Love Hurts 1 & 2

Titel: Love Hurts 
Författare: Kim W. Andersson
Serie: Love Hurts, #1
Antal sidor: 128
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2009

Kan tex köpas här: Apart förlag Adlibris Bokus

Love Hurts är en samling tecknade serienoveller som frossar i gotisk romantik och spännande intriger. Det är något för svenska förhållanden så ovanligt som romantiska skräckserier med humor. Men en smittande berättarglädje och mästerliga bilder visar Kim W. Anderssom hur ont kärleken kan göra och hur dramatisk den kan bli. Historierna innehåller kärleksmöten mellan vampyrer, prinsessor, zombies, isdansare och många andra. Berättelserna rör sig fritt i olika miljöer och teman, som kung fu-drama, neo-realism, vilda västern, ryska sagor och metaserier. 



Letar du efter sockersöta och sockervaddsfluffiga kärlekshistorier ska du nog leta vidare, med är det kärlekshistorier av det lite mörkare och tragiska slaget du är ute efter är det här definitivt rätt seriealbum. Love Hurts är nämligen en samling av tjugo serienoveller på temat romantisk skräck. Det är mörkt, obehagligt, humoristiskt och tankeväckande. Allt på en gång. Novellerna är korta, men det hindrar dem inte från att lämna starka avtryck, tack vare sina finurliga tvistar och spännande vändningar. 

Jag är inget fan av skäck egentligen, men i just det här fallet går det faktiskt bra. Även om skräck definitivt är en röd tråd genom hela boken, lutar det hela tiden mer åt det humoristiska håller och istället för att vara läskiga gör novellerna snarare parodi på typiska skräckteman. Och jag gillar det, väldigt mycket! Något annat som jag tycker om är de många popkulturella referenserna som förgyller novellerna. 

Färgskalan och tecknarstilen är precis i min smak och att hela albumet är just i färg ger läsupplevelsen det där lilla extra. Det känns så lyxigt! Och det ger liv till historierna på ett helt annat sätt än när det är i svart, vitt och gråskalor. 

Nr 4, 15, 19, 20 och Anastasia är mina favoriter. Bland dem finns bland annat en humoristisk take på en typisk collegeskräckfilm, en lite annorlunda version av den typiska "tjej blir kär i övernaturlig pojke" och en tragisk version av den klassiska superhjältehistorien. 

Titel: Love Hurts 2
Författare: Kim W. Andersson
Serie: Love Hurts, #2
Antal sidor: 132
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Apart förlag Adlibris Bokus

Vad gör du när du vunnit första pris i lotteriet, men bara vill rymma med tjejen i den stora björnkostymen? Hur mördar du bäst folk som pratar på biografen och hur ska du lyckas göra dig av med den där irriterande rymdh­jälten, när han tillverkat tre kloner av sig själv?


Love Hurts är serienoveller på temat olycklig kärlek som tar dig genom ett färgsprakande universum av populärkulturella referenser. Du möter allt från kärlekskranka robotar och hämndlystna superhjältar till galna nät­dejtare och amazoner från främmande dimensioner.

Love Hurts 2 lever verkligen upp till sin föregångare och jag tycker precis lika mycket om den - om inte ännu mer! De popkulturella referenserna och de smarta och ofta tankeväckande vändningarna fortsätter att förgylla läsningen. 

Det går fort att läsa sig igenom alla novellerna och direkt när jag är färdig önskar jag att det fanns fler. Det är så himla bra! Romantik tillsammans med skräck, humor, tragedi och mörker bildar verkligen en perfekt liten mix och det är omöjligt att slita sig från sidorna. Jag kan nästan lova att du kommer läsa allt i en sittning. 

Jag gillar att den här volymen innehåller mer inslag av fantasy, sci-fi och övernaturligheter. Det blir lite roligare när jag förstår fler av de popkulturella referenserna och inspirationen bakom berättelserna. 

