Of Sand and Storm

Title: Of Sand and Storm
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #5
Publication date: August 11, 2016 
Length: 171

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen | Daughter of Winter | Winter's Heir

By law, any child born in Idara is free, even if that child is born in a slave brothel. But as Cinder grows into a beauty that surpasses even that of her mother and grandmother, she realizes that freedom is only a word. There are other words too, stronger words. Words like betrayal and prison and death. And there are words even stronger than those. Words like courage and family and love.

In the end, if Cinder is to escape the fate of her matriarchs, she'll have to fight for her freedom. Because true freedom is never free.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish.

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Of Sand and Storm is the fifth book in the Fairy Queens seriesand it works as a sort of companion novel to the rest of the series. It takes a little side step from the main storyline and it follows a girl named Cinder, who also shows up in the very last book in the series, Winter’s Heir. In Of Sand and Storm we get to know Cinder’s background story and how she came to be part of the conflict between the fairy queens.

All of the books in the Fairy Queens series have their dark moments, but Of Sand and Storm is by far the darkest since it deals with slavery and sex trafficking. Argyle handles these themes well and I appreciate that she doesn’t shy away or tries to sugarcoat it to make it easier for the reader to cope with. It’s raw and honest and I believe it has to be when it comes to these themes. They are real issues and to tone them down would just be so wrong. It’s important that these issues are addressed and sometimes the harsh truth is exactly what is needed, however horrible and terrifying it might be. Of Sand and Storm is not a true story and it is set in a fantasy world, but the issues it deals with are real. It’s horrible and frightening that human trafficking still exists and we can’t turn a blind eye to these problems. We all have to work towards a world where no one can ever be forced to give up the rights to their own bodies. 

Cinder’s journey took me on an emotional roller coaster and her story really wound its way to my heart. There are a lot of feelings tumbling around and the tears are never far away, but despite the dark themes there’s still hope and glimpses of happiness to be found in the story. It’s not all darkness and at the end I feel hopeful rather than sad. It is possible for light to outshine darkness, even though it seems impossible. It might take a lot of time, strength, courage and sacrifices, but it is possible. 

I liked Cinder when I met her in Winter’s Heir, but I like her even more now that I’ve read her story. She actually reminds me a lot of a young Nelay. She’s determined and strong and utterly selfless, willing to risk everything to save her loved ones. Even though the whole world seems to fight against her, she always gets back up and never loses hope of true freedom. She’s facing an impossible fight, but she doesn’t let that stop her. It’s inspiring and you root for her all the way. 

Nelay gets a little time in the spotlight, and as always, I’m delighted to get just a few scenes with her since she’ll always be my favorite. It was nice to see a bit of her motherly side and the interaction between her and Denar warmed my heart. It was also interesting to get a glimpse of how difficult it is for her to keep the fairy part of her from taking over. Denar is his adorable and charming self and he manages to make me smile both once and twice even though he has a very small part to play in this book. 

Cinder’s mother and grandmother are both very strong characters and the bond between the three generations of women is just beautiful to see. Despite their hard lives as slaves, they haven’t lost their independence or their pride. They hold their heads up high and together they are strong, courageous and invincible. Darsam is a sweet character and I like him a lot, but next to all the incredibly amazing women leading the story he kind of fades into the background despite his very important role. 

Of Sand and Storm is just as fast paced and action packed as Argyle’s books always are and there’s never a dull moment. The pages’ fly by and it’s impossible to stop reading. The story is emotional, thought-provoking and gripping. I’m on pins and needles throughout the whole book and it’s just as exciting as it is terrifying. As beautiful as it is sad. Argyle never ceases to amaze me with her way with words and her incredible ability to create worlds and characters that draw you in and never let go. The Fairy Queens series have never let me down and this book is no exception. It’s just as well written and amazing as the others. Of course I’m sad that this book is the last there will be in a series that I have loved so, so much and that will always have a special place in my heart, but I’m also incredibly happy Argyle gave us this one last story. A final journey to a world I’ve grown to love so much. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

Winter's Heir

Title: Winter’s Heir
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: July 20, 2016 
Length: 174

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen | Daughter of Winter

A price must be paid.

Elice has left behind the ice and isolation of winter. Before her is the warmth and wonder of summer with all its color and life. Adar, the young man she saved from the sea, is by her side, and his touch sends tendrils of heat where before there was only cold. 
But all is not as it seems. There are secrets hidden in the heart of summer. Secrets that could burn Elice to the ground and take the whole world with her. The decades-long war between the fairies of winter and summer has thrown off the balance of nature, leaving the world in its death throes. 
Adar believes Elice can stop the destruction—if only she will listen to him. But like the fairies’ bargains, that trust comes with a cost. And the price Elice will pay will tear asunder the boundaries between dreams and family, loyalty and betrayal.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Winter’s Heir is the conclusion to Argyle’s Fairy Queens series and I’ve both been longing for and dreading this moment. I’ve loved every single book in this series to pieces and knowing that the ending were rushing forward made my heart ache. I don’t want to leave the world and the characters I’ve grown to love so much. I know I’ll always be able to return by re-reading the books, and I definitely will (many times!) but it still breaks my heart a bit knowing that there’ll never be any new stories to explore. However necessary, I hate endings and having to say goodbye. There’s also all these expectations when it comes to the finale and I was terrified that Winter’s Heir wouldn’t be able to live up to them. Being the last in a series of six books, where each and every book have been amazing, is not easy. But deep down I knew Argyle would give the series the closure it deserved and she definitely did. It was epic and moving and kind of perfect. I couldn’t have asked for more. 

