The Friday Society

Titel: The Friday Society
Författare: Adrienne Kress
Serie: Ingår inte i en serie än, men möjligheten finns att det kan komma fler böcker.
Antal sidor: 437
Förlag: Dial
Utgivningsår: 2012

Min version av boken är en "advance, uncorected proof" så slutversionen av boken kan skilja sig lite från den som jag läste. 

Set in turn of the century London, The Friday Society follows the stories of three very intelligent and talented young women, all of whom are assistants to powerful men: Cora, lab assistant; Michiko, Japanese fight assistant; and Nellie, magician's assistant. The three young women's lives become inexorably intertwined after a chance meeting at a ball that ends with the discovery of a murdered mystery man.

It's up to these three, in their own charming but bold way, to solve the murder–and the crimes they believe may be connected to it–without calling too much attention to themselves.

Set in the past but with a modern irreverent flare, this Steampunk whodunit introduces three unforgettable and very ladylike–well, relatively ladylike–heroines poised for more dangerous adventures.

När jag fick höra om The Friday Society för första gången kände jag direkt att det nog var en bok som jag skulle tycka om. London, steampunk, starka kvinnliga huvudkaraktärer och lite action på det. En perfekt blandning om du frågar mig. Var den då så bra som jag hoppats? Ja, det var den faktiskt. Inte en fullpoängare, men fortfarande väldigt bra. 

Jag tänkte börja prata om det som jag tyckte var lite mindre bra. Det var inte mycket, men jag vill ändå nämna det. För det första så tycker jag att hela kärleksbiten i boken var rätt meningslös och tråkig. Okej, jag förstår varför det var med, men samtidigt tycker jag att boken hade varit minst lika bra utan. Tjejerna är bättre utan sina love-interests, helt klart. För det andra var inte själva huvudmysteriet så spännande som jag hade hoppats, men det gjorde inte så mycket för bokens helhet faktiskt. Det fanns annat som vägde upp för det ganska medelmåttiga mysteriet. 

Nu till det som jag tyckte om. Karaktärerna! Speciellt huvudkaraktärerna Cora, Nellie och Michico. Åh, det är så underbart roligt att följa dem och varje gång jag lade undan boken längtade jag efter att få läsa mer om dem. De är smarta, roliga, starka och självständiga. Tycker faktiskt om allihop lika mycket och de kompletterar varandra väldigt bra. Hoppas faktiskt att Kress bestämmer sig för att skriva fler böcker, för jag vill mer än gärna läsa mer om tjejerna. 

Trots att mysteriet i boken inte riktigt fångade mitt fulla intresse flög sidorna fram, och det är till stor del på grund av karaktärerna, men också miljöerna, humorn och språket. Kan tänka mig att språket nog kan irritera många eftersom det är alldeles för "modernt" för att passa den tid som boken utspelar sig i, och jag kan erkänna att jag irriterade mig på det i början, men sedan var det som en pusselbit föll på plats och jag tyckte plötsligt att språket passade hur bra som helst ihop med historien. Det gav det där lilla extra och passade väldigt bra ihop med karaktärerna. 

Det känns som att jag har hur mycket som helst att säga om The Friday Society, men jag vill inte spoila, så om du tycker att det låter som din typ av bok får du helt enkelt ta och läsa den själv. Förhoppningsvis finner du den lika underhållande som jag. 

Favoritcitat

"She'd have thought intelligence, at least, would have been an important quality in a member of Parliament, but really it seemed that breathing was the only requirement"

// Frida

Till jord skall du bli

Titel: Till jord skall du bli
Författare: Kjetil Johnsen
Serie: TRE #5


Hon gick vidare tills hon kom till en glänta längs skogsvägen. Mördaren satt på traven med timmer som låg där, tillbakalutad med armbågarna som stöd bakom sig, benen utsträckta och korsade vid vristerna. Mördaren log när hon kom.
Mördaren sa: - Hej, du.
Men det var längesedan nu. Sex dagar, sex dygn. Ett helt liv.

Det är dags att ta farväl och se kistan sänkas ner i graven. En av de tre vännerna är säker på att hon vet vem mördaren är. Och hon tänker göra allt för att stoppa honom...


Här kommer en något sen recension av femte delen i TRE-serien, som jag läste om förra månaden. En serie som är för något yngre läsare, lövtunna och otroligt lättlästa och med ett språk som kanske inte riktigt används av äldre, men som jag ändå tycker väldigt mycket om. Framför allt just därför. För att de är så rakt på sak och går så lätt att ta sig igenom, samtidigt som man blir proppad av olika händelser och information. Och språket gör det lite roligt faktiskt, när man väl kommit in i det.

Serien går i stora drag ut på, för er som missat det, att en död tjej hittas flytande i en sjö, naken och inlindad i plast och den döde visar sig vara en av de fyra vännerna Nora, Vilde, Trine och Benedicte. Tiden spolas tillbaka tre veckor och man får bit för bit reda på allt som ledde fram till detta. Man får följa i stort sett alla som på något sätt har med händelsen att göra och får höra allt ur deras synvinkel, vilket jag tycker är något av det bästa med den här serien. För på något sätt blir det varken drygt eller förvirrande, utan snarare ännu mer spännande. Som sagt är det här femte delen och först nu får man reda på vem av de fyra vännerna det är som blivit mördad. Återstående delen av serien går ut på att få reda på vem mördaren är och varför allt blev som det blev. 

Min favorit bland huvudkaraktärerna är fortfarande Nora. Den lugne. Den tyste. Hon som håller sig i bakgrunden. Men som känner och tänker så mycket! Hon är så skör och stark på samma gång och jag tycker det är riktigt intressant hur hon tar sig igenom alla jobbiga och obekväma situationer och framför allt hur hon utvecklas genom berättelsens gång. Vilde är en annan favorit. Hon är helt olik Nora. Vild, säger ifrån och försöker inte vara någon annan än sig själv. Men när hon blir kär förändras hon. För hon blir kär i fel person och hur skulle det någonsin kunna bli bra?

Det här blev kanske inte en recension om specifikt denna boken, men det är svårt just eftersom varje bok är så tunn. Blir troligtvis en gemensam recension på resterande böcker när jag läst om dem, precis som med de tidigare böckerna. Den recensionen hittar ni för övrigt här.