När jag bläddrar tillbaka för att se vilka mina favoriter var, slås jag av att jag tyckte om i princip allihop. Trots helt olika stilar och teman lyckades de alla fånga mig på något sätt. Men jag har såklart några favoriter, som Big Brother-parodin, tidsresehistorien och den smarta, men samtidigt så sorgliga, historien om den osynliga tjejen. 

Jag tyckte verkligen mycket om båda seriealbumen och rekommenderar dem varmt till alla som vill ha mörka, skräckinspirerade serienoveller med mycket humor och intressanta tvister! Just nu firar Apart förlag 5 år och har bland annat sänkt priserna på både Love Hurts 1 & 2. Perfekt tillfälle att skaffa hem dem med andra ord! Med rabattkoden APART får ni dessutom 10% rabatt. 

//Frida

Dockskelettet

Titel: Dockskelettet
Författare: Holly Black
Serie: - 
Antal sidor: 256
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Zach, Poppy och Alice har varit bästisar så länge de kan minnas. Med sina actionfigurer leker de samma lek, om och om igen. Men en dag bestämmer sig Zachs pappa för att Zach är för gammal för deras lek och slänger alla hans figurer. Zach skäms så mycket att han slutar träffa Poppy och Alice. Men en natt får Zach besök av sina gamla vänner, Poppy säger sig vara förföljd av en levande porslinsdocka som säger sig vara skapad av benen efter en mördad flicka. Om de tre vännerna inte återlämnar dockan till flickans hem och begraver den där kommer de att vara dömda för evigt.



Min skräcktröskel har aldrig aldrig varit särskilt hög och jag har därför hållit mig långt ifrån allt som på något vis kan kopplas ihop med skräck. En och en tjugondels skräckfilm har jag tvingat mig igenom och som tack hade jag mardrömmar i flera veckor. Aldrig mer. Aldrig. Däremot har jag märkt att jag faktiskt är bra mycket tåligare när det kommer till böcker. I alla fall de som inte är utpräglade skräckisar, utan mer går åt vad jag har börjat kalla för mysskräck. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är ett sådant exempel och nu har jag hittat ett till, nämligen Dockskelettet.

Dockskelettet har en ganska kuslig beskrivning och visst innehåller den en hel del läskigheter - jag menar vem tycker inte det är obehagligt med en halvt levande docka gjord av människoben? Det stannar dock vid det där lite småkusliga och även om jag måste titta mig över axeln både en och två gånger under bokens gång för att försäkra mig om att där inte sitter en porslinsdocka och stirrar på mig, blir jag aldrig rädd på riktigt. Skräckdelen håller sig på en alldeles lagom nivå för min smak och för det mesta tycker jag att boken är otroligt söt och mysig.

Jag fastnade direkt för de tre bästisarna Zach, Alice och Poppy. De har en så fin vänskapsrelation och jag tyckte om att få följa med dem på deras kusliga uppdrag med att hjälpa porslinsdockan. Att få se hur deras karaktärer utvecklades och förändrades under bokens gång. Jag tycker att Holly Black lyckats alldeles förträffligt med att skildra hur det kan vara att befinna sig i gränslandet mellan barn och tonår. Det gör så ont i hjärtat när Zachs pappa plötsligt bestämmer sig för att Zach är för stor för att leka och slänger alla hans leksaker. Det blir så tydligt hur hela hans barndom tas ifrån honom på bara några sekunder. Han får inte lov att vara barn längre och det är så otroligt sorgligt. Hela den där problematiken kring hur någon kan anse sig ha rätten att ta ifrån ett barn rätten att vara barn så länge som hen själv vill fångas på ett väldigt bra sätt tycker jag. 

Sammanfattat är Dockskelettet är en småkuslig bok med mycket hjärta och värme, som på ett fantastiskt fint och trovärdigt sätt skildrar hur det kan vara att befinna sig i gränslandet mellan barn och tonår. Jag rekommenderar den varmt!

Favoritcitat

//Frida

Ten

Titel: Ten
Författare: Gretchen McNeil
Serie: -
Antal sidor: 296
Förlag: Balzer + Bray
Utgivningsår: 2012

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

SHHHH!
Don't spread the word!
Three-day weekend. Party at White Rock House on Henry Island.
You do NOT want to miss it.