Winter’s Heir starts off right were we left Elice and Adar at the end of Daughter of Winter. It’s action packed and fast paced from page one and you can really feel how the finale is rushing closer and closer. It’s a captivating and emotional journey and all questions get their answers. I’m really impressed by how Argyle ties all the books together in this one. I love when you can suddenly see how everything fits together. A lot has happened since Of Ice and Snow and Winter Queen and everyting is tied up so nicely in Winter’s Heir. It’s hard to grasp that this really is the end. That there will be no more. When you’ve followed three generations, in six equally amazing books, it’s very hard to let go. The Fairy Queens series will always have a special place in my heart. It reminds me of why I love reading so much and has everything I could ever wish for in a book series - love, friendship, action, lovable characters, amazing world building and vivid descriptions.  

In Winter’s Heir we’re back in the Summer Realm and even though I love the harsh beauty of the Winter Queendom, the Summer Realm will always be the place I love most. I love the crowded cities, the vibrant colors and the warmth. And of course I was thrilled to finally see my favorite character, Nelay, again. I may even have shed a tear or two. She’s still one of my all time favorite characters and even though she’s no longer the main character, she still shines just as bright and I’m happy for every scene she gets, however small. 

Elice is the star of Winter’s Heir and she’s grown so much during these two last books. She’s been through such a difficult journey and been forced to make impossible choices, but still she manages to stay true to her heart and never loses her kindness and strength. The journey helped her find herself and truly live up to her potential, but without losing what she already had. She’s an amazing heroine. Adar has also grown a lot and he feels more mature. He still has that witty charm, that you cannot not like, but he doesn’t get on my nerves as much as in the previous book. Just as Elice, he’s had a difficult journey and faced impossible choices. But, as Elice, he fought his way through and grew so much in the process. I love them both immensely and they make the most adorable couple.  

A few new characters are introduced in Winter’s Heir and I really like Cinder. I know Argyle is going to release a novella about her soon and I cannot wait to read it! What I liked the most though, was seeing all the old characters again. I’ve grown so attached to them all and seeing them again felt like coming home. Again, it breaks my heart having to say goodbye to them all. 

World building and descriptions are on-point as always. As I’ve said in almost every review, Argyle is a queen when it comes to making sure everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. This again, makes it so hard to leave. The world has become like a second home and while reading it feels just as real as my own world. I love when a book can give you that feeling. It’s magical! 

Winter’s Heir is an epic closure to an amazing series and I can’t recommend it enough. I can’t recommend the whole series enough. I love it so, so much and it’s one of my all-time favorites. It has everything you could wish for and more. Captivating stories, multi-layered characters and breath-taking settings. If you haven’t read the previous books yet – what are you waiting for? This is a series you don’t want to miss. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

Love Hurts 1 & 2

Titel: Love Hurts 
Författare: Kim W. Andersson
Serie: Love Hurts, #1
Antal sidor: 128
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2009

Kan tex köpas här: Apart förlag Adlibris Bokus

Love Hurts är en samling tecknade serienoveller som frossar i gotisk romantik och spännande intriger. Det är något för svenska förhållanden så ovanligt som romantiska skräckserier med humor. Men en smittande berättarglädje och mästerliga bilder visar Kim W. Anderssom hur ont kärleken kan göra och hur dramatisk den kan bli. Historierna innehåller kärleksmöten mellan vampyrer, prinsessor, zombies, isdansare och många andra. Berättelserna rör sig fritt i olika miljöer och teman, som kung fu-drama, neo-realism, vilda västern, ryska sagor och metaserier. 



Letar du efter sockersöta och sockervaddsfluffiga kärlekshistorier ska du nog leta vidare, med är det kärlekshistorier av det lite mörkare och tragiska slaget du är ute efter är det här definitivt rätt seriealbum. Love Hurts är nämligen en samling av tjugo serienoveller på temat romantisk skräck. Det är mörkt, obehagligt, humoristiskt och tankeväckande. Allt på en gång. Novellerna är korta, men det hindrar dem inte från att lämna starka avtryck, tack vare sina finurliga tvistar och spännande vändningar. 

Jag är inget fan av skäck egentligen, men i just det här fallet går det faktiskt bra. Även om skräck definitivt är en röd tråd genom hela boken, lutar det hela tiden mer åt det humoristiska håller och istället för att vara läskiga gör novellerna snarare parodi på typiska skräckteman. Och jag gillar det, väldigt mycket! Något annat som jag tycker om är de många popkulturella referenserna som förgyller novellerna. 

Färgskalan och tecknarstilen är precis i min smak och att hela albumet är just i färg ger läsupplevelsen det där lilla extra. Det känns så lyxigt! Och det ger liv till historierna på ett helt annat sätt än när det är i svart, vitt och gråskalor. 

Nr 4, 15, 19, 20 och Anastasia är mina favoriter. Bland dem finns bland annat en humoristisk take på en typisk collegeskräckfilm, en lite annorlunda version av den typiska "tjej blir kär i övernaturlig pojke" och en tragisk version av den klassiska superhjältehistorien. 

Titel: Love Hurts 2
Författare: Kim W. Andersson
Serie: Love Hurts, #2
Antal sidor: 132
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Apart förlag Adlibris Bokus

Vad gör du när du vunnit första pris i lotteriet, men bara vill rymma med tjejen i den stora björnkostymen? Hur mördar du bäst folk som pratar på biografen och hur ska du lyckas göra dig av med den där irriterande rymdh­jälten, när han tillverkat tre kloner av sig själv?


Love Hurts är serienoveller på temat olycklig kärlek som tar dig genom ett färgsprakande universum av populärkulturella referenser. Du möter allt från kärlekskranka robotar och hämndlystna superhjältar till galna nät­dejtare och amazoner från främmande dimensioner.

