Love Hurts 1 & 2

Titel: Love Hurts 
Författare: Kim W. Andersson
Serie: Love Hurts, #1
Antal sidor: 128
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2009

Kan tex köpas här: Apart förlag Adlibris Bokus

Love Hurts är en samling tecknade serienoveller som frossar i gotisk romantik och spännande intriger. Det är något för svenska förhållanden så ovanligt som romantiska skräckserier med humor. Men en smittande berättarglädje och mästerliga bilder visar Kim W. Anderssom hur ont kärleken kan göra och hur dramatisk den kan bli. Historierna innehåller kärleksmöten mellan vampyrer, prinsessor, zombies, isdansare och många andra. Berättelserna rör sig fritt i olika miljöer och teman, som kung fu-drama, neo-realism, vilda västern, ryska sagor och metaserier. 



Letar du efter sockersöta och sockervaddsfluffiga kärlekshistorier ska du nog leta vidare, med är det kärlekshistorier av det lite mörkare och tragiska slaget du är ute efter är det här definitivt rätt seriealbum. Love Hurts är nämligen en samling av tjugo serienoveller på temat romantisk skräck. Det är mörkt, obehagligt, humoristiskt och tankeväckande. Allt på en gång. Novellerna är korta, men det hindrar dem inte från att lämna starka avtryck, tack vare sina finurliga tvistar och spännande vändningar. 

Jag är inget fan av skäck egentligen, men i just det här fallet går det faktiskt bra. Även om skräck definitivt är en röd tråd genom hela boken, lutar det hela tiden mer åt det humoristiska håller och istället för att vara läskiga gör novellerna snarare parodi på typiska skräckteman. Och jag gillar det, väldigt mycket! Något annat som jag tycker om är de många popkulturella referenserna som förgyller novellerna. 

Färgskalan och tecknarstilen är precis i min smak och att hela albumet är just i färg ger läsupplevelsen det där lilla extra. Det känns så lyxigt! Och det ger liv till historierna på ett helt annat sätt än när det är i svart, vitt och gråskalor. 

Nr 4, 15, 19, 20 och Anastasia är mina favoriter. Bland dem finns bland annat en humoristisk take på en typisk collegeskräckfilm, en lite annorlunda version av den typiska "tjej blir kär i övernaturlig pojke" och en tragisk version av den klassiska superhjältehistorien. 

Titel: Love Hurts 2
Författare: Kim W. Andersson
Serie: Love Hurts, #2
Antal sidor: 132
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Apart förlag Adlibris Bokus

Vad gör du när du vunnit första pris i lotteriet, men bara vill rymma med tjejen i den stora björnkostymen? Hur mördar du bäst folk som pratar på biografen och hur ska du lyckas göra dig av med den där irriterande rymdh­jälten, när han tillverkat tre kloner av sig själv?


Love Hurts är serienoveller på temat olycklig kärlek som tar dig genom ett färgsprakande universum av populärkulturella referenser. Du möter allt från kärlekskranka robotar och hämndlystna superhjältar till galna nät­dejtare och amazoner från främmande dimensioner.

Love Hurts 2 lever verkligen upp till sin föregångare och jag tycker precis lika mycket om den - om inte ännu mer! De popkulturella referenserna och de smarta och ofta tankeväckande vändningarna fortsätter att förgylla läsningen. 

Det går fort att läsa sig igenom alla novellerna och direkt när jag är färdig önskar jag att det fanns fler. Det är så himla bra! Romantik tillsammans med skräck, humor, tragedi och mörker bildar verkligen en perfekt liten mix och det är omöjligt att slita sig från sidorna. Jag kan nästan lova att du kommer läsa allt i en sittning. 

Jag gillar att den här volymen innehåller mer inslag av fantasy, sci-fi och övernaturligheter. Det blir lite roligare när jag förstår fler av de popkulturella referenserna och inspirationen bakom berättelserna. 

När jag bläddrar tillbaka för att se vilka mina favoriter var, slås jag av att jag tyckte om i princip allihop. Trots helt olika stilar och teman lyckades de alla fånga mig på något sätt. Men jag har såklart några favoriter, som Big Brother-parodin, tidsresehistorien och den smarta, men samtidigt så sorgliga, historien om den osynliga tjejen. 

Jag tyckte verkligen mycket om båda seriealbumen och rekommenderar dem varmt till alla som vill ha mörka, skräckinspirerade serienoveller med mycket humor och intressanta tvister! Just nu firar Apart förlag 5 år och har bland annat sänkt priserna på både Love Hurts 1 & 2. Perfekt tillfälle att skaffa hem dem med andra ord! Med rabattkoden APART får ni dessutom 10% rabatt. 

//Frida

Vem som helst utom Ivy Pocket

Titel: Vem som helst utom Ivy Pocket
Författare: Caleb Krisp
Serie: Ivy Pocket, #1
Förlag: Modernista
Antal sidor: 396
Utgivningsår: 2016

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Modernista för recensionsexemplaret! 

Ivy Pocket är en vandrande katastrof som gång på gång väcker ilska och frustration hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för. Men bilden som vår hjältinna har va sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad...

När Ivy blir kvarlämnad i Paris, ensam och utfattig, har hon ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka till England. Då blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett magnifikt diamanthalsband (som det möjligtvis vilar en förbannelse över) till Matilda Butterfield på hennes tolvårsdag. Från och med det ögonblicket kastades Ivy Pocket in i ett häpnadsväckande äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd. 

Det var när Modernistas vårkatalog trillade ner i brevlådan som jag fick upp ögonen för Vem som helst utom Ivy Pocket. Jag hade inte hört talas om serien tidigare, men så fort jag fick syn på omslaget visste jag att det var en bok som jag bara var tvungen att läsa. Det kan knappast vara möjligt att inte plocka upp en bok med ett sådant superfint och gulligt omslag. Till min stora glädje var boken om möjligt ännu finare i verkligheten och illustrationerna inuti är to-die-for. Vill rama in och hänga upp varenda en på väggen!