It was supposed to be the weekend of their lives—an exclusive house party on Henry Island. Best friends Meg and Minnie each have their reasons for being there (which involve T.J., the school’s most eligible bachelor) and look forward to three glorious days of boys, booze and fun-filled luxury.

But what they expect is definitely not what they get, and what starts out as fun turns dark and twisted after the discovery of a DVD with a sinister message: Vengeance is mine.

Suddenly people are dying, and with a storm raging, the teens are cut off from the outside world. No electricity, no phones, no internet, and a ferry that isn’t scheduled to return for two days. As the deaths become more violent and the teens turn on each other, can Meg find the killer before more people die? Or is the killer closer to her than she could ever imagine?

I början av September läste jag Och så var de bara en av Agatha Chrisite och tyckte om den. Då Ten är en slags modern tolkning av den boken trodde jag att jag skulle tycka väldigt mycket om den, men tyvärr visade det sig att den inte alls föll mig i smaken. Originalet är tusen gånger bättre. Helt ärligt så tycker jag mer om Och så var de bara en nu än vad jag gjorde när jag faktiskt läste den eftersom jag har sett hur dåligt det kan bli. McNeil har i princip inte tillfört historien någonting, utan bara tagit den mer eller mindre rakt av och slängt in ett par high school elever istället för vuxna. Och det hon faktiskt har ändrat har hon ändrat till det sämre. 

Jag hann inte ens läsa en sida innan jag började irritera mig både på språket och karaktärerna och det blev inte bättre ju mer jag läste, snarare tvärtom. Språket är alldeles för hackigt för att jag ska hitta någon rytm i läsandet och innehåller för mycket slang och talspråk. Ibland kan det vara positivt men inte i det här fallet. Det kändes istället bara konstlat och barnsligt. 

Jag är en sådan person som lägger väldigt mycket vikt vid karaktärer när jag läser en bok. Riktigt bra karaktärer kan faktiskt väga upp en lite sämre handling, men tyvärr misslyckades Ten totalt på den fronten. Karaktärerna är tråkiga och jag lär inte känna någon av dem särskilt bra, vilket leder till att jag inte bryr jag mig ett dugg om vad som händer med dem. Dessutom irriterar jag mig verkligen på precis alla karaktärer eftersom de är så barnsliga och agerar och tänker helt idiotiskt när folk börjar dö på ön. Berättarjaget Meg är nästan värst. Jag menar vem tänker på hur underbart det är att ha sin crushs armar om sig när det hänger en död människa framför ögonen på en? Att hon tänker mer på sin crush och hur mycket hon vill kyssa honom, än på att folk på ön dör som flugor är bara sjukt. Kanske dags att öppna ögonen och fokusera på lite viktigare saker? 

Handlingen hade kunnat vara bra och jag kan tänka mig att de som inte läst originalet faktiskt kan tycka att den är riktigt bra. Jag visste mer eller mindre hur det hela skulle sluta redan från början, även om jag länge hoppades på en annorlunda tvist, och det gjorde att det aldrig blev riktigt så spännande som det hade kunnat bli. Däremot tycker jag att McNeil lyckats väldigt bra med den kusliga stämningen. Jag hoppade till för minsta lilla ljud i rummet och mardrömmar fick jag också, haha. Min hjärna är expert på att förstora småsaker och göra dem hundra gånger värre i mina drömmar. ^^ 

Sammanfattat kan jag väl säga att Ten inte riktigt var min typ av bok. Jag fastnade varken för handling, språk eller karaktärer. Det enda som jag faktiskt tyckte om var stämningen. Även om jag själv inte föll för boken kan jag tänka mig att man skulle gilla den mycket mer om man inte läst originalet av Agatha Chrisite. Så har du inte läst den boken och är sugen på en spännande och kuslig bok (och inte bryr dig om enerverande karaktärer) kan Ten nog vara något för dig.

//Frida

Den nya människan

Titel: Den nya människan
Författare: Boel Bermann
Serie:  -
Antal sidor: 205
Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgivningsår:  2013

Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?

