Of Sand and Storm

Title: Of Sand and Storm
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #5
Publication date: August 11, 2016 
Length: 171

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen | Daughter of Winter | Winter's Heir

By law, any child born in Idara is free, even if that child is born in a slave brothel. But as Cinder grows into a beauty that surpasses even that of her mother and grandmother, she realizes that freedom is only a word. There are other words too, stronger words. Words like betrayal and prison and death. And there are words even stronger than those. Words like courage and family and love.

In the end, if Cinder is to escape the fate of her matriarchs, she'll have to fight for her freedom. Because true freedom is never free.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish.

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Of Sand and Storm is the fifth book in the Fairy Queens seriesand it works as a sort of companion novel to the rest of the series. It takes a little side step from the main storyline and it follows a girl named Cinder, who also shows up in the very last book in the series, Winter’s Heir. In Of Sand and Storm we get to know Cinder’s background story and how she came to be part of the conflict between the fairy queens.

All of the books in the Fairy Queens series have their dark moments, but Of Sand and Storm is by far the darkest since it deals with slavery and sex trafficking. Argyle handles these themes well and I appreciate that she doesn’t shy away or tries to sugarcoat it to make it easier for the reader to cope with. It’s raw and honest and I believe it has to be when it comes to these themes. They are real issues and to tone them down would just be so wrong. It’s important that these issues are addressed and sometimes the harsh truth is exactly what is needed, however horrible and terrifying it might be. Of Sand and Storm is not a true story and it is set in a fantasy world, but the issues it deals with are real. It’s horrible and frightening that human trafficking still exists and we can’t turn a blind eye to these problems. We all have to work towards a world where no one can ever be forced to give up the rights to their own bodies. 

Cinder’s journey took me on an emotional roller coaster and her story really wound its way to my heart. There are a lot of feelings tumbling around and the tears are never far away, but despite the dark themes there’s still hope and glimpses of happiness to be found in the story. It’s not all darkness and at the end I feel hopeful rather than sad. It is possible for light to outshine darkness, even though it seems impossible. It might take a lot of time, strength, courage and sacrifices, but it is possible. 

I liked Cinder when I met her in Winter’s Heir, but I like her even more now that I’ve read her story. She actually reminds me a lot of a young Nelay. She’s determined and strong and utterly selfless, willing to risk everything to save her loved ones. Even though the whole world seems to fight against her, she always gets back up and never loses hope of true freedom. She’s facing an impossible fight, but she doesn’t let that stop her. It’s inspiring and you root for her all the way. 

Nelay gets a little time in the spotlight, and as always, I’m delighted to get just a few scenes with her since she’ll always be my favorite. It was nice to see a bit of her motherly side and the interaction between her and Denar warmed my heart. It was also interesting to get a glimpse of how difficult it is for her to keep the fairy part of her from taking over. Denar is his adorable and charming self and he manages to make me smile both once and twice even though he has a very small part to play in this book. 

Cinder’s mother and grandmother are both very strong characters and the bond between the three generations of women is just beautiful to see. Despite their hard lives as slaves, they haven’t lost their independence or their pride. They hold their heads up high and together they are strong, courageous and invincible. Darsam is a sweet character and I like him a lot, but next to all the incredibly amazing women leading the story he kind of fades into the background despite his very important role. 

Of Sand and Storm is just as fast paced and action packed as Argyle’s books always are and there’s never a dull moment. The pages’ fly by and it’s impossible to stop reading. The story is emotional, thought-provoking and gripping. I’m on pins and needles throughout the whole book and it’s just as exciting as it is terrifying. As beautiful as it is sad. Argyle never ceases to amaze me with her way with words and her incredible ability to create worlds and characters that draw you in and never let go. The Fairy Queens series have never let me down and this book is no exception. It’s just as well written and amazing as the others. Of course I’m sad that this book is the last there will be in a series that I have loved so, so much and that will always have a special place in my heart, but I’m also incredibly happy Argyle gave us this one last story. A final journey to a world I’ve grown to love so much. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

Daughter of Winter

Title: Daughter of Winter
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: April 21, 2016 
Length: 192

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen

Bargains. Only the truly desperate make them. Only the truly desperate need them. And always, the desperate pay.

The silence and never-ending dark of winter are all Elice has ever known, for she is the daughter of the Winter Queen. Isolated in a northern queendom with only the seals for company, she dreams of color and music and life. So when a whaling ship crashes just offshore, she doesn't hesitate to rescue the lone survivor, Adar, who quickly becomes her friend. She must keep him hidden from her mother at all costs, for if the Winter Queen discovers him trespassing, she'll kill him. 

When her mother reveals just how dark her soul has become, Elice realizes she is as much a prisoner as Adar. To ever know true freedom—to ever become the woman she was meant to be—she must flee with him. But in their flight, she begins to see hints of something more nefarious. The darkness that has taken hold of her mother is spreading, staining the world with its influence. 

Unbeknownst to Elice, a bargain was made long ago. A bargain she was born to fulfill.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Daughter of Winter is the third book in the Fairy Queens series and also the second to last. I love this series immensely and I’ve been anticipating Daughter of Winter ever since I finished Summer Queen. It’s both exciting and scary when a series you love is close to its final ending. I love the world Argyle has created and even though I’ll always be able to return to it by rereading the books, it breaks my heart a bit that I won’t be able to return to it in new stories. There’s also all these expectations when it comes to a finale, especially when all the other novels and novellas in the series have been amazing. You want the series to have a worthy ending - an ending that will blow you away by its awesomeness. Luckily Argyle seems to be heading that way, since Daughter of Winter is a great build up to the finale. I fell completely in love with it and I am dying to read the last book. Sure, I’m still a bit scared but I know Argyle will give the series the epic closure it deserves. 