Historien kretsar kring den tolvåriga kammarjungfrun Ivy Pocket som är en något opålitlig, men påhittig och fantasifull tjej med väldigt stort självförtroende. Hon är underbar på alla sätt och vis och jag älskar speciellt hur självsäker och stark hon är. Hon struntar helt i vad andra tänker och tycker om henne. Hennes impulsiva personlighet tillsammans med att hon alltid säger precis vad hon tänker och att hon har en förkärlek till att förvränga sanningen och ljuga gör att hon lyckas trassla in sig i de mest knasiga och roliga situationer. Det enda negativa jag har att säga om henne är att jag inte tycker om hur elak hon är mot personerna som hon möter. Jag förstår att det är ett personlighetsdrag som är tänkt att göra det lite roligt, det här att hon verkligen alltid säger precis vad hon tänker och tycker, utan att reflektera över hur det påverkar andra, men personligen tycker jag inte att det är roligt när människor kallar andra människor för elaka saker. Visst att hon är liten och kanske inte fullt ut förstår att hennes ord faktiskt kan såra, eller att hon på riktigt inte tror att det hon säger är elakt, men efter att flera personer påpekat att de hon sagt inte varit snällt tycker jag att det borde ha fått henne att tänka efter lite och inte bara häva ur sig vad som helst. 

Historien är fartfylld och det händer något nytt precis hela tiden, men så mycket mysterium skulle jag inte vilja säga att det är eftersom man redan i början av boken förstår hur det mesta hänger ihop. Ivy kallar sig själv för en ung Sherlock Holmes, men precis som med mycket annat som hon säger får man ta det med en nypa salt för just mysterielösande är kanske inte hennes starkaste sida (men hon har många andra!). Trots väldigt tydliga tecken lyckas hon inte lägga alla pusselbitar på plats förrän precis i slutet och då har det som sagt varit ganska övertydligt för läsaren rätt så länge. Kanske är det meningen att det ska vara övertydligt, kanske inte, men jag måste ändå säga att det är imponerande att boken trots det lättlösta mysteriet lyckas vara så pass spännande som den ändå är. Det är nästan omöjligt att sluta läsa och när jag väl lägger undan boken har jag svårt att helt lämna Ivy Pockets värld och fortsätter att fundera på vad som ska hända härnäst. Spänningen ligger mer i vilka galna och knasiga situationer som Ivy ska trassla in sig i härnäst, snarare än mysteriet. 

Bristen på mysterium vägs dessutom upp av den härliga äventyrskänslan, de färgstarka karaktärerna och humorn. Humorn är av det överdrivna och galna slaget och med den opålitliga berättaren Ivy i spetsen kan det inte bli annat än bra. Humorn är helt klart kärnan i boken, men jag tycker ändå att författaren lyckats väva in lite mörkare delar också på ett snyggt sätt. Till exempel Ivys bakgrundshistoria och historien kring Rebecca. Allt är inte galna upptåg och humor, och det tycker jag om. Det blir en bra brytning som samtidigt ger en antydan om vad man kanske har att vänta sig i uppföljarna. 

Vem som helst utom Ivy Pocket är en otroligt charmig, fartfylld och rolig berättelse med en färgstark och självsäker huvudkaraktär som är omöjlig att inte tycka om. Med knasiga och galna upptåg, spänning och originella karaktärer håller den en i ett fast grepp från början till slut. Nu önskar jag bara att uppföljaren släpps snabbt, snabbt för jag är väldigt nyfiken på vart historien ska ta vägen härnäst!

//Frida

Släppa taget

Titel: Släppa taget
Författare: Katarina von Bredow
Serie: -
Antal sidor: 218
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap.

Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

När jag gick i mellanstadiet och kanske en bit in på högstadiet också, var Katarina von Bredows böcker extremt populära. Det fanns knappt någon som inte läst i alla fall en av hennes böcker. Själv läste jag och tyckte om alla hennes ungdomsböcker, från Hur kär får man bli till Bara inte du. Där någonstans tog det stopp och kanske kände jag att jag hade vuxit ifrån den typen av böcker. Jag ville vidga mina vyer och utforska nya genrer och nya teman. Och det gjorde jag också, men såhär sju år senare kommer jag smygande tillbaka och tycker att det är väldigt roligt och nostalgiskt att få läsa en Bredowbok igen. Det är kanske inte lika nytt och spännande som det var när jag själv var yngre än huvudpersonerna, men det betyder inte att det är dåligt. Tvärtom. Nu har jag redan upplevt den där tiden i livet själv och kan känna igen mig på ett helt annat sätt. Perspektivet har ändrats, men jag kan uppskatta allt precis lika mycket som då, bara på ett annat sätt. Det är det fina med ungdomsböcker - de fungerar precis lika bra oavsett ålder! 

Släppa taget är ett riktigt litet lyckopiller till bok. Jag blir bubbligt glad av att läsa och sitter med ett leende som sträcker sig från öra till öra mest hela tiden. Allt är så fint och mysigt och sockersött. Ja, jag vet att jag tidigare har sagt att sockersött är bland det värsta jag vet i böcker, men i just den här boken fungerar det faktiskt. Det blir aldrig för mycket och allt är inte glitter och enhörningar och regnbågar. Bredow har lyckats med en perfekt blandning av sockersött och allvarligt och trots en ganska vardaglig och typisk "hitta dig själv"-historia sitter jag som klistrad vid sidorna. Tur då att den är precis lagom lång för att sträckläsas utan att man behöver vända upp och ner på livet. 

