Författare: Philip Pullman
Serie: His Dark Materials, #1
Antal sidor: 351
Förlag: Laurel-Leaf Books
Utgivningsår: 1995
Here lives an orphaned ward named Lyra Belacqua, whose carefree life among the scholars at Oxford's Jordan College is shattered by the arrival of two powerful visitors. First, her fearsome uncle, Lord Asriel, appears with evidence of mystery and danger in the far North, including photographs of a mysterious celestial phenomenon called Dust and the dim outline of a city suspended in the Aurora Borealis that he suspects is part of an alternate universe.
He leaves Lyra in the care of Mrs. Coulter, an enigmatic scholar and explorer who offers to give Lyra the attention her uncle has long refused her. In this multilayered narrative, however,nothing is as it seems. Lyra sets out for the top of the world in search of her kidnapped playmate, Roger, bearing a rare truth-telling instrument, the compass of the title. All around her children are disappearing—victims of so-called "Gobblers"—and being used as subjects in terrible experiments that separate humans from their daemons, creatures that reflect each person's inner being. And somehow, both Lord Asriel and Mrs. Coulter are involved.
Jag läste His Dark Materials-serien, på svenska, för många, många år sedan och då älskade jag den av hela mitt hjärta. Jag var lite rädd för att läsa om den eftersom jag inte ville att den där magin som jag känt då skulle vara borta, men samtidigt har jag längtat ihjäl mig efter att få dyka in i Lyras värld igen.
Så, älskade jag den lika mycket som första gången? Tyvärr gjorde jag inte det. Som jag misstänk infann sig magin aldrig, men jag tycker fortfarande väldigt mycket om den och jag kommer aldrig någonsin att glömma de känslor som jag hade när jag läste den för första gången.
Världen som Pullman har skapat är originell och intressant. Jag är helt kär i Daimon-konceptet. Varje människa har sin själ utanför kroppen i form av en Daimon. Det kan vara en leopard, lejonapa, eldfluga, ja, i princip vilket djur som helst. Barns Daimoner kan ändra form, men när man blir vuxen väljer Daimonen en form och stannar i den livet ut. Jag älskar idén och även om det innebär stora risker att ha sin själ utanför kroppen skulle jag också vilja ha en Daimon. Gärna ett lejon.
Jag vet inte om The Golden Compass räknas som steampunk, men den har helt klart en steampunkig känsla över sig och det är alltid trevligt. Lyras resa börjar i Oxford och fortsätter sedan norrut och jag gillar mer eller mindre alla platser som hon besöker, men framförallt tycker jag om att hon förflyttar sig så mycket. På så sätt blir det aldrig tråkigt. Det händer saker precis hela tiden och det höga tempot håller i sig genom hela boken.
Lyra är en härlig karaktär. Hon är modig, extremt envis och gör alltid allt som står i hennes makt för att skydda de som hon tycker om. Ibland kan hon vara läskigt naiv och ganska så högfärdig, men det gör bara att hon känns mer äkta. Hon är trots allt bara elva år. Pansarbjörnen Iorek och häxan Serafina Pekkala är två andra karaktärer som jag tycker mycket om.
Om ni inte redan har läst trilogin om Lyra och gillar magiska världar, äventyr och inte har något emot lite yngre huvudkaraktärer så tycker jag att ni ska ge serien en chans. Den är otroligt mysig och annorlunda i jämförelse med mycket som är hypat inom bokvärlden idag.
Favoritcitat
“You cannot change what you are, only what you do.”
// Frida
Jag läste ut den nyligen, på svenska. Jag gillar den och tycker att det är en intressant värld. Ska läsa de andra böckerna i serien också.
SvaraRaderaDet var så länge sedan jag läste de andra två så jag kommer inte ihåg mycket mer än att jag tyckte mycket om dem. Hoppas du tycker om dem! :)
Radera