eller ont. Världen är en enda röra av gråskalor och bara för att några anser sig vara "de goda" behöver det inte betyda att de verkligen är det. De goda kan vara de onda och vice versa. 

Något annat som jag tycker om med boken är att Green verkligen inte väjer för det mörka och hemska. Det är detaljerat och rått och obehagligt. Det kryper verkligen under skinnet på en och jag blir helt kall och livrädd varenda gång jag kommer till tortyrscenerna. Det är verkligen obehagligt och jag mår riktigt dåligt när jag läser, men samtidigt är det lite det som gör boken. Green hanterar det hemska på ett snyggt sätt. Snyggt är egentligen inte alls rätt ord, men jag kan inte hitta något bättre ord för att beskriva det på. Jag får lite samma känsla som när jag tittar på tv-serien Outlander. De hemska scenerna är verkligen på en sådan nivå att jag knappt klarar av att se dem, men jag fortsätter ändå att titta och tycker att scenerna är gjorda på ett bra sätt eftersom det finns så mycket historia och känsla bakom. Det är lite samma med Half Bad. Green hanterar allt på ett snyggt sätt och skriver med så mycket känsla och styrka och autenticitet att Nathans historia går rakt in i hjärtat. 

Flera kapitel i boken är skrivna i andra person och jag vet inte om jag någonsin läst något ur det perspektivet tidigare. Det är i alla fall inget som jag kommer ihåg och jag har fått känslan av att det är ganska ovanligt. Jag kan förstå varför, men när det används på rätt sätt kan det bli riktigt bra. I Half Bad är kapitlen som är skrivna i andra person mina absoluta favoriter och jag tycker att perspektivet är ganska så briljant. Det sticker ut och man kommer mycket närmre på något sätt. Det känns verkligen som att man själv är en del av historien och att man upplever allt som huvudpersonen upplever. Kanske är det därför som alla de där hemska scenerna blir extra obehagliga, eftersom det känns om att man själv är där. Jag är inte en åskådare med fågelperspektiv, jag är där. Jag är Nathan. 

Sammanfattat är Half Bad en spännande "jag-kan-inte-sluta-läsa"-bok med mycket känsla. Den lämnar starka spår och är stundtals väldigt hemsk och obehaglig, men Green hanterar det hela på ett bra sätt. Gamla och stereotypa koncept mixas och förvrids och ändras för att ge nya, intressanta perspektiv. Modernt och dagsaktuellt blandas med övernaturliga element och det hela känns väldigt nytt och fräscht. Jag rekommenderar den verkligen, men slänger samtidigt ut en liten varning om man är känslig för scener av det lite grymmare och råare slaget. Är man det är det nog bäst att leta vidare, men annars - läs, läs, läs! 

Favoritcitat

//Frida

Blog Tour: Summer Queen by Amber Argyle (Review & Giveaway)

Title: Summer Queen
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #2
Publication date: April 2, 2015 
Length: 378

Find it here: Amazon | Goodreads

Nelay never wanted to be queen. Poised to become the most powerful priestess in Idara, Nelay doesn’t have time to become a pretty bauble for the king. She’s too busy saving her people from the invading army sweeping across her kingdom. But in defeat after defeat, Nelay begins to realize a bigger power is at play than that wielded by mere mortals. Only she can stand between the cinders of her once-great nation and the vengeance of a goddess.

About the author

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people.

Links: Blog | Facebook | Twitter | Mail | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | Barnes and Noble

Argyle's street team

My Review

Earlier this year I read and adored Of Fire and Ash, the prequel novella to Summer Queen. The main character Nelay quickly made her way to the top of my list of favorite characters and I was dying to read more about her. When I got my hands on Summer Queen, I was both utterly excited and a bit scared. What if I didn’t love it as much as its prequel? What if my expectations would ruin it? Luckily that did not happen. I loved Summer Queen from page one and it exceeded my expectations by far. I could not have asked for more.

After reading Summer Queen, Nelay rose even higher on my list of favorite characters. I think she’s an amazing heroine and I love her to pieces. She’s strong and brave and kind and stubborn. She’s intelligent and independent and sassy and just awesome in every kind of way. I love that she knows that she’s awesome and that she doesn’t try to diminish her awesomeness or let other people run her down. She drives the story forward and even though there are forces trying to push her in this and that direction, she always finds a way to turn everything into going in the direction she wants. She’s not a player in someone’s game, she’s the game leader of her own life. It’s her choices, her moves and I simply love that. It’s so refreshing!

Nelay is not the only character I came to love. This book is full of lovable characters. The sassy and witty best friend Jezzel, the smuggler Rycus and his gang of tribesmen and the brave little girl Kalla, just to name a few. Argyle really shows that she can create interesting and three-dimensional characters. Not only lovable ones, but awful and evil ones as well. There’s a wide variety of characters, and every single one of them have depth and a story of their own to tell and I really like that. I also like that no one is simply good or evil – the characters are layered and flawed and I think it’s quite clear everyone has both light and dark inside them, as most of us do.

The story is action-packed from the first page to the very last. It’s quite a long book, but it never feels long, because you fly through the pages, dying to know what’s going to happen next. A true page-turner! I really like the depth of the story and how there are a lot of “smaller” storylines within the main one. There is so much going on, and when you finish you truly feel like you’ve been part of a great journey. You haven’t been an idle bystander, you’ve been in the midst of the fire, fighting side by side with Nelay. Not all stories have the power to make you part of the story in that way, but this one does, and in my opinion it can’t get better than that. If a book have that power, it will be loved and it will stay with you forever.

Summer Queen is not only entertaining and thrilling, it’s also an emotional roller coaster. Halfway through the book I wasn’t sure I’d be able to continue due to all the feels. It was too much for my heart too handle. In a good way (if that even makes sense) because I love when a book give you all the feels. There is a lot of happiness and love and friendship, but also a lot of heart wrenching pain and death and darkness. As I said, an emotional roller coaster. In the best of ways.

If you’re looking for a fast-paced, thrilling and entertaining fantasy, that will have you both cry your eyes out and feel all warm and fuzzy inside, Summer Queen is the book to read. If you also like your books to contain a strong heroine, just the right amount of swoon-worthy romance and a lot of action, I don’t know what you’re waiting for - go pick it up! I love it so, so much and can’t recommend it enough.

Favorite quote

Giveaway

Summer Queen sounds awesome, doesn't it? For the chance to win an ebook copy, leave a comment with your name and e-mail and you'll be entered in the giveaway. The giveaway ends April 20 at 12.00 (Swedish time). Good luck! :) 

The giveaway is over and the winner was Lisa. 

  

Until the end of this month you can get the prequel novella to Summer Queen, Of Fire and Ash, for FREE. Just follow the links: Kindle | Epub

Haven't read the first book in the Fairy Queens series? Winter Queen is only 0.99 cents from April 10th-17th: Amazon 

The first book in Argyle's Witch Song series is still FREE across all platsforms: Amazon

//Frida