Something I really like with the series is that with every new novel there’s a new perspective. It gives a lot of depth to both the overall story and the world. You get to see the ongoing conflict from different point of views and it is all greyscales, never plain black or white. And how I love that. In Daughter of Winter we get to follow Elice, the daughter of Ilyenna, the main character in Winter Queen. Elice has been living in the winter queendom all her life and she is starting to feel trapped. She wants to see the rest of the world, meet other people than her closest family and discover who she really is. Elice is an adorable character and I fell for her from the start. She reminds me so much of the Ilyenna we got see in Winter Queen. The innocence and the kindness, the courage and the strength, and of course the willingness to sacrifice everything for the ones you care about. It’s impossible not to like her. 

I loved to see Ilyenna again, but it hurts so much to see how far away she’s gone from who she used to be. To see how the darkness has taken over and how little of her humanity she has left. It hurts even more with Elice as a constant reminder of what an amazing person she used to be. And still is, somewhere buried deep behind all that darkness, anger and vengefulness. 

Set in the quite isolated winter queendom, the novel doesn’t offer that many new characters, besides Elice, but the ones we get to know shine all the more. The boy Elice saves from the ship-wreck being one of them. Adar might be a bit full of himself and quite a bit annoying from time to time, but he grows on me throughout the book. While most of the story is quite dark, Adar brings just the right amount of humour and lightness to the story to keep the reader from totally drowning in heartbreak and sorrow. There’s also the fact that he and Elice make quite an adorable couple. They complement each other very well. 

As this is the third book in the series I know Argyle is quite a queen when it comes to world building and making sure that everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. With that being said, she still manages to amaze me with her descriptions of the world, which is quite an accomplishment considering I already thought she did amazingly with the other two books. The way the winter queendom is described totally blew me away. It’s so stunning and so beautiful and while reading, I feel more than ever that I’m truly there. Walking around in Elice’s garden of mesmerizing ice sculptures, discovering the secrets in the many rooms of the ice palace and watching the striking aurora from one of its towers. As I dive into the story I let myself forget about the real world and for a moment the winter queendom feels just as real as my own. 

Daughter of Winter is not as action packed as its predecessors, but I must say I like that. Action is great but sometimes it’s nice when the story moves along a bit slower, focusing on the characters and their relationship. Daughter of Winter still has a lot of action, especially towards the end – the second part is a thrilling, emotional roller coaster ride – but that only makes it even more logical to have a bit of a slower beginning, so that you, as a reader, really can get a feel of the new turn the story is about to take. And to clarify, by slow, I do not mean nothing happens. There’s a lot going on, it just takes another form than typical action. It works wonders and fits this part of the story very well. 

With its breath-taking setting, captivating story and multi-layered characters Daughter of Winter blew me away and I can’t recommend it enough. It will take you on a sparkling, thrilling and emotional adventure that you will not forget in a hurry. If you’ve read the previous books in the series, you could dive right into this one and I’m positive you’ll enjoy it just as much as the others. If you haven’t read the other books though, I’d recommend you to check out Winter Queen and Summer Queen (and don’t forget the novellas!) first, since Daughter of Winter merges those two storylines together and you might feel a little bit lost without all the background story. And also, you do not want to miss out on those two gems! They are just as amazing, I promise. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

//Frida

Se dig inte om

Titel: Se dig inte om
Författare: Anne Cassidy
Serie: Jennifer Jones, #2
Antal sidor: 300
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Kate Rickman är en helt vanlig 19-åring. Hon pluggar, jobbar extra på turistbyrån och delar lägenhet med två andra tjejer. Ibland går hon ut på krogen för att festa och träffa killar, men det blir aldrig allvar med någon. Hennes liv är ganska trist och händelselöst. Vardagligt och lugnt.

Det ingen vet är att Kate inte alltid har hetat Kate. Ett tag hette hon Alice. Och innan dess hette hon Jennifer. Jennifer Jones. 


Se dig inte om är den spännande, fristående fortsättningen på En andra chans. Alice Tully har bytt namn till Kate Rickman, men hennes förflutna finns kvar. Det som hände den där vårdagen när hon fortfarande var Jennifer Jones - när hon följde med kompisarna ner till sjön - går inte att glömma. Och Kate måste försöka hantera det, på ett eller annat sätt. 

Se dig inte om är den fristående fortsättningen på En andra chans, vilken jag inte har läst, men som jag är säker på ligger i någon av bokhyllorna hemma hos föräldrarna. Jag är alltid lite skeptisk till "fristående fortsättningar" eftersom jag sällan tycker att de är särskilt fristående och vill helst läsa böckerna i rätt ordning ändå. Men eftersom jag inte hade tillgång till första boken när jag fick hem Se dig inte om kastade jag mig över den i alla fall och hoppades på det bästa. I det här fallet stämmer beskrivningen fristående fortsättning faktiskt väldigt bra för Se dig inte om klarar sig alldeles förträffligt på egna ben. Har du planer på att läsa En andra chans och inte tycker om spoilers ska du inte läsa den här först eftersom den avslöjar slutet på första boken, men annars är det bara att läsa på. Första bokens händelser vävs in snyggt och det är inga problem att hänga med i historien trots att man missat en hel bok.

Jag föll för Se dig inte om nästan direkt. Anne Cassidy skriver på ett sätt som enkelt fångar in läsaren och sedan håller en i ett järngrepp till sista sidan är läst. Det är väldigt spännande, men inte på det där actionpackade och fartfyllda sättet, utan det är en mer långsam, krypande spänning med fokus på den psykologiska biten. Det finns något där som gör att jag att jag bara måste veta hur det ska gå för Kate, hur hon ska klara av att hantera den jobbiga situationen hon hamnat i. Det är otroligt tänkvärt och Kates historia liknar inte något jag läst tidigare. Det är omöjligt att slita sig. Det blir en explosion av tankar och känslor som stormar omkring och jag önskar att det aldrig ska ta slut.

OBS! Har du inte läst första boken men vill göra det, ska du inte fortsätta läsa eftersom resterande delar av recensionen kommer att spoila händelserna i den! 

