Witch Song

Titel: Witch Song
Författare: Amber Argyle
Serie: Witch Song, #1
Antal sidor: 325
Utgivningsår: 2011

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus Amazon Book Depository

The world is changing.

For thousands of years, witch song has controlled everything from the winds to the shifting of the seasons. But not anymore. All the Witches are gone, taken captive by the dark Witch, Espen.

As the last echoes of witch song fade, Espen grows stronger as winter and summer come within the space of a day. Now she's coming for the one she missed—a shy, untrained girl of fifteen named Brusenna.

Somehow, Brusenna has to succeed where every other Witch has failed. Find Espen. Fight her. Defeat her.

Or there won't be anything left to save. 

Witch Song är Amber Argyles debutbok och första delen i en serie som handlar om häxor. Jag är ett stort fan av Argyles nyaste serie, Fairy Queens, och självklart gjorde det att jag hade väldigt höga förväntningar även på den här serien, trots att jag var mycket väl medveten om att det var hennes debutbok. Det är svårt att inte ha det när man älskar hennes andra böcker så otroligt mycket. Tyvärr, men kanske inte helt oväntat, lyckades Witch Song inte leva upp till förväntningarna, men jag tycker fortfarande att den är helt okej. När man går från att läsa en författares senaste bok till att läsa hennes debut, blir det väldigt tydligt hur mycket som hon faktiskt har utvecklats och det tycker jag är väldigt roligt att se. Argyle har verkligen utvecklat sitt skrivande något otroligt sedan Witch Song och allt som jag tycker är mindre bra med Witch Song är som bortblåst i hennes senare böcker. Det är mycket imponerande! Speciellt karaktärer, världsbygge och språk har förbättrats och det finns så mycket mer djup, historia och känsla nu. 

Witch Song utspelar sig i en fantasyvärld där häxor styr allt från hur vindarna rör sig till årstidsväxlingarna. Argyles häxor använder inte några trollstavar, utan deras magi finns i deras röster. Genom att sjunga olika sånger kan de göra allt från att förvandla sig till djur, ändra vindens riktning, få träd att växa och liknande. Jag gillade verkligen magiidén men tycker tyvärr inte att den utvecklades eller utforskades tillräckligt. Allt känns för enkelt. Det finns aldrig något riktigt inlärningsmoment utan huvudkaraktären bara kan en massa helt plötsligt. Jag hade önskat att det krävdes mer, att det var lite mer komplicerat än att bara börja sjunga. Visst nämns det att sjungandet tar på krafterna och att olika sånger är olika komplicerade, men i det stora hela är det för enkelt för min smak. Väldigt synd eftersom grundidén är väldigt spännande. 

Huvudpersonen Brusenna har jag ganska svårt för. Hon gnäller sig igenom stora delar av boken och är irriterande naiv. Hon lär sig aldrig av sina misstag och vägrar ta hjälp av andra trots att det är väldigt tydligt att hon verkligen inte klarar sig själv. Och visst att det är bra att hon vill vara stark och självständig, men att tacka ja till hjälp när en behöver det gör en inte till en mindre självständig och stark person. Istället är det bara väldigt korkat att inte tacka ja, speciellt eftersom hon verkligen behöver hjälp. Brusennas mamma är den typiska jag-försvinner-iväg-på-obestämd-tid-men-tänker-inte-berätta-något för-dig-om-vad-som-händer-för-jag-tror-att-det-är-det-bästa-sättet-att-skydda-dig-på föräldern och jag behöver väl knappast säga att jag inte är ett fan av henne heller. Kärleksintresset är väl snäll och så, men eftersom jag inte längre kommer ihåg namnet kan han inte ha lämnat något större intryck. Övriga karaktärer swishade förbi som i en dimma och trots att många var karakteristiska och utmärkande fastnade de inte hos mig. De kändes platta och ansträngda på något vis.

Världen som Argyle har skapat tycker jag om och den känns verkligen som hennes egen trots ganska typiska fantasyinslag. Jag ser fram emot att utforska den mer i de två andra böckerna i serien, för ja, även om jag inte förälskade mig i Witch Song, kommer jag utan tvekan att läsa vidare. Jag vet ju hur mycket Argyle har utvecklats, så från och med nu kommer det bara att bli bättre! 