Historien kretsar kring tvillingarna Elsa och Stella, som går sista året på högstadiet. Stella har en viktig roll i boken, men det är framförallt Elsas resa som vi får följa. Tvillingen som är lite mindre glitter och färg, som håller sig i utkanten och inte gärna kastar sig fram genom livet lika oförsiktigt och spontant som sin andra hälft. Vi får följa hur Elsa kämpar med att släppa taget om det som alltid varit och våga lite mer. Om hur hon stapplar sig fram för att hitta sin egen identitet och inte längre vara Stellas skugga. Det är en väldigt fin "hitta dig själv"-historia och jag tycker om att det faktiskt verkligen är Elsa själv som tar initiativet till allt. Hon blir inte intvingad i någon ny roll, utan det handlar verkligen om att hon ska hitta sig själv. Lyfta fram det som redan finns i henne. Visa vem Elsa är och låta sin röst bli hörd. 

Boken är inte mycket längre än tvåhundra sidor, men ändå känner jag mig väldigt nöjd när sista sidan är färdigläst. Bredow hinner med mycket historia på få sidor och avlutar precis när det är som bäst, utan att man känner att man vill ha mer. Det är precis lagom och oj, vad länge sedan det var som jag läste en bok där jag faktiskt kände mig nöjd när den tog slut. Det är alltid en jobbig cliffhanger eller så tar bara boken slut hux flux, utan ett ordentligt slut och utan någon planerad uppföljare.

Jag kan inte komma ihåg att jag tänkte speciellt mycket på språket i Bredows böcker när jag var yngre, då var det mer historierna som stod i centrum, men nu tänkte jag på det desto mer. Bredow skriver på ett lättsamt och fartfyllt sätt som passar alldeles utmärkt för den här typen av böcker. Det är träffsäkert, enkelt och modernt. Jag stannar upp flera gånger och markerar meningar och stycken som jag tycker extra mycket om. Och det blir många markeringar. Väldigt många. Dessutom älskar jag hur samtida och levande allt känns med referenser till bland annat youtube och låtar som jag själv sitter och lyssnar på idag. Det behövs fler böcker som så tydligt utspelar sig här och nu. Visst, det kanske inte alls fungerar om tjugo år, men tänk så många som faktiskt får känna igen sig och njuta av boken nu. Det är väl minst lika viktigt som att en bok ska kunna leva vidare i generationer, eller? 

Om du letar efter en snabbläst och mysig bok i högstadiemiljö, med en fin och träffande historia om att hitta sig själv och väga släppa taget är det här precis rätt bok. Lägg till en otroligt söt kärlekshistoria, ett träffsäkert och fångande språk, samt en fin syskonrelation på det så kan det nästan inte bli bättre. 

Favoritcitat

//Frida

All Fall Down

Titel: All Fall Down
Författare: Ally Carter 
Serie: Embassy Road, #1
Antal sidor: 320
Förlag: Orchard Books
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Grace is absolutely certain of three things:

1. She isn't crazy.

2. Her mother was murdered.

3. Someday she's going to find the man with the scar, and then she is going to make him pay.

As certain as Grace is about these facts, nobody else believes her – so there’s no one she can completely trust. Not her grandfather, a powerful ambassador. Not her new friends, who all live on Embassy Row. Not Alexei, the Russian boy next door who is keeping an eye on Grace for reasons she neither likes nor understands.

Everybody wants Grace to put on a pretty dress and a pretty smile, blocking out all her un-pretty thoughts. But they can’t control Grace – no more than Grace can control what she knows or what she needs to do.

Her past has come back to hunt her . . . and if she doesn’t stop it, Grace isn’t the only one who will get hurt.

Because on Embassy Row, the countries of the world all stand like dominoes, and one wrong move can make them all fall down.

Jag har bara läst en bok av Ally Carter tidigare och det var I’d Tell You I Love You, But Then I’d Have To Kill You. Vi kom tyvärr inte riktigt överens, men eftersom alla verkar älska hennes böcker, var jag villig att ge hennes nya serie en chans. Baksidestexten lät lovande och originell. Boken utspelar sig i landet Adria och vi får följa USA:s ambassadörs barnbarn, Grace, när hon försöker hitta sin plats i sitt nya hem på Embassy Road, samtidigt som hon försöker lösa mysteriet kring hennes mammas död. 

Jag hade väldigt svårt för att komma in i boken och första halvan var verkligen långsam. Karaktärerna kändes avlägsna, historien fångade mig inte utan kändes mest ”meh" och det fann inget som fick mig att vilja fortsätta läsa. Men sen plötsligt, när jag hade tagit mig förbi den första halvan vände det och började bli väldigt intressant. Historien tog fart och sidorna flög förbi. Jag kunde inte sluta läsa.

Karaktärerna växte under historiens gång och det slutade med att jag tyckte om dem allihop. Grace är en kick ass hjältinna, men jag tycker om att Carter också visar hennes svagare och känsligare sida. Det känns mer realistiskt då och visar på att en person kan vara både stark och svag samtidigt. Det första eliminerar inte det andra. Människor består av massor av lager, vi är är inte endimensionella. Jag tycker också om att Grace inte är den mest sympatiska eller tillförlitliga karaktären alltid. Det gör det mer intressant och jag gillar att aldrig riktigt veta var man har henne eller vad hon tänker hitta på för något härnäst. 

Noah, en av Graces vänner, gillade jag nästan direkt. Han är så snäll och rolig. Precis den typen av person som man skulle vilja ha som vän. Relationen mellan honom och Grace är bara så fin. Jag tyckte också om Rose mycket – hon är en awesome liten tjej, så modig och livfull! Megan tyckte jag inte om från början, men hon växte i mina ögon under bokens gång och slutade som en av mina favoriter. Man kan aldrig ha för många kick ass-tjejer i en bok. Aldrig. Alexei, den ryska killen som bor i ambassaden bredvid och som är det potentiella kärleksintresset, är i princip gjord av klichéer, men trots att hjärnan säger till mig om och om igen att inte falla för det, så gör jag självklart det. Som vanligt, alltså. 