Det som jag tycker mest om med boken och det som onekligen gör den intressantare än vad den annars hade kunnat vara, är att vi får se hur livet kan se ut för något som blivit dömd för ett brott och sedan blivit frisläppt. Det är sällan man får det perspektivet, i vart fall har jag inte läst någon sådan bok tidigare. Det är väldigt tankeväckande alltihop och ställer verkligen många viktiga och intressanta frågor till sin spets. Går det någonsin att förlåta? Har den som avtjänat sitt straff rätt att få en ny chans, eller var straffet inte nog? Ska personen leva som utstött resten av livet? Var går gränsen för när ett straff kan avtjänas och när det aldrig någonsin kan avtjänas? Det är verkligen svårt det där, men det är bra att boken visar båda sidor av problemet. Det är så lätt att glida in på ett spår och dela in världen i svart och vitt, strunta i gråskalorna. Se dig inte om uppmärksammar gråskalorna och jag gillar det skarpt. 

Jag lider verkligen med Kate när hon gör allt hon kan för att börja om på nytt, göra rätt för sig och lämna de hemska barndomshändelserna bakom sig. Samtidigt förstår jag reaktionen från samhället när det kommer fram vem hon är. Går det verkligen att lita på henne? Vem vet om hon kommer att göra något liknande igen?  Det är inte konstigt att Kates namn poppar upp när ett liknande brott begås i staden där hon numera bor under skyddad identitet, men polisens agerande är under all kritik. Kate blir behandlad på ett hemskt och orättvist sätt. Vad hände med oskyldig tills motsatsen bevisats? Vad Kate än gör, är det så tydligt att hon aldrig kommer att bli fri från det som hände när hon var tolv. Hon kommer att få leva med andra människors dömande blickar resten av livet. 

Sammanfattat är Se dig inte om är en spännande och tankeväckande psykologisk thriller i ett lite långsammare tempo som är helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag rekommenderar den varmt! 

//Frida

Djupa ro

Titel: Djupa ro
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: - 
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång. 

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.




Efter att snart ha skrivit på den här bloggen i fyra år kan jag tycka att det borde vara ganska enkelt att samla mina tankar och känslor och forma dem till recensioner. Och det är det väl ibland, men för det mesta är det faktiskt väldigt svårt att hitta de rätta orden och att på ett någorlunda sammanhängande sätt få ner allt jag tänkte och tyckte i en recension. Svårt är det alltså alltid, men i några få fall är det faktiskt nästintill omöjligt. Jellicoe Road är ett sådant exempel. Den läsupplevelsen var så speciell att det helt enkelt inte gick att samla allt som jag tyckte och kände på ett sätt som gjorde boken rättvisa. Nu har jag ytterligare ett sådant exempel, nämligen Djupa ro. En läsupplevelse som är så unik, så omvälvande, att det inte går att få ordning på alla känslor och tankar som stormar omkring. Ännu mindre få ner allt det där i ord, utan att det blir sådär överdrivet och konstlat som det lätt kan bli när man känner alldeles för mycket och bara vill skrika ut för hela världen att höra hur mycket man tycker om något. 

En del böcker tar det ett tag att komma in i, andra fastnar man för direkt. Djupa ro hör till den senare kategorin, men jag skulle nog vilja gå ännu längre och säga att det är en av de starkaste inledningar jag läst någonsin. Den knockade mig fullständigt och efter första kapitlet var det helt omöjligt att vända om. Jag släppte allt annat och bara läste läste läste tills det inte fanns något kvar att läsa. Och jag ångrar ingenting. Det är by far en av de bästa läsupplevelserna i år. En av de bästa någonsin. Jag vill inget annat än att börja om från sida ett och uppleva allt en gång till. Djupdyka i berättelsen och upptäcka sådant som jag missade vid första läsningen.

Djupa ro är en otroligt tragiskt och sorglig bok, och jag sitter med tårfyllda ögon, på gränsen till att svämma över, nästintill hela tiden. Hulkande fulgråtande blir det också ganska mycket av. Det är så himla känslosamt och jobbigt och tragiskt, men samtidigt så himlastormande fantastiskt jättebra. Bjärbo har verkligen lyckats med att skriva en historia som går rakt in i hjärtat och som tar med en på en känslostormande resa som vänder upp och ner på allt. Det är så obehagligt verkligt och nära och det är omöjligt att inte tänka tanken att det där lika gärna hade kunnat vara jag. Men trots att Djupa ro får mig att sjunka till bottnarnas botten älskar jag det så, så mycket. Jag älskar att det får vara tragiskt och sorgligt och hemskt. Jag älskar hur Björbo på ett så träffande och trovärdigt sätt beskriver sorg och saknad och vänskap. Hur livet kan förändras över en natt, samtidigt som det fortfarande är precis samma. För mig har det alltid varit så att det är böckerna som känns som stannar med mig längst, och Djupa ro är definitivt en av dem. För den känns. Helt galet mycket. Och jag älskar det. 

Det här är den första boken jag läser av Bjärbo, om man inte räknar den hon skrev med Johanna Lindbäck, men eftersom jag är en flitig följare av både hennes instagram och blogg visste jag redan att hennes sätt att skriva på är helt outstanding när det kommer till träffsäkerhet. Och boken gör mig såklart inte besviken. Det är precis lika levande och trovärdigt och on point som alltid. Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att formulera sig sådär perfekt. Jag brukar alltid markera citat som jag tycker extra mycket om, men i Djupa ro är det i princip omöjligt eftersom jag tycker att nästan allt är helt fantastiskt bra. Bjärbo är verkligen en mästare på att på att hitta precis rätt ord och formuleringar. Till allt. 

Trots den väldigt tragiska huvudhistorien tycker jag att Bjärbo på ett fint sätt vävt in ljusare delar i historien också. Det finns så mycket vänskap och kärlek, skratt och glädje bredvid allt det där sorgliga. Jag tycker om att boken visar att även om sorgen tar upp hela ens liv, kan det fortfarande finnas stunder av lycka. Hur hemskt det än känns kommer livet så småningom att falla tillbaka i det vardagliga mönstret igen. Det betyder inte att saknaden har blivit mindre eller att man har glömt bort. Man har bara lärt sig att hantera och leva med det. Hela den processen beskrivs så fint i Djupa ro. 

