Of Sand and Storm

Title: Of Sand and Storm
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #5
Publication date: August 11, 2016 
Length: 171

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen | Daughter of Winter | Winter's Heir

By law, any child born in Idara is free, even if that child is born in a slave brothel. But as Cinder grows into a beauty that surpasses even that of her mother and grandmother, she realizes that freedom is only a word. There are other words too, stronger words. Words like betrayal and prison and death. And there are words even stronger than those. Words like courage and family and love.

In the end, if Cinder is to escape the fate of her matriarchs, she'll have to fight for her freedom. Because true freedom is never free.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish.

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Of Sand and Storm is the fifth book in the Fairy Queens seriesand it works as a sort of companion novel to the rest of the series. It takes a little side step from the main storyline and it follows a girl named Cinder, who also shows up in the very last book in the series, Winter’s Heir. In Of Sand and Storm we get to know Cinder’s background story and how she came to be part of the conflict between the fairy queens.

All of the books in the Fairy Queens series have their dark moments, but Of Sand and Storm is by far the darkest since it deals with slavery and sex trafficking. Argyle handles these themes well and I appreciate that she doesn’t shy away or tries to sugarcoat it to make it easier for the reader to cope with. It’s raw and honest and I believe it has to be when it comes to these themes. They are real issues and to tone them down would just be so wrong. It’s important that these issues are addressed and sometimes the harsh truth is exactly what is needed, however horrible and terrifying it might be. Of Sand and Storm is not a true story and it is set in a fantasy world, but the issues it deals with are real. It’s horrible and frightening that human trafficking still exists and we can’t turn a blind eye to these problems. We all have to work towards a world where no one can ever be forced to give up the rights to their own bodies. 

Cinder’s journey took me on an emotional roller coaster and her story really wound its way to my heart. There are a lot of feelings tumbling around and the tears are never far away, but despite the dark themes there’s still hope and glimpses of happiness to be found in the story. It’s not all darkness and at the end I feel hopeful rather than sad. It is possible for light to outshine darkness, even though it seems impossible. It might take a lot of time, strength, courage and sacrifices, but it is possible. 

I liked Cinder when I met her in Winter’s Heir, but I like her even more now that I’ve read her story. She actually reminds me a lot of a young Nelay. She’s determined and strong and utterly selfless, willing to risk everything to save her loved ones. Even though the whole world seems to fight against her, she always gets back up and never loses hope of true freedom. She’s facing an impossible fight, but she doesn’t let that stop her. It’s inspiring and you root for her all the way. 

Nelay gets a little time in the spotlight, and as always, I’m delighted to get just a few scenes with her since she’ll always be my favorite. It was nice to see a bit of her motherly side and the interaction between her and Denar warmed my heart. It was also interesting to get a glimpse of how difficult it is for her to keep the fairy part of her from taking over. Denar is his adorable and charming self and he manages to make me smile both once and twice even though he has a very small part to play in this book. 

Cinder’s mother and grandmother are both very strong characters and the bond between the three generations of women is just beautiful to see. Despite their hard lives as slaves, they haven’t lost their independence or their pride. They hold their heads up high and together they are strong, courageous and invincible. Darsam is a sweet character and I like him a lot, but next to all the incredibly amazing women leading the story he kind of fades into the background despite his very important role. 

Of Sand and Storm is just as fast paced and action packed as Argyle’s books always are and there’s never a dull moment. The pages’ fly by and it’s impossible to stop reading. The story is emotional, thought-provoking and gripping. I’m on pins and needles throughout the whole book and it’s just as exciting as it is terrifying. As beautiful as it is sad. Argyle never ceases to amaze me with her way with words and her incredible ability to create worlds and characters that draw you in and never let go. The Fairy Queens series have never let me down and this book is no exception. It’s just as well written and amazing as the others. Of course I’m sad that this book is the last there will be in a series that I have loved so, so much and that will always have a special place in my heart, but I’m also incredibly happy Argyle gave us this one last story. A final journey to a world I’ve grown to love so much. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

Winter's Heir

Title: Winter’s Heir
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: July 20, 2016 
Length: 174

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen | Daughter of Winter

A price must be paid.

Elice has left behind the ice and isolation of winter. Before her is the warmth and wonder of summer with all its color and life. Adar, the young man she saved from the sea, is by her side, and his touch sends tendrils of heat where before there was only cold. 
But all is not as it seems. There are secrets hidden in the heart of summer. Secrets that could burn Elice to the ground and take the whole world with her. The decades-long war between the fairies of winter and summer has thrown off the balance of nature, leaving the world in its death throes. 
Adar believes Elice can stop the destruction—if only she will listen to him. But like the fairies’ bargains, that trust comes with a cost. And the price Elice will pay will tear asunder the boundaries between dreams and family, loyalty and betrayal.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Winter’s Heir is the conclusion to Argyle’s Fairy Queens series and I’ve both been longing for and dreading this moment. I’ve loved every single book in this series to pieces and knowing that the ending were rushing forward made my heart ache. I don’t want to leave the world and the characters I’ve grown to love so much. I know I’ll always be able to return by re-reading the books, and I definitely will (many times!) but it still breaks my heart a bit knowing that there’ll never be any new stories to explore. However necessary, I hate endings and having to say goodbye. There’s also all these expectations when it comes to the finale and I was terrified that Winter’s Heir wouldn’t be able to live up to them. Being the last in a series of six books, where each and every book have been amazing, is not easy. But deep down I knew Argyle would give the series the closure it deserved and she definitely did. It was epic and moving and kind of perfect. I couldn’t have asked for more. 