Eftersom jag lyssnade på Witch Song som ljudbok tänkte jag skriva några rader om den upplevelsen också. Jag är nog ganska kräsen när det gäller ljudboksuppläsare och det är ju väldigt personligt vad man gillar och inte gillar. En duktig uppläsare kan verkligen höja läsupplevelsen, men det kan lika gärna gå helt, helt fel.  I det här fallet var det lite mittemellan. Inte superdåligt, för jag lyssnade trots allt på hela, men jag tycker inte att den gav det där lilla extra som gör att jag skulle välja ljudboken över att läsa själv. Den var bara helt okej och då känner jag inte för att betala extra för att få ljudboken utan kan lika gärna läsa själv.

Sammanfattat är Witch Song en helt okej debut. Jag kommer att fortsätta att läsa serien, men med handen på hjärtat beror det mer på att jag vet hur mycket Argyle har utvecklats och för min kärlek till hennes Fairy Queen-serie, snarare än att jag är nyfiken på fortsättningen. Brusenna och jag kom inte riktigt överens, men jag vet att tredje boken följer en annan karaktär så jag hoppas på att det fortfarande kan bli bättre. Om ni inte har läst något av Argyle tidigare rekommenderar jag hennes nya serie Fairy Queens eftersom det vore väldigt trist om ni läste den här och sedan kände att ni inte ville läsa något annat. Den serien är så himla bra och jag önskar att fler fick upp ögonen för den. Känner ni er ändå nyfikna på Witch Song, go for it! Det är absolut inte en dålig bok och har man inte läst Fairy Queens finns ju inget annat att jämföra med. Men om ni skulle läsa och inte gilla Witch Song, lova att ni ger Fairy Queens en chans ändå - det är den värd!  

Favoritcitat

//Frida

Half Bad

Titel: Half Bad
Författare: Sally Green
Serie: The Half Bad Trilogy, #1
Antal sidor: 394
Förlag: Penguin Books Ltd
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Wanted by no one.

Hunted by everyone.

Sixteen-year-old Nathan lives in a cage: beaten, shackled, trained to kill. In a modern-day England where two warring factions of witches live amongst humans, Nathan is an abomination, the illegitimate son of the world's most terrifying and violent witch, Marcus. Nathan's only hope for survival is to escape his captors, track down Marcus, and receive the three gifts that will bring him into his own magical powers—before it's too late. But how can Nathan find his father when there is no one safe to trust, not even family, not even the girl he loves?



Jag hade hört väldigt blandade åsikter om Half Bad och var redan innan jag började läsa ganska inställd på att det nog inte skulle vara en bok för mig. Men så fel jag hade! Det tog knappt ett kapitel innan jag var helt fast och sedan var vi i princip oskiljaktiga tills sista sidan. Historien var så himla, himla bra och när det tog slut ville jag bara ha mer, mer, mer. Under hela bokens gång tänkte jag att "Det här är anledningen till varför jag älskar att läsa så mycket!". Åh, vad jag hade saknat den där magiska känslan när boken liksom tar över och blir ens verklighet för en stund. Den känslan - den är oslagbar. 

Historien utspelar sig i dagens Europa, men med den lilla skillnaden att det finns häxor. Det finns svarta (onda) häxor och så finns det vita (goda) häxor. Huvudpersonen Nathan däremot är en blandning av både vit och svart eftersom hans mamma var en vit häxa och hans pappa en svart. Detta gör att han inte riktigt hör hemma någonstans och möts av hat från bägge sidor. Jag tycker verkligen om konceptet med svarta och vita häxor. Inte för att det är speciellt originellt, konceptet har ju används hundratals gånger förr, utan för att jag tycker om sättet som Green har använt sig av konceptet på. Istället för att bygga historien på stereotyperna gott och ont, har Green vridit och vänt på det hela för att belysa hur ingenting någonsin kan delas upp i svart eller vitt, i gott eller ont. Världen är en enda röra av gråskalor och bara för att några anser sig vara "de goda" behöver det inte betyda att de verkligen är det. De goda kan vara de onda och vice versa. 