För att kort sammanfatta det viktigaste som jag vill ha sagt med den här recension: Jag älskar Djupa ro något otroligt mycket och rekommenderar den till alla. Ja, alla! För jag tror på riktigt att det är en sådan bok som kan uppskattas av väldigt, väldigt många på grund av att den är så verklighetsnära och för att det är så lätt att känna igen sig i så mycket. 

Favoritcitat

//Frida 

Släppa taget

Titel: Släppa taget
Författare: Katarina von Bredow
Serie: -
Antal sidor: 218
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap.

Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

När jag gick i mellanstadiet och kanske en bit in på högstadiet också, var Katarina von Bredows böcker extremt populära. Det fanns knappt någon som inte läst i alla fall en av hennes böcker. Själv läste jag och tyckte om alla hennes ungdomsböcker, från Hur kär får man bli till Bara inte du. Där någonstans tog det stopp och kanske kände jag att jag hade vuxit ifrån den typen av böcker. Jag ville vidga mina vyer och utforska nya genrer och nya teman. Och det gjorde jag också, men såhär sju år senare kommer jag smygande tillbaka och tycker att det är väldigt roligt och nostalgiskt att få läsa en Bredowbok igen. Det är kanske inte lika nytt och spännande som det var när jag själv var yngre än huvudpersonerna, men det betyder inte att det är dåligt. Tvärtom. Nu har jag redan upplevt den där tiden i livet själv och kan känna igen mig på ett helt annat sätt. Perspektivet har ändrats, men jag kan uppskatta allt precis lika mycket som då, bara på ett annat sätt. Det är det fina med ungdomsböcker - de fungerar precis lika bra oavsett ålder! 

Släppa taget är ett riktigt litet lyckopiller till bok. Jag blir bubbligt glad av att läsa och sitter med ett leende som sträcker sig från öra till öra mest hela tiden. Allt är så fint och mysigt och sockersött. Ja, jag vet att jag tidigare har sagt att sockersött är bland det värsta jag vet i böcker, men i just den här boken fungerar det faktiskt. Det blir aldrig för mycket och allt är inte glitter och enhörningar och regnbågar. Bredow har lyckats med en perfekt blandning av sockersött och allvarligt och trots en ganska vardaglig och typisk "hitta dig själv"-historia sitter jag som klistrad vid sidorna. Tur då att den är precis lagom lång för att sträckläsas utan att man behöver vända upp och ner på livet. 

Historien kretsar kring tvillingarna Elsa och Stella, som går sista året på högstadiet. Stella har en viktig roll i boken, men det är framförallt Elsas resa som vi får följa. Tvillingen som är lite mindre glitter och färg, som håller sig i utkanten och inte gärna kastar sig fram genom livet lika oförsiktigt och spontant som sin andra hälft. Vi får följa hur Elsa kämpar med att släppa taget om det som alltid varit och våga lite mer. Om hur hon stapplar sig fram för att hitta sin egen identitet och inte längre vara Stellas skugga. Det är en väldigt fin "hitta dig själv"-historia och jag tycker om att det faktiskt verkligen är Elsa själv som tar initiativet till allt. Hon blir inte intvingad i någon ny roll, utan det handlar verkligen om att hon ska hitta sig själv. Lyfta fram det som redan finns i henne. Visa vem Elsa är och låta sin röst bli hörd. 

Boken är inte mycket längre än tvåhundra sidor, men ändå känner jag mig väldigt nöjd när sista sidan är färdigläst. Bredow hinner med mycket historia på få sidor och avlutar precis när det är som bäst, utan att man känner att man vill ha mer. Det är precis lagom och oj, vad länge sedan det var som jag läste en bok där jag faktiskt kände mig nöjd när den tog slut. Det är alltid en jobbig cliffhanger eller så tar bara boken slut hux flux, utan ett ordentligt slut och utan någon planerad uppföljare.

Jag kan inte komma ihåg att jag tänkte speciellt mycket på språket i Bredows böcker när jag var yngre, då var det mer historierna som stod i centrum, men nu tänkte jag på det desto mer. Bredow skriver på ett lättsamt och fartfyllt sätt som passar alldeles utmärkt för den här typen av böcker. Det är träffsäkert, enkelt och modernt. Jag stannar upp flera gånger och markerar meningar och stycken som jag tycker extra mycket om. Och det blir många markeringar. Väldigt många. Dessutom älskar jag hur samtida och levande allt känns med referenser till bland annat youtube och låtar som jag själv sitter och lyssnar på idag. Det behövs fler böcker som så tydligt utspelar sig här och nu. Visst, det kanske inte alls fungerar om tjugo år, men tänk så många som faktiskt får känna igen sig och njuta av boken nu. Det är väl minst lika viktigt som att en bok ska kunna leva vidare i generationer, eller? 

Om du letar efter en snabbläst och mysig bok i högstadiemiljö, med en fin och träffande historia om att hitta sig själv och väga släppa taget är det här precis rätt bok. Lägg till en otroligt söt kärlekshistoria, ett träffsäkert och fångande språk, samt en fin syskonrelation på det så kan det nästan inte bli bättre. 

Favoritcitat

//Frida

Vit som snö

Titel: Vit som snö
Författare: Salla Simukka
Serie: Lumikki Andersson, #2
Antal sidor: 250
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Lumikki Andersson befinner sig i ett sommarhett Prag. På ett café kommer en tjej fram till Lumikki och påstår sig vara hennes halvsyster. Eftersom Lumikki misstänker att föräldrarna döljer något om släktens historia för henne, blir hon intresserad.

Tjejen lyckas lura med sig Lumikki till ett religiöst möte, och hon blir indragen i en sekt som är mitt uppe i planeringen av sitt kollektiva självmord. Lumikki tvingas springa för livet genom Prags gator och kyrkogårdar för att förhindra den stora tragedin. I uppföljaren till Röd som blod är oskulden allt annat än vit som snö.