Winter’s Heir starts off right were we left Elice and Adar at the end of Daughter of Winter. It’s action packed and fast paced from page one and you can really feel how the finale is rushing closer and closer. It’s a captivating and emotional journey and all questions get their answers. I’m really impressed by how Argyle ties all the books together in this one. I love when you can suddenly see how everything fits together. A lot has happened since Of Ice and Snow and Winter Queen and everyting is tied up so nicely in Winter’s Heir. It’s hard to grasp that this really is the end. That there will be no more. When you’ve followed three generations, in six equally amazing books, it’s very hard to let go. The Fairy Queens series will always have a special place in my heart. It reminds me of why I love reading so much and has everything I could ever wish for in a book series - love, friendship, action, lovable characters, amazing world building and vivid descriptions.  

In Winter’s Heir we’re back in the Summer Realm and even though I love the harsh beauty of the Winter Queendom, the Summer Realm will always be the place I love most. I love the crowded cities, the vibrant colors and the warmth. And of course I was thrilled to finally see my favorite character, Nelay, again. I may even have shed a tear or two. She’s still one of my all time favorite characters and even though she’s no longer the main character, she still shines just as bright and I’m happy for every scene she gets, however small. 

Elice is the star of Winter’s Heir and she’s grown so much during these two last books. She’s been through such a difficult journey and been forced to make impossible choices, but still she manages to stay true to her heart and never loses her kindness and strength. The journey helped her find herself and truly live up to her potential, but without losing what she already had. She’s an amazing heroine. Adar has also grown a lot and he feels more mature. He still has that witty charm, that you cannot not like, but he doesn’t get on my nerves as much as in the previous book. Just as Elice, he’s had a difficult journey and faced impossible choices. But, as Elice, he fought his way through and grew so much in the process. I love them both immensely and they make the most adorable couple.  

A few new characters are introduced in Winter’s Heir and I really like Cinder. I know Argyle is going to release a novella about her soon and I cannot wait to read it! What I liked the most though, was seeing all the old characters again. I’ve grown so attached to them all and seeing them again felt like coming home. Again, it breaks my heart having to say goodbye to them all. 

World building and descriptions are on-point as always. As I’ve said in almost every review, Argyle is a queen when it comes to making sure everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. This again, makes it so hard to leave. The world has become like a second home and while reading it feels just as real as my own world. I love when a book can give you that feeling. It’s magical! 

Winter’s Heir is an epic closure to an amazing series and I can’t recommend it enough. I can’t recommend the whole series enough. I love it so, so much and it’s one of my all-time favorites. It has everything you could wish for and more. Captivating stories, multi-layered characters and breath-taking settings. If you haven’t read the previous books yet – what are you waiting for? This is a series you don’t want to miss. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

Isdraken

Titel: Isdraken

Författare: George R. R Martin

Serie: -

Antal sidor: 120

Förlag: Natur & Kultur

Utgivningsår: 2016

Kan tex köpa här: Adlibris Bokus

Tack till Natur & Kultur för recensionsexemplaret! 

Adara kan inte minnas när hon såg Isdraken första gången. Det känns som om den alltid funnits i hennes liv, som fjärran glimtar när hon lekt i snön. När hon var fyra år rörde hon vid draken för första gången, när hon var fem år red hon på dess kalla rygg. Men en dag när hon är sju år, sveper eldsdrakar in över nejden. Och med dem följer skräck och ödeläggelse. Bara ett vinterbarn och hennes Isdrake kan rädda världen från förgörelse.

Isdraken utspelar sig i samma miljö som George R.R. Martins bästsäljande serie En värld av is och eld som ligger till grund för TV-serien Game of Thrones.

Jag har följt tv-serien Game of Thrones slaviskt sedan den startade och jag har även läst första boken i bokserien, vilken jag tyckte väldigt mycket om. Därför blev jag såklart mycket nyfiken när jag såg att Natur & Kultur skulle ge ut Isdraken, vilken är George R.R Martins barnboksdebut. Den utspelar sig i en värld som ska ha inspirerat den i A Song of Ice and Fire och handlar om den lilla flickan Adara som har en speciell koppling till vinter och den mytomspunna isdraken.

Isdraken är en ganska ovanlig bok och en aning svårtillgänglig. Det finns så mycket som är dolt under ytan och man måste verkligen läsa mellan raderna för att ta in allt. Det är mörkt och ganska våldsamt i typisk George R.R Martin stil, men det märks ändå att han tonat ner i vart fall våldsamheten en aning med tanke på åldersgruppen den riktar sig mot. Det är en kort liten historia och jag tycker både att det hinner hända supermycket, samtidigt som det knappt händer någonting alls. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är något som jag saknar. Det känns inte riktigt som att Martin kommer till sin rätt i den här genren, eller kanske snarare i det här korta formatet. Han behöver ett par hundra sidor till för att kunna glänsa med sina historier. Isdraken är absolut inte dålig, men jag vill ha mer - mycket mer!