//Agnes

Minirecension: TRE x4

Tänkte göra en liten kort recension på de fyra första böckerna i TRE-serien av Kjetil Johnsen, som jag precis gjort en liten omläsning på.

Det var ganska länge sen jag läste dem första gången, men ändå är det så mycket jag fortfarande kommer ihåg, även om jag såklart har glömt en hel del också. Men det är så roligt att bli påmind om alla de saker som gör att jag tycker om de här böckerna så mycket. Visst, de är för lite yngre läsare och det kändes väldigt tydligt när jag började läsa första boken, Ett hål i själen, igen. Språket är väldigt enkelt och texten känns enorm.^^ Men samtidigt är det lite det som är hela grejen med den här serien tycker jag. Det är enkelt, rakt på sak och man riktigt rusar igenom handlingen. Och man känner igen sig i så mycket. Det är så många tankar och funderingar som karaktärerna har som man själv hade när man var i den åldern och det gör mig så glad på något märkligt sätt. Måste säga också att jag tycker det är minst lika spännande att läsa dem nu som när jag gjorde det första gången, även om jag redan vet vad som kommer hända.

Karaktärerna då. Tänker inte säga att jag gillar alla, för det gör jag inte, men de flesta är verkligen karaktärer som sätter sig och en del tycker jag riktigt mycket om. Framför allt gillar jag att de känns så trovärdiga och levande. Det bästa är att man får följa i stort sett nästan alla personer som dyker upp och se allt ur deras ögon. Man kan kanske tycka att det blir rörigt att hålla reda på allt, men det tycker inte jag är något problem. Karaktärerna har så starka personligheter att det tvärtom är väldigt enkelt att hålla kolla på vem som gör och tänker vad.

Ska försöka ta mig igenom de resterande böckerna i serien så snart som möjligt, men vi får se hur det går... Har så galet många andra böcker jag vill läsa! Det är hur som helst riktigt skönt att böckerna är så korta, man hinner ju knappt börja innan man hunnit läsa ut dem.

//Agnes

Take Me There

Titel: Take Me There
Författare: Carolee Dean
Serie: -

Dylan has a bad-boy past and a criminal record. He knows that rich, beautiful Jess is way too good for him—but she has always been the one person who sees through his tough exterior and straight to his heart, and he has been hopelessly in love with her from the first time they met. He would change his life for a chance with her.

But trouble follows Dylan wherever he goes, and a deadly mistake soon forces him to hit the road and leave his dreams behind. He’s on the run and in search of answers—answers to questions he wishes he’d never asked.


Omslaget var det som först fick mig att stanna upp vid den här boken och eftersom handlingen verkade vara bra var jag tvungen att köpa den. Men när jag väl började läsa förstod jag ganska snabbt att den inte alls var vad jag hade trott. Den här boken var så mycket mer. Så mycket bättre. Och till och med nu, två dagar efter att jag har läst ut den, så sitter jag fortfarande och tänker på den.

För att göra en kort summering av handlingen: Dylan kan varken läsa eller skriva men han älskar poesi, han är olyckligt förälskad i Jess, hans mamma dricker och hans pappa sitter i fängelse och fastän han gör sitt bästa för att vara snäll och god (han försöker verkligen!) så hamnar han alltid i problem. När hans liv för en gångs skull ser ut att bli någorlunda bra, tvingas han, tack vare sin så kallade bästa vän, Wade, att fly från sitt hem och från Jess. Dylan och Wade hamnar i Texas och där börjar han söka efter sanningen om sin pappa, som är på väg att bli avrättad.

Det var omöjligt att inte bli fängslad av Dylans historia och tro mig, det var nästan smärtsamt att läsa vissa delar av den här boken. Sanningen om sin pappa, som Dylan sakta men säkert gräver fram, är så hemsk och sorglig att det gör ont att läsa om det och det var svårt att hålla tårarna borta. Det finaste med boken var alla dikter. Dikter som Dylan skrev, trots hans stora problem med att få ord på papper. Jag älskar hur de binder ihop berättelsen och de är så otroligt vackra allihopa. Det värsta med den här boken var slutet. Det slutade inte alls som jag ville. Inte alls. Men samtidigt hade det inte kunnat sluta på något annat sätt och hur orättvist och hemskt det än var så var det det bästa slutet jag läst på länge.

//Agnes

Desires of the Dead

Titel: Desires of the Dead

Författare: Kimberly Derting

Serie: The body Finder, #2

Betyg: 5/5

Violet can sense the echoes of those who've been murdered—and the matching imprint that clings to their killers. Only those closest to her know what she is capable of, but when she discovers the body of a young boy she also draws the attention of the FBI, threatening her entire way of life.

As Violet works to keep her morbid ability a secret, she unwittingly becomes the object of a dangerous obsession. Normally she'd turn to her best friend, Jay, except now that they are officially a couple, the rules of their relationship seem to have changed. And with Jay spending more and more time with his new friend Mike, Violet is left with too much time on her hands as she wonders where things went wrong. But when she fills the void by digging into Mike's tragic family history, she stumbles upon a dark truth that could put everyone in danger. 

Desires of the Dead var precis lika bra som första delen i serien, The Body Finder, om inte bättre! Jag kan inte riktigt beskriva vad exakt det är som gör att jag älskar böckerna, jag bara gör det. Tror att det beror på allt, egentligen. Miljöerna, karaktärerna, intrigerna, mystiken... Ja, allt. Underbart, helt enkelt, på alla sätt.

Behöver jag verkligen påpeka att jag fortfarande praktiskt taget avgudar Violets pojkvän Jay? Gaah, hur kan man vara så perfekt?! Blev därför helt galen (med kanske en liten risk för att avslöja någonting här...) när jag kom till den del i boken där saker och ting gick helt snett. Tror faktiskt jag dog lite då.^^
En annan som jag också gillade redan i förra boken, men som nu verkligen växt i mina ögon, är Chelsea. Älskar hur hon slänger ifrån sig halvtaskiga kommentarer hela tiden, speciellt till Claire, som inte ens fattar att hon blir förolämpad. Väldigt roligt faktiskt!^^

Huvudpersonen, Violet, hör också fortfarande till favoriterna. Hon känns så mänsklig, trots hennes förmåga att känna av de döda, för hon fortsätter göra misstag hela tiden, samtidigt som hon gör sitt bästa för att faktiskt skydda de hon älskar. Och det är nog det som gör hela boken spännande, att hon gör saker fastän hon verkligen inte borde.