Vit som snö är den andra delen i den fartfyllda thrillerserien om den väldigt mystiska, men oj så underbara Lumikki Andersson. Precis som med den första boken i serien, Röd som blod, faller jag pladask och det tar inte många timmar från det att jag plockar upp boken tills det att den är utläst. Det är så beroendeframkallande, så spännande, så bra! Jag älskar den ständiga spänningen, att tempot är på topp från början till slut och att man blir så uppslukad av boken att man glömmer bort tid och rum för en stund. Jag som inte ens tycker om thrillers, eller det är i alla fall vad jag har trott, sitter som fastklistrad vid sidorna och njuter av varje sekund. Visst kan jag inte undgå att se att det är en aning överdrivet och overkligt på sina ställen, men vet ni vad? Det spelar faktiskt ingen roll. Jag tycker om allt annat så himla mycket att jag inte bryr mig ett dugg om det där. 

Lumikki blev snabbt en favoritkaraktär hos mig. Jag tycker om att hon får vara både stark och sårbar. Jag tycker om hennes nyfikenhet och viljestyrka. Hennes sätt att analysera situationer och tänka ut lösningar på problem. Hennes uppfinningsrikedom och mod. Det som jag kanske tycker allra mest om är hur Simukka lyckats med att få en att känna det som att man både känner Lumikki riktigt bra, samtidigt som hon förblir ett mysterium. Det låter helknäppt nu när jag tänker på det, men det är känslan som jag får när jag läser. Jag vet vem Lumikki är, men ändå inte på något vis. 

I Vit som snö förflyttas vi från den finska staden Tammerfors till Tjeckiens huvudstad Prag. Även om jag tyckte om miljön i första boken är det alltid trevligt att få upptäcka nya platser och jag måste säga att Prag var ett alldeles utomordentligt val för just den här historien. Det är väldigt mycket springande för livet i Vit som snö och med Prags gator och sevärdheter som bakgrund blir det lite extra spännande - både på grund av atmosfären, men också för att staden är helt ny för Lumikki. Genom hennes ögon får jag utforska Prags alla hörn och kanter och jag vill inget annat än att själv ta första bästa flyg dit för att få uppleva staden på riktigt. Minus hela spring för livet och sektdelen, förstås.

I Röd som blod får vi som hastigast veta att Lumikki har haft ett förhållande som inte höll, men inte mycket mer än så. I den här boken fördjupas den delen av historien och vi får genom tillbakablickar den väldigt fina, men också ganska sorgliga, kärlekshistorien berättad. Tempot saktas ner och fokus riktas in på tankar och känslor och det hela är väldigt fint. Dessa pauser från den kaotiska och smått panikartade huvudberättelsen är välkomna och de tillför djup till berättelsen trots att de egentligen inte alls är speciellt kopplade till händelserna som utspelar sig just då. Det kanske inte är alltid som den här typen av pauser fungerar, men i det här fallet tycker jag att det passar väldigt bra och avsnitten med Lumikki och hennes ex är några av mina favoriter. 

Vit som snö är en stark uppföljare och jag kan knappt vänta på att få läsa sista delen. Samtidigt vill jag inte att det ska ta slut, eftersom det är så bra. Jag rekommenderar båda böckerna varmt och tror att serien med sitt höga tempo och den ständiga spänningen kan passa väldigt många. Så, har du inte redan läst Röd som blod tycker jag att du ska ge den ens chans och jag rekommenderar att du har Vit 
som snö nära till hands eftersom jag nästan kan garantera att du kommer att vilja ha mer. 

Favoritcitat

//Frida

Of Ice and Snow

Titel: Of Ice and Snow
Författare: Amber Argyle
Serie: Fairy Queens
Antal sidor: 153
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Amazon

Tack till Amber Argyle för recensionsexemplaret! 

Otec thought destiny forgot him…

The middle child of the clanchief, Otec is the overlooked son in an overflowing house. He dreams of escape and adventure, so when a mysterious stranger offers both, he doesn’t need persuading. But when his faraway village comes under attack, Otec will do anything to save the people he loves. Cut off from his nation, he must trust a foreign woman with a dubious past as they race to save his clan. But nothing is what it seems, and Otec may have to trust his enemy if he is to become the leader he was never meant to be.


Destiny is not always kind.




Of Ice and Snow är en prequel novell till Winter Queen, första boken i Fairy Queens serien, och den handlar om Ilyennas föräldrar - Otec och Matka. Jag har faktiskt inte läst Winter Queen ännu, men det hindrade mig inte från att älska Of Ice and Snow. Med andra ord; det går alldeles utmärkt att läsa prequel-novellen utan att man har läst någon av de andra böckerna i serien. Men om man redan har läst alla böcker som finns ute är den här novellen ett trevligt komplement som ger en djupare förståelse för bakgrundshistorien i serien. 

Of Ice and Snow startar lite långsamt, och det tog ett tag innan jag kom in i boken och fick en känsla för historien och huvudkaraktärerna, men ett par kapitel in så var jag helt fast. Tempot trappades upp och från den stunden var det nonstop action ändå till slutet, i typisk Amber Argyle stil. Hon är otroligt duktig på att skriva fängslande böcker som är omöjliga att lägga ifrån sig. 

Även om Ice and Snow innehåller en hel massa action, har den också ett djupare plan och tar med en med på en känslomässig berg- och dalbana. Historien om Otec och Matka är vacker, men också hjärtekrossande. Jag grät ögonen ur mig under vissa scener och precis som med Summer Queen och Of Fire and Ash lyckades den både krossa mitt hjärta och göra mig helt lycklig. Det är det som Argyle gör bäst. Hon gör dig löjligt glad för att sedan krossa din själ. Nästan i alla fall. Men jag tycker ju om när en bok lyckas ge en all the feels, så jag klagar inte.   

