Den spruckna planeten

Titel: Den spruckna planeten
Författare: Ingrid Remvall
Serie: Prismagalaxen, #3
Antal sidor: 261
Förlag: Telegram Förlag
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Ingrid Remvall för recensionsexemplaret!

Nova återser gamla vänner och hitttar nya. Samtidigt som hon får vara med att utforskar en ny planet får hon möjligheten att återse sin pappa som under falskt namn är med på resan. En inte lika efterlängtad pappa, Tims pappa, Översten, är också inbjuden. Har han verkligen minnesförlust eller försöker han än en gång lura Nova och hennes vänner.

Vilka är den andra gruppen som utforskar planeten, som alltid ligger ett steg före, och vad är deras uppdrag? Varför finns den undersköna och universumsberömda filmstjärnan DeAnna med dem?

Frågorna hopar sig och blandas med en spännande upptäcksresa bland fantastiska och skrämmande varelser. Elder, som Nova är kär i, finns med på resan. Men det är inte lätt när ens pappa följer varje steg man tar.

Den spruckna planeten är den tredje och sista delen i sci-fi/fantasy-serien som handlar om flickan Noras rymdäventyr i Prismagalaxen. Jag har själv inte läst varken första eller andra boken i serien, utan kastade mig rakt in i det sista äventyret, men eftersom delarna, av vad jag har förstått, är relativt fristående, fungerade det ganska bra ändå. Men jag rekommenderar er ändå, om ni har möjlighet, att läsa dem i ordning för att få ut så mycket av historien som möjligt och för att undvika spoilers. 

Serien riktar sig till 9-12 och det märks ganska tydligt, speciellt på språket. Tyvärr hade jag väldigt svårt för att komma in i boken på grund av det. Språket kändes avlägset och konstlat, men troligtvis beror det mer på att jag själv är betydligt äldre än den tilltänkta målgruppen, än på språket i sig. Jag har nämligen ingen aning om hur barn i den åldern pratar idag och uttryck och slang som kändes främmande för mig, upplevs säkert inte alls så av de som hör till huvudmålgruppen. Så, det som jag upplevde som konstlat, känns säkert äkta och naturligt för någon annan. Att språket är anpassat till den målgrupp som boken är ritad till är ju egentligen något positivt.

Historien är också den anpassad efter målgruppen och som tjugoåring tycker jag att allt löser sig lite väl enkelt, men bortsett från det tycker jag att historien är bra. Tempot är högt och det händer något precis hela tiden. Det är dessutom superintressant med all ny, häftig teknologi som Nora och de andra får använda sig av medan de utforskar planeten. Jag fastnade aldrig för någon speciell karaktär, men alla känns trovärdiga och jag gillar det breda persongalleriet. 

Nu till det som jag verkligen uppskattar med boken - världen! Prismagalaxen innehåller verkligen allt som man kan önska sig - häftiga planeter som ska upptäckas, intressanta växter med alla möjliga slags egenskaper och spännande och originella varelser. Det är så himla, himla bra och jag vill veta allt om allt. Jag älskar att befinna mig i Prismagalaxen och upptäcka allt tillsammans med karaktärerna. Det är extra roligt att allt känns så nyskapande - inte några gamla stereotypa varelser här inte! 

I e-boksversionen som jag läste finns även det roliga tillägget med illustrationer skapade av läsare. Hela 647 stycken för att vara exakt. I början av varje kapitel finns namnet på en karaktär/varelse och trycker man på namnet kommer man direkt till illustrationerna av just den karaktären/varelsen. En väldigt rolig idé måste jag säga och det var väldigt trevligt att titta igenom alla bilderna och se hur olika läsare tänkt sig att varelserna såg ut. Rekommenderar därför e-boksversionen om man tycker om illustrationer som komplement till berättelsen. 

Jag kan tycka att det är lite synd att mitt tioåriga jag inte fick chansen att läsa den här boken, eftersom jag tror att jag hade älskat den då. Nu stannar det vid "tycker om". Jag är däremot tvärsäker på att alla nio till tolvåringarna som tycker om sci-fi, mystiska planeter, spännande varelser och äventyr kommer att tycka väldigt mycket om den här boken.