Isdraken är rikligt illustrerad och det måste vara det som jag tycker allra mest om med boken. Illustrationerna är så detaljrika och kompletterar berättelsen himla bra. Historien kanske inte lyckades fånga mig helt, men illustrationerna ger ändå det där lilla extra. 

Jag blev kanske inte helt överväldigad av Isdraken, men jag är ändå glad att jag fick läsa den. Det är en annorlunda och tankeväckande liten historia i sagostil med väldigt fina illustrationer. Det är dessutom roligt att få se vad Martin kan göra utöver A Song of Ice and Fire. 

Daughter of Winter

Title: Daughter of Winter
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: April 21, 2016 
Length: 192

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen

Bargains. Only the truly desperate make them. Only the truly desperate need them. And always, the desperate pay.

The silence and never-ending dark of winter are all Elice has ever known, for she is the daughter of the Winter Queen. Isolated in a northern queendom with only the seals for company, she dreams of color and music and life. So when a whaling ship crashes just offshore, she doesn't hesitate to rescue the lone survivor, Adar, who quickly becomes her friend. She must keep him hidden from her mother at all costs, for if the Winter Queen discovers him trespassing, she'll kill him. 

When her mother reveals just how dark her soul has become, Elice realizes she is as much a prisoner as Adar. To ever know true freedom—to ever become the woman she was meant to be—she must flee with him. But in their flight, she begins to see hints of something more nefarious. The darkness that has taken hold of her mother is spreading, staining the world with its influence. 

Unbeknownst to Elice, a bargain was made long ago. A bargain she was born to fulfill.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Daughter of Winter is the third book in the Fairy Queens series and also the second to last. I love this series immensely and I’ve been anticipating Daughter of Winter ever since I finished Summer Queen. It’s both exciting and scary when a series you love is close to its final ending. I love the world Argyle has created and even though I’ll always be able to return to it by rereading the books, it breaks my heart a bit that I won’t be able to return to it in new stories. There’s also all these expectations when it comes to a finale, especially when all the other novels and novellas in the series have been amazing. You want the series to have a worthy ending - an ending that will blow you away by its awesomeness. Luckily Argyle seems to be heading that way, since Daughter of Winter is a great build up to the finale. I fell completely in love with it and I am dying to read the last book. Sure, I’m still a bit scared but I know Argyle will give the series the epic closure it deserves. 

Something I really like with the series is that with every new novel there’s a new perspective. It gives a lot of depth to both the overall story and the world. You get to see the ongoing conflict from different point of views and it is all greyscales, never plain black or white. And how I love that. In Daughter of Winter we get to follow Elice, the daughter of Ilyenna, the main character in Winter Queen. Elice has been living in the winter queendom all her life and she is starting to feel trapped. She wants to see the rest of the world, meet other people than her closest family and discover who she really is. Elice is an adorable character and I fell for her from the start. She reminds me so much of the Ilyenna we got see in Winter Queen. The innocence and the kindness, the courage and the strength, and of course the willingness to sacrifice everything for the ones you care about. It’s impossible not to like her. 

I loved to see Ilyenna again, but it hurts so much to see how far away she’s gone from who she used to be. To see how the darkness has taken over and how little of her humanity she has left. It hurts even more with Elice as a constant reminder of what an amazing person she used to be. And still is, somewhere buried deep behind all that darkness, anger and vengefulness. 

Set in the quite isolated winter queendom, the novel doesn’t offer that many new characters, besides Elice, but the ones we get to know shine all the more. The boy Elice saves from the ship-wreck being one of them. Adar might be a bit full of himself and quite a bit annoying from time to time, but he grows on me throughout the book. While most of the story is quite dark, Adar brings just the right amount of humour and lightness to the story to keep the reader from totally drowning in heartbreak and sorrow. There’s also the fact that he and Elice make quite an adorable couple. They complement each other very well. 

As this is the third book in the series I know Argyle is quite a queen when it comes to world building and making sure that everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. With that being said, she still manages to amaze me with her descriptions of the world, which is quite an accomplishment considering I already thought she did amazingly with the other two books. The way the winter queendom is described totally blew me away. It’s so stunning and so beautiful and while reading, I feel more than ever that I’m truly there. Walking around in Elice’s garden of mesmerizing ice sculptures, discovering the secrets in the many rooms of the ice palace and watching the striking aurora from one of its towers. As I dive into the story I let myself forget about the real world and for a moment the winter queendom feels just as real as my own. 

Daughter of Winter is not as action packed as its predecessors, but I must say I like that. Action is great but sometimes it’s nice when the story moves along a bit slower, focusing on the characters and their relationship. Daughter of Winter still has a lot of action, especially towards the end – the second part is a thrilling, emotional roller coaster ride – but that only makes it even more logical to have a bit of a slower beginning, so that you, as a reader, really can get a feel of the new turn the story is about to take. And to clarify, by slow, I do not mean nothing happens. There’s a lot going on, it just takes another form than typical action. It works wonders and fits this part of the story very well. 