Den här serien har helt klart blivit en ny favorit hos mig! Har redan bestämt mig för att beställa hem böckerna så fort tredje delen kommer ut... Vilket är väldigt snart! :D

Här kommer förresten boktrailern till Desires of the Dead :)

//Agnes

The Body Finder

Titel: The Body Finder
Författare: Kimberly Derting
Serie: The Body Finder, #1
Betyg: 5/5

Violet Ambrose is grappling with two major issues: Jay Heaton and her morbid secret ability. While the sixteen-year-old is confused by her new feelings for her best friend since childhood, she is more disturbed by her "power" to sense dead bodies—or at least those that have been murdered. Since she was a little girl, she has felt the echoes that the dead leave behind in the world... and the imprints that attach to their killers.

Violet has never considered her strange talent to be a gift; it mostly just led her to find the dead birds her cat had tired of playing with. But now that a serial killer has begun terrorizing her small town, and the echoes of the local girls he's claimed haunt her daily, she realizes she might be the only person who can stop him.

Despite his fierce protectiveness over her, Jay reluctantly agrees to help Violet on her quest to find the murderer—and Violet is unnerved to find herself hoping that Jay's intentions are much more than friendly. But even as she's falling intensely in love, Violet is getting closer and closer to discovering a killer... and becoming his prey herself.

Innan jag började läsa fick jag höra att boken skulle vara jättebra, vilket höjde mina förväntningar ganska mycket och som många vet är det inte alltid så bra. Det är ju så himla lätt att bli besviken då... Och ändå lyckades jag bli positivt överraskad! Helt enkelt galet bra! :D 

Av de många härliga karaktärer som fanns i boken var det speciellt en jag fastnade för och jag blev, precis som alla irriterande tjejer som hela tiden hängde efter honom och precis som Violet, helt förälskad i Jay! Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka att "han är för bra för att vara sann" om och om igen och jag väntade mig nästan att den där perfekta människan skulle visa sig vara raka motsatsen någon gång, men nej! han fortsatte att vara sådär härligt underbar boken ut. Förutom Jay gillade jag såklart huvudpersonen, Violet, eftersom hon var så lätt att känna igen sig i. Nu menar jag inte att jag har ett sjätte sinne och kan känna av döda kroppar eller mördare eller något i den stilen, men det förstod ni nog^^

Även om vissa delar av boken, som till exempel balen, var fyllda med klichéer - tänk er alla romantiska filmer ni sett där de ska gå på bal, så får ni kanske en liten idé om vad jag snackar om - så var det på samma gång perfekt. Jag gillade att det var sådär överromantiskt och gulligt och jag kunde inte sluta le när jag läste just dessa delar. Och förutom romantik så hade den här boken allt: mord, mystik, en massa känsloladdade tonåringar, svek, frustration, spänning, svartsjuka... Listan är lång.

En annan sak som jag gillade var att så fort man trodde att man hade löst gåtan, när man trodde att man hade luskat ut vem mördaren var, så visade det sig vara helt annorlunda och när man började ana vad som skulle hända hände något annat. Man visste helt enkelt lika lite om vad som väntade som Violet gjorde och det fick allt att bli ännu mer spännande. Framåt slutet kunde jag inte sitta still längre utan hoppade runt som en galning när allt verkade hända på samma gång. Ville ju veta på en gång hur det skulle sluta!^^

Lite synd att boken är lånad, hade gärna låtit den ligga kvar och det kommer kännas lite tråkigt att behöva lämna tillbaka den... Men känns bra att veta att den bara finns några knapptryck bort, för det här är helt klart en bok som kommer att få hoppa in i min bokhylla inom en snar framtid. Absolut värd att läsas igen någon gång! :)

Hittade en liten trailer till boken också, så här har ni den :)

// Agnes

Cirkeln

Titel: Cirkeln (Engelsfors #1)
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors
Betyg: 4/5

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.
De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.

Det här är en sån bok som jag länge tänkt mig att jag skulle läsa, mest för att det har varit så mycket snack om den, samtidigt har jag inte velat läsa den just därför - eftersom jag byggt upp en massa förväntningar och jag vet hur tradigt det är när det inte är så som man tänkt sig. Men nu, när jag precis lagt ifrån mig boken, känns det bra att jag har läst den.

Om jag ska börja med det dåliga så var det en del saker som jag störde mig på. Bland annat språket på vissa ställen, som till exempel varje gång Nicolaus öppnar munnen för att kläcka ur sig något som ska låta som om han är från en annan tid eller något. Jag fattar att han ska låta förvirrad och allt det där, men det låter inte det minsta trovärdigt och han var den enda jag inte kunde ta på allvar eftersom han pratade som han gjorde. Sen gillade jag inte (fast detta blev jag varnad för innan jag började läsa) att vissa karaktärer var så väldigt stereotypa. Jag gillade dem ändå, de var alla härliga på sitt sätt!, men jag störde mig på att de var så trångsynta många av dem. Fick lust att skrika åt dem ibland^^

Jaja, nog med det dåliga. Det fanns mycket som jag gillade med boken - faktiskt själva handlingen. Blev riktigt positivt överraskad när jag började fatta vad boken handlade om. Redan första kapitlet gjorde mig glad, eftersom det var så oväntat brutalt på något sätt. Sånt gillar jag med många böcker, ond bråd död, som man säger^^ Det gjorde hela boken betydligt mer allvarlig och kändes lite mer äkta och jag drogs verkligen in i handlingen redan från början. Dessutom gillade jag att man inte riktigt kunde vara säker på vem mördaren var och jag tror nog jag gissade på de flesta... Någon gång ska man ju ha rätt ;)

De karaktärer jag fastnade mest för var Minoo och Vanessa (och Rebecka, men hon var ju inte med så länge...) 

Nu längtar jag faktiskt riktigt mycket tills uppföljaren, Eld, kommer ut. Vill verkligen veta vad som kommer hända härnäst :)

//Agnes

Den farliga kyssen

Titel: Den farliga kyssen
Författare: Kjetil Johnsen
Serie: TRE
Betyg: 3/5

Trine gav efter. Hon besvarade kyssen. Deras läppar öppnade sig och kropparna smög tätt intill varandra. De stod så, länge. 

