Insurgent

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, #2
Antal sidor: 525
Förlag: Katherine Tegen Books
Utgivningsår: 2012

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus | Bokii

OBS! Jag har försökt att undvika spoilers i recensionen, men skulle ändå rekommendera att ni har läst Divergent innan ni läser den här recensionen. 

One choice can transform you, or destroy you.

Every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves, and herself, while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Jag läste Divergent förra året och totalälskade den. Karaktärerna, världen, spänningen - precis allt var i min smak. Boken fick en speciell plats i mitt hjärta och jag var därför superrädd för att Insurgent inte skulle leva upp till mina skyhöga förväntningar. Att jag dessutom såg en hel del negativa recensioner gjorde inte saken bättre. Insurgent blev därför stående, bortglömd, i bokhyllan i över ett år och det var inte förrän sista bokens releasedatum närmade sig med stormsteg som jag började snegla på Insurgent igen. En vecka innan Allegiants release tog jag mod till mig och började läsa.. Och jag gillade det! Väldigt mycket till och med! 

Allt det där som jag älskade med Divergent fanns kvar, uppgraderat en aning, och jag hade inte alls behövt vara orolig. Istället för en typisk händelselös mellanbok fick jag en minst lika spännande historia. Det enda jag saknade var "ah-jag-kan-inte-sluta-läsa"-känslan som genomsyrade hela Divergent, men som inte infann sig förrän mot slutet av Insurgent. Annars är jag helnöjd! 

Insurgent börjar precis där Divergent slutade och det är något som jag gillar skarpt. Så skönt att slippa ett långt hopp - här får vi vara med precis hela tiden! Tempot är dessutom högt genom hela boken vilket gör att sidorna flyger förbi i en rasande fart. Det händer saker precis hela tiden och dessutom innehåller boken en hel massa oväntade tvister. Älskar när man inte vet vart historien är på väg eller var man har vissa karaktärer.

Det som jag uppskattar allra mest med boken är hur karaktärerna, framförallt de som vi stött på tidigare, förändras och ständigt förvånar en. Framförallt gillar jag Tris karaktärsutveckling. Jag har hört många som klagat på att hon förändrats till det sämre, men det håller jag inte alls med om. Hon har var med om minst sagt hemska upplevelser i Divergent och det vore konstigt om det inte alls påverkade hur hon är nu. Jag tycker om hur hon kämpar med det förflutna samtidigt som hon måste ta del av det som händer runtomkring henne i nutid. 

Relationen mellan Tris och Four har också varit ett hett samtalsämne, men även här måste jag säga att jag inte alls håller med de som inte tycker om hur deras relation utvecklats. Jag hatar när allt är sockervaddssött och tycker att det känns som en väldigt naturlig utveckling att de stöter på en en del problem i sin relation. Inte minst på grund av allt som händer runtomkring dem och alla jobbiga val som de ställs inför. 

Divergent hade stundtals en ganska mörk och rå ton och i Insurgent har dessa toner trappats upp ganska så rejält. Jag blev faktiskt riktigt förvånad över en del händelser, men på ett bra sätt. Den mörka och råa tonen är något som jag verkligen uppskattar med de här böckerna. Det känns så äkta då på något vis. Mer verklighetstroget. 

Sammanfattat kan jag väl säga att Insurgent var precis så bra som jag hade önskat att den skulle vara. Om inte ännu lite bättre. Nu älskar jag serien läskigt mycket och vet inte riktigt hur jag ska klara av att läsa den avslutande delen. Jag vill ju inte att det ska ta slut så fort. Samtidigt är jag galet nyfiken på vad som ska hända. 

Favoritcitat

Insurgent kryllar av minnesvärda citat: 

“We both have war inside us. Sometimes it keeps us alive. Sometimes it threatens to destroy us.”

“People, I have discovered, are layers and layers of secrets. You believe you know them, that you understand them, but their motives are always hidden from you, buried in their own hearts. You will never know them, but sometimes you decide to trust them.”

“It reminds me why I chose Dauntless in the first place: not because they are perfect, but because they are alive. Because they are free.” 

“I have done bad things. I can't take them back, and they are part of who I am. Most of the time, they seem like the only thing I am.” 