With its breath-taking setting, captivating story and multi-layered characters Daughter of Winter blew me away and I can’t recommend it enough. It will take you on a sparkling, thrilling and emotional adventure that you will not forget in a hurry. If you’ve read the previous books in the series, you could dive right into this one and I’m positive you’ll enjoy it just as much as the others. If you haven’t read the other books though, I’d recommend you to check out Winter Queen and Summer Queen (and don’t forget the novellas!) first, since Daughter of Winter merges those two storylines together and you might feel a little bit lost without all the background story. And also, you do not want to miss out on those two gems! They are just as amazing, I promise. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

//Frida

Jag lever, tror jag

Titel: Jag lever, tror jag

Författare: Christine Lundgren

Serie: -

Antal sidor: 238

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgivningsår: 2016

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Det är tisdag när det händer.

Jag har alltid tänkt att man kommer få någon slags förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. Jag hade aldrig trott att det skulle vara en dag som alla andra. Fast det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar.

Det är våren i trean och Kims bästa vän Moa är död. Hon har kört ihjäl sig. Och hela Kims tillvaro rasar samman. Hur kunde det hända? Var det verkligen en olycka, eller gjorde hon det med flit? Kim kan inte gå till kyrkogården på dagarna, hon går dit på natten istället. Hon försöker få ordning på sina känslor, allt det där som bara bubblar och gnager. Hon försöker låtsas som att allt är som vanligt, alla andra verkar ju lyckas med det, men ingenting kommer någonsin bli som förut igen.

När boken är slut har det gått 218 dagar sen Moa dog, och Kim börjar långsamt att lära sig hantera sin nya tillvaro. Hon är ju faktiskt kvar.

Jag lever, tror jag är en sorglig, hjärtskärande berättelse, men den är också rolig och mycket träffsäker. Om relationer, vänskap, hemligheter, att bli sviken av någon som inte längre finns.

Det har släppts många intressanta svenska ungdomsböcker den här våren och jag hittade snabbt en ny favorit i M varken mer eller mindre. Nu har jag hittat ytterligare en, nämligen Jag lever, tror jag. Redan när jag läste beskrivningen visste jag att det var en bok som jag skulle kunna tycka mycket om och den både levde upp till och överträffade mina förväntningar. Jag lever, tror jag är en riktigt liten guldklimp till debutbok som går rakt in i hjärtat och jag ser fram emot att få läsa mer av Lundgren i framtiden!

Det första jag föll för var hur boken är indelad i kapitel efter antalet dagar från huvudpersonen Kims bästa väns död. Det är väldigt effektfullt och fångar en från sida ett. Jag tycker dessutom om dagsboksstilen och hur vissa dagar hoppas över eller knappt har någon text alls. Genom små och stora, viktiga och oviktiga och sorgliga och glada vardagsögonblick får man som läsare följa med Kim när hon försöker hantera livet efter vännens död. Lundgren balanserar det sorgliga med träffsäker svart humor och det blir en perfekt blandning som håller en över vattenytan till ungefär halvvägs in i boken, när det till slut blir för mycket och jag fulgråter mig igenom de sista hundra sidorna. Det är omöjligt att inte beröras av Kims historia och även om jag själv inte har något liknande att relatera till känns det trovärdigt och ärligt rakt igenom.  

Jag lever, tror jag är en bok där karaktärerna får stå i centrum och historien drivs framåt med hjälp av relationerna dem emellan. Det kan bli platt fall, men om det görs bra, då blir det inte bara bra utan snarare magi. Och i det här fallet är det magi. Jag älskar hur mångbottnade och färgstarka Lundgrens karaktärer är. Hur realistiska de känns och hur relationerna dem emellan ger boken det där lilla extra. Gamla vänskapsrelationer går i kras och familjerelationer trasslas ihop när Kim inte hanterar sorgen som "hon borde" samtidigt som alla är tydliga med att poängtera att alla hanterar sorg på sitt vis. Just den biten, hur omgivningen reagerar på Kims sätt att hantera vännens död, tycker jag både är intressant och väldigt bra skildrad. Kim går sin egen väg, men det är tydligt att de runtomkring henne inte kan, och kanske inte heller vill, förstå henne utan klamrar sig fast vid en stereotypisk modell för hur man ska gå vidare med sitt liv och de kan inte riktigt kan leva upp till sitt prat om att all sorg är olika. De försöker hjälpa och vill säkert väl, men det blir bara så fel eftersom de är så fokuserade på hur det borde vara istället för att fokusera på Kim.

Jag fastnar speciellt mycket för relationen mellan Kim och Stig. Hur de träffas på kyrkogården, delar sin sorg och hjälper varandra. Det är så fint att se och Stig verkar vara den enda som faktiskt förstår sig på Kim just då och som kan hjälpa henne vidare. Jag tycker också mycket om relationen som utvecklas mellan Kim och Johan. Och alla andra relationer med för den delen, för som jag skrev innan är de ganska så fantastiskt skildrade. Så bra att jag ibland glömmer bort att det är fiktiva personer. Det känns så ärligt och äkta. Deras historier går verkligen rakt in i hjärtat.

Jag lever, tror jag är en fantastiskt fin och sorglig skildring av hur livet förändras när ens bästa vän plötsligt går bort och hur man kan hantera sorgen och saknaden samtidigt som man försöker hitta ett sätt att gå vidare. Med sitt träffsäkra språk, den svarta humorn och de färgstarka karaktärer har Jag lever, tror jag blivit en ny favorit och jag rekommenderar den till precis alla.