Nu kan hemligheterna förstöra allt för mig. De kan ta ifrån mig mina vänner, mitt liv. Allt jag har. Hemligheter... De skrämmer mig. Det är svårt att förstå varför jag plötsligt har så många! Vad var det som hände? Vad var det som förändrade allt. 

Vilde och Trine kysser varandra och världen blir ny och spännande. Men farlig. Samtidigt döljer Nora och Benedicte egna hemligheter. Och nu är det bara två veckor till en av de fyra vännerna ska dö...

Tyckte faktiskt att den här var något sämre än den första. Den var inte dålig, men inte jättebra heller. Den var något mellanting. Det var fortfarande väldigt spännande, men jag tyckte att det blev lite mer meningslöst babbel i den här. Historien gick inte riktigt framåt. Kanske var det för att jag är otålig och vill veta vem det är som blir mördad. Hatar att jag inte har den minsta aning om vem det kan vara. Det har faktiskt författaren lyckats med väldigt bra. Ibland tror man att man kommit på det, men så händer något annat och man är tillbaka på ruta ett igen.

Karaktärerna har växt något och man har lärt känna dem bättre. Tycker dock det är lite synd att Nora, Benedicte och Nick får mindre tid är Vilde och Trine. Det kan bli lite uttjatat att bara höra deras tankar och funderingar hela tiden. Jag vill få veta mer om de andra också. Snart kommer någon av dem dö också och då kan det vara för sent..

Eftersom böckerna är väldigt korta och de hänger ihop väldigt mycket blir det här inte en jättelång recension. Det finns inte så mycket att säga. Funderar på att kanske göra dubbelrecensioner när jag läser resterande böcker i serien. Alltså ta två böcker i taget. Då har det hunnit hända mer och finns förhoppningsvis lite mer att säga. Kanske till och med väntar tills jag läst ut hela serien. Får se vad det blir :)

// Frida

Ett hål i själen

Titel: Ett hål i själen (TRE 1) 
Författare: Kjetil Johnsen
Serie: TRE
Betyg: 3,5/5

Hon är ung.
Hon är död. 
Hon är naken, och hon är inlindad i tunn, genomskinlig plast. 

En flicka hittas död, flytande i den lilla insjön vid Dypdal. Hon har blivit mördad av någon hon kände. 

Så börjar ungdomsserien TRE. Tiden vrids tillbaka tre veckor och mordets förhistoria rullas upp dag för dag. Bara en sak är säker - den mördade är en av de fyra huvudpersonerna: Vilde, Nora, Trine eller Benedicte. Men vem av dem? Och varför? 

Agnes har gett den här serien väldigt bra kritik och sagt åt mig att jag borde läsa den hur många gånger som helst, så igår bestämde jag mig för att plocka upp del ett i TRE-serien och jag blev inte besviken. 

Ett hål i själen hade ett högt tempo och var spännande från början till slut. Man vill hela tiden veta mer och den var omöjlig att lägga ifrån sig. Jag gillade karaktärerna, trots att de var ganska schablonaktiga, men man hann inte riktigt lära känna dem så mycket som jag hade velat eftersom boken var så kort. Men eftersom det finns nio böcker till antar jag att man kommer lära känna dem bättre och bättre ju fler böcker man läser. 

Språket var lite väl stolpigt för min smak, men tempot och spänningen vägde upp det. Jag skrev i min förra recension att det skulle dröja ett tag innan jag plockade upp en bok av en manlig författare igen, men det blev inte riktigt så och efter den här kan jag säga att jag inte alls är lika skeptisk längre, vilket är roligt. Jag gillade den här boken och ser fram emot att läsa resterande böcker i serien. Den är inte någon favorit än, men den har potential att bli..

// Frida

The Unbecoming of Mara Dyer

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer (Mara Dyer #1)
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer
Betyg: 5/5

Mara Dyer doesn't think her life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.

She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed. 
There is.

She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love. 
She's wrong.

Nu är det dags för vår första gemensamma recension och först ut är alltså The Unbecoming of Mara Dyer. Vi hade båda hört mycket bra om boken innan, så våra förväntningar var riktigt höga, därför var det extra roligt att den överträffade dem. Vi måste också få lov att säga att framsidan är riktigt fin!

Redan från första sidan drogs man in i historien och det fortsatte att vara spännande genom resten av boken. Det var fullt med oväntade vändningar och man visste inte alltid vad som egentligen hände, om det var på riktigt eller bara en hallucination. Till och med när man fick reda på vad som verkligen hände var man ändå inte säker. Till och med nu är vi osäkra...

Trovärdiga karaktärer, som kändes väldigt verkliga, tillsammans med träffsäkra dialoger, som fick en att skratta högt flera gånger gjorde att det flöt på och ibland glömde man bort både tid och rum. Det var högt tempo och det blev aldrig långtråkigt, saker hände precis hela tiden och den ständigt obehagliga stämningen gjorde att vi bara ville läsa vidare för att få reda på vad som skulle hända härnäst. 

Michelle Hodkin använder sig av ett lite mer avancerat språk än vad vi är vana vid, vilket fick det att kännas väldigt genomarbetat och det är kul att hon har lyckats så bra med sin debutroman. Vi ser verkligen fram emot uppföljaren som släpps i år!

//Agnes och Frida

Cirkeln och Pilen

Titel: Cirkeln och Pilen (Kaostrilogin #2)
Författare: Patrick Ness
Serie: Kaostrilogin
Betyg: 5/5

Todd har på flykt undan den obarmhärtiga armén råkat bära den dödligt sårade Viola rakt i armarna på deras värste fiende - borgmästare Prentiss.

De skiljs åt med våld och Todd tvingas delta i borgmästarens nya tyranniska regim. Men vad är det som pågår precis utanför stan? Och var är Viola? Lever hon ens? Vilka ligger bakom den mystiska Pilen?

Och så en dag börjar bomberna brisera...

Jag vet inte ens var jag ska börja... Min hjärna går fortfarande på högvarv och alla mina tankar kretsar nu oavbrutet kring denna fantastiska berättelse, som liksom gnagt sig in i mig likt ett underbart virus. Ja, för det är så underbart att jag knappt hittar några ord för vad jag ska säga. Så otroligt gripande!