Utifrån vad jag har läst i andra recensioner, har många tyckt att slutet var väldigt förutsebart, men ärligt talat så såg jag det aldrig komma. Jag älskade alla tvistar i den andra halvan av boken och varje gång som jag trodde att jag hade listat ut hur det låg till, kom det en ny tvist. Och en till. Kanske är det för att jag tycker om att bara flyta med i historien snarare än att försöka lista ut saker i förväg, som jag inte tyckte att slutet var förutsebart, men i vilket fall tyckte jag att den andra halvan var väldigt underhållande och snabbläst. 

Trots att första halvan är aningen långsam, tycker jag om All Fall Down. Det är en rolig, snabbläst och underhållande bok och jag är säker på att Ally Carter-fan kommer att tycka om den. Cliffhangern i slutet fick mig att verkligen vilja läsa uppföljaren och till dess kommer jag att ge Carters andra böcker en chans. 

Favoritcitat

 “Keep your chin up. Eventually, you will meet someone who cares about your opinion. I'm so sorry I'm not her.” 

//Frida

Minirecensioner: Sword Princess Amaltea x 2

Titel: Sword Princess Amaltea, bok 1
Författare: Natalia Batista 
Serie: Del 1
Antal sidor: 176
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2013

Amaltea är en prinsessa i en värld där drottningarna styr och magi är makt. Hon får i uppdrag av sin mor att rädda en prins och gifta sig med honom för att ärva hans mors halva drottningdöme. Men när hon väl räddar prinsen visar det sig att han inte alls är lika medgörlig som hon tänkt sig. Han har en egen vilja, och vill bli behandlad med respekt!

Åh, vad jag älskar det här seriealbumet! Tecknarstilen, sagotemat, de ombytta könsrollerna, humorn, ALLT. De ombytta könsrollerna i en fantasy/sagovärld är ett så himla smart och träffsäkert koncept att jag är förvånad över att det inte har använts tidigare och oftare. Det är intressant, tankeväckande och samtidigt väldigt, väldigt roligt. Visst är det på gränsen till för övertydligt ibland, men jag älskar det. Jag har inte skrattat så här mycket till en bok på väldigt länge, och samtidigt fyllts med så många tankar om hur könsroller presenteras i litteratur, både förr och idag. Det finns dessutom, trots sago- och fantasytemat, många kopplingar till vår värld och tid. Albumet får en verkligen att tänka till och jag tycker att Natalia Batista har gjort ett fantastiskt bra jobb! Läs, läs, läs! 

Titel: Sword Princess Amaltea, bok 2
Författare: Natalia Batista 
Serie: Del 2
Antal sidor: 169
Förlag: Kolik förlag
Utgivningsår: 2014

Prinsessan Amaltea har räddat den fagre prins Ossian ur sitt torn och dräpt den fruktansvärda draken som vaktade honom. Men vägen tillbaka till Ossians drottninga-rike är kantad av förtrollade sjöar, brutala stråtröverskor och inte minst Amalteas arroganta storasyster Dorotea. Snart inser Amaltea att hon måste ta strid för Ossian om hon inte ska förlora honom.

Del 2 i serien om prinsessan Amaltea är minst lika bra som ettan, om inte ännu bättre. Konceptet med de ombytta könsrollerna är fortfarande superträffsäkert, tankeväckande och roligt. Mitt favoritavsnitt i boken är när könsrollerna byts ännu en gång, så att Amaltea blir pojke och Ossian flicka. Det blir bara ännu mer träffsäkert! Det är även intressant att se hur de upplever allt då och hur både de negativa och positiva sidorna med att tillhöra respektive kön blir så tydliga. Historien tar fart på riktigt i den här delen och det händer väldigt mycket på få sidor. Jag längtar halvt ihjäl mig efter sista delen, samtidigt som att jag inte vill att det ska ta slut. Jag rekommenderar verkligen den här serien! 

//Frida

The Thousand Dollar Tan Line

Titel: The Thousand Dollar Tan Line
Författare: Rob Thomas & Jennifer Graham
Serie: Veronica Mars, #1
Antal sidor: 324
Förlag: Vintage
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

OBS! Boken är en fortsättning på tv-serien och filmen, så om du inte sett dessa rekommenderar jag att du inte att du läser handlingen. Den innehåller spoilers!

Ten years after graduating from high school in Neptune, California, Veronica Mars is back in the land of sun, sand, crime, and corruption. She's traded in her law degree for her old private investigating license, struggling to keep Mars Investigations afloat on the scant cash earned by catching cheating spouses until she can score her first big case.

Now it's spring break, and college students descend on Neptune, transforming the beaches and boardwalks into a frenzied, week-long rave. When a girl disappears from a party, Veronica is called in to investigate. But this is not a simple missing person's case. The house the girl vanished from belongs to a man with serious criminal ties, and soon Veronica is plunged into a dangerous underworld of drugs and organized crime. And when a major break in the investigation has a shocking connection to Veronica's past, the case hits closer to home than she ever imagined.

Tv-serien om Veronica Mars är en av mina absoluta favoritserier någonsin. Den innehåller en perfekt mix av mysterier, vänskap, humor, himlastormande känslor och kärlek. Dessutom är Veronica en awesome huvudkaraktär. Hon är självständig, smart och har precis lagom mycket sassiness. Gissa om jag blev glad när jag fick veta att de tänkte fortsätta serien genom böcker? Jag hatade slutet på tv-serien och ville bara ha mer, mer, mer. Filmen stillade mitt habegär en aning, men jag ville fortfarande ha mer, så avslöjandet om böckerna gav mig världens lyckorus. 

Var boken så bra som jag hade hoppats på? Nja, inte riktigt. När förväntningarna är så höga som mina var och när boken har en fantastisk tv-serie att leva upp till, är det svårt lyckas till hundra procent. Det är i princip omöjligt. Jag är superglad över att jag fick Veronica Mars-böcker, men med handen på hjärtat hade jag mycket hellre sett en fortsättning i tv-serie format. Det var i det formatet historien hörde hemma. Det var där den var som bäst. 

