Alice i Zombielandet

Titel: Alice i Zombielandet
Författare: Gena Showalter
Serie: Berättelsen om Underlandet #1 (White Rabbit Chronicles #1)
Antal sidor: 432
Förlag: Harlequin - boken finns även att köpa hos dem här.
Utgivningsår: 2013

Hon kommer inte att ge sig förrän varenda zombie ligger i sin grav. För alltid.
Om någon hade berättat för Alice Bell att hennes liv skulle vändas upp och ner från ett ögonblick till ett annat, skulle hon ha brustit ut i skratt. Från lyckligt till tragiskt, från oskuldsfullt till förstört. Nej, aldrig. Men det var det som hände. Ett hjärtslag. En blinkning, ett andetag, en sekund - och allt hon kände till och älskade var borta.

Hennes pappa hade haft rätt. Monstren fanns på riktigt.


För att hämnas sin familj måste Alice lära sig att slåss mot de odöda. Och för att överleva måste hon sätta sin tillit till den farligaste av alla farliga killar, Cole Holland. Men Cole har sina egna hemligheter, och om Alice inte är försiktig kan de visa sig vara farligare än zombierna.


Jag hade hört lite blandade meningar om den här boken innan jag började läsa den och till en början blev jag faktiskt ganska besviken, åtminstone på språket. Tyvärr kändes det rätt tillgjort och barnsligt, som om en vuxen suttit och försökt låta ungdomlig. Vet inte om det beror på översättaren eller på författaren, men det var som sagt inget som tilltalade mig. Bortsett från det så gillade jag boken. Tempot var bra och det hände saker nästan hela tiden, så det hann aldrig bli långtråkigt. Framförallt gillade jag själva zombie-delen väldigt mycket.

Berättarjaget, Alice, bor tillsammans med sin syster, mamma och sin knäppa pappa som påstår att han kan se hemska monster (zombier), som konstigt nog ingen annan kan se. Så fort det blir mörkt ute förbjuder han familjen att vistas utomhus och fullt beväpnad vaktar han huset nätterna långa. På dagarna lär han Alice att försvara sig om hon någon gång skulle ha oturen att ändå stöta på en zombie. Redan tidigt i boken vänds hela Alice liv upp och ner och när hela familjen dör i en bilolycka och hon ser sin pappa bli uppäten av en zombie, tvingas hon börja ett nytt liv hos sina morföräldrar göra sitt bästa för att passa in i en helt ny skola. Men det är inte förrän hon träffar Cole och hans gäng, som resten av skolans elever gör allt för att undvika, som saker börjar hända på riktigt.

Som sagt gillade jag verkligen allt som hade med zombierna att göra - sätta ut fällor, träna på att slåss mot dem, slåss mot dem på riktigt, slita av armar och ben... det var allt det som gjorde boken spännande och fick mig att vilja fortsätta läsa. Däremot kunde jag inte låta bli att himla med ögonen när jag läste om Alice och Cole. Deras relation kändes allt annat än originell och sättet som Alice betedde sig på runt Cole gjorde att jag ville lägga ner boken och börja på en annan. Det känns som om man för länge sedan kommit över hela grejen med en tjej, utan varken självinsikt eller självförtroende, som svassar runt efter "the bad boy" och låter sig behandlas lite hur som helst, samtidigt som hon hela tiden påstår att hon inte bryr sig om honom eller har några känslor för honom, bara för att i nästa stund krypa runt hans fötter igen...

Jag skulle med andra ord säga att jag tycker det här var en bra och faktiskt väldigt spännande zombiebok, med en mindre bra kärlekshistoria i bakgrunden som då och då återkom som en irriterande fluga.

//Agnes

Strange Angels

Titel: Strange Angels
Författare: Lili St. Crow
Serie: Strange Angles, #1
Betyg: 2/3


The Real World is a frightening place. Just ask sixteen-year-old orphan Dru Anderson, a tough girl who has taken down her fair share of bad guys. She's armed, dangerous, and ready to kill first and ask questions later. So it's gonna take her a while to figure out who she can trust.. Dru Anderson has been "strange" for as long as she can remember, traveling from town to town with her father to hunt the things that go bump in the night. It's a weird life, but a good one - until it all explodes in an icy, broken-down Dakota town, when a hungry zombie busts through her kitchen door. Alone, terrified, and trapped, Dru's going to need every inch of her wit and training to stay alive. The monsters hade decided to hunt back - and this time, Dru's on their menu. Chances of survival? Slim to none. If she can't last until sunup, i's game over.. 