Favoritcitat

"Varför tyckte alla att han var ett välartat geni, han var inget annat än en skenhelig slemklump."

//Frida

The Future Collection

Titel: The Future Collection
Författare: Beth Revis
Serie: - 
Antal sidor: 127
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Amazon

This collection of sci fi stories from NY Times Bestselling author Beth Revis features worlds and technology from the future. Featuring three brand new, original tales and three reprints, each story explores a different set of characters in a different world and facing different problems in the future world.

The Future Collection är en novellsamling, innehållandes fyra helt nya noveller samt två som publicerats tidigare. Alla utspelar sig i framtiden, men annars är de väldigt olika och innehåller många aktuella ämnen och paralleller till världen idag. Jag tyckte väldigt mycket om allihop och Beth Revis visar verkligen vilken fantastisk författare hon är. Jag vill bara läsa mer och mer och mer. Ska helt klart ta tag i hennes riktiga böcker nu när jag vet hur bra hon skriver. 

Doctor-Patient Confidentiality

Den första novellen handlar om en tjej som vaknar upp på någon slags sjukhusenhet och måste försöka komma ihåg vad som har hänt och varför hon är där. Novellen är skickligt skriven och jag tyckte om den, men den är helt klart den sämsta i samlingen. Jag lyckades lista ut tvisten långt i förväg och den var ganska händelselös. 

The Most Precious Memory

Det här var en av mina favoriter! Den utspelar sig i en framtid där människor använder minnen som droger. Först tömmer de sig själva på minnen och när de är slut börjar de köpa andras minnen. Väldigt intressant, men samtidigt superläskigt koncept. 

The Girl & the Machine

Min favorit! Det är svårt att säga någonting om den utan att avslöja tvisten i slutet, vilket självklart skulle förstöra alltihop, men jag kan väl säga så här: Beth Revis utforskar helt nya perspektiv i den här tidsresenovellen. Det är oväntat, tankeväckande och extremt känsloladdat. Ni som läser den kommer att förstå. 

Lag

Den här novellen handlar om en reporter som har hittat en världsomvälvande nyhet, men efter ett teleporteringsproblem förlorar hon minnet och vi får följa med henne när hon försöker återfå sitt minne. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om novellen. Den är mer komplex än de tidigare och slutade väldigt abrupt. Det är ett intressant koncept, och jag gillade upplägget, men jag är inte helt säker på att jag förstod allt. 

The Turning Test

Det här är en av de noveller som publicerats tidigare och jag hade redan läst den, men den var precis lika bra andra gången som första. Bortsett från att den oväntade tvisten inte blev så oväntad. Den handlar om en collegestudent som i ett test ska avslöja vem av två personer som är en android och vem som är en riktigt människa. Väldigt intressant koncept, tankeväckande och otroligt välskriven. 

As They Slip Away

Den här novellen handlar om en av karaktärerna i Across the Universe-serien, men det går utmärkt att läsa den även om man inte läst serien än. Jag har själv inte läst den, men tyckte väldigt mycket om novellen ändå. Den har en mörkare ton än de andra och den är väldigt känsloladdad. Den tar upp ämnen som är mycket dagsaktuella och känslorna stormar verkligen när man läser den. Man blir både arg och ledsen och allt däremellan. Efter "The Girl & The Machine" är nog den här min favorit. 

//Frida

Pandemonium

Titel: Pandemonium
Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #2
Antal sidor: 375
Förlag: HarperTeen
Utgivningsår: 2012

I’m pushing aside 
the memory of my nightmare, 
pushing aside thoughts of Alex, 
pushing aside thoughts of Hana 
and my old school, 
push, 
push, 
push, 
like Raven taught me to do.
The old life is dead.
But the old Lena is dead too.
I buried her.
I left her beyond a fence,

behind a wall of smoke and flame.