Love Hurts 2 lever verkligen upp till sin föregångare och jag tycker precis lika mycket om den - om inte ännu mer! De popkulturella referenserna och de smarta och ofta tankeväckande vändningarna fortsätter att förgylla läsningen. 

Det går fort att läsa sig igenom alla novellerna och direkt när jag är färdig önskar jag att det fanns fler. Det är så himla bra! Romantik tillsammans med skräck, humor, tragedi och mörker bildar verkligen en perfekt liten mix och det är omöjligt att slita sig från sidorna. Jag kan nästan lova att du kommer läsa allt i en sittning. 

Jag gillar att den här volymen innehåller mer inslag av fantasy, sci-fi och övernaturligheter. Det blir lite roligare när jag förstår fler av de popkulturella referenserna och inspirationen bakom berättelserna. 

När jag bläddrar tillbaka för att se vilka mina favoriter var, slås jag av att jag tyckte om i princip allihop. Trots helt olika stilar och teman lyckades de alla fånga mig på något sätt. Men jag har såklart några favoriter, som Big Brother-parodin, tidsresehistorien och den smarta, men samtidigt så sorgliga, historien om den osynliga tjejen. 

Jag tyckte verkligen mycket om båda seriealbumen och rekommenderar dem varmt till alla som vill ha mörka, skräckinspirerade serienoveller med mycket humor och intressanta tvister! Just nu firar Apart förlag 5 år och har bland annat sänkt priserna på både Love Hurts 1 & 2. Perfekt tillfälle att skaffa hem dem med andra ord! Med rabattkoden APART får ni dessutom 10% rabatt. 

//Frida

Daughter of Winter

Title: Daughter of Winter
Author: Amber Argyle
Series: Fairy Queens, #3
Publication date: April 21, 2016 
Length: 192

Find it here: Amazon Goodreads Kobo B&N iBooks

Other books in the series: Of Ice and Snow | Winter Queen | Of Fire and Ash | Summer Queen

Bargains. Only the truly desperate make them. Only the truly desperate need them. And always, the desperate pay.

The silence and never-ending dark of winter are all Elice has ever known, for she is the daughter of the Winter Queen. Isolated in a northern queendom with only the seals for company, she dreams of color and music and life. So when a whaling ship crashes just offshore, she doesn't hesitate to rescue the lone survivor, Adar, who quickly becomes her friend. She must keep him hidden from her mother at all costs, for if the Winter Queen discovers him trespassing, she'll kill him. 

When her mother reveals just how dark her soul has become, Elice realizes she is as much a prisoner as Adar. To ever know true freedom—to ever become the woman she was meant to be—she must flee with him. But in their flight, she begins to see hints of something more nefarious. The darkness that has taken hold of her mother is spreading, staining the world with its influence. 

Unbeknownst to Elice, a bargain was made long ago. A bargain she was born to fulfill.

Thank you to Amber Argyle for the review copy! As I'm part of the Argylers Street Team this review will be in English instead of Swedish. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My Review

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Daughter of Winter is the third book in the Fairy Queens series and also the second to last. I love this series immensely and I’ve been anticipating Daughter of Winter ever since I finished Summer Queen. It’s both exciting and scary when a series you love is close to its final ending. I love the world Argyle has created and even though I’ll always be able to return to it by rereading the books, it breaks my heart a bit that I won’t be able to return to it in new stories. There’s also all these expectations when it comes to a finale, especially when all the other novels and novellas in the series have been amazing. You want the series to have a worthy ending - an ending that will blow you away by its awesomeness. Luckily Argyle seems to be heading that way, since Daughter of Winter is a great build up to the finale. I fell completely in love with it and I am dying to read the last book. Sure, I’m still a bit scared but I know Argyle will give the series the epic closure it deserves. 

Something I really like with the series is that with every new novel there’s a new perspective. It gives a lot of depth to both the overall story and the world. You get to see the ongoing conflict from different point of views and it is all greyscales, never plain black or white. And how I love that. In Daughter of Winter we get to follow Elice, the daughter of Ilyenna, the main character in Winter Queen. Elice has been living in the winter queendom all her life and she is starting to feel trapped. She wants to see the rest of the world, meet other people than her closest family and discover who she really is. Elice is an adorable character and I fell for her from the start. She reminds me so much of the Ilyenna we got see in Winter Queen. The innocence and the kindness, the courage and the strength, and of course the willingness to sacrifice everything for the ones you care about. It’s impossible not to like her. 

I loved to see Ilyenna again, but it hurts so much to see how far away she’s gone from who she used to be. To see how the darkness has taken over and how little of her humanity she has left. It hurts even more with Elice as a constant reminder of what an amazing person she used to be. And still is, somewhere buried deep behind all that darkness, anger and vengefulness. 

Set in the quite isolated winter queendom, the novel doesn’t offer that many new characters, besides Elice, but the ones we get to know shine all the more. The boy Elice saves from the ship-wreck being one of them. Adar might be a bit full of himself and quite a bit annoying from time to time, but he grows on me throughout the book. While most of the story is quite dark, Adar brings just the right amount of humour and lightness to the story to keep the reader from totally drowning in heartbreak and sorrow. There’s also the fact that he and Elice make quite an adorable couple. They complement each other very well. 

As this is the third book in the series I know Argyle is quite a queen when it comes to world building and making sure that everything is described in a way that will make you feel like you’re truly part of the world. With that being said, she still manages to amaze me with her descriptions of the world, which is quite an accomplishment considering I already thought she did amazingly with the other two books. The way the winter queendom is described totally blew me away. It’s so stunning and so beautiful and while reading, I feel more than ever that I’m truly there. Walking around in Elice’s garden of mesmerizing ice sculptures, discovering the secrets in the many rooms of the ice palace and watching the striking aurora from one of its towers. As I dive into the story I let myself forget about the real world and for a moment the winter queendom feels just as real as my own. 