Jag trodde verkligen att det här skulle vara en bok som jag skulle tycka om. Baksidestexten lät spännande och jag älskar när det är tuffa tjejer som innehar huvudrollen. Tyvärr blev det inte alls som jag tänkt mig och i mina ögon överensstämmer baksidestexten inte särskilt mycket med innehållet i själva boken. Det är överdrivet, och jag skulle faktiskt vilja säga att vissa saker inte stämmer alls. 


Istället för den spänning som jag trodde att boken skulle innehålla fanns sida efter sida efter sida med huvudpersonens beskrivningar och tankar om lite allt möjligt. Inga dialoger, bara Dru's egna tankar. Det hade säkert funkat om berättarrösten varit bra, men här blev det platt fall. Det var så otroligt tråkigt att jag frågade mig själv gång på gång varför jag fortsatte läsa. Att språket var lite svårare än jag är van vid gjorde inte det hela bättre, snarare tvärtom. 


Karaktärerna var för mig väldigt platta och tråkiga (och väldigt få!). Jag fastnade inte för någon av dem. Visst låter Dru som en väldigt tuff och självständig tjej i beskrivningen, men det stämmer inte alls med den bild jag fick av henne i boken. Jag tyckte att hon ägnade mer tid åt att klaga och fundera över en massa onödiga saker än att faktiskt ta tag i problemen som fanns. Den andra viktiga karaktären Graves var inte heller någon jag tyckte speciellt mycket om, men jag blev väldigt glad när han dök upp eftersom Dru's jobbiga inre monologer då började varvas med lite dialoger, vilket piggade upp historien en aning. 


Strange Angels var i slutändan en helt okej bok då den blev lite mer spännande mot slutet och då Dru's berättarröst blev lite roligare, men jag tvivlar på att jag kommer fortsätta att läsa serien. Det finns andra böcker som jag mycket hellre vill läsa.  


// Frida

Varma kroppar

Titel: Varma kroppar
Författare: Isaac Marion
Förlag: MIX förlag
Serie: - 
Betyg: 5/5

Städerna vi strövar genom är lika ruttna som vi. Jag vet inte vad som hänt. Sjukdom? Krig? 

   Eller beror allt på oss? De döda som kom i de Levandes ställe? 

Världen har fyllts av zombier och R är en av dem. Han lever på den övergivna flygplatsen, och söker sin föda inne i staden. Det är då han möter Julie..

Alltså, vilken märkligt rörande och gripande bok. Liknade knappast något jag läst förut, men gud så bra! Drogs direkt in i historien om R som till en början lever sitt liv som zombie med ro; han jagar människor, äter hjärnor och traskar omkring och grymtar till sin vän M då och då. Ja, tills han möter Julie förstås. För när hon kommer in i bilden vänds allt upp och ner. Med hjälp av henne och med en hel del nyfikenhet och humor påbörjar R sin långsamma förvandling...

Jag tycker att man hela tiden kunde ana att R:s förändringar var något ut över det normala (om det nu är normalt att ens vara en zombie?) - bara det att han gömmer Julie istället för att äta henne säger ju sitt - men ändå kunde jag inte låta bli att förvånas över "slutresultatet". Jag älskade slutet och det hade verkligen inte kunnat sluta på något annat sätt, det gjorde mig både förvånad och faktiskt riktigt glad. För mig var R en person som verkligen växte i mina ögon och till sist kunde jag inte låta bli att önska så smått att jag faktiskt kände honom.
Julies pojkvän Perry var en annan person jag verkligen fastnade för. Jag vet egentligen inte om jag gillade honom som person, åtminstone inte den han blivit, men hela historien kring honom och alla tillbakablickar gjorde honom på något sätt väldigt intressant och det hade varit roligt att få veta mer om honom.

Tänkte inte säga mycket mer om boken än att den var riktigt, riktigt bra! Och jag säger som Frida (för att läsa Fridas recension av boken klicka här) - även om man inte tycker om zombier bör man ge den här boken en chans, för den är betydligt mer än bara en bok om levande döda. Vill man läsa en bok om lite udda, men fin och äkta kärlek är det här helt rätt val.

Och här har ni boktrailern :)

//Agnes

Varma Kroppar

Titel: Varma kroppar
Författare: Isaac Marion
Förlag: MIX Förlag
Serie: -
Betyg: 4,5/5

Städerna vi strövar genom är lika ruttna som vi. Jag vet inte vad som hänt. Sjukdom? Krig? Eller beror allt på oss? De döda som kom i de Levandes ställe? Världen har fyllts av zombier och R är en av dem. Han lever på den övergivna flygplatsen, och söker sin föda inne i staden. Det är då han möter Julie..