Jag blev helt såld på första boken, Delirium, och jag har verkligen sett fram emot att läsa fortsättningen. Tack och lov blev jag inte besviken! Tvärtom så tycker jag nästan den här boken var bättre än första. Det händer betydligt mer och jag hade så otroligt svårt för att sitta still när jag läste.

Jag älskar hur Lena utvecklas i den här boken. I Delirium var hon väldigt osäker på allting och hon hade svårt att veta vem och vad hon kunde lita på. Vilket faktiskt är helt förståeligt, med tanke på att hela hennes liv och tro hastigt och plötsligt vänds helt upp och ner. I den här boken har hon inget annat val än att tuffa till sig. Allt handlar om överlevnad och hon inser att det faktiskt inte går att lita på någon. Om hon ska överleva måste hon lita på sina instinkter och framför allt sitt hjärta.

En annan sak jag tycker väldigt mycket om är att var annat kapitel handlar om hur hon ensam och svag kom till The Wilds, hur hon träffar Raven, Tack, Hunter och de andra i den lilla gruppen som välkomnar henne och lär henne att överleva i en värld som hellre ser henne död och begraven, och var annat kapitel utspelar sig i nutid, där en starkare Lena återvänder till ett liv innanför murarna, nu med ett uppdrag och en helt ny identitet. 

Om jag tvunget ska klaga på något så får det vara det allra sista som händer i slutet. Inte för att det på något sätt var dåligt, utan för att det var ganska väntat. Tyvärr kunde jag snabbt räkna ut vad som skulle hända och allt blev bekräftat på sista sidan. Jag är dock glad att det blev så och även om det inte var så överraskande så var det absolut tvunget och bidrog till en enormt frustrerande cliffhanger som gör att jag bara vill kasta mig över tredje boken på en gång! 

//Agnes

The Golden Compass

Titel: The Golden Compass

Författare: Philip Pullman

Serie: His Dark Materials, #1

Antal sidor: 351

Förlag: Laurel-Leaf Books

Utgivningsår: 1995

Here lives an orphaned ward named Lyra Belacqua, whose carefree life among the scholars at Oxford's Jordan College is shattered by the arrival of two powerful visitors. First, her fearsome uncle, Lord Asriel, appears with evidence of mystery and danger in the far North, including photographs of a mysterious celestial phenomenon called Dust and the dim outline of a city suspended in the Aurora Borealis that he suspects is part of an alternate universe.

He leaves Lyra in the care of Mrs. Coulter, an enigmatic scholar and explorer who offers to give Lyra the attention her uncle has long refused her. In this multilayered narrative, however,nothing is as it seems. Lyra sets out for the top of the world in search of her kidnapped playmate, Roger, bearing a rare truth-telling instrument, the compass of the title. All around her children are disappearing—victims of so-called "Gobblers"—and being used as subjects in terrible experiments that separate humans from their daemons, creatures that reflect each person's inner being. And somehow, both Lord Asriel and Mrs. Coulter are involved.

Jag läste His Dark Materials-serien, på svenska, för många, många år sedan och då älskade jag den av hela mitt hjärta. Jag var lite rädd för att läsa om den eftersom jag inte ville att den där magin som jag känt då skulle vara borta, men samtidigt har jag längtat ihjäl mig efter att få dyka in i Lyras värld igen. 

Så, älskade jag den lika mycket som första gången? Tyvärr gjorde jag inte det. Som jag misstänk infann sig magin aldrig, men jag tycker fortfarande väldigt mycket om den och jag kommer aldrig någonsin att glömma de känslor som jag hade när jag läste den för första gången. 

Världen som Pullman har skapat är originell och intressant. Jag är helt kär i Daimon-konceptet. Varje människa har sin själ utanför kroppen i form av en Daimon. Det kan vara en leopard, lejonapa, eldfluga, ja, i princip vilket djur som helst. Barns Daimoner kan ändra form, men när man blir vuxen väljer Daimonen en form och stannar i den livet ut. Jag älskar idén och även om det innebär stora risker att ha sin själ utanför kroppen skulle jag också vilja ha en Daimon. Gärna ett lejon. 