Daughter of Winter is not as action packed as its predecessors, but I must say I like that. Action is great but sometimes it’s nice when the story moves along a bit slower, focusing on the characters and their relationship. Daughter of Winter still has a lot of action, especially towards the end – the second part is a thrilling, emotional roller coaster ride – but that only makes it even more logical to have a bit of a slower beginning, so that you, as a reader, really can get a feel of the new turn the story is about to take. And to clarify, by slow, I do not mean nothing happens. There’s a lot going on, it just takes another form than typical action. It works wonders and fits this part of the story very well. 

With its breath-taking setting, captivating story and multi-layered characters Daughter of Winter blew me away and I can’t recommend it enough. It will take you on a sparkling, thrilling and emotional adventure that you will not forget in a hurry. If you’ve read the previous books in the series, you could dive right into this one and I’m positive you’ll enjoy it just as much as the others. If you haven’t read the other books though, I’d recommend you to check out Winter Queen and Summer Queen (and don’t forget the novellas!) first, since Daughter of Winter merges those two storylines together and you might feel a little bit lost without all the background story. And also, you do not want to miss out on those two gems! They are just as amazing, I promise. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

About the author

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber Argyle is the number-one bestselling author of the Witch Song Series and the Fairy Queen Series. Her books have been nominated for and won awards in addition to being translated into French and Indonesian.

Amber graduated cum laude from Utah State University with a degree in English and physical education, a husband, and a two-year old. Since then, she and her husband have added two more children, which they are actively trying to transform from crazy small people into less crazy larger people


Links: Blog | Facebook | Twitter | Goodreads | Pinterest | Amazon | Kobo | B&N

//Frida

M varken mer eller mindre

Titel: M varken mer eller mindre

Författare: Petra Backström

Serie: - 

Antal sidor: 269

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utgivningsår: 2016

Kan tex köpas här: Adlibris  Bokus 

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Vi har exet som jag fortfarande ligger med

vi har stalkern som aldrig ger sig

vi har kompisens pappa som stöter på mig

och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för

Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andra tre?

Men man vet ju så lite innan allt har hänt.

Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. Och hur hon än försöker reda ut tillvaron blir det bara värre. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?

M varken mer eller mindre är ett strålande exempel på hur träffsäkra, smarta och underbara svenska ungdomsböcker kan vara. Det var det korta stycket i början av beskrivningen som från början fångade mitt intresse (På riktigt, hur bra är inte den beskrivningen?) och jag kände direkt att det var en bok som jag helt enkelt var tvungen att läsa. Efter bara ett par sidor var jag så inne i berättelsen att man hade fått slita boken ur mina händer för att få mig att sluta läsa. Beroendeframkallande i kubik och på riktigt helt omöjlig att lägga ifrån sig! De korta kapitlen med smått cliffhangerliknande slut gör den dessutom till perfekt sträckläsning. Jag kan nästan garantera att du kommer att tänka "bara ett kapitel till.." och sedan kommer boken plötsligt att vara slut och du kommer undra hur det kunde gå så fort. Det kan väl omöjligt vara slut redan? Det måste finnas mer, jag vill ju aldrig att det ska ta slut.  

Jag måste erkänna att jag och Maj inte riktigt kom överens i början. Berättarstilen tilltalade mig inte och jag tyckte mest att det kändes stapplande och korthugget. Det problemet försvann däremot spårlöst ett par kapitel in när jag lärt känna Maj lite bättre. Plötsligt insåg jag hur himla rätt berättarstilen var för Maj. Den var verkligen Maj:ig. Jag gick från att inte tycka om berättarstilen till att totalförälska mig i den på mindre än en sekund. När man läser får man verkligen känslan av att man befinner sig i Majs huvud och jag tycker så, så mycket om det. Väldigt skickligt gjort av Backström! Språket är rappt, smart och väldigt, väldigt träffsäkert. Det påminner lite om Lisa Bjärbo, så om du tycker om hennes böcker är sannolikheten stor att du kommer att gilla M varken mer eller mindre också. Samtidigt har Backström en egen och unik röst som ger känslan av att man, om man fick läsa en sida ur en massa olika böcker, skulle kunna hitta hennes utan problem. Väldigt imponerande att redan i sin debutbok kunna briljera med språket på det sättet. Det ska bli otroligt spännande att se vad Backström kommer att skriva i framtiden och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte redan nu längtar lite smått ihjäl mig efter mer. Det spelar egentligen ingen roll vad, bara mer. 

Aldrig hade jag trott att jag skulle tycka att en vardagsskildring med trassliga kärleksrelationer skulle vara spännande, men M varken mer eller mindre är verkligen spännande. Kanske inte spännande i actionpackad fantasystil, men ändå spännande. På ett lågmält, men intensivt sätt. Jag skäms nästan lite över hur involverad och smått besatt jag blev av Majs extremt trassliga relationer med de fyra killarna. Det är så beroendeframkallande och spännande och jag bara måste veta hur det ska gå. Känslorna stormar omkring och jag hinner knappt med själv. Det pendlar mellan skratta-rakt-ut-roligt och ont-i-magen-jobbigt. Det händer så mycket, men samtidigt ingenting. Det är en så konstig känsla, men på något sätt är det kanske så livet känns för det mesta. Allt och ingenting på samma gång. Inget mellanting. I vilket fall är det så himla skarpt och träffsäkert och jag vill bara ha mer, mer, mer. 