//Frida

Game of Thrones

Titel: Game of Thrones
Författare: George R. R Martin
Serie: A Song of Ice and Fire, #1
Antal sidor: 811
Förlag: Bantam Books
Utgivningsår: 2002

Long ago, in a time forgotten, a preternatural event threw the seasons out of balance. In a land where summers can last decades and winters a lifetime, trouble is brewing. The cold is returning, and in the frozen wastes to the north of Winterfell, sinister and supernatural forces are massing beyond the kingdom’s protective Wall. At the center of the conflict lie the Starks of Winterfell, a family as harsh and unyielding as the land they were born to. Sweeping from a land of brutal cold to a distant summertime kingdom of epicurean plenty, here is a tale of lords and ladies, soldiers and sorcerers, assassins and bastards, who come together in a time of grim omens.

Here an enigmatic band of warriors bear swords of no human metal; a tribe of fierce wildlings carry men off into madness; a cruel young dragon prince barters his sister to win back his throne; and a determined woman undertakes the most treacherous of journeys. Amid plots and counterplots, tragedy and betrayal, victory and terror, the fate of the Starks, their allies, and their enemies hangs perilously in the balance, as each endeavors to win that deadliest of conflicts: the game of thrones.

För lite mer än ett år sedan började jag titta på tv-serien som är baserad på A Song of Ice and Fire-serien av George R. R Martin och det tog inte lång tid innan jag var helt fast. Snabbt köpte jag hem boxen med de fyra första böckerna, men den blev bortglömd lika snabbt. Tv-serien var helt enkelt så fantastiskt bra att jag hellre ville se serien innan jag läste böckerna. Väldigt ovanligt för att vara mig. 

I februari 2013 bestämde jag mig dock för att det var dags att börja läsa första boken. Det var ett väldans bra beslut. Den var så, så bra och även om jag visste exakt vad som skulle hända eftersom jag redan sett tv-serien njöt jag av varje sida. Språket är underbart, miljöerna likaså och karaktärerna helt fantastiska. Perfektion helt enkelt. 

Jag hade hört att det skulle vara ganska mycket politiksnack i Game of Thrones, vilket jag fasade lite inför, men till min stora förvåning tyckte jag inte alls att det var tråkigt med politiksnacket. Snarare tvärtom. Jag har verkligen saknat att läsa riktig episk fantasy, och jag gillar verkligen allt vad det innebär. Politiksnacket inkluderat. 

Tillbaka till karaktärerna. George R. R Martin har verkligen en magisk förmåga att skapa trovärdiga och komplexa karaktärer. De är så långt ifrån ytliga som man bara kan komma och jag slutar aldrig förundras över dem. Återigen, perfektion. Jag tycker om att man både kan älska och hata en och samma karaktär på samma gång. De har så många lager, både goda och onda sidor och när man tror att man aldrig kommer att tycka om en karaktär igen får man ny information som får en att byta åsikt helt och hållet. Karaktärernas komplexitet får en att vilja läsa mer och mer och mer och bidrar också till den trovärdiga känsla som genomsyrar hela boken, trots att den har sina övernaturliga inslag. 

Något som jag tycker mycket om med själva upplägget av boken är att Pov:en skiftar efter varje kapitel. Visst är det lite tråkigt att man ibland måste vänta över hundra sidor innan man får läsa ur sin favoritkaraktärs PoV igen, men jag gillar det ändå eftersom man får så många historier i en. Karaktärerna befinner sig ju oftast på helt skilda platser, och på så sätt får man veta vad som händer i väldigt många olika delar av Westeros. 

Jag vet inte vad jag ska säga om handlingen mer än att jag tycker att den är helt grym. Det är en lång bok, riktigt lång och jag ska inte ljuga och säga att den är lättläst för det är den inte. Språket är inte svårt, men den är tung och det tog mig lång tid att ta mig igenom den, men det var absolut inte för att jag tyckte att historien var tråkig utan helt enkelt bara för att boken kräver stor uppmärksamhet och framförallt tid. Jag är väldigt glad över att jag sett tv-serien innan jag började läsa, för på så sätt hade jag redan en överblick över karaktärer, platser osv . Jag kan tänka mig att det kan vara lite jobbigt i början om man inte sett tv-serien. Det är otroligt mycket information att ta in, men när man väl får kläm på karaktärerna, deras relationer till varandra och de viktigaste platserna går det som ett rinnande vatten och det är verkligen en fröjd att läsa. 