Jag vet inte om The Golden Compass räknas som steampunk, men den har helt klart en steampunkig känsla över sig och det är alltid trevligt. Lyras resa börjar i Oxford och fortsätter sedan norrut och jag gillar mer eller mindre alla platser som hon besöker, men framförallt tycker jag om att hon förflyttar sig så mycket. På så sätt blir det aldrig tråkigt. Det händer saker precis hela tiden och det höga tempot håller i sig genom hela boken. 

Lyra är en härlig karaktär. Hon är modig, extremt envis och gör alltid allt som står i hennes makt för att skydda de som hon tycker om. Ibland kan hon vara läskigt naiv och ganska så högfärdig, men det gör bara att hon känns mer äkta. Hon är trots allt bara elva år. Pansarbjörnen Iorek och häxan Serafina Pekkala är två andra karaktärer som jag tycker mycket om.

Om ni inte redan har läst trilogin om Lyra och gillar magiska världar, äventyr och inte har något emot lite yngre huvudkaraktärer så tycker jag att ni ska ge serien en chans. Den är otroligt mysig och annorlunda i jämförelse med mycket som är hypat inom bokvärlden idag. 

Favoritcitat

“You cannot change what you are, only what you do.”

// Frida

Naturals

Titel: Naturals
Författare: Tiffany Truitt
Serie: The Lost Souls #2

Tess is finally safe from the reach of the Council, now that she is living in the Middlelands with the rebel Isolationists. With James having returned to Templeton, she easily falls back into her friendship with Henry, though her newfound knowledge of Robert’s chosen one status still stings. Even surrounded by people, Tess has never felt more alone. So she’s thrilled when James returns to the settlement, demanding to see Tess — until she finds out that it’s because her sister, Louisa, has been recruited into Tess’s old position at Templeton, and that the dangerously sadistic chosen one George has taken an interest in her.


Varning för spoiler!

Tyckte väldigt mycket om första boken i serien, Chosen Ones (recensionen hittar ni här), och var riktigt nyfiken på fortsättningen. Kan lugnt säga att jag tyckte den var minst lika bra. Blir så himla glad när jag ser omslaget också. Sjukt fint, precis som hos första boken. Nästan till och med snyggare.

Hur som helst. I slutet av förra boken lyckades Tess fly från Templeton och ta sig ut i det fria för att söka efter de så kallade Isolationists, som man skulle kunna beskriva som ett fritt folk som lever på det de själva skapar. De sår till exempel sina egna grödor, mjölkar sina kor osv. Men de är också rebeller. Går emot regeringen i allt de tycker. Enligt dem själva är resten av folket slavar åt regeringen, medan de själva är fria och gör vad de själva vill.

Det jag tyckte bäst om med den här boken var att de nästan uteslutande befann sig ute i naturen och "vildmarken". Man kände verkligen att de fick kämpa hela tiden, att inget var lika lätt längre för Tess, som när hon bodde på Templeton, även om hon hade det jobbigt där med. Glöm den sköna, mjuka sängen, de varma dagliga duscharna och rena kläder. Nu tvingas hon leva på helt andra villkor, där hon istället får sova i tält och duscha en gång i veckan. (Man vågar knappt tänka på hur alla luktar.) Hon är åtminstone fri och i säkerhet. Åtminstone är det var hon tror till en början. 

Allt eftersom tiden går på det nya lägret hos rebellerna, börjar Tess inse att saker egentligen inte alls är så olika från när hon bodde på Templeton. För även om rebellerna kallar sig fria och påstår att alla som bor i lägret får lov att bestämma över sig själva, så känner sig Tess minst lika fången och bunden till en massa strikta regler som förut. Och inte är de speciellt gästvänliga heller på det nya stället. När sedan en massa hemska meddelanden börjar dyka upp, direkt riktade mot Tess, blir allt mycket värre.

Som sagt tyckte jag väldigt mycket om boken och jag längtar tills tredje delen, Creators, kommer ut i början på nästa år. Tycker förresten mycket om omslaget till Creators också (som ni hittar här), även om det inte är riktigt lika fint som hos de tidigare två böckerna.