”Jag har dödat ett barn.

Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.

Inombords skriker jag.

– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”

Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens.

Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. Efter en brutal incident på Rakels arbetsplats flyr hon. Flyr från ångest och sviken kärlek, söker tröst i tillfälliga förbindelser och berusning. Då händer det som inte får hända …

Den nya människan utspelar sig i en framtid som är både skrämmande och otroligt intressant. Helt plötsligt så föds det inga barn längre, vilket sätter världen i chock. Rätt som det är börjar det födas barn igen, så kallade ”nya människor”, men de beter sig inte alls som ”vanliga” barn. De uppträder passivt och kommunicerar med konstiga surrande ljud. Huvudpersonen Rakel blir direkt misstänksam mot de nya barnen och anar att det är något som väldigt, väldigt fel. Hon ser det som alla andra verkar missa.

Bermann har verkligen lyckats skapa en både realistisk och intressant framtid. Det känns aldrig överdrivet eller tillkrånglat. Det är otroligt spännande att följa hur världen förändras i och med de nya barnen, hur de behandlas, hur ”vanliga” människor reagerar och så vidare. För varje sida man läser vill man veta mer och sidorna flyger fram i ett rasande tempo. Den nya människan är verkligen helt omöjlig att lägga ifrån sig.

I normala fall brukar jag inte tycka om böcker med långa tidshopp, men det fungerade alldeles utmärkt i Den nya människan. Det hade antagligen blivit väldigt utdraget och mindre spännande om man skulle följt Rakel i ett mer sammanhängande tidsperspektiv. Jag tycker också mycket om att Bermann valt att blanda Rakels berättande med tidningsurklipp och rapporter. Det höll igång tempot och passade helt enkelt väldigt bra in i berättelsen. Speciellt tidningsurklippen.

Den nya människan innehåller inte bara en skrämmande framtidsbild utan tar också upp en hel rad viktiga frågeställningar. De nya människorna behandlas minst sagt på ett inhumant sätt och frågan är hur långt man får gå för att ”rädda sig själv”? Vad är rätt och vad är fel, när det finns hot om hela mänsklighetens existens? Jag blev själv lite rädd för hur lätt man drogs med i tänket att de nya barnen var något farligt och omänskligt. Det var först under bokens andra hälft som man började tänka till ordentligt och upptäckte hur fel och hemskt allting faktiskt var. Väldigt läskigt, men en otrolig bra tankeställare!

Jag tycker att Bermann har lyckats väldigt bra med att få hela händelseförloppet att kännas verkligt och äkta. Speciellt vanliga människors reaktioner på de nya människorna och de stora förändringar de innebär både för samhället och individer tycker jag känns realistiska. 

Som ni märker tycker jag mycket om Den nya människan men den tog slut alldeles för fort. Det kändes lite för abrupt. Jag ville fortsätta läsa om Rakel och de nya människorna. Slutet var väldigt öppet och jag är grymt nyfiken på vad som händer sedan.

Sammanfattat är Den nya människan en tempofylld, spännande dystopisk bladvändare som får en att tänka till och som presenterar en skrämmande, men framförallt, intressant framtid. Om du är trött på de gamla vanliga dystopierna som följer samma mönster och vill ha en ny, fräsch dystopi tycker jag definitivt att du ska ge den här en chans. Det är den helt klart värd. 

// Frida

Udda Verklighet

Titel: Udda Verklighet

Författare: Nene Ormes

Serie: De sära, #1

Antal sidor: 254

Förlag: Styxx Fantasy

Utgivningsår: 2010

I hela sitt liv har Udda plågats av hallucinationer och onda drömmar. Men en natt händer något som förändrar hennes liv och hennes världsbild för alltid. Hon drömmer om en kvinna som flyr för sitt liv på spårområdet vid Malmö Central. Det blir upptakten till en jakt genom Malmös gator och hus, genom nutid och dåtid, där fiende och vän är svåra att skilja åt och där ett enda felsteg kan betyda skillnaden mellan liv och död. Udda upptäcker en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. En värld som befolkas av hamnskiftare, orakel och magiska lotsar – rivaliserande grupper som alla är mycket intresserade av den sanndrömmande Udda.