Historien skiljer sig en aning från Argyles tidigare böcker eftersom den är skriven ur den manliga huvudpersonen Otecs PoV. Det var uppfriskande eftersom jag personligen inte läser speciellt många böcker skrivna ur en mans PoV (men har faktiskt blivit fler nu på senare tid). Inte för att jag inte vill, utan helt enkelt bara för att de flesta YA-böcker som jag får tag på är skrivna ur en flicka/kvinnas perspektiv. Det är dock alltid trevligt med en mix och jag tycker att Argyle hanterar det nya perspektivet bra. Otecs röst känns autentisk och jag tycker om att läsa ur hans perspektiv. Jag tycker också om att jag får en tydlig bild av den kvinnliga huvudpersonen, Matkas, liv också trots att jag aldrig får läsa något ur hennes perspektiv. Det är väldigt skickligt gjort. 

Det som jag tycker mest om med novellen (och antagligen mest för att jag inte hunnit läsa Winter Queen än) är att man får ett helt nytt perspektiv på konflikten i serien. I Of Fire and Ash och Summer Queen, får man historien berättad från the Idarans perspektiv och tar följaktligen deras sida. Det som de fått gå igenom är hemskt och jag vill inget annat än att de ska klara sig ur konflikten oskadda. Jag skulle inte säga att jag hatade the Clansmen, men jag tyckte inte att de var särskilt snälla personer så som de höll på - invaderade land som inte var deras, mördade och låtsades som om de var härskare över hela världen. I Of Ice and Snow får vi istället läsa ur the Clansmens perspektiv och rollerna är plötsligt helt ombytta. Det är the Idarnas som mördar och tar land som inte är deras. Och the Clansmen verkar vara de snällaste personerna i världen. Som jag älskar när man får se båda sidor av en konflikt. Det blir så tydligt hur extremt dumt och meningslöst det är med krig - att det bara leder till förstörelse och hemskheter. Mitt hjärta gråter för både the Clansmens och the Idarans och jag hoppas att den tredje och sista boken ger båda sidor ett lyckligt slut. Så lyckligt som det nu kan bli i alla fall och att det innebär slutet på deras strider. 

Jag blev inte lika förälskad i Of Ice and Snow som jag blev i den andra prequel-novellen i serien, Of Fire and Ash, men jag tycker fortfarande ett det är en väldigt bra novell. Den har så många lager och trots att det endast är en novell (en ganska lång sådan dock) har den precis lika mycket historia som en vanlig bok. Den är snabbläst, actionfylld, spännande och tar med en på en känslofylld resa. Jag rekommenderar den verkligen och oavsett om du läst Argyles tidigare böcker eller inte är jag säker på att den kommer få dig att vilja läsa mer, mer, mer. 

Favoritcitat

//Frida

Fangirl

Titel: Fangirl
Författare: Rainbow Rowell
Serie: -
Antal sidor: 450
Förlag: Berghs
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Berghs för recensionsexemplaret! 

Tvillingarna Wren och Cath ska börja på college. Wren är den utåtriktade som vill festa. Cath är mer osäker inför allt det nya. Hon ägnar mycket tid att skriva fanfiction om karaktären Simon Snow. Hennes ambition är att hinna bli klar med sin bok till den stora fanfiction-finalen. Men så träffar hon Levi som inte lämnar henne ifred.








Fangirl är min första Rainbow Rowell-bok, men det kommer garanterat inte att bli min sista. Även om jag inte blev lika superförälskad som resten av bokbloggsvärlden verkar ha blivit, tycker jag om Rowells sätt att skriva och Fangirl är en väldigt söt och fin historia med hög igenkänningsfaktor. I början tyckte jag mest att boken var "meh", men i mitten blev "meh-et" utbytt mot hjärtögon, glittrande konfetti och många fåniga storleenden. Mot slutet blev det återigen några "meh", en hel del himlande ögon och suckar, men i det stora hela slutade det på ett "mycket bra, men inte fantastiskt". 

Huvudpersonen Cath är en härlig person som jag tror att många kommer att kunna känna igen sig i. Det bästa med hennes karaktär tycker jag är att hon får vara sig själv och "annorlunda" hela boken igenom. Att hon inte tvingas in i någon ny roll eller måste bli populär eller något annat klyschigt och trist. Det är så uppfriskande! För hur trötta är vi inte på historien om den udda/blyga/nördiga-tjejen som blir upptäckt och genomgår världens förändring, blir populär, får snyggaste killen och allt det där. Letar du efter en sådan historia har du hamnat helt fel, men om du vill ha en mer verklighetstrogen berättelse där en redan stark tjej får vidga sina vyer och växa som person utan att bli intvingad i nya roller, ändra sin personlighet och så vidare, då har du hittat helt rätt.

Cath ska precis börja på college när vi träffar henne första gången och jag tycker att Rowell har fångat den där omtumlande och spännande perioden i livet på ett väldigt fint och trovärdigt sätt. Jag känner igen mig så mycket, även om det finns många skillnader på amerikanskt college och svenskt universitet. Det är panik och ångest och längtan efter att få gå tillbaka till det gamla vanliga livet. Samtidigt är allt så spännande och roligt och alldeles underbart. Rowell har verkligen lyckats med att fånga de där kontrasterna.

Fangirl innehåller en härlig bandning av karaktärer och vi slipper nästan helt high school-periodens alla stereotypa grupper, vilket jag tycker är väldigt skönt. Rowells karaktärer har alla personliga röster och en egen historia att berätta. Utöver Cath är det hennes rumskompis Reagan som jag fastnar mest för. Hon har en härlig personlighet och jag tycker det är fint att se hur ett starkt vänskapsband kan växa fram mellan henne och Cath trots deras väldigt olika personligheter.  