Men tillbaka till boken. Jag älskar att få återse alla karaktärer igen. Det känns som att jag har känt dem hela mitt liv och jag tycker att Rob Thomas lyckats fantastisk bra med att överföra karaktärerna från tv-serie till bokformat. De är precis samma älskvärda och underbara karaktärer och det kan omöjligt vara lätt att få till det så bra. Det enda som jag har att klaga på vad gäller karaktärerna är att det känns som att de har fastnat på college, trots att det ska ha gått mer än tio år sedan vi såg dem sist. Visst är jag glad över att det är samma karaktärer, som jag känner så väl, men lite karaktärsutveckling är väl inte för mycket begärt? Det har faktiskt gått tio år, men det känns som att alla har stått och trampat på samma ställe i väntan på att få fortsätta sin historia. 

Mysterierna i tv-serien var alltid geniala, med många oväntade tvistar och spänning på hög nivå. Mysteriet i The Thousand Dollar Tan Line är kanske inte det bästa, men helt klart över godkänt. Stämningen från tv-serien infinner sig direkt och det känns nästan som att jag tittar snarare än läser. Känslan man får skriker verkligen tv-serie och inte bok, men i det här fallet är det faktiskt bara bra. Det passar historien. Jag visste aldrig vilken riktning historien skulle ta och det fanns flera oväntade tvistar som höll igång spänningen boken igenom. 

The Thousand Dollar Tan Line är perfekt för Veronica Mars-fantaster, men jag skulle nog inte rekommendera den om du inte sett tv-serien. Utan all bakgrundsinfo och utan en stark relation till karaktärerna, tror jag inte att boken sticker ut från mängden, eller ens skulle räknas som speciellt bra. Det är inget fel på historien egentligen, men jag tror att det kan bli ganska platt om man inte har tv-serien som grund. Det är verkligen kärleken till tv-serien som gör att boken går från okej till väldigt bra. 

Favoritcitat

“There weren’t many people in this world who would let you be vulnerable and still believe you were strong.” 

//Frida

Pride & Prejudice

Titel: Pride & Prejudice
Författare: Jane Austen
Serie: -
Antal sidor: 396


When Elizabeth Bennet first meets eligible bachelor Fitzwilliam Darcy, she thinks him arrogant and conceited; he is indifferent to her good looks and lively mind. When she later discovers that Darcy has involved himself in the troubled relationship between his friend Bingley and her beloved sister Jane, she is determined to dislike him more than ever. In the sparkling comedy of manners that follows, Jane Austen shows the folly of judging by first impressions and superbly evokes the friendships, gossip and snobberies of provincial middle-class life.





Varenda gång jag har försökt mig på att läsa Pride & Prejudice har jag tröttnat efter bara några sidor. Jag älskar filmatiseringen med Keira Knightley i huvudrollen galet mycket och har sett den så många gånger att jag tappat räkningen. Därför kunde jag omöjligt förstå varför boken inte tilltalade mig. Det var ju exakt samma historia. Jag borde älska den minst lika mycket. Om inte ännu mer. 

Men så för ett par veckor sedan skrev Beate ett inlägg (här) om Sense & Sensibility, ett av Jane Austens andra verk, där hon också tipsade om att det finns ljudboksversioner av klassiker på youtube. Hon hade själv lyssnat på Sense & Sensibility där och tyckte att den var väldigt bra. Nyfiken som jag är klickade jag mig direkt in på youtube och sökte efter ljudboksklassiker. Jag fastnade vid Pride & Prejudice. Kanske skulle jag tycka mer om den i ljudboksformat? Jag klickade på startknappen och från det ögonblicket var jag fast. Trollbunden. Det var så fantastiskt bra! 

Jag vet inte riktigt varför ljudboksversionen passar mig bättre. Det är ju samma historia, egentligen, men det blir på något sätt mer fängslande när jag får den uppläst. Mycket tror jag att det beror på den fantastiskt duktiga uppläseren. Hon hade en sådan där perfekt och underbar brittiskt engelska och det gjorde verkligen att jag kände sig hemma i berättelsen på ett helt annat sätt än när jag själv försökt läsa boken. Allt blev så levande. Som att jag verkligen var där. 

Historien i sig visste jag ju redan om att jag älskade i och med att jag sett filmatiseringen så många gånger, men det är härligt att faktiskt kunna säga att jag nu har läst (eller lyssnat) boken. Och den är precis lika bra. Snäppet bättre faktiskt, eftersom man får lite mer av allt det där som man tycker så mycket om. 

Austen kan nog vara en ny favoritförfattare. Hon är så smart och lyckas verkligen använda orden på rätt sätt. Språket är härligt rappt och jag älskar dialogerna. Och humorn! Trots att boken är relativt gammal, känns historien ändå modern på något konstigt vis. Det är svårt att förklara, men jag tycker verkligen att Austen har lyckats med att skriva en tidlös berättelse. Den funkar lika bra, kanske till och med bättre, idag än vad den gjorde då. Det är häftigt tycker jag. 

Nu blev det här lite mer en recension av ljudboksformatet, snarare än boken, men jag hoppas att recensionen ändå kan ha fått er som ännu inte läst Pride & Prejudice att göra det. Det är den verkligen värd. Själv är jag säker på att jag kommer att återvända till den många, många gånger om. Både i bok/ljudboksform och i filmform. För jag älskar verkligen berättelsen till tusen. 

För er som är nyfikna på Youtube-ljudboken så finns den här. Rekommenderar den varmt! 

Favoritcitat

“I cannot fix on the hour, or the spot, or the look or the words, which laid the foundation. It is too long ago. I was in the middle before I knew that I had begun.”

//Frida

Make it stort

Titel: Make it stort

Författare: Emmy Abrahamson

Serie: Tredje och sista delen i serien om Filippa Karlsson. Recension på tidigare böcker hittar ni här och här.

Antal sidor: 242

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

OBS! Beskrivningen innehåller spoilers för er som inte läst tidigare delar. 