Ni vet de där böckerna som man så gärna vill läsa, men som ändå antingen blir stående olästa i bokhyllan i en mindre evighet eller aldrig lyckas komma med i ens bokbeställningar? De där böckerna som, när man väl plockar upp och börjar läsa, visar sig vara precis så bra som man hoppats och får en att vilja banka huvudet i väggen för att man inte läst den tidigare. Udda Verklighet är en av de där böckerna.

Udda Verklighet utspelar sig i en av mina absoluta favoritstäder, Malmö, och det är väldigt roligt att, för en gångs skull, faktiskt känna till platserna som nämns, och till och med ha varit där! Det blir mycket mer levande och historien känns skrämmande nära den egna verkligheten. Jag är dock nästintill bergsäker på att även ni som inte har besökt Malmö kommer att uppleva det som att ni faktiskt har varit där/är där, för beskrivningarna är väldigt levande och detaljrika.

Världen som Ormes presenterar är otroligt intressant och jag gillar att man upptäcker den i samma takt som huvudpersonen Udda. Visst, det var lite frustrerande ibland, men på ett bra sätt. Det fick en att flyga fram över sidorna eftersom man ville ha svar på alla sina frågor.

Jag gillade huvudpersonen Udda riktigt mycket. Hennes berättarröst var härligt ”vardaglig” och bidrog till den verklighetskänsla som genomsyrar hela boken. Men min favoritkaraktär är nog ändå Imona. Tycker att hon är riktigt häftig, och sådär lite lagom mystisk. Hoppas på att få se mer av henne  i nästa bok. Hemming gillar jag också, men min tendens att måla upp honom som en ung man med en gammal mans ansikte förvirrade saker och ting en aning. Måste vara hans vita hår och det ovanliga namnet som lockat fram den knasiga bilden. ^^  

Som jag nämnde tidigare så har Udda Verklighet en väldigt realistisk känsla över sig, och det är det som jag gillar allra mest med boken. Allt känns så nära och så verkligt, och vissa stunder är man så inne i historien att man helt glömmer bort att man sitter tryggt hemma i soffan och inte alls befinner sig i en nära-döden situation. Även om inte huvudsyftet med boken inte är att skrämmas, i alla fall så tror jag inte det, blev jag riktigt rädd flera gånger och en del  karaktärer är så briljant men obehagligt beskrivna att man får känslan av att vilja springa iväg och gömma sig och aldrig gå ut igen.

Udda Verklighet överträffade verkligen mina förväntningar, och jag är väldigt glad att jag hittat en svensk bok som jag, utan att ljuga det minsta, kan säga att jag tycker riktigt, riktigt mycket om. Har redan påbörjat andra boken, Särskild, och hoppas på lika många jag-kan-inte-sluta-läsa och aahh-jag-kommer-att-dö upplevelser som i fösta boken.

// Frida

Jag väntar under mossan

Titel: Jag väntar under mossan
Författare: Amanda Hellberg
Serie: - 

När Tilda är nära att drunkna och spolas i land på den olycksbådande ön mitt i sjön skruvas hennes känslighet upp. Hon tränger djupare in i en värld av övernaturliga varelser och mystiska samband där ingenting är som det först verkar. Samtidigt vakar någon - eller något - över varje steg Tilda tar ...

I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?

Tänkte börja med att säga att jag tycker väldigt mycket om omslaget och titeln till den här boken. Eller rättare sagt, känslan jag får av omslaget tillsammans med titeln. Det är så enkelt, ganska rakt på sak, samtidigt som det är lite obehagligt. Man vet liksom inte riktigt var man har det här jaget som sitter och väntar under mossan. Och varför vänta där? Jag gillar också att omslaget passar så bra ihop med bokens innehåll.