//Frida

Vem som helst utom Ivy Pocket

Titel: Vem som helst utom Ivy Pocket
Författare: Caleb Krisp
Serie: Ivy Pocket, #1
Förlag: Modernista
Antal sidor: 396
Utgivningsår: 2016

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Modernista för recensionsexemplaret! 

Ivy Pocket är en vandrande katastrof som gång på gång väcker ilska och frustration hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för. Men bilden som vår hjältinna har va sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad...

När Ivy blir kvarlämnad i Paris, ensam och utfattig, har hon ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka till England. Då blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett magnifikt diamanthalsband (som det möjligtvis vilar en förbannelse över) till Matilda Butterfield på hennes tolvårsdag. Från och med det ögonblicket kastades Ivy Pocket in i ett häpnadsväckande äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd. 

Det var när Modernistas vårkatalog trillade ner i brevlådan som jag fick upp ögonen för Vem som helst utom Ivy Pocket. Jag hade inte hört talas om serien tidigare, men så fort jag fick syn på omslaget visste jag att det var en bok som jag bara var tvungen att läsa. Det kan knappast vara möjligt att inte plocka upp en bok med ett sådant superfint och gulligt omslag. Till min stora glädje var boken om möjligt ännu finare i verkligheten och illustrationerna inuti är to-die-for. Vill rama in och hänga upp varenda en på väggen!

Historien kretsar kring den tolvåriga kammarjungfrun Ivy Pocket som är en något opålitlig, men påhittig och fantasifull tjej med väldigt stort självförtroende. Hon är underbar på alla sätt och vis och jag älskar speciellt hur självsäker och stark hon är. Hon struntar helt i vad andra tänker och tycker om henne. Hennes impulsiva personlighet tillsammans med att hon alltid säger precis vad hon tänker och att hon har en förkärlek till att förvränga sanningen och ljuga gör att hon lyckas trassla in sig i de mest knasiga och roliga situationer. Det enda negativa jag har att säga om henne är att jag inte tycker om hur elak hon är mot personerna som hon möter. Jag förstår att det är ett personlighetsdrag som är tänkt att göra det lite roligt, det här att hon verkligen alltid säger precis vad hon tänker och tycker, utan att reflektera över hur det påverkar andra, men personligen tycker jag inte att det är roligt när människor kallar andra människor för elaka saker. Visst att hon är liten och kanske inte fullt ut förstår att hennes ord faktiskt kan såra, eller att hon på riktigt inte tror att det hon säger är elakt, men efter att flera personer påpekat att de hon sagt inte varit snällt tycker jag att det borde ha fått henne att tänka efter lite och inte bara häva ur sig vad som helst. 

Historien är fartfylld och det händer något nytt precis hela tiden, men så mycket mysterium skulle jag inte vilja säga att det är eftersom man redan i början av boken förstår hur det mesta hänger ihop. Ivy kallar sig själv för en ung Sherlock Holmes, men precis som med mycket annat som hon säger får man ta det med en nypa salt för just mysterielösande är kanske inte hennes starkaste sida (men hon har många andra!). Trots väldigt tydliga tecken lyckas hon inte lägga alla pusselbitar på plats förrän precis i slutet och då har det som sagt varit ganska övertydligt för läsaren rätt så länge. Kanske är det meningen att det ska vara övertydligt, kanske inte, men jag måste ändå säga att det är imponerande att boken trots det lättlösta mysteriet lyckas vara så pass spännande som den ändå är. Det är nästan omöjligt att sluta läsa och när jag väl lägger undan boken har jag svårt att helt lämna Ivy Pockets värld och fortsätter att fundera på vad som ska hända härnäst. Spänningen ligger mer i vilka galna och knasiga situationer som Ivy ska trassla in sig i härnäst, snarare än mysteriet. 

Bristen på mysterium vägs dessutom upp av den härliga äventyrskänslan, de färgstarka karaktärerna och humorn. Humorn är av det överdrivna och galna slaget och med den opålitliga berättaren Ivy i spetsen kan det inte bli annat än bra. Humorn är helt klart kärnan i boken, men jag tycker ändå att författaren lyckats väva in lite mörkare delar också på ett snyggt sätt. Till exempel Ivys bakgrundshistoria och historien kring Rebecca. Allt är inte galna upptåg och humor, och det tycker jag om. Det blir en bra brytning som samtidigt ger en antydan om vad man kanske har att vänta sig i uppföljarna. 

Vem som helst utom Ivy Pocket är en otroligt charmig, fartfylld och rolig berättelse med en färgstark och självsäker huvudkaraktär som är omöjlig att inte tycka om. Med knasiga och galna upptåg, spänning och originella karaktärer håller den en i ett fast grepp från början till slut. Nu önskar jag bara att uppföljaren släpps snabbt, snabbt för jag är väldigt nyfiken på vart historien ska ta vägen härnäst!

//Frida

M varken mer eller mindre

Titel: M varken mer eller mindre

Författare: Petra Backström

Serie: - 

Antal sidor: 269

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utgivningsår: 2016

Kan tex köpas här: Adlibris  Bokus 

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Vi har exet som jag fortfarande ligger med

vi har stalkern som aldrig ger sig

vi har kompisens pappa som stöter på mig

och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för

Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andra tre?

Men man vet ju så lite innan allt har hänt.

Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. Och hur hon än försöker reda ut tillvaron blir det bara värre. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?