//Agnes

Fractured

Titel: Fractured
Författare: Teri Terry
Serie: Slated #2


 How do you know where to go when you don't remember where you came from?

Kyla's memory has been erased,
her personality wiped blank,
her memories lost for ever.

Or so she thought.

Kyla shouldn't be able to remember anything. But she can - and she's beginning to realise that there are a lot of dark secrets locked away in her memories. When a mysterious man from her past comes back into her life, she thinks she's on her way to finding the truth. But the more she learns about her history, the more confusing her future becomes...


Min recension på första boken Slated hittar ni här :)

Det var ett tag sen jag läste ut boken, så det är väl dags för en recension nu. Vet inte varför jag alltid har så svårt att skriva recensioner om böcker jag tycker så mycket om?
Det finns så otroligt mycket jag vill säga om den här boken, vet knappt var jag ska börja. Kommer inte på långa vägar få med allt jag tycker och tänker om den; recensionen skulle bli väldigt, väldigt lång... Men det viktigaste ska jag försöka få med. 

Efter att ha läst ut första boken, Slated, som var så sjukt bra, hade jag läskigt höga förväntningar på Fractured. Som tur är blev jag inte det minsta besviken. Tvärtom! Återigen gjorde jag mitt bästa för att dra ut på läsandet, för att få stanna kvar i boken lite, lite längre, men när något är så otroligt gripande är det svårt att låta bli att fortsätta läsa. Det gick bra ett tag i alla fall, tills jag helt enkelt var tvungen att få veta hur det skulle sluta. 

Precis som med Slated tycker jag riktigt mycket om att man inte har en aning om vad det är som ska hända härnäst eller vem det går att lita på. Man vet precis lika mycket som huvudkaraktären Kyla och får följa henne utan att egentligen kunna räkna ut något i förväg. Ju längre in i boken man kommer desto mer inser man hur sjukt fel och komplicerat samhället Kyla lever i har blivit och inte blir det bättre av att man inte vet vem som ljuger för henne eller vem som talar sanning. Och allt eftersom får hon fler och fler minnen tillbaka, vilket gör allt ännu mer krångligt.

Det enda jag egentligen har att klaga på är att en del av hennes minne kommer tillbaka lite väl fort i början (utan att avslöja för mycket så handlar det om en person). Det hade varit mer trovärdigt om det istället kom tillbaka lite mer bitvis. Men det också det enda jag tyckte var lite mindre bra. Annars kan jag inget annat än att älska boken. Bara tanken på att jag ska behöva vänta till nästa år innan tredje och sista boken, Shattered, släpps gör mig frustrerad. Det är alldeles för lång tid! 

Antar att den här recensionen inte sa speciellt mycket om boken egentligen, men jag vill inte avslöja för mycket om själva handlingen. Risken finns att jag spoilar er alldeles för mycket. Hoppas i alla fall att en del av er blir nyfikna.

//Agnes

Slated

Titel: Slated
Författare: Teri Terry
Serie: Slated #1

Kyla’s memory has been erased,
her personality wiped blank,
her memories lost for ever.

She’s been Slated.

The government claims she was a terrorist, and that they are giving her a second chance - as long as she plays by their rules. But echoes of the past whisper in Kyla’s mind. Someone is lying to her, and nothing is as it seems. Who can she trust in her search for the truth?

Varning för möjligtvis en liiiten spoiler^^ (Dock ganska obetydlig, om ni frågar mig)

Okej. Jag börjar väl från början.
Inför min hyfsat långa sjukhusvistelse ville jag ha med mig en bok som var lagom tjock och verkade bra. Av rena slumpen blev det denna. Har stått tillsammans med några andra utvalda böcker i mitt lilla glasskåp och har inte riktigt fått den uppmärksamhet som den förtjänat. Så här i efterhand undrar jag bara varför jag inte läste den direkt när jag fick hem den.