Något annat som jag tycker om med boken är att Green verkligen inte väjer för det mörka och hemska. Det är detaljerat och rått och obehagligt. Det kryper verkligen under skinnet på en och jag blir helt kall och livrädd varenda gång jag kommer till tortyrscenerna. Det är verkligen obehagligt och jag mår riktigt dåligt när jag läser, men samtidigt är det lite det som gör boken. Green hanterar det hemska på ett snyggt sätt. Snyggt är egentligen inte alls rätt ord, men jag kan inte hitta något bättre ord för att beskriva det på. Jag får lite samma känsla som när jag tittar på tv-serien Outlander. De hemska scenerna är verkligen på en sådan nivå att jag knappt klarar av att se dem, men jag fortsätter ändå att titta och tycker att scenerna är gjorda på ett bra sätt eftersom det finns så mycket historia och känsla bakom. Det är lite samma med Half Bad. Green hanterar allt på ett snyggt sätt och skriver med så mycket känsla och styrka och autenticitet att Nathans historia går rakt in i hjärtat. 

Flera kapitel i boken är skrivna i andra person och jag vet inte om jag någonsin läst något ur det perspektivet tidigare. Det är i alla fall inget som jag kommer ihåg och jag har fått känslan av att det är ganska ovanligt. Jag kan förstå varför, men när det används på rätt sätt kan det bli riktigt bra. I Half Bad är kapitlen som är skrivna i andra person mina absoluta favoriter och jag tycker att perspektivet är ganska så briljant. Det sticker ut och man kommer mycket närmre på något sätt. Det känns verkligen som att man själv är en del av historien och att man upplever allt som huvudpersonen upplever. Kanske är det därför som alla de där hemska scenerna blir extra obehagliga, eftersom det känns om att man själv är där. Jag är inte en åskådare med fågelperspektiv, jag är där. Jag är Nathan. 

Sammanfattat är Half Bad en spännande "jag-kan-inte-sluta-läsa"-bok med mycket känsla. Den lämnar starka spår och är stundtals väldigt hemsk och obehaglig, men Green hanterar det hela på ett bra sätt. Gamla och stereotypa koncept mixas och förvrids och ändras för att ge nya, intressanta perspektiv. Modernt och dagsaktuellt blandas med övernaturliga element och det hela känns väldigt nytt och fräscht. Jag rekommenderar den verkligen, men slänger samtidigt ut en liten varning om man är känslig för scener av det lite grymmare och råare slaget. Är man det är det nog bäst att leta vidare, men annars - läs, läs, läs! 

Favoritcitat

//Frida

Eld

Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors, #2
Antal sidor: 634
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012

Kan tex köpas här: Bokii

Varning för spoilers i beskrivningen! 

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Jag blev, till skillnad från många andra, aldrig särskilt imponerad av Cirkeln, första boken i Engelsforstrilogin. Jag tyckte att karaktärerna var för stereotypiska och slutet var en stor besvikelse. Jag hade väntat mig något episkt, men fick något helt annat. Jag hade faktiskt inte tänkt läsa fortsättningen över huvud taget, men så fick jag möjlighet att lyssna på den som ljudbok, och oj vad glad jag är för att jag gjorde det. Eld är nämligen mycket, mycket bättre. 

De första hundra sidorna var lite långsamma, men när jag kommit förbi dem blev det både väldigt spännande och intressant. Särskilt sista halvan av boken är otroligt spännande. Det är så att man knappt kan sitta still och jag kan tänka mig att sidorna hade flugit förbi i ett rasande tempo om det inte varit så att jag lyssnat på ljudbok. Det är nämligen ganska svårt att få uppläsaren att läsa snabbare bara för att man själv knappt kan vänta på att få reda på vad som ska hända härnäst. 

Karaktärerna var något som jag blev besviken på i första boken. Dels för att de var stereotypiska, dels för att jag hade svårt att hålla isär deras berättarröster. Inget av detta var något problem i Eld. Man får lära känna tjejerna på ett mycket djupare plan vilket gör att det inte alls är några problem med de olika berättarrösterna. Det känns snarare väldigt naturligt och självklart att det ska vara många berättarröster. I och med att vi får lära känna karaktärerna mycket mer försvinner också det stereotypiska mer och mer. Ida, som jag inte alls tyckt om i första boken, gled snabbt upp som en ny favorit och även Vanessas berättarröst fastnade jag mycket för.

Något jag tycker mycket om med boken är blandningen av övernaturligt och vardag. Det kan lätt bli tråkigt att bara läsa om vardagliga händelser och problem, även om det ökar igenkänningsfaktorn, men med magin i bakgrunden blir även de partierna intressanta och roliga att följa. 