Det här var en bladvändare av högsta klass och tempot var så högt att jag ibland glömde bort att andas. Kunde helt enkelt omöjligt lägga ifrån mig boken innan sista sidan var läst och nu när den är det vet jag inte hur jag ska kunna klara mig till tredje och sista delen släpps på svenska. Visst, den finns att köpa på engelska, men av någon anledning vill jag behålla känslan jag fick när jag läste både del ett och nu del två på svenska. För mig, i just den här serien, är det vad som känns rätt. Så jag får helt enkelt stå ut och vänta...

Cirkeln och Pilen är skriven på ett sätt som jag inte riktigt kan beskriva. Ett sätt som riktigt suger sig in i skinnet på en och plötsligt ligger man inte i sin säng och läser. Man är där. Man ser allt. Man känner allt. Som en stor fet knytnäve i ansiktet. Så känns det. Fruktansvärt. Underbart.

Och många knytnävar i ansiktet blir det också för de stackars människorna och de icke-mänskliga utangerna som befinner sig i New Prentisstown, som för tillfället ligger i krig. För när det är krig råder det förvirring och är man förvirrad är det svårt att veta vem man ska lita på, så i många fall händer det att någon delar ut en snyting här och var. I Todds och Violas fall blir kriget och den hastiga separationen från varandra en kamp mellan det onda och det goda - framför allt att försöka lista ut vem som är just det, ond eller god. För vänner skulle väl aldrig svika en? Och vänner skulle väl aldrig låta bomberna falla över oskyldiga människor...?

//Agnes

Revolt

Titel: Revolt (Hungerspelen #3)
Författare: Suzanne Collins
Serie: Hungerspelen
Betyg: 5/5

Katniss välriktade pil vid de sjuttiofemte Hungerspelen blir startskottet för revolten. Men när hon ombeds att vara dess ansikte utåt blir hon tveksam.

Hon blir en bricka i ett spel. Oavsett hur hon agerar går hon någons ärende och i hennes spår följde våld och lidande. Samtidigt är Peeta kvar i president Snows grepp...

Kan Katniss rädda honom? Kan hon bli en självständig spelpjäs? Hur stor är hennes makt? 

Känns lite sorgligt att det är slut nu, att jag redan tagit mig igenom serien. Samtidigt är det väldigt skönt att veta hur allt slutade, även om det mest var sorgligt. På ett sätt är jag inte riktigt säker på om jag verkligen gillade slutet, åtminstone inte en speciell del, men jag kan omöjligt säga att det var dåligt, för det var - som jag sagt förut - hur bra som helst!

En sak som jag saknade i den här boken var själva Hungerspelet. Att det inte var något sådant, för i de två föregående böckerna spelade det en stor del i allt. Även om det i och för sig gjorde det här också så var det inte alls på samma sätt - de befann sig aldrig ute på arenan den här gången. Vilket är lite synd, faktiskt, eftersom jag tycker att det var det mest spännande i den här serien.

Måste däremot säga att jag gillade delen när de jagades av fler muterade bestar - eller muttar, som de kallades - och det var väldigt spännande att följa hur de motarbetade regimen, hur de planerade och förberedde sig för det planerade kriget. Med andra ord var detta en bra avslutning på en mycket bra serie som liksom tagit ett skutt upp mot toppen på min lista över de bokserier jag gillar mest. 

Som avslutning på mitt lilla Hungerspelen-maraton tänkte jag faktiskt lägga in trailern till filmen som kommer i vår. Alla har förstås redan sett den - jag vet! - men den är så grymt bra att jag helt enkelt måste lägga in den. Jag är säker på att ni kan hålla med mig om att bra trailers, som denna, kan man inte se för många gånger :)

//Agnes

Fatta Eld

Titel: Fatta Eld (Hungerspelen #2)
Författare: Suzanne Collins
Serie: Hungerspelen
Betyg: 5/5

Som segrare av Hungerspelen måste Katniss och Peeta åka på segerturné till alla distrikt. Flickan som trotsade spelets regler har blivit en symbol för den gryende revolten. Därför kräver president Snow äkta kärlek av Katniss och Peeta för att dämpa oron i landet.

Segerturnén blir ett teaterspel på liv och död, ända fram till nästa Hungerspels lottning, då det mest osannolika inträffar.

Ååh, galet beroendeframkallande! Vet inte vad som har hänt med mig, men jag är helt inne i Hungerspelsvärlden nu. Och jag gillar det! Om jag någon gång tvivlade på att det kunde bli bättre än första boken var jag helt ute och cyklade för det här var grymt bra :) Så himla spännande att jag helt enkelt måste börja läsa sista boken med det samma. Hinner jag inte med en recension på den idag kommer den garanterat i morgon.

På ett sätt känns det lite fel att säga att jag helt snöat in mig i de otroliga miljöerna i själva spelet, med tanke på vilka hemska saker som händer där, men så är det i alla fall och flera gånger, med hjälp av de fantastiska beskrivningarna, känns det nästan som om jag vore där. Åtminstone önskar en liten del av mig att jag var det. Inte för att delta i spelet, nej, men för att se mig omkring :)

Om man tänker efter är det en väldigt hemsk historia egentligen. Tjugofyra ungdomar som väljs ut och som skickas till ett ställe för att döda varandra och bara en överlever. Inte nog med det, de ska dessutom handskas med en massa andra saker som muterade mördarapor och blodregn och tjock vit dimma som dödar osv. Inget man skulle vilja vara med om själv direkt, tur att det bara är påhittat i alla fall.

Förstår inte riktigt hur jag lyckats klara mig utan dessa böckerna tidigare. Vet med all säkerhet att detta är böcker jag kommer att läsa om någon gång i framtiden. Om inte i år, så definitivt nästa...

//Agnes

Hungerspelen

Titel: Hungerspelen (Hungerspelen #1)

Författare: Suzanne Collins
Serie: Hungerspelen
Betyg: 5/5

Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

Katniss Everdeen är sexton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungerspelen har hon inget skydd. Det namn som dras i lottningen i distrikt tolv är Primrose Everdeen, och Katniss ser ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen...