Om karaktärerna nästan helt undsluppit klyshor, har kärlekshistorien blivit desto mer stereotyp. Visst är den gullig och fin och allt det där, men det blir helt enkelt lite för mycket. Alldeles för sockersött för min smak. Det blir tråkigt och även om jag log som en liten tok i början slutade det hela med en hel massa himlande med ögonen och suckar. Kärleksintresset Levi är hur underbar som helst, men samtidigt så himla tråkig. När jag läser blir det plötsligt så tydligt varför jag alltid faller för the bad boys när jag läser (och tittar på tv-serier) och inte karaktärer i stil med Levi. Jag blir uttråkad. Speciellt när relationen dessutom ska utvecklas nästintill alldeles felfritt och de sedan ska leva lyckliga i alla sina dagar. Hur hemskt det än låter, fungerar inte det där klassiska Disney-stuket i böcker. I alla fall inte för mig. Jag ogillar skarpt när det blir sådär perfekt och tillrättalagt i typisk amerikansk stil. Tyvärr är det ganska ofta perfekt och framförallt tillrättalagt i Fangirl. Inte bara sett till kärlekshistorien, utan helt i allmänhet boken igenom. 

När jag ändå är inne på saker som jag tycker lite mindre om kan jag inte låta bli att nämna fanfictiondelarna i boken. Caths största intresse i livet är att skriva fanfiction om karaktären Simon Snow. Han är huvudperson i en bokserie om trollkarlar och magi, som utspelar sig på en slags internatskola. Låter det bekant? Kanske är det min kärlek till Harry Potter som får mig att gnissla tänder av ilska när jag läser Caths Simon Snow-fansfiction. Eller egentligen inte just hennes fanfiction, utan snarare de "riktiga" utdragen ur böckerna som envisas med att dyka upp på var och varannan sida. Jag blir arg för att det är så uppenbart likt Harry Potter. Ännu mer arg för att det är så extremt dåligt att jag vill riva ut sidorna ur boken och låtsas som att de inte existerar. Arg för att det är hemskt pinsamt att älskade Harry Potter över huvud taget ska behöva jämföras med den där Simon Snow. Arg för att Harry Potter finns med i Fangirl och för att det hela presenteras som att Simon Snow-serien faktiskt skulle ha kunnat bli något så stort när Harry Potter redan existerar. På riktigt? Det skulle inte hända. Punkt slut. Det är för likt. För ointressant. Att Rowell dessutom tänker publicera en Simon Snow bok får mig typ att explodera. Hon är ju så otroligt duktig på det hon redan gör, så varför måste hon ge ut en bok som bygger på en historia som är en Harry Potter rip-off? En extremt dålig sådan dessutom. De är synd tycker jag. Nej, någon Simon Snow-bok kommer jag aldrig att läsa, men jag kommer med glädje läsa allt annat som Rowell skriver.

Bortsett från den extremt irriterande Simon Snow och den lite för sockersöta kärlekshistorien tycker jag trots allt att Fangirl är en riktigt bra bok. Det är är en fin historia med mycket värme, humor och hög igenkänningsfaktor. Det är en bok om att vidga sina vyer utan att förlora sig själv och om att våga ta det där första stapplande steget mot nya och spännande äventyr. Om sorgliga stunder och glada stunder och allt där emellan. Om kärlek och vänskap, om svek och utanförskap. Letar du efter en contemporary med allt det där, behöver du inte leta längre. Fangirl är ett alldeles utmärkt val. 

Favoritcitat

//Frida

Half Bad

Titel: Half Bad
Författare: Sally Green
Serie: The Half Bad Trilogy, #1
Antal sidor: 394
Förlag: Penguin Books Ltd
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Wanted by no one.

Hunted by everyone.

Sixteen-year-old Nathan lives in a cage: beaten, shackled, trained to kill. In a modern-day England where two warring factions of witches live amongst humans, Nathan is an abomination, the illegitimate son of the world's most terrifying and violent witch, Marcus. Nathan's only hope for survival is to escape his captors, track down Marcus, and receive the three gifts that will bring him into his own magical powers—before it's too late. But how can Nathan find his father when there is no one safe to trust, not even family, not even the girl he loves?



Jag hade hört väldigt blandade åsikter om Half Bad och var redan innan jag började läsa ganska inställd på att det nog inte skulle vara en bok för mig. Men så fel jag hade! Det tog knappt ett kapitel innan jag var helt fast och sedan var vi i princip oskiljaktiga tills sista sidan. Historien var så himla, himla bra och när det tog slut ville jag bara ha mer, mer, mer. Under hela bokens gång tänkte jag att "Det här är anledningen till varför jag älskar att läsa så mycket!". Åh, vad jag hade saknat den där magiska känslan när boken liksom tar över och blir ens verklighet för en stund. Den känslan - den är oslagbar. 

Historien utspelar sig i dagens Europa, men med den lilla skillnaden att det finns häxor. Det finns svarta (onda) häxor och så finns det vita (goda) häxor. Huvudpersonen Nathan däremot är en blandning av både vit och svart eftersom hans mamma var en vit häxa och hans pappa en svart. Detta gör att han inte riktigt hör hemma någonstans och möts av hat från bägge sidor. Jag tycker verkligen om konceptet med svarta och vita häxor. Inte för att det är speciellt originellt, konceptet har ju används hundratals gånger förr, utan för att jag tycker om sättet som Green har använt sig av konceptet på. Istället för att bygga historien på stereotyperna gott och ont, har Green vridit och vänt på det hela för att belysa hur ingenting någonsin kan delas upp i svart eller vitt, i gott eller ont. Världen är en enda röra av gråskalor och bara för att några anser sig vara "de goda" behöver det inte betyda att de verkligen är det. De goda kan vara de onda och vice versa. 

Något annat som jag tycker om med boken är att Green verkligen inte väjer för det mörka och hemska. Det är detaljerat och rått och obehagligt. Det kryper verkligen under skinnet på en och jag blir helt kall och livrädd varenda gång jag kommer till tortyrscenerna. Det är verkligen obehagligt och jag mår riktigt dåligt när jag läser, men samtidigt är det lite det som gör boken. Green hanterar det hemska på ett snyggt sätt. Snyggt är egentligen inte alls rätt ord, men jag kan inte hitta något bättre ord för att beskriva det på. Jag får lite samma känsla som när jag tittar på tv-serien Outlander. De hemska scenerna är verkligen på en sådan nivå att jag knappt klarar av att se dem, men jag fortsätter ändå att titta och tycker att scenerna är gjorda på ett bra sätt eftersom det finns så mycket historia och känsla bakom. Det är lite samma med Half Bad. Green hanterar allt på ett snyggt sätt och skriver med så mycket känsla och styrka och autenticitet att Nathans historia går rakt in i hjärtat. 