Eld har en betydligt mörkare ton än Cirkeln och redan från början förstår man att något är väldigt fel i Engelsfors. Vissa scener är så obehagliga att jag fick riktigt ont i magen. Strandberg och Elfgren har lyckats väldigt bra med att skildra föreningen Postitiva Engelsfors och hur den sakta men säkert får ett starkare grepp om staden. Det kryper i kroppen varje gång föreningen eller dess ledare nämns och man vill hoppa in i boken och ruska om stadens invånare för att få dem att öppna ögonen. 

Slutet var, tyvärr, precis som i Cirkeln lite av en besvikelse. Det kändes så ologiskt. Ni som har läst boken förstår säkert vad jag menar. Jag kan inte direkt gå in på detaljer eftersom jag inte vill spoila er som inte läst Eld ännu, men jag kände att jag hade velat ha en bättre förklaring till det hela. 

Sammanfattat kan jag säga att jag blev positivt överraskad av Eld. Den var både spännande och otroligt fängslande. Så, ni som bestämt er för att inte läsa Eld eftersom ni inte fastnade för Cirkeln, ge den en chans. Jag tror inte att ni kommer att ångra er. Nu ser jag väldigt mycket fram emot den avslutande delen, Nyckeln, som läpps i november i år. Tills dess ska jag ta mig en titt på seriealbumet, Berättelser från Engelsfors, som tillhör serien. 

// Frida

Entangled

Titel: Entangled
Författare: Nikki Jefford
Serie: Spellbound, #1
Betyg: 3/5

A Resurrection Spell Gone Wrong

Two months after dying, Graylee Perez wakes up in her twin sister Charlene’s body. As a witch, can anyone blame her mother for attempting to bring her daughter back to life? Now Gray is stuck sharing her sister’s body in twenty-four-hour shifts.

Raj McKenna is rumored to meddle in the black arts, not to mention he’s after Gray’s invisibility spell, and worse—her heart. But Raj might be the only one powerful enough to save Gray from fading away forever.

The race is on for Gray to find a way back inside her own body before Charlene purges her from existence.

Det var det otroligt fina omslaget som fick mig att bli intresserad av boken och när även sammanfattningen lät intressant var det inte ett svårt val att ladda ner den till min telefon när den dök upp helt gratis (galet!) på amazon. Tyvärr tyckte jag inte om den så mycket som jag hade trott, men den var helt okej och den blev bättre och bättre ju längre in i boken man kom. 

Ungefär första halvan av boken var ganska seg och det var svårt att komma in i boken, men när vändningen (som man tack vare sammanfattningen redan visste skulle komma) kom blev det genast mycket roligare och mer spännande. Att Graylee tvingas dela tvillingsysterns kropp leder naturligtvis till en hel del väldigt pinsamma och knasiga situationer som ofta är väldigt roliga, men under den humoristiska ytan finns också ett djup, något som jag gillar. Handlingen är lite långsam till och från, men det blir som sagt bättre och bättre. I slutet "vände" jag blad som en galning bara för att få reda på hur allt skulle sluta. Riktigt spännande. 

Karaktärerna var enligt mig bokens största svaghet. Jag fastnade aldrig för dem, även om det blev bättre ju längre in i boken jag kom. De kändes ganska avlägsna, och lite, jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det.. som skal utan innehåll? Lite tråkigt för jag tror att jag hade tyckt mycket mer om boken om karaktärerna varit bättre, för själva konceptet är spännande och lite annorlunda. 

Sammanfattat var Entangled en helt okej bok med både spänning, mystik och humor, men den sega starten och de platta karaktärerna drog ner betyget. Uppföljaren Duplicity gavs ut i maj i år, men jag vet inte om jag vill fortsätta läsa serien eller inte. Tyckte nog att Entangled avslutades ganska bra, men om jag hittar Duplicity gratis, eller väldigt billigt, på amazon kan jag nog tänka mig att läsa den ändå. 

// Frida

The Demon Lover

Titel: The Demon Lover 
Författare: Juliet Larkin, Carol Goodman
Serie: Fairwick Chronicles, #1
Betyg: 3/5

I gasped . . . or tried to. My mouth opened, but I couldn’t draw breath. . . . His lips, pearly wet, parted and he blew into my mouth. My lungs expanded beneath his weight. When I exhaled he sucked in my breath and his weight turned from cold marble into warm living flesh.