Jag vet, jag vet... jag är en av de sista på planeten jorden till att ha läst Hungerspelen. Den kom ju ut för flera år sedan, men bättre sent än aldrig, som man brukar säga :) Har hört en massa bra om boken innan, framför allt av Frida som jag dessutom fick den av och jag har självklart sett trailern till filmen som kommer i år. Allt har faktiskt pekat på att boken skulle vara jättebra och jag har redan från början haft höga förväntningar. Vilket inte alltid är så bra. Med för höga förväntningar menar jag. Eftersom det finns en stor risk att man blir besviken... Vilken tur då att jag inte blev det. För det här var nästan precis lika bra som jag hade hoppats. Om inte bättre till och med!

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag hade förväntat mig när jag började läsa. Jag visste självklart vad det skulle handla om och trailern till filmen samt alla posters på de olika karaktärerna hade jag hela tiden i bakhuvudet så jag 'visste' ju redan hur alla såg ut - vilket jag personligen tycker är bra, eftersom jag tror att jag kommer att uppskatta filmen mer sen när jag ser den också. Annars kan det bli så att man ofta tycker filmen är dålig när man redan läst en bok som är jättebra, eftersom man redan sett personerna framför sig helt annorlunda - men att det skulle vara så spännande visste jag inte.

Jag gillade karaktärerna och miljön och att det var rått och hemskt på sina ställen när de dödade varandra. Tyckte om att man inte riktigt visste var man hade Peeta Mellark - gjorde han det han gjorde för showens skull och för att han skulle överleva eller för att han menade det? Tyckte väldigt mycket om Katniss och jag tycker att hon som ska spela henne i filmen verkligen passar för den rollen. Kan dock inte påstå att tempot var särskilt högt, men det var faktiskt inget jag tänkte på så mycket den här gången och det enda lilla jag har att klaga på är nog bara att det var lite väl segt i början och att boken var skriven i minimal text - läste den i pocketformat. Vet inte hur det ser ut i den inbundna versionen?? - vilket var lite jobbigt ibland.

Tänkte inte säga så mycket mer än att jag minsann tänker dyka ner i del två nu på en gång! Kanske kommer det till och med en liten recension på den i morgon? Hoppas hur som helst den är precis lika bra som denna var :)

//Agnes

Abandon

Titel: Abandon (Abandon #1)
Författare: Meg Cabot
Serie: Abandon
Betyg: 4/5

Pierce knows what it's like to die, because she's done it before.

Though she tries returning to the life she knew before the accident, Pierce can't help but feel at once a part of this world, and apart from it. Yet she's never alone... because someone is always watching her. Escape from the realm of the dead is impossible when someone there wants you back.

But now she's moved to a new town. Maybe at her new school, she can start fresch. Maybe she can stop feeling so afraid.
Only she can't. Because even here, he finds her. That's how desperatley he wants her back. She knows he's no guardian angel, and his dark world isn't exactly heaven, yet she can't stay away... especially since he always appears when she least expects it, but exactly when she needs him most.

But if she lets herself fall any further, she may just find herself back in the one place she most fears: the Underworld.

Som ni vet har jag ju skrivit lite om boken tidigare och när jag hittade den på biblioteket var jag helt enkelt tvungen att låna den och nu har jag alltså äntligen läst den. Jag säger äntligen för av någon anledning har jag verkligen velat göra det. Och vad glad jag är att jag gjorde det för det här var jättebra, nästan bättre än vad jag hade vågat hoppas :)

Jag måste erkänna att jag hade lite svårt att hänga med i början när de plötsligt började hoppa i tiden, men så snart jag fattade hur allt hängde ihop och när jag äntligen förstod vem de menade med han, tänkte jag inte alls mer på det. Detta var en spännande bok rakt igenom och det hände saker nästan hela tiden. Tempot var med andra ord högt.

Jag kan inte säga exakt vad det var med den här boken som jag gillade så mycket, men något var det ju uppenbarligen. Kanske var det för att jag hade så lätt för att hänga med i själva tänkandet - eftersom boken var skriven i jag-form kändes allt genast mer personligt på något sätt, tankarna blev liksom till mina egna. Kanske var det för att jag aldrig läst någonting liknande förut eller kanske för att ingenting blev eller var så som jag trott från början. (Slutet är ganska överraskande får jag lov att erkänna...)
Hur som helst så gillade jag den och jag längtar tills jag får tag på fortsättningen, Underworld. Måste, måste få veta hur det går! :)

Precis om Frida passar jag alltså på att lägga in en sista recension för detta året. Och - igen - precis som Frida vill jag dessutom önska er alla ett riktigt Gott Nytt År! :D
//Agnes

Divergent

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent
Betyg: 5/5

In Beatrice Prior's Dystopian Chicago, society is devided into five factions, each dedicated to the cultivation of a particular vitrue - Candor (the honest), Abnegation (the selfless), Dauntless (the brave), Amity (the peaceful), and Erudite (the intelligent). On an appointed day of every year, all sixteen-year-olds must select the faction to which they will devote the rest of their lives. For Beatrice, the decision is between staying with her family and being who she really is - she can't have both. So she makes a choice that surprises everyone, including herslef.


During the highly competitive initiation that follows, Beatrice renames herself Tris and struggles to determine who her friends really are - and where, exactly, a romance with a sometimes fascinating, sometimes infuriating boy fits into the life she's chosen. But Tris also has a secret, one she's kept hidden from everyone because she's been warned it can mean death. And as she discovers a growing conflict that threatens to unravel her seemingly society, she also learns that her secret might help her save those she loves.. or it might destroy her.


Ja, jag vet - jag delar ut ännu en femma i betyg. Jag trodde aldrig att jag skulle sätta högsta betyg till så många böcker som jag gjort nu några gånger, har tänkt att jag måste vara hård vid mina bedömningar och inte dela ut femmor till alla böcker jag tycker är bra, men jag kan inte låta bli - än en gång har jag tagit mig igenom en riktigt härlig bok som helt enkelt förtjänar högsta möjliga betyg. Så är det bara.