Det här var verkligen en sån bok som är helt omöjlig att lägga ifrån sig. Ju längre in i handlingen jag kom desto mer var jag tvungen att få veta. Samtidigt ville jag inte att boken skulle ta slut, ville inte lämna den värld och de karaktärer som jag fäst mig vid så mycket. Gjorde mitt bästa för att dra ut på läsande så mycket så möjligt, fick tvinga mig själv att sluta läsa och lägga boken ifrån mig... tills det inte gick mer och jag låg uppe halva natten och läste ut den^^

Handlingen; så väldigt olik något annat jag läst tidigare. Får kanske berätta lite vad det hela går ut på. Alla kriminella och folk som anses vara en fara för sig själv eller andra eller rent av samhället tas till fånga, får genomgå en slags rättegång och blir sedan Slated, som i stort sett är samma sak som att få hela sitt minne raderat. De blir som nyfödda. Får en ny chans. De hamnar hos nya familjer och får lära sig att tackla vardagen som en förhoppningsvis bättre människa. De får dessutom en typ av mätare på armen, Levos, som sjunker och stiger beroende på deras humör. Blir de arga eller upplever annan stark negativ känsla tappar de medvetandet när mätaren sjunkit för lågt.

Kyla, berättarjaget, som jag verkligen fastnade för, har blivit Slated, fått sitt minne raderat och hamnar hos en ny familj. Men hon inser snart att hon inte är som andra i samma sits. För till skillnad från dem, som tråkigt nog tror på det mesta de ser och hör, så har hon egna åsikter och tankar. Och hon minns. Saker från hennes tidigare liv bubblar bit för bit upp till ytan. Hon är annorlunda och folk börjar märka det. Och när människor i hennes närhet plötsligt försvinner börjar hon förstå att saker och ting inte är som de verkar. 

Alltså allvarligt talat, det här är en av de bästa böckerna jag har läst någonsin. Jag står fast vid att Divergent är den absolut bästa, men den här hamnar strax efter, tätt inpå, och det är något jag aldrig trodde jag skulle säga. Ville läsa om den direkt när jag läst ut den och först var jag alldeles förtvivlad när jag insåg att jag måste vänta på uppföljaren... Är verkligen så glad att jag läste den! Det är en så sjuk historia, så hemsk när man väl börjar förstå hur fel allt är, att den nästan blir lite obehaglig. Samtidigt älskar jag den, kanske just därför.

Oj, det här blev långt. Och innan jag avslutar måste jag påpeka att jag tycker omslaget är grymt fint! Jag hoppas att fler hittar den här underbara boken och tycker om den precis lika mycket som jag gjorde. Det skulle dock vara väldigt hemskt om jag nu gett er en massa för höga förhoppningar. Ni kanske inte alls gillar den. Aja, jag kan trots allt bara tala för mig själv och som sagt älskar jag den. Kanske har jag i alla fall gjort en del av er nyfikna, och det är ju alltid en bra början...

//Agnes

Chosen Ones

Titel: Chosen Ones
Författare: Tiffany Truitt
Serie: The Lost Souls #1


 Life is bleak but uncomplicated for sixteen-year-old Tess, living in a not-too-distant future where the government, faced with humanity's extinction, created the Chosen Ones, artificial beings who are extraordinarily beautiful, unbelievably strong, and unabashedly deadly.

When Tess begins work at Templeton, a Chosen Ones training facility, she meets James, and the attraction is immediate in its intensity, overwhelming in its danger. But there is more to Templeton than Tess ever knew. Can she stand against her oppressors, even if it means giving up the only happiness in her life?


Okej, första recensionen på tiotusen år. Får se hur det här går, känner mig lite ringrostig. 

Hur som helst. Hade superhöga förväntningar på den här boken av någon anledning. Tror det hade att göra med det galet fina omslaget. För som alla vet borde ju alla böcker med snygga omslag automatiskt vara bra, eller hur?^^ Kan faktiskt säga att jag, till skillnad från tidigare gånger, inte blev besviken. Den var kanske inte så otrolig som jag hade hoppats på, men ändå riktigt bra! 