Sammanfattat kan jag väl säga att Game of Thrones är en av de bästa böckerna jag läst någonsin och att jag älskar den något otroligt. Jag tycker verkligen om allt med boken, men framförallt karaktärerna. Och George R. R Martins förmåga att ständigt förvåna en med sina otaliga, och ofta hjärtekrossande, tvistar. Jag har en slags hatkärlek till att han inte är rädd för att göra sådant som man tror aldrig kommer att inträffa. Mest för att det oftast leder till krossade hjärtan och floder av tårar. 

Har ni inte läst Game of Thrones än tycker jag verkligen att ni ska göra det. Eller, om ni vill göra det lite enklare för er, titta på tv-serien! Personligen tycker jag att serien och boken är precis lika bra, så det spelar ingen större roll vilket ni väljer. Men om ni inte gör något av det kan jag lova att ni missar något storartat. I alla fall om man gillar episk fantasy och komplexa karaktärer. 

Favoritcitat

“Winter is coming.”

“When you play a game of thrones you win or you die."

“There is only one god and his name is Death. And there is only one thing we say to Death: “Not today.”

“Never forget what you are, for surely the world will not. Make it your strength. Then it can never be your weakness. Armour yourself in it, and it will never be used to hurt you.”

//Frida

Divergent ♥

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, #1
Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret! 

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först.

Jag hade redan läst Divergent två gånger på engelska när vi fick förfrågan om att få ett recensionsexemplar av den svenska översättningen, men eftersom både jag och Agnes var väldigt nyfikna på hur översättningen var, svarade vi såklart ja. Dessutom skadar det inte att läsa en så fantastiskt bra bok ännu en gång.

Jag kan börja med att säga att jag älskade boken precis lika mycket den här gången. Kanske ännu lite mer faktiskt. Det är en otroligt spännande värld som Roth har skapat och det är svårt att slita sig från boken när man väl har börjat läsa. Man älskar varje sekund och önskar att den aldrig ska ta slut.

Karaktärerna känns trovärdiga och om det är möjligt så tyckte jag om dem ännu mer såhär vid tredje omläsningen. De växte verkligen i mina ögon, trots att de är precis samma bok som jag läst tidigare. Det kan ju tyckas lite konstigt, men det var faktiskt så jag upplevde det. De är intressanta att följa och Roth har gjort ett utmärkt jobb vad gäller karaktärsutveckling. Särskilt när det gäller Tris. Jag tycker också om att man lär känna alla så bra, trots att det är ur Tris PoV man läser.

Nu till språket. Jag älskar sättet som Roth skriver på. Det är enkelt, men samtidigt väldigt träffsäkert och man i princip flyger över sidorna när man läser. Ni kanske förstår att jag därför var lite rädd när jag påbörjade läsningen av den svenska översättningen. Tänk om den magi jag kände när jag läste boken på engelska inte skulle finnas där längre, men jag kan glatt meddela att den visst fanns där. Jag tyckte att översättningen var riktigt bra. Visst blev falangnamnen lite konstiga först, eftersom man var vad vid de engelska, men det var nog det enda.

Så, jag kan inte säga mycket annat än att ni borde läsa Divergent om ni inte redan har gjort det och att ni verkligen missar något om ni inte gör det.

Om ni vill läsa min andra recension av boken hittar ni den här här.

// Frida

Insurgent ♥

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2
Betyg: 5/5

One choice can transform you--or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves--and herself--while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.

Vet inte riktigt var jag ska börja, det finns så grymt mycket jag vill säga om den här boken som jag vet att jag inte kommer att få med eftersom jag inte kan beskriva det med ord (plus att den här recensionen skulle bli lååång), men får väl lov att säga att jag var riktigt nervös när jag plockade upp den efter att precis ha läst ut Divergent. Hade läst att en del inte tyckte den var lika bra som första boken, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Men allvarligt talat hade jag inte behövt oroa mig. För den här var Grymt. Galet. Bra. Precis som Divergent, fast på ett helt annat sätt.