Jag vet att detta kommer att låta.. ja, krystat kanske, men jag gillade allt med den här boken. Alla människor, miljöer, utmaningar, slagsmål, relationer.. precis allt. Men speciellt Tris förvandling fastnade jag för, efter att hon valt en av de fem avdelningarna - jag tänker inte säga vilken, fastän jag tror man anar det väldigt snabbt som läsare, jag gjorde det i alla fall - hur hon förändras, hur hon går från att vara den försiktiga, osjälviska, till att bli någon helt annan. Någon som slår ifrån när det behövs, som gör det hon kan för att ta sig igenom utmaningarna, nå sitt mål och skydda de hon älskar, även om det kräver att hon skadar andra på vägen. 


Jag borde kanske inte låta så uppmuntrande mot slagsmål och våld, men eftersom det är en stor del av träningen för alla som väljer samma avdelning som Tris - de måste lära sig att försvara sig själva och vara redo för vad som helst - så blir det liksom en del av själva boken och samtidigt en del av mig. Många gånger tvingas de göra ganska hemska saker när de tränar och ibland utanför träningen också, men utan dessa hemska saker skulle den här historien inte fungerat. Om det är något jag verkligen gillar med böcker så är det blod, svett och tårar - och här kommer allt i generösa portioner!


Med andra ord: Läs!


// Agnes

City of Bones

Titel: City of Bones
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments
Betyg: 5/5

When Clary Fray heads out to the Pandemonium Club in New York City, she hardly expects to witness a murder. Much less a murder commited by three teenagers covered with odd markings. This is Clary's first meeting with the Shadowhunters, warriors dedicated to ridding the earth of demons - and keeping the odd werewolves and vampires in line. It's also her first meeting with gorgeous, golden-haired Jace. Within twenty-four hours Clary is pulled into Jace's world with a vengeance, when her mother disappears and Clary herlsef is attacked by a demon. But why would demons be interested in an ordinary mundane like Clary? And how did she suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know..

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att beskriva hur jag känner efter att ha läst en så.. fruktansvärt underbar bok. Alla känslor som frammanades av händelserna i boken finns fortfarande kvar i mig och hoppar och pirrar och får mig att nästan vilja gråta, men av någon anledning har jag plötsligt jättesvårt för att beskriva dem. För några timmar sedan studsade jag runt av spänning och skrattade för mig själv och visste knappt var jag skulle bli av och nu, efter att precis ha lagt boken ifrån mig efter en hel dags intensiv läsning, sitter jag bara här och kan omöjligt få fram några ord till att beskriva allt det där som jag älskade med boken. Får försöka ändå, antar jag. 

Kan kanske börja med att säga att jag verkligen gillade huvudkaraktärerna, Clary, Jace och så Simon. Kanske framför allt Simon, av någon anledning. Varför kan jag inte riktigt förklara, men jag antar att det är en sådan person som jag bara känner en massa medlidande och sympati för. En sådan person som man egentligen inte tänker har så stor betydelse för själva historien i sig, men som faktiskt har det. Jättemycket, till och med. 

Kemin mellan Clary och Jace, som uppstår redan från början, går ju knappast att missa. Men ingen av dem vågar egentligen riktigt erkänna det för sig själva, som om de inte är medvetna om vad de känner, inte till en början åtminstone. Och jag gillar det, att inget är så där uppenbart och enkelt och tråkigt, som det kan vara ibland, utan att det då och då slår gnistor, fast av andra anledningar..
Att sen Simon hade känslor för sin vän förstod jag också redan från början, ja, faktiskt nästan i första kapitlet, och även om man kanske förväntades hoppas att Clary och Jace skulle bli något så tänkte jag snarare mer på Simon. Jag hoppades av någon anledning mer på honom.
Måste därför avslöja att slutet var riktigt oväntat och knäppt och egentligen alldeles otänkbart. Nästan lite äckligt. Samtidigt var det precis så som det skulle sluta. Perfekt helt enkelt.

Det går inte en sekund i boken som jag tänker att det är tråkigt, det händer saker hela tiden och jag menar verkligen hela tiden. Det tycker jag är riktigt bra, med tanke på att boken är nästan 500 sidor lång.. Det bästa är också att man inte har en aning om vart allt är på väg, det kan sluta precis hur som helst och ingenting är uppenbart. Ett plus i kanten är dessutom att man får ett litet smakprov från del 2 i serien, City of Ashes, och när man vet vad som väntar blir man bara ännu mer sugen på att läsa nästa bok!

Tänker inte säga mer om boken nu, vill verkligen inte förstöra den med någon halvdan recension som inte kommer i närheten av vad jag verkligen tycker. Istället kan jag bara snällt be er alla att läsa boken och känna efter själva :)

//Agnes

Sister

Titel: Sister
Författare: Rosamund Lupton
Serie: -
Betyg: 4/5

Nothing can break the bond between sisters..

When Beatrice gets a frantic call in the middle of the Sunday lunch to say that her younger sister Tess is missing, she boards the first flight home to London. But as she learns about the circumstances surrounding Tess's disappearance, she is stunned to discover how little she actually knows of her sister's life - and unprepared for the terrifying truths she must now face.

The police, Beatrice's fiancé and even their mother accept they have lost Tess, but Beatrice refuses to give up on her. So she embarks on a dangerous journey to discover the truth, no matter the cost.

Efter att hastigt ha tagit upp boken och läst ett par kapitel, lagt den ifrån mig, tagit upp den på nytt några dagar senare och sedan läst igen, samtidigt som jag haft ett öga på TVn, fick jag en riktigt dålig första bild av boken. Jag kände varken sug efter att läsa vidare eller ens ork till att plocka upp den igen. Brydde mig inte om vad som hände, om vem som sa vad eller om någonting överhuvudtaget skulle lösas. Jag gjorde mig beredd på att ta fram mina kritiska ögon till den här recensionen och ge hård, men 'ärlig' kritik.

Men efter att ha läst intensivt i två dagar har jag slutligen insett att jag hade väldigt fel om boken och att det, för att kunna förstå och tycka om den, krävs att man verkligen tar sig tiden och läser. Jag menar verkligen läser. För det var först då, när jag satte mig ner och läste på riktigt, som boken fick liv och sög mig in i händelserna. Det var då jag började bry mig och blev ivrig till att få veta vad som skulle hända härnäst.

Det är ingen bok att bara plocka fram och läsa i någon gång då och då, det är en bok som kräver ständig koncentration och uppmärksamhet. Det är en tung historia om sorg över en förlorad familjemedlem och en vilja att nå fram till sanningen till varje pris och för att förstå smärtan och saknaden måste man helt enkelt ta sig tiden åt att läsa sida för sida med vidöppna ögon.