Since accepting a teaching position at remote Fairwick College in upstate New York, Callie McFay has experienced the same disturbingly erotic dream every night: A mist enters her bedroom, then takes the shape of a virile, seductive stranger who proceeds to ravish her in the most toe-curling, wholly satisfying ways possible. Perhaps these dreams are the result of writing her bestselling book, The Sex Lives of Demon Lovers. After all, Callie’s lifelong passion is the intersection of lurid fairy tales and Gothic literature—which is why she finds herself at Fairwick’s renowned folklore department, living in a once-stately Victorian house that, at first sight, seemed to call her name.

But Callie soon realizes that her dreams are alarmingly real. She has a demon lover—an incubus—and he will seduce her, pleasure her, and eventually suck the very life from her. Then Callie makes another startling discovery: He’s not the only mythical creature in Fairwick. As the tenured witches of the college and the resident fairies in the surrounding woods prepare to cast out the incubus, Callie must accomplish something infinitely more difficult—banishing this demon lover from her heart.

Hm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Jag gillade den, men det var nog samtidigt inte riktigt min typ av bok. Det har tagit en hel evighet att läsa ut den, eftersom jag helt enkelt inte känt mig speciellt sugen på att plocka upp den efter att jag har lagt ner den. Dessutom har jag ju pausat två gånger för att läsa två andra böcker, så nja... kanske inte det bästa betyg en bok kan få. Men missförstå mig inte nu, för den var riktigt bra många gånger! 

Jag gillade verkligen första halvan av boken och tyckte att det var riktigt spännande med hela den här historien med demonen som smög in som en skugga på nätterna och hade sex med huvudpersonen Callie. Det var nästan lite läskigt på sina ställen, lite obehagligt för man visste inte riktigt om han var verklig eller inte. Men sen... sen blev det ganska drygt och visst hände det saker, men det kändes inte som något speciellt avgörande för själva handlingen. Det var ungefär då jag började tappa intresset för boken, tyvärr. Lyckligtvis blev det bättre igen framåt slutet! :)

Karaktärerna då. Jag gillade huvudpersonen, Callie, även om hon var lite trög ibland haha^^ Och konstigt nog gillade jag den här demonen (incubus, som den kallades i boken) Men jag fastnade inte direkt för någon annan karaktär. Fick liksom inget riktigt grepp om dem. Tyckte lite synd om Paul, Callies pojkvän, för Callie verkade vara ganska duktig på att glömma bort sina känslor för honom...

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det var en hyfsat bra bok, som tyvärr inte lämnade något större avtryck på mig, men som säkert många andra kan tycka om! :)

//Agnes

Born Wicked

Titel: Born Wicked
Författare: Jessica Spotswood
Serie: The Cahill Witch Chronicle, #1
Betyg: 5/5

Everybody knows Cate Cahill and her sisters are eccentric. Too pretty, too reclusive, and far too educated for their own good. But the truth is even worse: they’re witches. And if their secret is discovered by the priests of the Brotherhood, it would mean an asylum, a prison ship—or an early grave.

Before her mother died, Cate promised to protect her sisters. But with only six months left to choose between marriage and the Sisterhood, she might not be able to keep her word... especially after she finds her mother’s diary, uncovering a secret that could spell her family’s destruction. Desperate to find alternatives to their fate, Cate starts scouring banned books and questioning rebellious new friends, all while juggling tea parties, shocking marriage proposals, and a forbidden romance with the completely unsuitable Finn Belastra.

If what her mother wrote is true, the Cahill girls aren’t safe. Not from the Brotherhood, the Sisterhood—not even from each other.

Åh, jag tror att jag har hittat en till ny favoritserie. Jag är ett stort fan av historical fiction och när det blandas med övernaturliga inslag kan jag nästan inte bli besviken. Det är bara så jag. 

Born Wicked är inte en bok med högt tempo, men det gör faktiskt ingenting för allt det andra runt omkring är så bra. Miljöerna, hur samhället beskrivs, bakgrundsfaktan, häxtemat och karaktärerna. 