M varken mer eller mindre är ett strålande exempel på hur träffsäkra, smarta och underbara svenska ungdomsböcker kan vara. Det var det korta stycket i början av beskrivningen som från början fångade mitt intresse (På riktigt, hur bra är inte den beskrivningen?) och jag kände direkt att det var en bok som jag helt enkelt var tvungen att läsa. Efter bara ett par sidor var jag så inne i berättelsen att man hade fått slita boken ur mina händer för att få mig att sluta läsa. Beroendeframkallande i kubik och på riktigt helt omöjlig att lägga ifrån sig! De korta kapitlen med smått cliffhangerliknande slut gör den dessutom till perfekt sträckläsning. Jag kan nästan garantera att du kommer att tänka "bara ett kapitel till.." och sedan kommer boken plötsligt att vara slut och du kommer undra hur det kunde gå så fort. Det kan väl omöjligt vara slut redan? Det måste finnas mer, jag vill ju aldrig att det ska ta slut.  

Jag måste erkänna att jag och Maj inte riktigt kom överens i början. Berättarstilen tilltalade mig inte och jag tyckte mest att det kändes stapplande och korthugget. Det problemet försvann däremot spårlöst ett par kapitel in när jag lärt känna Maj lite bättre. Plötsligt insåg jag hur himla rätt berättarstilen var för Maj. Den var verkligen Maj:ig. Jag gick från att inte tycka om berättarstilen till att totalförälska mig i den på mindre än en sekund. När man läser får man verkligen känslan av att man befinner sig i Majs huvud och jag tycker så, så mycket om det. Väldigt skickligt gjort av Backström! Språket är rappt, smart och väldigt, väldigt träffsäkert. Det påminner lite om Lisa Bjärbo, så om du tycker om hennes böcker är sannolikheten stor att du kommer att gilla M varken mer eller mindre också. Samtidigt har Backström en egen och unik röst som ger känslan av att man, om man fick läsa en sida ur en massa olika böcker, skulle kunna hitta hennes utan problem. Väldigt imponerande att redan i sin debutbok kunna briljera med språket på det sättet. Det ska bli otroligt spännande att se vad Backström kommer att skriva i framtiden och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte redan nu längtar lite smått ihjäl mig efter mer. Det spelar egentligen ingen roll vad, bara mer. 

Aldrig hade jag trott att jag skulle tycka att en vardagsskildring med trassliga kärleksrelationer skulle vara spännande, men M varken mer eller mindre är verkligen spännande. Kanske inte spännande i actionpackad fantasystil, men ändå spännande. På ett lågmält, men intensivt sätt. Jag skäms nästan lite över hur involverad och smått besatt jag blev av Majs extremt trassliga relationer med de fyra killarna. Det är så beroendeframkallande och spännande och jag bara måste veta hur det ska gå. Känslorna stormar omkring och jag hinner knappt med själv. Det pendlar mellan skratta-rakt-ut-roligt och ont-i-magen-jobbigt. Det händer så mycket, men samtidigt ingenting. Det är en så konstig känsla, men på något sätt är det kanske så livet känns för det mesta. Allt och ingenting på samma gång. Inget mellanting. I vilket fall är det så himla skarpt och träffsäkert och jag vill bara ha mer, mer, mer. 

Jag måste ägna några rader åt huvudpersonen Maj, som efter vår lite mindre bra start, växte väldigt mycket under historiens gång. Såhär i efterhand kan jag säga att jag tycker väldigt mycket om henne. Hon är så självklar på något vis. Hon är verkligen "M varken mer eller mindre", hur klyschigt det än låter. De andra karaktärerna är kanske inte lika självklara som Maj, men det sätter sina spår i alla fall. Backström har lyckats skapa ett brett persongalleri och samtidigt hålla sig borta från trista klyschor. Varenda en av karaktärerna känns trovärdiga och som personer man skulle kunna stöta på ute på Stockholms gator. Eller någon annan stads gator för den delen. Eller på någon helt annan plats. Det jag vill säga är att karaktärerna verkligen känns som personer. Än en gång, väldigt skickligt av Backström. 

Redan vid första ögonkastet kände jag att M varken mer eller mindre skulle vara en bok för mig, och den både levde upp till och överträffade mina förväntningar. Jag älskar att följa med Maj på hennes berg- och dalbaneliknande kärleksexperiment. Det är trassligt, roligt, panikartat, tankeväckande, spännande och ganska så väldigt underbart. Behöver jag ens nämna att jag rekommenderar den till precis alla? Nu gör jag det i alla fall. Läs, läs, läs! 

Favoritcitat

"Vi ska se om allt blir bra uppe på Globen." 

//Frida

Se dig inte om

Titel: Se dig inte om
Författare: Anne Cassidy
Serie: Jennifer Jones, #2
Antal sidor: 300
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Kate Rickman är en helt vanlig 19-åring. Hon pluggar, jobbar extra på turistbyrån och delar lägenhet med två andra tjejer. Ibland går hon ut på krogen för att festa och träffa killar, men det blir aldrig allvar med någon. Hennes liv är ganska trist och händelselöst. Vardagligt och lugnt.

Det ingen vet är att Kate inte alltid har hetat Kate. Ett tag hette hon Alice. Och innan dess hette hon Jennifer. Jennifer Jones. 