Jag måste ägna några rader åt huvudpersonen Maj, som efter vår lite mindre bra start, växte väldigt mycket under historiens gång. Såhär i efterhand kan jag säga att jag tycker väldigt mycket om henne. Hon är så självklar på något vis. Hon är verkligen "M varken mer eller mindre", hur klyschigt det än låter. De andra karaktärerna är kanske inte lika självklara som Maj, men det sätter sina spår i alla fall. Backström har lyckats skapa ett brett persongalleri och samtidigt hålla sig borta från trista klyschor. Varenda en av karaktärerna känns trovärdiga och som personer man skulle kunna stöta på ute på Stockholms gator. Eller någon annan stads gator för den delen. Eller på någon helt annan plats. Det jag vill säga är att karaktärerna verkligen känns som personer. Än en gång, väldigt skickligt av Backström. 

Redan vid första ögonkastet kände jag att M varken mer eller mindre skulle vara en bok för mig, och den både levde upp till och överträffade mina förväntningar. Jag älskar att följa med Maj på hennes berg- och dalbaneliknande kärleksexperiment. Det är trassligt, roligt, panikartat, tankeväckande, spännande och ganska så väldigt underbart. Behöver jag ens nämna att jag rekommenderar den till precis alla? Nu gör jag det i alla fall. Läs, läs, läs! 

Favoritcitat

"Vi ska se om allt blir bra uppe på Globen." 

//Frida

Witch Song

Titel: Witch Song
Författare: Amber Argyle
Serie: Witch Song, #1
Antal sidor: 325
Utgivningsår: 2011

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus Amazon Book Depository

The world is changing.

For thousands of years, witch song has controlled everything from the winds to the shifting of the seasons. But not anymore. All the Witches are gone, taken captive by the dark Witch, Espen.

As the last echoes of witch song fade, Espen grows stronger as winter and summer come within the space of a day. Now she's coming for the one she missed—a shy, untrained girl of fifteen named Brusenna.

Somehow, Brusenna has to succeed where every other Witch has failed. Find Espen. Fight her. Defeat her.

Or there won't be anything left to save. 

Witch Song är Amber Argyles debutbok och första delen i en serie som handlar om häxor. Jag är ett stort fan av Argyles nyaste serie, Fairy Queens, och självklart gjorde det att jag hade väldigt höga förväntningar även på den här serien, trots att jag var mycket väl medveten om att det var hennes debutbok. Det är svårt att inte ha det när man älskar hennes andra böcker så otroligt mycket. Tyvärr, men kanske inte helt oväntat, lyckades Witch Song inte leva upp till förväntningarna, men jag tycker fortfarande att den är helt okej. När man går från att läsa en författares senaste bok till att läsa hennes debut, blir det väldigt tydligt hur mycket som hon faktiskt har utvecklats och det tycker jag är väldigt roligt att se. Argyle har verkligen utvecklat sitt skrivande något otroligt sedan Witch Song och allt som jag tycker är mindre bra med Witch Song är som bortblåst i hennes senare böcker. Det är mycket imponerande! Speciellt karaktärer, världsbygge och språk har förbättrats och det finns så mycket mer djup, historia och känsla nu. 

Witch Song utspelar sig i en fantasyvärld där häxor styr allt från hur vindarna rör sig till årstidsväxlingarna. Argyles häxor använder inte några trollstavar, utan deras magi finns i deras röster. Genom att sjunga olika sånger kan de göra allt från att förvandla sig till djur, ändra vindens riktning, få träd att växa och liknande. Jag gillade verkligen magiidén men tycker tyvärr inte att den utvecklades eller utforskades tillräckligt. Allt känns för enkelt. Det finns aldrig något riktigt inlärningsmoment utan huvudkaraktären bara kan en massa helt plötsligt. Jag hade önskat att det krävdes mer, att det var lite mer komplicerat än att bara börja sjunga. Visst nämns det att sjungandet tar på krafterna och att olika sånger är olika komplicerade, men i det stora hela är det för enkelt för min smak. Väldigt synd eftersom grundidén är väldigt spännande. 

Huvudpersonen Brusenna har jag ganska svårt för. Hon gnäller sig igenom stora delar av boken och är irriterande naiv. Hon lär sig aldrig av sina misstag och vägrar ta hjälp av andra trots att det är väldigt tydligt att hon verkligen inte klarar sig själv. Och visst att det är bra att hon vill vara stark och självständig, men att tacka ja till hjälp när en behöver det gör en inte till en mindre självständig och stark person. Istället är det bara väldigt korkat att inte tacka ja, speciellt eftersom hon verkligen behöver hjälp. Brusennas mamma är den typiska jag-försvinner-iväg-på-obestämd-tid-men-tänker-inte-berätta-något för-dig-om-vad-som-händer-för-jag-tror-att-det-är-det-bästa-sättet-att-skydda-dig-på föräldern och jag behöver väl knappast säga att jag inte är ett fan av henne heller. Kärleksintresset är väl snäll och så, men eftersom jag inte längre kommer ihåg namnet kan han inte ha lämnat något större intryck. Övriga karaktärer swishade förbi som i en dimma och trots att många var karakteristiska och utmärkande fastnade de inte hos mig. De kändes platta och ansträngda på något vis.

Världen som Argyle har skapat tycker jag om och den känns verkligen som hennes egen trots ganska typiska fantasyinslag. Jag ser fram emot att utforska den mer i de två andra böckerna i serien, för ja, även om jag inte förälskade mig i Witch Song, kommer jag utan tvekan att läsa vidare. Jag vet ju hur mycket Argyle har utvecklats, så från och med nu kommer det bara att bli bättre! 