Filippa Karlsson har bytt namn till Bond. Hon har en agent som talar i utropstecken och hon har lärt sig att alltid ha med sig kopior av sitt CV och foton på sig själv, men det räcker inte i Londons hårda skådespelarvärld. Och hon måste fortfarande betala hyra och mat. I desperation tar hon ett jobb som fotokopierare hos ett företag som har flyttat utomlands. Det enda roliga med det jobbet är att man kan kopiera olika kroppsdelar. När hon får huvudrollen i en långfilm hoppas hon att allt ska förändras.

Jag blev positivt överraskad av första boken, Only väg is upp, när jag läste den för något år sedan. Den hade en härlig skämtsam ton och var sådär lagom mysig och allvarlig på samma gång. Andra boken blev en liten besvikelse, då jag tyckte att den tappat lite av det som jag älskade i första boken, men den var fortfarande bra. När jag satt med sista delen i min hand önskade jag att den skulle vara fylld av allt det där som jag älskade med Only väg is upp, men tyvärr blev jag återigen besviken.

Det är inte det att Make it stort inte är bra, för det är den. Det är bara det att jag hade väntat mig så mycket mer. Allt som jag älskade i första boken har antingen blivit en blekare version eller försvunnit helt. Det är fortfarande roligt, men inte skratta-rakt-ut roligt. Tonen är fortfarande rapp och härlig, men det känns inte lika nytt längre och mina tankar svävar lätt iväg på annat. Det är fortfarande intressant att följa Filippas liv i London, men det börjar bli lite för mycket av samma sak. Det känns som att allt står still.

Filippa själv verkar också ha stannat upp, för den karaktärsutveckling som jag såg i de två första böckerna är som bortblåst. Hon har nästan tagit ett par steg tillbaka. Förut tyckte jag att hon var ett så bra exempel på att man lär av sina misstag och att det är okej att göra misstag i livet, men nu tycker jag mest att hon är gnällig och lite barnslig. Efter så många år i London borde hon förstått att det är tufft att leva där och att allt inte alltid går som man tänkt sig, men ändå klagar hon på att hon inte kan få några bra jobb med superhög lön. En del av hennes handlingar, som i tidigare böcker fått mig att skratta, fick mig nu istället att himla med ögonen och bli smått irriterad. Det är liksom bara roligt en gång.

Make it stort är tyvärr en svag avslutning på en annars väldigt bra serie, men jag tycker fortfarande att boken är underhållande. Den är dessutom väldigt snabbläst och det hade varit omöjligt att inte läsa sista delen när man läst de två tidigare. Man vill ju veta hur det ska gå för Filippa. Det är alltså fortfarande en serie som jag kan rekommendera om man vill ha en lättsam och underhållande historia med en stor dos humor. 

//Frida

The Isobel Journal

Titel: The Isobel Journal
Författare: Isobel Harrop
Serie: -
Antal sidor: 208
Förlag: Hot Key Books 
Utgivningsår: 2013

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

This quirky, narrative scrapbook gives readers a witty, honest look at what it means to be a teenager. Using mini-graphic novels, photos, sketches, and captions, The Isobel Journal offers a unique glimpse into the creative life of eighteen-year old Isobel

Jag hade aldrig hört talas om The Isobel Journal innan jag snubblade över den när jag tittade igenom Netgalleys utbud, men jag blev genast intresserad efter att ha läst sammanfattningen. Det lät precis som något i min smak och det visade sig att jag hade helt rätt. 

The Isobel Journal är en otroligt söt, snabbläst och an aning sarkastisk liten bok. Jag älskar scrapbooking-känslan den har och de och finurliga, träffsäkra historierna. Det känns verkligen som en dagbok och den är ganska osammanhängande och händelselös - på ett bra sätt! Jag älskar hur Isobel fångar ögonblick ur sitt liv utan att försöka göra dem bättre eller mer intressanta. Det är enkelheten i det hela som gör boken så bra och lätt att relatera till. 

Historien berättas mestadels genom bilder och illustrationer och meningarna är noga utvalda. Personligen tycker jag att det är extra viktigt att innehållet känns genomarbetat när en bok är så kort som den här är och The Isobel Journal är just det - genomarbetad. Det finns inget onödigt eller några tråkiga partier. Både språket och illustrationerna är ofta väldigt roliga och träffsäkra och jag föll direkt för den fulsnygga stilen på illustrationerna. De förhöjer verkligen känslan av att det är en dagbok. 

I det stora hela tyckte jag väldigt mycket om The Isobel Journal och jag kan verkligen rekommendera den till er som gillar enkla, träffsäkra och dagbok/scrapbooking-liknande böcker eller till er som bara känner för att prova någonting lite annorlunda. 

//Frida

Stora boken om mumin

Titel: Stora boken om Mumin

Författare: Tove Jansson

Serie: -

Förlag: Alfabeta

Antal sidor: 207

Utgivningsår: 2008

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

Stora boken om Mumin bjuder på ett generöst urval ur Tove Janssons muminböcker. Den är en inbjudande introduktion till hela muminvärlden, med smakprov av olika slag. Här ingår de klassiska bilderböckerna Hur gick det sen?, Vem ska trösta knyttet? och Den farliga resan, här finns episoder ur de tecknade muminserierna och naturligtvis utdrag ur muminböckerna. Dessutom ingår visor, verser, recept, ett litet muminlexikon och massor av bilder.

Jag hittade den här finingen på årets bokrea och kunde inte låta bli att köpa den. Egentligen har jag väl ingen direkt relation till Mumin då jag aldrig läst någon av böckerna, men jag vet att jag såg någon tecknad Mumin-serie på tv när jag var mindre. Jag visste alltså inte riktigt vad som väntade när jag köpte den, men jag är svag för fina antologier. Det är så mysigt med utdrag ur böcker samlat med annat material. 