Jag hittade många karaktärer som jag fastnade för men speciellt huvudpersonen Cate, vars berättarröst dessutom var riktigt bra, eftersom jag kunde känna igen mig så mycket i henne, men också för att hon var på ett sådant sätt som jag önskar att jag hade varit om jag levt då.  Hon är lekfull, följer inte alltid reglerna, har en stark vilja och även om det inte alltid sker särskilt öppet är hon inte sen med att kritisera det som hon tycker är fel. Jag älskar hennes kämparglöd och hur hon gör allt för att skydda de som hon älskar. Hon lever i ett extremt strikt samhälle, och att hon och hennes systrar är häxor gör inte det hela lättare, men hon gör ändå vad hon kan för att göra det bästa av situationen och ger aldrig upp. 

Cate's lillasyster Tess tyckte jag också mycket om. Hon är en otroligt smart tjej och hon förvånar en gång på gång. Ska bli spännande att se hur hon utvecklas i uppföljaren. Ingen karaktär var dålig, utan jag tyckte att alla var välbeskrivna och hade sin egen intressanta historia, men det finns ju alltid någon man tycker lite mindre om. Paul var en av dem. Tyckte han var för dominerande och självgod. Och vi ska inte ens gå in på the Brotherhood. Åh vad irriterad jag blev varje gång jag läste om dem. Snacka om att vilja teleportera sig in i boken och ta sig ett snack med dem. Men som sagt, alla karaktärer var bra beskrivna och många var riktigt intressanta, även om man inte tyckte om dem. Inte lönt att rabbla alla här, skulle bli alldeles för många. Ni får helt enkelt ta reda på det själva ^^ 

Det finns en massa som jag skulle vilja säga om den här boken, men det går liksom inte utan att avslöja för mycket och det vill jag absolut inte göra. Allt jag kan säga är att det är en riktigt bra historia och att ni inte ska bli avskräckta av tempot, för trots att den är lite långsam saknar den inte spänning. Ju längre in i boken desto bättre och cliffhangern i slutet gjorde mig galen. Önskar med hela mitt hjärta att jag hade uppföljaren i min hand, men jag får snällt vänta till den 7 februari nästa år du uppföljaren Star Cursed släpps... 

// Frida

Cirkeln

Titel: Cirkeln (Engelsfors #1)
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors
Betyg: 4/5

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.
De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.

Det här är en sån bok som jag länge tänkt mig att jag skulle läsa, mest för att det har varit så mycket snack om den, samtidigt har jag inte velat läsa den just därför - eftersom jag byggt upp en massa förväntningar och jag vet hur tradigt det är när det inte är så som man tänkt sig. Men nu, när jag precis lagt ifrån mig boken, känns det bra att jag har läst den.

Om jag ska börja med det dåliga så var det en del saker som jag störde mig på. Bland annat språket på vissa ställen, som till exempel varje gång Nicolaus öppnar munnen för att kläcka ur sig något som ska låta som om han är från en annan tid eller något. Jag fattar att han ska låta förvirrad och allt det där, men det låter inte det minsta trovärdigt och han var den enda jag inte kunde ta på allvar eftersom han pratade som han gjorde. Sen gillade jag inte (fast detta blev jag varnad för innan jag började läsa) att vissa karaktärer var så väldigt stereotypa. Jag gillade dem ändå, de var alla härliga på sitt sätt!, men jag störde mig på att de var så trångsynta många av dem. Fick lust att skrika åt dem ibland^^

Jaja, nog med det dåliga. Det fanns mycket som jag gillade med boken - faktiskt själva handlingen. Blev riktigt positivt överraskad när jag började fatta vad boken handlade om. Redan första kapitlet gjorde mig glad, eftersom det var så oväntat brutalt på något sätt. Sånt gillar jag med många böcker, ond bråd död, som man säger^^ Det gjorde hela boken betydligt mer allvarlig och kändes lite mer äkta och jag drogs verkligen in i handlingen redan från början. Dessutom gillade jag att man inte riktigt kunde vara säker på vem mördaren var och jag tror nog jag gissade på de flesta... Någon gång ska man ju ha rätt ;)

De karaktärer jag fastnade mest för var Minoo och Vanessa (och Rebecka, men hon var ju inte med så länge...) 

Nu längtar jag faktiskt riktigt mycket tills uppföljaren, Eld, kommer ut. Vill verkligen veta vad som kommer hända härnäst :)

//Agnes