Varma Kroppar är, som ni kan läsa på baksidetexten, en zombieroman, men även om du är en person som inte tycker om zombies så hoppas jag att du fortsätter läsa den här recensionen ändå, för Varma Kroppar är så mycket mer än bara en zombiebok. Visst förekommer inslag av avslitna kroppsdelar, ätande av hjärnor och liknande, men det känns faktiskt inte som en zombiebok konstigt nog. Jag är själv inget fan av zombies men jag rycktes ändå med i berättelsen och det slutade med att jag älskade den.
Historien berättas ur zombien R:s perspektiv och jag hade aldrig trott att jag skulle kunna tycka om en zombie så mycket. Jag fullkomligt älskar R:s berättarröst. Den är lite annorlunda i jämförelse med vad jag är van vid, men på ett bra sätt. Skämtsamhet blandas med djupa tankar och allt flyter på i ett bra tempo. R är en väldigt intressant karaktär, och det var spännande att följa hur han utvecklas genom boken.
Det fanns flera andra intressanta karaktärer som jag fastnade för direkt, både bland zombierna och de vanliga människorna. M, R:s zombiekompis, Julie, den modiga, något rebelliska tjejen som R träffar i staden, Nora, Julies kompis och Julies pojkvän Perry. De har alla egna bakgrundshistorier, tankar och personligheter och de presenteras på ett väldigt bra sätt.
Världen som Marion byggt upp är spännande, men samtidigt ganska skrämmande. Lagom detaljerade beskrivningar gör platserna levande och man får känslan av att man faktiskt befinner sig där. Historien är snyggt upplagd och jag gillar hur spänningen byggs upp stegvis och att man aldrig riktigt är helt säker på vad som är på gång. Kärlekshistorien, som är ett centralt tema i boken, är väldigt söt och lite udda. Aldrig hade jag väl trott att en zombieroman kunde innehålla en sådan fin kärlekshistoria.
Jag är väldigt glad att jag gav den här boken en chans trots att det egentligen inte är min "typ" av bok. Det blev en positiv överraskning och jag satt som klistrad från första till sista sidan. Så, som jag sa i början, även om du inte gillar zombies så tycker jag att du borde ge den här boken en chans eftersom den är så mycket mer än det. En zombiebok fylld med kärlek, känslor, djup och med karaktärer som lämnar starka avtryck.
// Frida

The Forest of Hands and Teeth

Titel: The Forest of Hands and Teeth
Författare: Carrie Ryan
Serie: The Forest of Hands and Teeth #1
Betyg: 2,5/5

In Mary's world, there are simple truths. 

The Sisterhood always knows best.
The Guardians will protect and serve.
The Unconsecrated will never relent. And you must always mind the fence that surrounds the village. The fence that protects the village from the Forest of hands and Teeth.

But slowly, Mary's truths are failing her. She's learning things she never wanted to know about the Sisterhood and its secrets, and the Guardians and their power. And, when the fence is breached and her world is thrown into chaos, about the Unconsecrated and their relentlessness.
Now she must choose between her village and her future, between the one she loves and the one who loves her. And she must face the truth about the Forest of Hands and Teeth. Could there be life outside a world surrounded by so much death?

Nja, det här var nog ingen bok som passade mig. Det började väldigt långsamt och jag var nära på att lägga ifrån mig den flera gånger, men sådär hundra sidor in i boken började det hända saker och det blev lite spännande. Men sen efter kanske trettio sidor till var det tillbaka på det långtråkiga igen och så höll det på resten av boken. Små spänningsmoment då och då, men överlag tyckte i alla fall jag att det var rätt långtråkigt.

Jag fastnade aldrig för någon karaktär och huvudpersonen Mary var väldigt jobbig och påminner mig om Jacinda i Firelight, vilket inte är bra. Hon klagar, tycker synd om sig själv och velar en massa fram och tillbaka.

Kärlekstriangeln som utgör en stor del av boken utöver hela zombiegrejen, var bara tråkig och jag brydde mig inte alls om vem Mary valde. Det var helt enkelt inte intressant.

Det var zombiedelen av boken som gjorde den spännande, och till och med lite otäck ibland, men det var inte tillräckligt för att fånga mitt intresse. Det kändes mer som ett sidospår, något i bakgrunden.

Så, nej det här var ingen bok för mig. Den var helt enkelt inte tillräckligt spännande och även om jag brukar fortsätta läsa serier även om jag inte tycker att de är bra, så kommer jag troligtvis inte fortsätta med denna. Jag är nöjd med slutet och har inget behov av att få veta mer.