På grund av alla krig som pågått oss människor emellan har regeringen skapat ett slags "supermänniskor", enbart män, som är otroligt vackra, starka och näst intill odödliga, som kallas Chosen Ones. Dessa ska skydda människorna i det krig som pågår mellan olika distrikt, eller vad man nu ska kalla det. Samtidigt har alla mänskliga kvinnor mist sin förmåga att föda barn på normalt sätt, då enda utgången är döden och människor i allmänhet har blivit mindre och mindre värda, fastän de själva inte inser detta. De ser snarare upp till alla Chosen Ones och tror att de är lösningen på alla problem. 

Två stycken som skiljer sig från mängden är Tess, människa, och James, Chosen One. Tycker mycket om båda två. Inga fantastiska karaktärer på något vis, men jag hade väldigt lätt för att relatera till dem. Främst gillar jag att de var två av de få som faktiskt började se genom det nya samhällets alla lögner. Kunde dock störa mig på en del saker och val Tess gjorde. Å andra sidan, var det precis det som gjorde boken spännande.

När jag läste kunde jag inte låta bli att tänka lite på Delirium av Lauren Oliver, som jag tyckte var grymt bra. Mest för att den var uppbyggd på lite samma sätt. I korta drag en dystopi där kärlek är något förbjudet och att gifta sig är en dödssynd. Blev såklart att jag satt och jämförde vissa delar, men egentligen var det inget jag störde mig på. Det fanns ändå så mycket som skiljde böckerna åt för att det skulle vara irriterande på något sätt. En skillnad var att huvudkaraktären i den här boken, Tess, redan tidigt i boken började protestera mot hur samhället såg ut, till skillnad från Lena i Delirium, som faktiskt trodde på alla lögner.

Har lite svårt för att sätta fingret på exakt vad det var som gjorde boken så bra, men det berodde rätt mycket på känslan jag fick när jag läste. Framför allt från miljöerna och det som hände "i bakgrunden", alltså allt man inte riktigt fick veta. Det var något skumt som rörde sig genom hela boken och jag tycker man förstod redan från början att det var något som inte stod rätt till. Det är lite det som gör mig så himla nyfiken på nästa del, Naturals, som kommer ut i april nästa år. Speciellt med tanke på hur den här boken slutade... Kan knappt vänta!

//Agnes

Delirium

Titel: Delirium
Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #1

Before scientists found the cure, people thought love was a good thing. They didn’t understand that once love -- the deliria -- blooms in your blood, there is no escaping its hold. Things are different now. Scientists are able to eradicate love, and the government demands that all citizens receive the cure upon turning eighteen. Lena Holoway has always looked forward to the day when she’ll be cured. A life without love is a life without pain: safe, measured, predictable, and happy.

But with ninety-five days left until her treatment, Lena does the unthinkable: She falls in love.


Det är något speciellt med dystopier. Det var något alldeles extra speciellt med den här dystopin och jag tror nästan jag är lite förälskad faktiskt.

Jag ska vara ärlig, jag fick lite ångest när jag började läsa den här boken. Det var nästan plågsamt. En värld utan kärlek?! Tanken fick mig faktiskt att må dåligt. Ju mer jag läste desto värre blev det och flera gånger ville jag bara skrika in i boken och få alla att fatta vilket idiotiskt samhälle de levde i. Ja, haha, så upprörd jag blev^^ Samtidigt insåg jag vilket geni Lauren Oliver är. Genom berättarjaget, Lena, ger hon läsaren en inblick i den märkliga vardag USA lever i där kärlek är en förbjuden "åkomma", en farlig sjukdom som måste botas och hon får en att förstå precis varför alla lever efter detta, att alla faktiskt tror på det. Man förstår, och man vet precis hur fel det är. Så otroligt frustrerande!

Lena lever hela sitt liv i tron om att kärlek är en hemsk sjukdom och hon ser fram emot dagen hon ska bli botad. Hon till och med räknar ner till dagen de ska skära i hennes hjärna. (Bara det fick mig att vilja gråta). När hon sedan träffar Alex vänds hela hennes livsbild upp och ner och hon börjar sakta ifrågasätta hela samhällets tankesätt och regler. Och när sedan det otänkbara, det förbjudna händer inser hon att hela hennes liv har varit en stor fet lögn.

