Half Bad

Titel: Half Bad
Författare: Sally Green
Serie: The Half Bad Trilogy, #1
Antal sidor: 394
Förlag: Penguin Books Ltd
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Wanted by no one.

Hunted by everyone.

Sixteen-year-old Nathan lives in a cage: beaten, shackled, trained to kill. In a modern-day England where two warring factions of witches live amongst humans, Nathan is an abomination, the illegitimate son of the world's most terrifying and violent witch, Marcus. Nathan's only hope for survival is to escape his captors, track down Marcus, and receive the three gifts that will bring him into his own magical powers—before it's too late. But how can Nathan find his father when there is no one safe to trust, not even family, not even the girl he loves?



Jag hade hört väldigt blandade åsikter om Half Bad och var redan innan jag började läsa ganska inställd på att det nog inte skulle vara en bok för mig. Men så fel jag hade! Det tog knappt ett kapitel innan jag var helt fast och sedan var vi i princip oskiljaktiga tills sista sidan. Historien var så himla, himla bra och när det tog slut ville jag bara ha mer, mer, mer. Under hela bokens gång tänkte jag att "Det här är anledningen till varför jag älskar att läsa så mycket!". Åh, vad jag hade saknat den där magiska känslan när boken liksom tar över och blir ens verklighet för en stund. Den känslan - den är oslagbar. 

Historien utspelar sig i dagens Europa, men med den lilla skillnaden att det finns häxor. Det finns svarta (onda) häxor och så finns det vita (goda) häxor. Huvudpersonen Nathan däremot är en blandning av både vit och svart eftersom hans mamma var en vit häxa och hans pappa en svart. Detta gör att han inte riktigt hör hemma någonstans och möts av hat från bägge sidor. Jag tycker verkligen om konceptet med svarta och vita häxor. Inte för att det är speciellt originellt, konceptet har ju används hundratals gånger förr, utan för att jag tycker om sättet som Green har använt sig av konceptet på. Istället för att bygga historien på stereotyperna gott och ont, har Green vridit och vänt på det hela för att belysa hur ingenting någonsin kan delas upp i svart eller vitt, i gott eller ont. Världen är en enda röra av gråskalor och bara för att några anser sig vara "de goda" behöver det inte betyda att de verkligen är det. De goda kan vara de onda och vice versa. 

Något annat som jag tycker om med boken är att Green verkligen inte väjer för det mörka och hemska. Det är detaljerat och rått och obehagligt. Det kryper verkligen under skinnet på en och jag blir helt kall och livrädd varenda gång jag kommer till tortyrscenerna. Det är verkligen obehagligt och jag mår riktigt dåligt när jag läser, men samtidigt är det lite det som gör boken. Green hanterar det hemska på ett snyggt sätt. Snyggt är egentligen inte alls rätt ord, men jag kan inte hitta något bättre ord för att beskriva det på. Jag får lite samma känsla som när jag tittar på tv-serien Outlander. De hemska scenerna är verkligen på en sådan nivå att jag knappt klarar av att se dem, men jag fortsätter ändå att titta och tycker att scenerna är gjorda på ett bra sätt eftersom det finns så mycket historia och känsla bakom. Det är lite samma med Half Bad. Green hanterar allt på ett snyggt sätt och skriver med så mycket känsla och styrka och autenticitet att Nathans historia går rakt in i hjärtat. 

Flera kapitel i boken är skrivna i andra person och jag vet inte om jag någonsin läst något ur det perspektivet tidigare. Det är i alla fall inget som jag kommer ihåg och jag har fått känslan av att det är ganska ovanligt. Jag kan förstå varför, men när det används på rätt sätt kan det bli riktigt bra. I Half Bad är kapitlen som är skrivna i andra person mina absoluta favoriter och jag tycker att perspektivet är ganska så briljant. Det sticker ut och man kommer mycket närmre på något sätt. Det känns verkligen som att man själv är en del av historien och att man upplever allt som huvudpersonen upplever. Kanske är det därför som alla de där hemska scenerna blir extra obehagliga, eftersom det känns om att man själv är där. Jag är inte en åskådare med fågelperspektiv, jag är där. Jag är Nathan. 

Sammanfattat är Half Bad en spännande "jag-kan-inte-sluta-läsa"-bok med mycket känsla. Den lämnar starka spår och är stundtals väldigt hemsk och obehaglig, men Green hanterar det hela på ett bra sätt. Gamla och stereotypa koncept mixas och förvrids och ändras för att ge nya, intressanta perspektiv. Modernt och dagsaktuellt blandas med övernaturliga element och det hela känns väldigt nytt och fräscht. Jag rekommenderar den verkligen, men slänger samtidigt ut en liten varning om man är känslig för scener av det lite grymmare och råare slaget. Är man det är det nog bäst att leta vidare, men annars - läs, läs, läs! 

Favoritcitat

//Frida