Eftersom jag lyssnade på Witch Song som ljudbok tänkte jag skriva några rader om den upplevelsen också. Jag är nog ganska kräsen när det gäller ljudboksuppläsare och det är ju väldigt personligt vad man gillar och inte gillar. En duktig uppläsare kan verkligen höja läsupplevelsen, men det kan lika gärna gå helt, helt fel.  I det här fallet var det lite mittemellan. Inte superdåligt, för jag lyssnade trots allt på hela, men jag tycker inte att den gav det där lilla extra som gör att jag skulle välja ljudboken över att läsa själv. Den var bara helt okej och då känner jag inte för att betala extra för att få ljudboken utan kan lika gärna läsa själv.

Sammanfattat är Witch Song en helt okej debut. Jag kommer att fortsätta att läsa serien, men med handen på hjärtat beror det mer på att jag vet hur mycket Argyle har utvecklats och för min kärlek till hennes Fairy Queen-serie, snarare än att jag är nyfiken på fortsättningen. Brusenna och jag kom inte riktigt överens, men jag vet att tredje boken följer en annan karaktär så jag hoppas på att det fortfarande kan bli bättre. Om ni inte har läst något av Argyle tidigare rekommenderar jag hennes nya serie Fairy Queens eftersom det vore väldigt trist om ni läste den här och sedan kände att ni inte ville läsa något annat. Den serien är så himla bra och jag önskar att fler fick upp ögonen för den. Känner ni er ändå nyfikna på Witch Song, go for it! Det är absolut inte en dålig bok och har man inte läst Fairy Queens finns ju inget annat att jämföra med. Men om ni skulle läsa och inte gilla Witch Song, lova att ni ger Fairy Queens en chans ändå - det är den värd!  

Favoritcitat

//Frida

Djupa ro

Titel: Djupa ro
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: - 
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång. 

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.




Efter att snart ha skrivit på den här bloggen i fyra år kan jag tycka att det borde vara ganska enkelt att samla mina tankar och känslor och forma dem till recensioner. Och det är det väl ibland, men för det mesta är det faktiskt väldigt svårt att hitta de rätta orden och att på ett någorlunda sammanhängande sätt få ner allt jag tänkte och tyckte i en recension. Svårt är det alltså alltid, men i några få fall är det faktiskt nästintill omöjligt. Jellicoe Road är ett sådant exempel. Den läsupplevelsen var så speciell att det helt enkelt inte gick att samla allt som jag tyckte och kände på ett sätt som gjorde boken rättvisa. Nu har jag ytterligare ett sådant exempel, nämligen Djupa ro. En läsupplevelse som är så unik, så omvälvande, att det inte går att få ordning på alla känslor och tankar som stormar omkring. Ännu mindre få ner allt det där i ord, utan att det blir sådär överdrivet och konstlat som det lätt kan bli när man känner alldeles för mycket och bara vill skrika ut för hela världen att höra hur mycket man tycker om något. 

En del böcker tar det ett tag att komma in i, andra fastnar man för direkt. Djupa ro hör till den senare kategorin, men jag skulle nog vilja gå ännu längre och säga att det är en av de starkaste inledningar jag läst någonsin. Den knockade mig fullständigt och efter första kapitlet var det helt omöjligt att vända om. Jag släppte allt annat och bara läste läste läste tills det inte fanns något kvar att läsa. Och jag ångrar ingenting. Det är by far en av de bästa läsupplevelserna i år. En av de bästa någonsin. Jag vill inget annat än att börja om från sida ett och uppleva allt en gång till. Djupdyka i berättelsen och upptäcka sådant som jag missade vid första läsningen.

Djupa ro är en otroligt tragiskt och sorglig bok, och jag sitter med tårfyllda ögon, på gränsen till att svämma över, nästintill hela tiden. Hulkande fulgråtande blir det också ganska mycket av. Det är så himla känslosamt och jobbigt och tragiskt, men samtidigt så himlastormande fantastiskt jättebra. Bjärbo har verkligen lyckats med att skriva en historia som går rakt in i hjärtat och som tar med en på en känslostormande resa som vänder upp och ner på allt. Det är så obehagligt verkligt och nära och det är omöjligt att inte tänka tanken att det där lika gärna hade kunnat vara jag. Men trots att Djupa ro får mig att sjunka till bottnarnas botten älskar jag det så, så mycket. Jag älskar att det får vara tragiskt och sorgligt och hemskt. Jag älskar hur Björbo på ett så träffande och trovärdigt sätt beskriver sorg och saknad och vänskap. Hur livet kan förändras över en natt, samtidigt som det fortfarande är precis samma. För mig har det alltid varit så att det är böckerna som känns som stannar med mig längst, och Djupa ro är definitivt en av dem. För den känns. Helt galet mycket. Och jag älskar det. 

Det här är den första boken jag läser av Bjärbo, om man inte räknar den hon skrev med Johanna Lindbäck, men eftersom jag är en flitig följare av både hennes instagram och blogg visste jag redan att hennes sätt att skriva på är helt outstanding när det kommer till träffsäkerhet. Och boken gör mig såklart inte besviken. Det är precis lika levande och trovärdigt och on point som alltid. Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att formulera sig sådär perfekt. Jag brukar alltid markera citat som jag tycker extra mycket om, men i Djupa ro är det i princip omöjligt eftersom jag tycker att nästan allt är helt fantastiskt bra. Bjärbo är verkligen en mästare på att på att hitta precis rätt ord och formuleringar. Till allt. 

Trots den väldigt tragiska huvudhistorien tycker jag att Bjärbo på ett fint sätt vävt in ljusare delar i historien också. Det finns så mycket vänskap och kärlek, skratt och glädje bredvid allt det där sorgliga. Jag tycker om att boken visar att även om sorgen tar upp hela ens liv, kan det fortfarande finnas stunder av lycka. Hur hemskt det än känns kommer livet så småningom att falla tillbaka i det vardagliga mönstret igen. Det betyder inte att saknaden har blivit mindre eller att man har glömt bort. Man har bara lärt sig att hantera och leva med det. Hela den processen beskrivs så fint i Djupa ro. 