Se dig inte om är den spännande, fristående fortsättningen på En andra chans. Alice Tully har bytt namn till Kate Rickman, men hennes förflutna finns kvar. Det som hände den där vårdagen när hon fortfarande var Jennifer Jones - när hon följde med kompisarna ner till sjön - går inte att glömma. Och Kate måste försöka hantera det, på ett eller annat sätt. 

Se dig inte om är den fristående fortsättningen på En andra chans, vilken jag inte har läst, men som jag är säker på ligger i någon av bokhyllorna hemma hos föräldrarna. Jag är alltid lite skeptisk till "fristående fortsättningar" eftersom jag sällan tycker att de är särskilt fristående och vill helst läsa böckerna i rätt ordning ändå. Men eftersom jag inte hade tillgång till första boken när jag fick hem Se dig inte om kastade jag mig över den i alla fall och hoppades på det bästa. I det här fallet stämmer beskrivningen fristående fortsättning faktiskt väldigt bra för Se dig inte om klarar sig alldeles förträffligt på egna ben. Har du planer på att läsa En andra chans och inte tycker om spoilers ska du inte läsa den här först eftersom den avslöjar slutet på första boken, men annars är det bara att läsa på. Första bokens händelser vävs in snyggt och det är inga problem att hänga med i historien trots att man missat en hel bok.

Jag föll för Se dig inte om nästan direkt. Anne Cassidy skriver på ett sätt som enkelt fångar in läsaren och sedan håller en i ett järngrepp till sista sidan är läst. Det är väldigt spännande, men inte på det där actionpackade och fartfyllda sättet, utan det är en mer långsam, krypande spänning med fokus på den psykologiska biten. Det finns något där som gör att jag att jag bara måste veta hur det ska gå för Kate, hur hon ska klara av att hantera den jobbiga situationen hon hamnat i. Det är otroligt tänkvärt och Kates historia liknar inte något jag läst tidigare. Det är omöjligt att slita sig. Det blir en explosion av tankar och känslor som stormar omkring och jag önskar att det aldrig ska ta slut.

OBS! Har du inte läst första boken men vill göra det, ska du inte fortsätta läsa eftersom resterande delar av recensionen kommer att spoila händelserna i den! 

Det som jag tycker mest om med boken och det som onekligen gör den intressantare än vad den annars hade kunnat vara, är att vi får se hur livet kan se ut för något som blivit dömd för ett brott och sedan blivit frisläppt. Det är sällan man får det perspektivet, i vart fall har jag inte läst någon sådan bok tidigare. Det är väldigt tankeväckande alltihop och ställer verkligen många viktiga och intressanta frågor till sin spets. Går det någonsin att förlåta? Har den som avtjänat sitt straff rätt att få en ny chans, eller var straffet inte nog? Ska personen leva som utstött resten av livet? Var går gränsen för när ett straff kan avtjänas och när det aldrig någonsin kan avtjänas? Det är verkligen svårt det där, men det är bra att boken visar båda sidor av problemet. Det är så lätt att glida in på ett spår och dela in världen i svart och vitt, strunta i gråskalorna. Se dig inte om uppmärksammar gråskalorna och jag gillar det skarpt. 

Jag lider verkligen med Kate när hon gör allt hon kan för att börja om på nytt, göra rätt för sig och lämna de hemska barndomshändelserna bakom sig. Samtidigt förstår jag reaktionen från samhället när det kommer fram vem hon är. Går det verkligen att lita på henne? Vem vet om hon kommer att göra något liknande igen?  Det är inte konstigt att Kates namn poppar upp när ett liknande brott begås i staden där hon numera bor under skyddad identitet, men polisens agerande är under all kritik. Kate blir behandlad på ett hemskt och orättvist sätt. Vad hände med oskyldig tills motsatsen bevisats? Vad Kate än gör, är det så tydligt att hon aldrig kommer att bli fri från det som hände när hon var tolv. Hon kommer att få leva med andra människors dömande blickar resten av livet. 

Sammanfattat är Se dig inte om är en spännande och tankeväckande psykologisk thriller i ett lite långsammare tempo som är helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag rekommenderar den varmt! 

//Frida

Dockskelettet

Titel: Dockskelettet
Författare: Holly Black
Serie: - 
Antal sidor: 256
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Zach, Poppy och Alice har varit bästisar så länge de kan minnas. Med sina actionfigurer leker de samma lek, om och om igen. Men en dag bestämmer sig Zachs pappa för att Zach är för gammal för deras lek och slänger alla hans figurer. Zach skäms så mycket att han slutar träffa Poppy och Alice. Men en natt får Zach besök av sina gamla vänner, Poppy säger sig vara förföljd av en levande porslinsdocka som säger sig vara skapad av benen efter en mördad flicka. Om de tre vännerna inte återlämnar dockan till flickans hem och begraver den där kommer de att vara dömda för evigt.



Min skräcktröskel har aldrig aldrig varit särskilt hög och jag har därför hållit mig långt ifrån allt som på något vis kan kopplas ihop med skräck. En och en tjugondels skräckfilm har jag tvingat mig igenom och som tack hade jag mardrömmar i flera veckor. Aldrig mer. Aldrig. Däremot har jag märkt att jag faktiskt är bra mycket tåligare när det kommer till böcker. I alla fall de som inte är utpräglade skräckisar, utan mer går åt vad jag har börjat kalla för mysskräck. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är ett sådant exempel och nu har jag hittat ett till, nämligen Dockskelettet.