Så vad tyckte jag? Jag vet faktiskt inte riktigt.. Det var inte alls som jag väntat mig och inte på långa vägar så som muminserierna jag sett som liten. Sammanfattat skulle jag nog säga att berättelserna är väldigt annorlunda. Ibland är det svårt att förstå vad författaren egentligen vill ha sagt och även om det fanns en hel del finurliga, smarta och väldigt roliga partier i bokutdragen satt jag under största delen av läsningen som ett liten frågetecken och undrade vad det egentligen var som jag läste. 

Kanske var det lite dumt att kasta sig in i en antologi om Mumin utan att ha läst någon av böckerna eftersom det innebar att jag hade noll koll på karaktärerna. Förutom muminfamiljen, lilla My och Snusmumriken då. Inte hade jag en aning om att det fanns så galet många karaktärer med obegripliga namn att hålla reda på. Inte ens nu, efter att ha läst en hel antologi, kan jag säga att jag har bättre koll på alla de där karaktärerna. Där var någon grå klump vid namn Mårran, tror jag, men annars är jag inte mycket visare. 

Som jag nämnde ovanför tycker jag att berättelserna ibland är ganska så obegripliga och inte blir det bättre av att språket ofta är helt konstig det med. Stannade upp flera gånger under läsningens gång och tänkte "Men, va? Sådär kan man ju inte säga!?". Jag vet att böckerna skrevs i slutet av 1900-talet och att språket förändrats mycket sedan dess, men jag kan inte hjälpa att jag irriterade mig på konstiga ordval och formuleringar. 

Trots vissa irritationsmoment måste jag ändå säga att själva antologin är väldigt mysig. Illustrationerna är väldigt fina och jag gillar att kapitelboksutdragen blandas med recept, bilderböcker, sånger, en tecknad serie och ett lexikon. Min favorit var faktiskt den tecknade serien, Den gyllene svansen, eftersom den kändes väldigt aktuell och var precis sådär lagom humoristisk och allvarlig på samma gång. Lilla My är en klar favorit, så jag gillade jag även alla stunder som hon var med. 

Sammanfattat kan jag väl säga att muminböckerna kanske inte är något för mig, men jag uppskattade ändå antologin eftersom det är just en antologi. Kanske ger jag de riktiga böckerna en chans någon dag, men just nu känner jag mig ganska mätt på muminhistorier. Tror dock att de som faktiskt läst böckerna och är hardcore muminfans kommer att älska den här fina antologin. Om inte annat är den ett mycket vackert tillskott i bokhyllan. 

//Frida

Rubinröd

Titel: Rubinröd
Författare: Kerstin Gier
Serie: Ädelstenstrilogin, #1
Antal sidor: 365
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet!

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Till råga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna. 

Jag har länge velat påbörja den omtalade Ädelstenstrilogin, men det har liksom aldrig blivit av trots att den, av baksidestexten att döma, borde passa mig perfekt. Nu när sista boken släpptes tog jag dock tag i saken. Det tog inte lång tid innan jag var helt fast i historien och helt plötsligt så var den slut. Bara så där. Helt oacceptabelt. Jag ville ju ha mer. Mycket mer. Nu finns i och för sig de två andra böckerna redan ute, men det hjälpte inte mig särskilt mycket när jag satt i soffan och smågrät lite över att jag inte kunde kasta mig över nästa bok direkt. 

Det som jag tycker mest om med Rubinröd är den härliga humoristiska tonen. Jag satt med ett stort flin och skrattade rakt ut mest hela tiden. Stilen påminner väldigt mycket om Parasollprotektoratet av Gail Carriger, som jag också tycker väldigt mycket om. Huvudkaraktären Gwendolyn har en fantastiskt härlig berättarröst och hennes klockrena kommentarer fick mig att kikna av skratt flera gånger. 

Gwen är min klara favorit bland karaktärerna, men jag fastnade även för hennes bästa vän Leslie. Hon är så förstående och hjälpsam. Bättre vän får man leta efter. 1700-talsspöket i skolan samt Paul och Lucy fastnade jag också för, även om deras tid i rampljuset var ganska så knapp. Jag tycker till och med om jobbiga Charlotte och Glenda, men mest för att alla scener med dem var så överdrivna att det blev otroligt roligt. Gideon tyckte jag var en liten skitstövel den mesta av tiden eftersom han försökte bossa över Gwen (tack och lov lät hon sig inte köras med över huvud taget!) men jag måste säga att han bättrade sig lite mot slutet.

Själva handlingen tyckte jag var helt okej. Inte superspännande, men ändå tillräckligt spännande för att man skulle vilja veta mer. Speciellt intressant tyckte jag att tidsreseaspekten var. Det var lite jobbigt i början med alla namn och termer hit och dit, men när man väl fått grepp om grunderna gick det bra. Tempot var kanske i segaste laget i början. Det kändes som att man stod och stampade lite på samma ställe och det hände egentligen inte något. Under de sista hundra sidorna gick det däremot nästan lite för fort och slutet kom väldigt plötsligt. 

Med sina älskvärda och smått knasiga karaktärer, intressanta tidsresor, rappa dialoger och härliga humoristiska ton är Rubinröd en stark början på en lovande serie och jag kommer utan tvekan att plocka upp de två resterande böckerna inom en väldigt snar framtid. Jag kan varmt rekommenderar den till er som ännu inte läst den!  

Favoritcitat 

"Om det här var en film skulle boven visa sig vara den man minst anade. Men eftersom det här inte är någon film skulle jag gissa på gubben som försökte strypa dig."

//Frida

Jag är ju så jävla easy going

Titel: Jag är ju så jävla easy going
Författare: Jenny Jägerfeld
Serie: -
Antal sidor: 256
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2013

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong, ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, och en pappa som apatiskt sitter framför teven. Och inte jämfört med att inte ha råd med ny medicin. Och därför lura en knarklangare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey.

Jag är ju så jävla easy going är en roman för unga vuxna, full av svart humor, action och överraskande vändningar. Liksom i Här ligger jag och blöder, som belönades med Augustpriset 2010, står en smart, verbal och inte helt socialt anpassad ung kvinna i händelsernas centrum.