Jag tyckte faktiskt rätt mycket om den här boken. Speciellt miljöerna, men framför allt karaktärerna. Häxmästaren och Mylingen gillade jag helt klart bäst, det var främst dem som bidrog till spänningen och utan dem hade det varit en ganska värdelös bok. Men allt hände alldeles för fort. Det hann knappt bli spännande förrän det var slut och jag hade hade tyckt det varit bättre om man inte fick reda på allt så fort; vem den mystiska ...? var och vad häxmästaren hade för planer osv. Huvudkaraktären Tilda köper dessutom hela konceptet med alla dessa oknytt och omänskliga varelser alldeles för enkelt. Hon verkar inte ens tveka på att det är äkta. Kärleken mellan Tilda och Emil gick också alldeles för fort fram.

Som sagt var Mylingen en favorit bland karaktärerna och den som också bidrog till allt det obehagliga. Jag vet inte varför, men nu kan jag knappt sluta tänka på varelsen. Den väldigt hemska historien bakom Mylingen satte sig verkligen fast i mitt huvud. En annan figur som också ökade den obehagliga känslan var den skabbiga haren. Hur creepy som helst! ^^

Jag väntar under mossan var en lättläst, spännande och något obehaglig bok, fylld av en massa omänskliga varelser hämtade ur svensk folktro. En bok som tyvärr rusade genom händelserna alldeles för fort, men som helt klart är läsvärd ändå! 
Och avslutningsvis kommer här en liten trailer till boken.

//Agnes

Chasing Brooklyn

Titel: Chasing Brooklyn
Författare: Lisa Schroeder
Serie: -
Betyg: 5/5

Restless souls and empty hearts

Brooklyn can't sleep. Her boyfriend, Lucca, died only a year ago, and now her friend Gabe has just died of an overdose. Every time she closes her eyes, Gabe's ghost is there waiting for her. She has no idea what he wants or why it isn't Lucca visiting her dreams.

Nico can't stop. He's always running, trying to escape the pain of losing his brother, Lucca. But when Lucca's ghost begins leaving messages, telling Nico to help Brooklyn, emotions come crashing to the surface.

As the nightmares escalate and the messages become relentless, Nico reaches out to Brooklyn. But neither of them can admit that they're being haunted. Until they learn to let each other in, not one soul will be able to rest.

Så. Otroligt. Fint.

Fin handling, fina karaktärer, fint språk. Precis allt med den här boken fångade mig och jag tror aldrig jag läst något så här gripande förut.

Jag gissar på att den här recensionen inte kommer att bli så särskilt lång, för jag har svårt att riktigt få fram det jag vill ha sagt. Alla känslor är så svåra att beskriva och när jag har läst något så här bra vill jag inte heller förstöra allt genom att babbla på i en evighet...

Sträckläste boken hela dagen igår och kunde verkligen inte lägga den ifrån mig. Det fanns liksom inget ställe där jag kunde ta en riktig paus, för det var så spännande rakt igenom, så fruktansvärt gripande. Och så otroligt sorgligt. Jag kände verkligen för de här människorna, deras sorg och saknad och smärta blev till min egen. Kunde känna förvirringen, ilskan, skräcken. Allt blev så verkligt på något sätt.

Blev helt förälskad i det fina sättet Lisa Schroeder skrivit den här boken på. De korta meningarna som samtidigt innehöll så mycket av allt, som sa så mycket. Det blev som en enda lång, vacker och underbar dikt.

Hittade en liten boktrailer också, som jag passar på att lägga in :) Älskar verkligen boktrailers. Tycker det borde finnas fler av dem...

//Agnes

The Unbecoming of Mara Dyer

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer (Mara Dyer #1)
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer
Betyg: 5/5

Mara Dyer doesn't think her life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.

She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed. 
There is.

She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love. 
She's wrong.

Nu är det dags för vår första gemensamma recension och först ut är alltså The Unbecoming of Mara Dyer. Vi hade båda hört mycket bra om boken innan, så våra förväntningar var riktigt höga, därför var det extra roligt att den överträffade dem. Vi måste också få lov att säga att framsidan är riktigt fin!

Redan från första sidan drogs man in i historien och det fortsatte att vara spännande genom resten av boken. Det var fullt med oväntade vändningar och man visste inte alltid vad som egentligen hände, om det var på riktigt eller bara en hallucination. Till och med när man fick reda på vad som verkligen hände var man ändå inte säker. Till och med nu är vi osäkra...