Lena var en person jag direkt kände att jag kunde relatera till på många sätt. Jag gillade verkligen hur hon var som person och hon kändes så äkta. Man kan inte låta bli att tycka synd om henne för att hon blir lurad rätt upp i ansiktet av de hon litar på och på samma gång måste man älska henne för sitt otroliga mod och sitt envisa hjärta. Alex och Lenas bästa vän, Hana, var två andra karaktärer jag verkligen fastnade för, men förvånansvärt nog var det i slutändan Gracie som förvånade och förundrade mig mest. Att säga varför vore att förstöra för er och det vill jag inte och jag tror att man måste läsa för att förstå. Och det tycker jag verkligen att ni borde göra, för den här boken var något alldeles extra :)

//Agnes

Swirls

Titel: Swirls

Författare: F.A. Hershey

Serie: The Outsiders Trilogy #1

Betyg: 4/5

Sixteen-year-old Julia finds herself leaving her London life behind to move with her parents to the Amazon jungle.

A native descendant, she becomes familiarized with her own roots for the first time in her life. However, she never imagines she is about to discover much more than her own past but also just how crowded our little planet is...

Swirls var en väldigt speciell och unik bok, jag har har i alla fall inte läst något liknande tidigare, och full av oväntade twistar. Jag gillade verkligen att den utspelade sig i Amazonskogen, vilket var mycket spännande och intressant. Miljöerna är väldigt fint beskriva och de är så levande att man får upplevelsen av att man faktiskt vandrar omkring där i skogen tillsammans med karaktärerna. Bokens inledning, alltså Julias resa till Brasilien, var ganska långdragen, vilket var både bra och dåligt. Bra eftersom man kände att man fick ett bra grepp om huvudpersonen Julia och kunde leva sig in i hennes situation och för att man kände att man fick en bra grund att stå på, och dålig för att man fick känslan av att man ville att historien skulle börja på riktigt och få reda på vad boken egentligen gick ut på. Men det blev genast bättre när Julia anlände till Amazon och en massa underliga saker började hända. Jag tycker att Hershey har byggt upp Amazon-delen av boken väldigt bra och jag blev väldigt förvånad när jag förstod vad de övernaturliga inslagen i boken var. Jag tänker inte berätta något om det här eftersom jag tror att det skulle förstöra lite av läsupplevelsen (det går säkert att leta upp om ni verkligen vill veta), men jag kan i alla fall säga att det är intressant, lite annorlunda och att jag ser fram emot att få veta mer om hur allting fungerar i uppföljaren, Threads. 

I början tyckte jag att Julia var en ganska jobbig karaktär som mest klagade, men efterhand som hon lärde sig mer om sig själv och sina rötter tyckte jag att hon växte som person och i slutet tyckte jag faktiskt om henne. Julia kastas in i en helt ny värld när hon flyttar till Amazon och jag tycker om att man känner sig på samma "nivå" som henne, eftersom man upplever allt i samma takt som henne. Jag lyckades aldrig lista ut vad som skulle hända i förväg utan blev i princip alltid förvånad och jag hade precis lika många frågor som Julia. Det var rätt frustrerande att ha så många obesvarade frågor hängande i luften, men samtidigt gillade jag det. Det höll historien vid liv och fick en att vilja fortsätta läsa. 

En person som jag gillade från första stund var Halola, som blir Julias bästa kompis. Hon är väldigt glad och sprallig och kom med jämna mellanrum med klockrena, roliga kommentarer som fick mig att skratta rakt ut. Hon är dessutom otroligt hjälpsam och en väldigt bra vän som stöttar Julia i alla lägen. Det var helt enkelt omöjligt att inte tycka om henne. Också Yoji och Gabriel var karaktärer som jag fastnade för. 

Swirls var en bok som jag verkligen tyckte om och jag kommer definitivt att läsa uppföljaren. Är väldigt spänd på hur historien kommer att utvecklas och att få veta mer om världen och hur allting fungerar. 

// Frida