För att kort sammanfatta det viktigaste som jag vill ha sagt med den här recension: Jag älskar Djupa ro något otroligt mycket och rekommenderar den till alla. Ja, alla! För jag tror på riktigt att det är en sådan bok som kan uppskattas av väldigt, väldigt många på grund av att den är så verklighetsnära och för att det är så lätt att känna igen sig i så mycket. 

Favoritcitat

//Frida 

Röd drottning

Titel: Röd drottning (eng. Red Queen) 
Författare: Victoria Aveyard
Serie: Red Queen, #1
Antal sidor: 379
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Modernista för recensionsexemplaret! 

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön - utan efter blod. De Silverblodiga, supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, regerar över de vanliga Röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare. 

Mare Barrow är en av de Röda. Hon hankar sig fram som ficktjuv i en fattig by, tills en ödets nyck kastar henne inför Silverdomstolen. Framför kungen, prinsarna och adeln visar det sig plötsligt att även hon har en övernaturlig förmåga, trots sitt röda blod. Något som hotar att underminera hela grunden för de Silverblodigas makt. För att hålla saken hemlig trolovar kungen Mare med en av sina söner och tvingar henne att spela rollen som försvunnen Silverprinsessa.
Mare dras allt längre in i de Silverblodigas värld. Hon får det på flera sätt bättre än någonsin, men väljer att riskera allt genom att hjälpa Röda Gardet, ett växande uppror bland de Röda - samtidigt som hjärtat drar henne i en omöjlig riktning.
Ett enda felsteg kan leda till döden. I de Silverblodigas värld spelar alla ett spel, ingen går att lita på, och förräderiet är det enda man kan räkna med.

Röd drottning har fått otroligt mycket hype överallt i bokvärlden, men kanske speciellt inom booktube. Detta gjorde mig såklart väldigt nyfiken, men också lite rädd. Jag har ju sett böcker falla på grund av alldeles för mycket hype flera gånger om och det finns ju knappt något tråkigare än när en bokupplevelse förstörs på grund av att förväntningarna var för höga. Till min stora glädje var så inte fallet med Röd drottning. Redan efter ett par sidor kände jag att det skulle bli en ny favorit och jag njöt av varenda sida. För ett par timmar förlorade jag mig helt i Mare Barrows värld och jag ville aldrig lämna. 

Ibland tar det ett tag att komma in i en bok, att få en känsla för världen och karaktärerna, men Röd drottning har verkligen en stark öppning. Jag kastas in i berättelsen, men känner aldrig att jag måste ta mig över den där jobbiga tröskeln för att uppskatta boken, utan känner mig som hemma nästan direkt. Kanske beror det på att Röd drottning känns som en härlig liten mix av några av mina favoritböcker i samma genre, speciellt Hunger Games och Divergent. Att boken har så tydliga likheter med andra kända böcker kan såklart lätt bli till en nackdel eftersom vi redan har fått den där historien och vill ha något annat - något nytt och originellt. Men i det här fallet tycker i alla fall jag att det inte alls gör något att det finns starka likheter, snarare tvärtom. Jag tycker om den där känslan av att vara hemma. Att veta vad det är för typ av historia som väntar. Och att redan från börja kunna känna att det här är precis det om jag vill läsa. Jag måste också säga att Röd drottning trots sina likheter med andra böcker bjuder på många oväntade vändningar och att historien är i sig är en helt annan. Det är spännande, underhållande och alldeles omöjligt att lägga ifrån sig! 

Det finns många intressanta och fascinerande karaktärer i Röd drottning och jag älskar att ingen är helt god eller helt ond. Alla består av gråskalor och det går verkligen inte att lita på någon. Extremt frustrerande på sina ställen och man får ont i magen av att tänka på hur allt verkligen hänger på den sköraste av trådar och att minsta lilla rörelse kan få allt att rasa samman. Spelpjäserna i maktspelet som pågår i Mare Barrows bräckliga värld är opålitliga i kubik och vänner sticker knivar i ryggen på varandra på löpande band. Allt är så osäkert, så skört. Jag sitter som på nålar och bara väntar på att allt ska explodera. 

Jag tycker mycket om Mares berättarröst och jag tycker lite extra mycket om hur långt ifrån perfekt hon är. Hon begår misstag efter misstag, fattar galna och ogenomtänkta beslut och är alldeles för naiv för sitt eget bästa. Och jag älskar henne för allt det där. Det känns så äkta på något vis. Medan jag sitter där och läser tänker jag att jag säkert hade agerat på ett liknande sätt själv. Det är inte alltid så lätt att fatta de där perfekta och väl genomtänkta besluten och lära sig av sina misstag när en kastas in i en helt ny värld, speciellt en värld som ser ut som den som Mare Barrow kastas in i. Jag tycker att hon är väldigt stark som orkar fortsätta trots att hela världen verkar vara emot henne, att hon vågar sätta ner foten och ifrågasätta, trots att det mycket väl kan leda till hennes död. Jag beundrar henne för att hon aldrig ger upp och för att hon vågar följa sitt hjärta i en en värld där ingen annan vågar göra det. 