För något år sedan läste jag, Här ligger jag och blöder, av Jenny Jägerfeld och tyckte väldigt mycket om den. Mina förväntningar på hennes nya bok var därför väldigt höga och jag kan glatt meddela att den levde upp till förväntningarna. Den var riktigt, riktigt bra! Den svarta humorn och det härliga språket från tidigare böcker finns kvar samtidigt som historien känns ny och fräsch. 

Det som jag gillar mest med Jägerfelds böcker är just språket och humorn. Hon har en väldigt egen stil som skiljer sig från mängden. Det är modernt, rappt och innehåller en perfekt blandning av humor och allvar. Hela boken har en äkthet över sig och Jägerfeld väjer aldrig för något. Det är rakt på sak och jag älskar det!

Redan efter första sidan fastnade jag för huvudkaraktären Joanna. Hon är en väldigt spontan och härlig karaktär och jag gillar att Jägerfeld genom boken vågar visar både hennes otroliga styrka, men också hennes sårbarhet. Det blir mer realistiskt på det viset och lättare att känna igen sig. Joannas berättarröst är magiskt bra och skratta-rakt-ut-scener blandas med hjärtskärande ont-i-magen-scener. Kanske att hon använder lite väl mycket svordomar för min smak, men samtidigt är det en del av den hon är - hon pratar helt enkelt så. 

Historien lyckas vara både vardaglig och spännande på samma gång, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Ibland kan böcker som handlar om ungdomars vardagsliv bli lite repetitiva och tråkiga, men så är inte fallet med Jag är ju så jävla easy going. Joanna lyckas trassla in sig i de mest underliga och panikartade situationer och man sitter med hjärtat i halsgropen och undrar hur det hela ska sluta. 

Som om ett magiskt bra språk och en spännande handling inte var nog, innehåller Jag är ju så jävla easy going en väldigt fin kärlekshistoria också. Det går precis lagom fort fram och jag älskar kemin mellan Joanna och Audrey. De kompletterar varandra så bra.

Letar du efter en modern, fartfylld och humoristisk ungdomsbok med en stark berättarröst? Då tycker jag definitivt att du ska plocka upp Jag är ju så jävla easy going. Har du dessutom läst och gillat Jägefelds tidigare böcker kan jag nästan lova att du kommer att gilla den här också. 

//Frida

Vi måste sluta ses på det här sättet

Titel: Vi måste sluta ses på det här sättet
Författare: Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
Serie: -
Antal sidor: 320
Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2013

Kan tex köpas här: Adlibris|Bokus 

Hanna går i tredje ring och drömmer om att flytta till Paris. Jens är tjugofyra och försöker vänja sig vid ett nytt liv. När de ses vid en fullsmockad bardisk blir de nästan osams. När de ses på tunnelbanan hem skrattar de, och när det är dags att skiljas kan Hanna tänka sig att ta en omväg. Hem till Jens. Nästa gång de ses är genom Jens nya jobb, på Hannas skola.

Vi måste sluta ses på det här sättet är en ung-vuxen-roman som blandar både humor och romantik. Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck berättar en kärlekshistoria från två håll där perspektivet växlar mellan de båda huvudpersonerna, skildrade av en författare vardera.

Vi måste sluta ses på det här sättet visade sig vara precis så mysig och underhållande som jag trodde att den skulle vara. Varje gång jag tvingades lägga undan den längtade jag tillbaka till boken, till att få läsa mer om Hanna och Jens. Det hade kunnat bli en flopp i och med den stora dosen vardaglighet, då jag brukar föredra böcker med lite övernaturliga element, men Bjärbo och Lindbäck lyckas hålla mitt intresse vid liv från första till sista sida. Det är finurligt, roligt och mysigt! Dessutom är igenkänningsfaktorn på topp. Jag hoppas verkligen på fler samarbeten dem emellan i framtiden.

Som jag nämnde har boken en väldigt vardaglig känsla över sig, men eftersom den är så bra skriven, med skratta-rakt-ut och fnissa-hysteriskt-konversationer och scenarion bryr jag mig inte ett dugg om att den till största del handlar om helt vanliga skoldagar, fikor på stan, dagishämtning och liknande. Tack vare Bjärbos och Linbäcks underbara sätt att skriva blir även de allra vardagligaste av händelser antingen galet roliga eller varm-i-hjärtat-mysiga.

Jag gillar både Jens och Hanna väldigt mycket och det var mycket smart att låta dem ha vartannat kapitel då det håller igång spänningen och man får en inblick i bådas tankegångar och känslor. Bjärbo och Lindbäck har dessutom lyckats mycket bra med berättarrösterna. De är unika samtidigt som de passar väldigt bra ihop. Sådant gillar jag eftersom det ger ett sådant fint flyt.

Även om fokus ligger på Hanna och Jens får man även en bra bild av bikaraktärerna och lilla Rut är min självklara favorit bland dem. Gulligare unge får man leta efter! Jag tycker även om Oskar. Speciellt när han är tillsammans med Jens och Hanna - deras konversationer är bara för roliga ibland.

Jag väntade mig en söt kärlekshistoria när jag öppnade Vi måste sluta ses på det här sättet och det var precis vad jag fick jag också. Inte en sliskigt söt som i My Life Next Door, som jag läste nyss, utan en precis lagom söt. En kärlekshistoria som känns trovärdig och som får en att bli sådär glad och varm. Allt är inte perfekt hela tiden och det är just det som får en att vilja läsa vidare.

Sammanfattat är Vi måste sluta ses på det här sättet en riktigt mysig bok med en söt kärlekshistoria och en stor dos humor. Om man läst och tyckt om författarnas tidigare verk kan jag nästan lova att man kommer att tycka om den här också. Men självklart kan även de som inte läst något av Bjärbo och Linbäck tidigare uppskatta den. Gillar man trovärdiga contemporaryböcker, med mycket värme, humor och hög igenkänningsfaktor är detta boken man ska läsa. 

// Frida