Min första tanke när jag började läsa var att jag gillade att man hamnade på precis samma ställe där förra boken slutade. Så på sätt och vis var det som om man aldrig slutade med första boken, man tog bara en liten paus, för att sedan hoppa direkt in i historien igen. Riktigt bra. 
Och jag verkligen älskar hur alla karaktärer utvecklas, återigen speciellt Tris och Four (Tobias). Nu känns det som om man verkligen har lärt känna dem, på riktigt och man förstår nästan precis vad det är de står för och kämpar för och varför de gör som de gör. Till och med Peter. Och nu kan jag avslöja att jag i början var beredd på att säga att jag hatar den människan, men nu kan jag plötsligt inte det. Nu får jag nöja mig med att säga att han är en tjockskallig idiot. Men inte mer än så. Konstigt nog.

Var ganska orolig ett tag att jag skulle sakna deras träning för mycket, som var en rätt stor del i första boken och som jag verkligen gillade, men även där hade jag inte behövt oroa mig - bråk och slagsmål och en hel massa härligt farliga och brutala scener fanns det gott om. Ett tag trodde jag allvarligt talat att jag skulle dö på grund av syrebrist, eftersom jag höll andan så mycket. Enormt spännande på vissa ställen och förskräckligt hjärtekrossande på andra. Jag vet inte vad ni andra säger som har läst boken (har varit lite rädd för att våga läsa era recensioner, men nu känner jag att jag kan göra det), men jag skulle ljuga om jag sa att den här boken inte delar en första plats av de böcker jag gillar absolut mest - tillsammans med Divergent. 

Och som grädde på moset, som man så fint brukar säga, så kommer här en liten trailer till både Divergent och Insurgent :)

//Agnes

Minirecension: Free Four av Veronica Roth

Spoilervarning! Texten kan innehålla spoilers för er som inte har läst Divergent av Veronica Roth.

Efter att jag läst ut Divergent för andra gången (den var precis lika fantastisk, om inte ännu mer!)  bestämde jag mig för att också läsa det lilla utdrag som Veronica Roth skrivit ur Fours PoV och jag blev inte det minsta besviken. Det var så galet bra! Jag är helt kär i det där lilla stycket och skulle önska att Roth skrev hela Divergent ur hans PoV för man vill bara ha mer. Hade varit riktigt awesome! :D Annars får jag läsa om den här istället, men det är ganska fantastiskt det med. 

Det är väldigt vanligt att författare väljer en typisk kärleksscen när de ska skriva en scen ur killens PoV och jag bara älskar att Roth går emot den trenden och tar en helt vanlig scen som fokuserar mer på själva karaktären än dennes relation till huvudkaraktären. Det blir tusen gånger bättre då, och kärleksvibbarna finns ju där ändå, även om de inte är i fokus. 

Självklart får man en lite bättre bild av Four när man får läsa ur hans PoV, men jag tyckte faktiskt att det fungerade väldigt bra i Divergent också, även om det var Tris som man följde. Något jag tyckte lite extra mycket om var att få höra hans tankar om Tris (så fint!), men också de andra "deltagarna" och Eric. Väldigt intressant, och man fick mer förståelse för varför han agerade som han gjorde. Något som jag ibland tyckte var svårt att förstå när jag läste Divergent. 

Som sagt så älskade jag det här otroligt mycket och alla ni som har läst Divergent men som inte läst Fours utdrag bara måste göra det. Jag läste det här, men tyvärr ser det inte ut som att man kan läsa hela där längre. :/ 

// Frida

Divergent ♥

Titel: Divergent

Författare: Veronica Roth

Serie: Divergent Trilogy #1

Betyg: 5/5

In a future Chicago, 16-year-old Beatrice Prior must choose among five predetermined factions to define her identity for the rest of her life, a decision made more difficult when she discovers that she is an anomaly who does not fit into any one group, and that the society she lives in is not perfect after all.

OBS! Måste varna för spoilers, speciellt i slutet...

Eftersom det här är andra gången jag har läst boken nu (och eftersom min förra recension av boken var rätt kass^^) tänkte jag försöka få med lite mer tankar och känslor om boken den här gången. Vi får se hur det går.

För det första kanske ni ser att jag härmar Frida lite (för att läsa hennes fina recension klicka här) med att sätta ett litet hjärta vid rubriken, för allvarligt talat - den här boken är ett mästerverk. Jag Älskar den! Och jag kan nästan helt utan att tveka säga att det förmodligen är den bästa boken jag har läst. Någonsin. Så grymt galet bra är den. 