Trovärdiga karaktärer, som kändes väldigt verkliga, tillsammans med träffsäkra dialoger, som fick en att skratta högt flera gånger gjorde att det flöt på och ibland glömde man bort både tid och rum. Det var högt tempo och det blev aldrig långtråkigt, saker hände precis hela tiden och den ständigt obehagliga stämningen gjorde att vi bara ville läsa vidare för att få reda på vad som skulle hända härnäst. 

Michelle Hodkin använder sig av ett lite mer avancerat språk än vad vi är vana vid, vilket fick det att kännas väldigt genomarbetat och det är kul att hon har lyckats så bra med sin debutroman. Vi ser verkligen fram emot uppföljaren som släpps i år!

//Agnes och Frida

Erebos

Titel: Erebos
Författare: Ursula Poznanski
Serie:
Betyg: 3,5/5

Erebos är ett spel. Det iakttar dig, det talar med dig, det belönar dig, det prövar dig, det hotar dig. Erebos har ett mål: Det vill döda.

Nick är fast i Erebos, ett dataspel, som sprids på hans skola. Reglerna är väldigt tydliga: Var och en har endast en chans att spela Erebos. Man måste vara ensam när man spelar och får inte tala med någon om spelet. Den som bryter mot reglerna eller inte utför sina uppdrag åker ut och kan inte starta spelet igen. Något som är riktigt konstigt: Erebos ger uppdrag som inte kan utföras i den virtuella världen utan i verkligheten. Fiktion och verklighet flyter ihop på ett förbryllande sätt. Och sedan får Nick ett riktigt obehagligt uppdrag av spelet..

Då har jag (äntligen) läst ut Erebos och mina tankar är väldigt kluvna. Är väldigt osäker på vad jag tycker om den. Det började bra och många gånger fann jag mig själv skratta rakt ut och jag lärde mig att tycka om huvudkaraktären Nick redan från början. Men sen.. Jag vet inte riktigt, krångligt är nog ordet. För många konstiga namn och karaktärer att hålla reda på i själva spelet. Jag glömde dem lika snabbt som jag läst om dem och sedan insåg jag att jag läste deras namn helt fel, att jag praktiskt taget hittade på egna namn.

Ganska segt att läsa om när han började spela, det hände inte speciellt mycket och när det väl gjorde det så kunde jag inte riktigt sätta mig in i det, även om jag kunde se det mycket tydligt framför mig. Mycket bra beskrivet och så, men inte mycket mer. Kanske läste jag på fel sätt, vad vet jag? Blev dock betydligt mer spännande mot slutet, när det började närma sig den sista striden och när man förstod att det uppenbarligen inte betydde i spelet, utan i verkligheten.. Och när man fick reda på historien bakom spelet och varför det blev till, vem skapade det? osv. Då var det faktiskt riktigt intressant, om jag får lov och säga det och det får jag ju :)

Som sagt, svårt att säga exakt vad jag tycker - många delar var riktigt spännande och tanken på spelet etsade sig fast i min hjärna många gånger precis som för personerna i boken, framför allt på slutet. Men alldeles för många torrperioder för min smak och ja, ärligt talat det var inte alltid så lockande att fortsätta läsa. Tror det beror mycket på att jag inte trodde på dialogerna. De kändes emellanåt inte ett dugg trovärdiga och det kändes snarare högst osannolikt att en kille i Nicks ålder skulle få för sig att prata på det sättet. Det kändes mer som ett önsketänkande.

Nåja, tänker inte snacka sönder boken. Den var trots allt läsvärd och ibland mycket spännande, även om jag nog hade föredragit att man finslipade karaktärerna och tillät dem prata som vanliga ungdomar, tror det skulle ha gjort en hel del faktiskt. Och jag hoppas verkligen inte att jag förstört bilden för dem som inte läst boken än, i så fall förlåt! Ge den en chans och jag borde kanske göra detsamma någon annan gång!

// Agnes