Som många andra YA-böcker innehåller Röd drottning en kärlekstriangel. Uttjatat och trist, jag vet, men det här är faktiskt ett utmärkt exempel på en kärlekstriangel som faktiskt fungerar. Hur underbart!? Det känns aldrig konstigt, snarare väldigt, väldigt logiskt att det skulle bli just en kärlekstriangel och det är så himla uppfriskande. Jag är mer än trött på konstlade kärlekstrianglar som är där "bara för att" och tar med öppna armar emot en som faktiskt känns autentisk och helt rätt för historien. Tack Victora Aveyard för att du visar att kärlekstrianglar inte alltid behöver vara skräp! De kan faktiskt vara väldigt bra om de görs på rätt sätt. 

Med mind-blowing intrig, nagelbitande spänning och fängslande karaktärer fångar Röd drottning in läsaren i en en magisk fantasy-dystopisk värld där maktspel tas till en helt ny nivå och där det inte går att att lita på någon. Jag älskar verkligen det här och gråter floder över att det fortfarande är flera månader tills jag kan återvända till Mare Barrows värld och se vart historien ska ta vägen härnäst. Om ni inte redan gjort det - läs, läs, läs! 

Favoritcitat

//Frida

Släppa taget

Titel: Släppa taget
Författare: Katarina von Bredow
Serie: -
Antal sidor: 218
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap.

Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

När jag gick i mellanstadiet och kanske en bit in på högstadiet också, var Katarina von Bredows böcker extremt populära. Det fanns knappt någon som inte läst i alla fall en av hennes böcker. Själv läste jag och tyckte om alla hennes ungdomsböcker, från Hur kär får man bli till Bara inte du. Där någonstans tog det stopp och kanske kände jag att jag hade vuxit ifrån den typen av böcker. Jag ville vidga mina vyer och utforska nya genrer och nya teman. Och det gjorde jag också, men såhär sju år senare kommer jag smygande tillbaka och tycker att det är väldigt roligt och nostalgiskt att få läsa en Bredowbok igen. Det är kanske inte lika nytt och spännande som det var när jag själv var yngre än huvudpersonerna, men det betyder inte att det är dåligt. Tvärtom. Nu har jag redan upplevt den där tiden i livet själv och kan känna igen mig på ett helt annat sätt. Perspektivet har ändrats, men jag kan uppskatta allt precis lika mycket som då, bara på ett annat sätt. Det är det fina med ungdomsböcker - de fungerar precis lika bra oavsett ålder! 

Släppa taget är ett riktigt litet lyckopiller till bok. Jag blir bubbligt glad av att läsa och sitter med ett leende som sträcker sig från öra till öra mest hela tiden. Allt är så fint och mysigt och sockersött. Ja, jag vet att jag tidigare har sagt att sockersött är bland det värsta jag vet i böcker, men i just den här boken fungerar det faktiskt. Det blir aldrig för mycket och allt är inte glitter och enhörningar och regnbågar. Bredow har lyckats med en perfekt blandning av sockersött och allvarligt och trots en ganska vardaglig och typisk "hitta dig själv"-historia sitter jag som klistrad vid sidorna. Tur då att den är precis lagom lång för att sträckläsas utan att man behöver vända upp och ner på livet. 

Historien kretsar kring tvillingarna Elsa och Stella, som går sista året på högstadiet. Stella har en viktig roll i boken, men det är framförallt Elsas resa som vi får följa. Tvillingen som är lite mindre glitter och färg, som håller sig i utkanten och inte gärna kastar sig fram genom livet lika oförsiktigt och spontant som sin andra hälft. Vi får följa hur Elsa kämpar med att släppa taget om det som alltid varit och våga lite mer. Om hur hon stapplar sig fram för att hitta sin egen identitet och inte längre vara Stellas skugga. Det är en väldigt fin "hitta dig själv"-historia och jag tycker om att det faktiskt verkligen är Elsa själv som tar initiativet till allt. Hon blir inte intvingad i någon ny roll, utan det handlar verkligen om att hon ska hitta sig själv. Lyfta fram det som redan finns i henne. Visa vem Elsa är och låta sin röst bli hörd. 

Boken är inte mycket längre än tvåhundra sidor, men ändå känner jag mig väldigt nöjd när sista sidan är färdigläst. Bredow hinner med mycket historia på få sidor och avlutar precis när det är som bäst, utan att man känner att man vill ha mer. Det är precis lagom och oj, vad länge sedan det var som jag läste en bok där jag faktiskt kände mig nöjd när den tog slut. Det är alltid en jobbig cliffhanger eller så tar bara boken slut hux flux, utan ett ordentligt slut och utan någon planerad uppföljare.

Jag kan inte komma ihåg att jag tänkte speciellt mycket på språket i Bredows böcker när jag var yngre, då var det mer historierna som stod i centrum, men nu tänkte jag på det desto mer. Bredow skriver på ett lättsamt och fartfyllt sätt som passar alldeles utmärkt för den här typen av böcker. Det är träffsäkert, enkelt och modernt. Jag stannar upp flera gånger och markerar meningar och stycken som jag tycker extra mycket om. Och det blir många markeringar. Väldigt många. Dessutom älskar jag hur samtida och levande allt känns med referenser till bland annat youtube och låtar som jag själv sitter och lyssnar på idag. Det behövs fler böcker som så tydligt utspelar sig här och nu. Visst, det kanske inte alls fungerar om tjugo år, men tänk så många som faktiskt får känna igen sig och njuta av boken nu. Det är väl minst lika viktigt som att en bok ska kunna leva vidare i generationer, eller? 

Om du letar efter en snabbläst och mysig bok i högstadiemiljö, med en fin och träffande historia om att hitta sig själv och väga släppa taget är det här precis rätt bok. Lägg till en otroligt söt kärlekshistoria, ett träffsäkert och fångande språk, samt en fin syskonrelation på det så kan det nästan inte bli bättre. 

Favoritcitat

//Frida