Det händer ibland att jag känner att jag skulle vilja vara med och uppleva vissa saker från olika böcker, men här är känslan så otroligt stark och jag vill vara med om precis allt - jag vill vara med på alla övningar och tester, jag vill träffa alla karaktärer och få lära känna dem och jag vill till och med vara med i slagsmålen. Jag vill vara där. Och när jag läste ut boken igår och la den ifrån mig kändes det på en gång så väldigt tomt. För under tiden som jag läste försvann liksom allt annat omkring mig och kvar fanns bara jag och den underbara värld som jag bara ville drunkna i.

I förra recensionen nämnde jag knappt något om karaktärerna förutom Tris. Kan än en gång säga att jag verkligen gillar henne eftersom hon känns så mänsklig och hennes förvandling är verkligen något som fastnat hos mig. Hon kan vara självisk, men framför allt är hon otroligt osjälvisk på samma gång och hon bryr sig verkligen om de människor hon älskar. Four är en annan karaktär som verkligen går rakt in i hjärtat på en. Samma sak med Christina och Will och Uriah, som verkligen är helsköna allihopa!

Och alla miljöer - åh, så galet underbara!

Vet inte om jag kommer våga läsa Insurgent nu, är hur rädd som helst för att den inte ska vara lika bra, men jag känner att jag inte kan hålla mig mer. Måste ge den en chans (hoppas, hoppas den är minst lika bra...)

Till sist tänkte jag faktiskt avsluta med att klämma in ett av mina absoluta favoritcitat från boken eftersom jag helt enkelt älskar det. 

(Four till Tris. Sidan 337-338)

"Fine. You're not pretty. So?" He kisses my cheek. "I like how you look. You're deadly smart. You're brave. And even though you found out about Marcus..." His voice softens. "You aren't giving me that look. Like I'm a kicked puppy or something."

//Agnes

Divergent ♥

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent Trilogy, #1
Betyg: 5/5

In a future Chicago, 16-year-old Beatrice Prior must choose among five predetermined factions to define her identity for the rest of her life, a decision made more difficult when she discovers that she is an anomaly who does not fit into any one group, and that the society she lives in is not perfect after all.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Divergent är så fantastisk, galet, underbart bra att jag inte kan beskriva det med ord. Jag är så kär i den här boken. Helt magisk. Jag har absolut ingenting negativt att säga om den för i mina ögon var allt helt perfekt. Precis så som jag vill att en bok ska vara. Spännande, tankeväckande, rolig, sorglig, hjärtskärande och alldeles, alldeles underbar på alla sätt och vis.

Alltid när jag läser, eller i alla fall nästan alltid, får jag känslan av att jag befinner mig inne i boken, men det är sällan det är såhär starkt. Under tiden jag läste försvann allt runtomkring mig, och jag fullkomligt sögs in i boken. Allt var så otroligt levande. Det kändes faktiskt som att jag verkligen befann mig där. Alla karaktärernas känslor fördes på något mystiskt sett över till mig och jag kan nog helt säkert säga att jag aldrig varit så känslomässigt engagerad i en bok tidigare. Jag log, skrattade, var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, hoppade jämfota upp och ner av förväntning, fnissade hysteriskt, kände hur hjärtat bultade så hårt och snabbt att det säkert bara var millimeter från att hoppa ur mig, var rädd, arg, förtvivlad och grät så mycket att jag skakade och tårarna tog slut. Helt sjukt, men en så fantastisk känsla att känna att allt är så nära. Känna sig så delaktig. 

Karaktärerna är väldigt välbeskrivna och det var väldigt lätt att relatera till många av dem. Speciellt Tris. Gillade verkligen henne som huvudkaraktär eftersom hon hade så blandade egenskaper och för att hon kändes så äkta. Och Four! I'm in love. Helt underbar karaktär, och jag älskade hur Roth byggde upp relationen mellan honom och Tris. Så fint!

Jag ska inte fortsätta att rabbla saker som jag älskade med den här boken för jag skulle kunna hålla på i evighet eftersom jag älskade precis allt. Istället tycker jag att ni som ännu inte har läst den här, ska ta och göra det nu direkt. Jag är själv väldigt irriterad över att jag väntat så här länge. Själv ska jag låta boken sjunka in lite för just nu är Divergent det enda som snurrar omkring i mitt huvud. Sedan tänker jag läsa om den, kanske en, kanske två gånger, innan jag ger mig på Insurgent som står så fint och väntar i min bokhylla. 

Agnes har också läst boken och hennes fina recension hittar du här! :) 

// Frida