Flera kapitel i boken är skrivna i andra person och jag vet inte om jag någonsin läst något ur det perspektivet tidigare. Det är i alla fall inget som jag kommer ihåg och jag har fått känslan av att det är ganska ovanligt. Jag kan förstå varför, men när det används på rätt sätt kan det bli riktigt bra. I Half Bad är kapitlen som är skrivna i andra person mina absoluta favoriter och jag tycker att perspektivet är ganska så briljant. Det sticker ut och man kommer mycket närmre på något sätt. Det känns verkligen som att man själv är en del av historien och att man upplever allt som huvudpersonen upplever. Kanske är det därför som alla de där hemska scenerna blir extra obehagliga, eftersom det känns om att man själv är där. Jag är inte en åskådare med fågelperspektiv, jag är där. Jag är Nathan. 

Sammanfattat är Half Bad en spännande "jag-kan-inte-sluta-läsa"-bok med mycket känsla. Den lämnar starka spår och är stundtals väldigt hemsk och obehaglig, men Green hanterar det hela på ett bra sätt. Gamla och stereotypa koncept mixas och förvrids och ändras för att ge nya, intressanta perspektiv. Modernt och dagsaktuellt blandas med övernaturliga element och det hela känns väldigt nytt och fräscht. Jag rekommenderar den verkligen, men slänger samtidigt ut en liten varning om man är känslig för scener av det lite grymmare och råare slaget. Är man det är det nog bäst att leta vidare, men annars - läs, läs, läs! 

Favoritcitat

//Frida

Blog Tour: Summer Queen by Amber Argyle (Review & Giveaway)

Title: Summer Queen
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #2
Publication date: April 2, 2015 
Length: 378

Find it here: Amazon | Goodreads

Nelay never wanted to be queen. Poised to become the most powerful priestess in Idara, Nelay doesn’t have time to become a pretty bauble for the king. She’s too busy saving her people from the invading army sweeping across her kingdom. But in defeat after defeat, Nelay begins to realize a bigger power is at play than that wielded by mere mortals. Only she can stand between the cinders of her once-great nation and the vengeance of a goddess.

About the author

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people.

Links: Blog | Facebook | Twitter | Mail | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | Barnes and Noble

Argyle's street team

My Review

Earlier this year I read and adored Of Fire and Ash, the prequel novella to Summer Queen. The main character Nelay quickly made her way to the top of my list of favorite characters and I was dying to read more about her. When I got my hands on Summer Queen, I was both utterly excited and a bit scared. What if I didn’t love it as much as its prequel? What if my expectations would ruin it? Luckily that did not happen. I loved Summer Queen from page one and it exceeded my expectations by far. I could not have asked for more.

After reading Summer Queen, Nelay rose even higher on my list of favorite characters. I think she’s an amazing heroine and I love her to pieces. She’s strong and brave and kind and stubborn. She’s intelligent and independent and sassy and just awesome in every kind of way. I love that she knows that she’s awesome and that she doesn’t try to diminish her awesomeness or let other people run her down. She drives the story forward and even though there are forces trying to push her in this and that direction, she always finds a way to turn everything into going in the direction she wants. She’s not a player in someone’s game, she’s the game leader of her own life. It’s her choices, her moves and I simply love that. It’s so refreshing!

Nelay is not the only character I came to love. This book is full of lovable characters. The sassy and witty best friend Jezzel, the smuggler Rycus and his gang of tribesmen and the brave little girl Kalla, just to name a few. Argyle really shows that she can create interesting and three-dimensional characters. Not only lovable ones, but awful and evil ones as well. There’s a wide variety of characters, and every single one of them have depth and a story of their own to tell and I really like that. I also like that no one is simply good or evil – the characters are layered and flawed and I think it’s quite clear everyone has both light and dark inside them, as most of us do.

The story is action-packed from the first page to the very last. It’s quite a long book, but it never feels long, because you fly through the pages, dying to know what’s going to happen next. A true page-turner! I really like the depth of the story and how there are a lot of “smaller” storylines within the main one. There is so much going on, and when you finish you truly feel like you’ve been part of a great journey. You haven’t been an idle bystander, you’ve been in the midst of the fire, fighting side by side with Nelay. Not all stories have the power to make you part of the story in that way, but this one does, and in my opinion it can’t get better than that. If a book have that power, it will be loved and it will stay with you forever.

Summer Queen is not only entertaining and thrilling, it’s also an emotional roller coaster. Halfway through the book I wasn’t sure I’d be able to continue due to all the feels. It was too much for my heart too handle. In a good way (if that even makes sense) because I love when a book give you all the feels. There is a lot of happiness and love and friendship, but also a lot of heart wrenching pain and death and darkness. As I said, an emotional roller coaster. In the best of ways.

If you’re looking for a fast-paced, thrilling and entertaining fantasy, that will have you both cry your eyes out and feel all warm and fuzzy inside, Summer Queen is the book to read. If you also like your books to contain a strong heroine, just the right amount of swoon-worthy romance and a lot of action, I don’t know what you’re waiting for - go pick it up! I love it so, so much and can’t recommend it enough.

Favorite quote

Giveaway

Summer Queen sounds awesome, doesn't it? For the chance to win an ebook copy, leave a comment with your name and e-mail and you'll be entered in the giveaway. The giveaway ends April 20 at 12.00 (Swedish time). Good luck! :) 

The giveaway is over and the winner was Lisa. 

  

Until the end of this month you can get the prequel novella to Summer Queen, Of Fire and Ash, for FREE. Just follow the links: Kindle | Epub

Haven't read the first book in the Fairy Queens series? Winter Queen is only 0.99 cents from April 10th-17th: Amazon 

The first book in Argyle's Witch Song series is still FREE across all platsforms: Amazon

//Frida