Det som fångade mig allra mest var de många oväntade vändningarna i slutet. Saker och ting jag trodde var på ett visst sätt vändes helt upp och ner, flera gånger ända fram tills sista sidan!

Jag antar att den enda jag borde ge hård och ärlig kritik mot är mig själv. Dels för att jag inte tog den på allvar till en början och dels för att jag var beredd på att skylla på författaren för det. (förlåt!)

// Agnes

Pojkarna

Titel: Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Serie:
Betyg: 4/5


Vi fyllde fjorton år den våren, Bella, Momo och jag.
Vi höll oss ofta för oss själva. Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi lyssnade på insekterna och såg fuktdropparna torka på kronbladen när solen bröt fram. Mitt i allt det färgsprakande levde vi och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.

Har faktiskt varit så duktig att jag läst den augustpris-vinnande boken jag fick av min bror och oj, oj, oj - det här var bra. Riktigt bra! Boken sitter fortfarande fast i mig och vill inte riktigt släppa taget och av någon anledning vill jag inte att den ska det heller.

Okej, låt oss vara ärliga och säga att den var något seg i början, tyckte först bara att det var en gullig liten berättelse. Tre tjejer som leker mysiga lekar i växthuset och har maskerad och klär ut sig till konstiga saker. Gulligt, helt enkelt. Men sen, när en märklig växt dyker upp förändras allt och de förvandlas till pojkar. Plötsligt blev det allvar och en helt annan stämning, det där gulliga liksom suddades bort, bit för bit. Lager för lager skalades av och det blev naket, ärligt och helt underbart!

Nej, jag menar inte bara när hon (Kim) klädde av sig och såg på sina nya pojkkropp, eller när hon tänkte ord som vanligtvis beskrivs mer lindrigt, utan när känslor hon inte riktigt kunde styra över smög fram så fort hon blev pojke. Då, när hon började känna saker, starka känslor för killen Tony, när hon började göra saker hon aldrig trodde om sig själv, när hon såg på sin "gamla" flickkropp och på världen med helt andra ögon, då blev det riktigt, riktigt bra!

Ja, jag gillade Kim, både som flicka och som pojke. Tyckte om att hon valde att fortsätta förvandlas när hennes vänner drog sig tillbaka och att hon utforskade alla nya möjligheter som pojke. Att hon lät sig dras med i det "farliga" och göra brottsliga saker bara för Tonys skull. Av någon märklig anledning var det precis det som gjorde att jag kunde leva mig in i hennes situation. Att hon faktiskt uppförde sig som "vanliga" människor gör. Hon provade, gjorde misstag och sårade, blev sårad, men fortsatte ändå. Hon visade att vi människor inte alls är så perfekta som vi så ofta gärna vill framstå som.

Framför allt tycker jag att detta var ett viktigt ämne och även om jag inte har varit med om precis samma sak så kan jag förstå frustrationen över att vara fast i fel kropp. Att inte bli förstådd eller tagen för den man verkligen är och jag tror många andra kan det också. Så för allt i världen, läs boken och tillåt er att förvandlas! :)

// Agnes

TRE

Titel: #1 Ett hål i själen  #2 Den farliga kyssen  #3 Det som kommer att ske  #4 Flytande i vatten  #5 Till jord ska du bli  #6 Den gråtande mördaren  #7 Tillbaka från de döda  #8 Ett sista offer  #9 Mördarens ansikte  #10 De som lever vidare.

Författare: Kjetil Johnson

Serie: TRE

Betyg: 5/5

Tänkte ta mig an en recension om de troligtvis bästa böckerna jag läst och jag vet att detta kommer att bli en liten utmaning för mig själv, eftersom jag vill göra böckerna rättvisa utan att bli långrandig, vilket förmodligen kommer att bli svårt (det finns så mycket bra att säga om böckerna). Har alltså läst de två sista böckerna, Mördarens ansikte och De som lever vidare, som ingår i TRE-serien, men tänkte att jag skulle recensera alla böckerna i ett, eftersom det är smidigast.

Böckerna i TRE-serien handlar om fyra vänner, som trots sina olikheter står varandra nära. Åtminstone fram tills en viss lärare börjar på skolan och sedan den snygge killen Nick, vars förflutna är mörkt och hemskt. Båda vänder snabbt saker och ting upp och ner, medvetet och omedvetet och snart är ingenting sig likt igen. Serien börjar med ett lik, naket och inlindat i plast, som flyter in mot land och det visar sig att det är en av de fyra vännerna som är död. Så vrids klockan tillbaka tre veckor och vi får läsa om när, var, hur och varför allt blev som det blev..

Tempot är skyhögt och jag läser med hjärtat i halsen och pulsen på tretusennittio hela tiden. Det är galet, galet, galet bra! Minst. Och så spännande att jag inte riktigt vet var jag ska bli av och flera gånger kommer jag på mig själv med att hålla andan tills jag fått reda på vad som händer härnäst. Att böckerna är superlättlästa gör absolut ingenting, vill jag lova.

Det enda jobbiga var när jag tvingades vänta på att de två sista böckerna skulle komma, eftersom de kom flera veckor för sent! Var så fruktansvärt nyfiken på det avgörande slutet. Som för övrigt var så oväntat, men samtidigt så självklart att det inte hade kunnat sluta på något annat sätt.

Det bästa med böckerna är nog att de är så ärliga och så rakt på sak. Författarens känsla för detaljer vid rätt tillfälle gör att de känns trovärdiga och det blir aldrig för mycket av något. Av alla karaktärerna i böckerna vill jag nog påstå att jag kan känna igen mig mest i Nora. Hennes sätt att tänka är väldigt likt mitt eget. Tummen upp för henne! Höhö :)

Hur som helst. (Ni ser, jag skulle kunna hålla på såhär i evigheter..) Jag har predikat för Frida flera gånger om hur fruktansvärt bra dessa böckerna är och nu måste jag göra det för er också. Det här är böcker som alla borde läsa. De griper tag om hjärtat och vrider om ett varv, lämnar efter sig en hel hög med tankar och känslor och det sitter kvar långt efter att man lagt ifrån sig dem. Jag säger bara en sak: LÄS!  

// Agnes