Dockskelettet har en ganska kuslig beskrivning och visst innehåller den en hel del läskigheter - jag menar vem tycker inte det är obehagligt med en halvt levande docka gjord av människoben? Det stannar dock vid det där lite småkusliga och även om jag måste titta mig över axeln både en och två gånger under bokens gång för att försäkra mig om att där inte sitter en porslinsdocka och stirrar på mig, blir jag aldrig rädd på riktigt. Skräckdelen håller sig på en alldeles lagom nivå för min smak och för det mesta tycker jag att boken är otroligt söt och mysig.

Jag fastnade direkt för de tre bästisarna Zach, Alice och Poppy. De har en så fin vänskapsrelation och jag tyckte om att få följa med dem på deras kusliga uppdrag med att hjälpa porslinsdockan. Att få se hur deras karaktärer utvecklades och förändrades under bokens gång. Jag tycker att Holly Black lyckats alldeles förträffligt med att skildra hur det kan vara att befinna sig i gränslandet mellan barn och tonår. Det gör så ont i hjärtat när Zachs pappa plötsligt bestämmer sig för att Zach är för stor för att leka och slänger alla hans leksaker. Det blir så tydligt hur hela hans barndom tas ifrån honom på bara några sekunder. Han får inte lov att vara barn längre och det är så otroligt sorgligt. Hela den där problematiken kring hur någon kan anse sig ha rätten att ta ifrån ett barn rätten att vara barn så länge som hen själv vill fångas på ett väldigt bra sätt tycker jag. 

Sammanfattat är Dockskelettet är en småkuslig bok med mycket hjärta och värme, som på ett fantastiskt fint och trovärdigt sätt skildrar hur det kan vara att befinna sig i gränslandet mellan barn och tonår. Jag rekommenderar den varmt!

Favoritcitat

//Frida

Paris, Lola & jag

Titel: Paris, Lola & jag
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Serie: -
Antal sidor: 140
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus 

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

I Paris på semester med bästisen Lola och hennes mamma. Tretton år gammal och på väg in i något nytt, nya känslor som pirrar, pulserar, lockar och skrämmer. Överallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn. Överallt i Paris finns det pojkar. Pojkar som tittar, ler och kastar slängkyssar. I Sverige finns en mamma som blivit ihop med en Peter och ska få barn. Och ibland känns det som om man har väntat ett helt liv på att någon ska se en.





Jag har läst en bok av Moa Erikssson Sandberg tidigare, Välkommen till LA baby, och den var jag väl inte helt överförtjust i. Jag tyckte mest att den var okej. Trots det hade jag av någon anledning väldigt höga förväntningar på Paris, Lola och jag. Kanske var det förväntningarna som gjorde att jag inte föll för den här boken heller, men jag börjar mer tro att det beror på att jag och Sandbergs böcker helt enkelt inte riktigt klickar. Jag fastnar vid ett okej, men det blir aldrig mer än så. 

Jag tycker väldigt mycket om formatet och stilen på den här boken - de korta styckena, illustrationerna och berättartekniken. Jag tycker om att historien berättas genom ett hopplock av ögonblick. Lite här och lite där. Aldrig något sammanhängande och jag blir imponerad av hur mycket de där ögonblicken faktiskt berättar. Hur mycket som ligger under ytan och bara väntar på att läsaren själv ska upptäcka dem. Det är väldigt fint. Det räcker dock inte att formatet och berättartekniken är väldigt bra, berättelsen måste också leverera. Annars blir det bara ett tomt skal av det hela - ett väldigt vackert skal i det här fallet, men tomt. Tyvärr fastnar jag inte alls för själva berättelsen. Det är bara väldigt konstigt alltihop och jag sitter mest som ett litet frågetecken och undrar vad det är som jag egentligen läser. 

De två bästisarna i boken befinner sig i det omtumlande gränslandet mellan barn och tonår och jag brukar tycka om böcker som beskriver den där perioden i livet. Det är så mycket som är nytt och spännande och annorlunda. Men här blir jag mest förvirrad och det känns inte alls trovärdigt. Jag vet att allas upplevelser är olika, men den här typen av skildringar brukar ändå alltid lyckas fånga något som man kan känna igen sig i oberoende av om man haft liknande upplevelser eller inte. I det här fallet känner jag dock ingenting och då faller liksom hela historien. 

Något som jag irriterade mig ganska mycket på när jag läste, men som jag har sett att många andra har tyckt om, är hur tjejernas upptäckt av sin sexualitet skildras. Kanske är det bara jag, men blir det inte väldigt överdrivet? Visst att man tänkte på sex i den åldern, men här har det ju i princip tagit över tjejernas liv. Allt kopplas till sex. Hela tiden. Och det känns bara så konstigt, inte alls realistiskt. Det finns ju så mycket annat som också händer under den där perioden i livet. Men som sagt, det kanske bara är jag. 

Paris, Lola och jag var tyvärr inte en bok som gick hem hos mig. Jag tycker om hur historien berättas och formatet med illustrationer och korta stycken, men jag fastnar aldrig för berättelsen. Jag saknar igenkänningsfaktor och trovärdighet. 

//Frida