Författare: Ally Carter
Serie: Embassy Road, #1
Antal sidor: 320
Förlag: Orchard Books
Utgivningsår: 2015
Kan tex köpas här: Adlibris Bokus
Grace is absolutely certain of three things:
1. She isn't crazy.
2. Her mother was murdered.
3. Someday she's going to find the man with the scar, and then she is going to make him pay.
As certain as Grace is about these facts, nobody else believes her – so there’s no one she can completely trust. Not her grandfather, a powerful ambassador. Not her new friends, who all live on Embassy Row. Not Alexei, the Russian boy next door who is keeping an eye on Grace for reasons she neither likes nor understands.
Everybody wants Grace to put on a pretty dress and a pretty smile, blocking out all her un-pretty thoughts. But they can’t control Grace – no more than Grace can control what she knows or what she needs to do.
Her past has come back to hunt her . . . and if she doesn’t stop it, Grace isn’t the only one who will get hurt.
Because on Embassy Row, the countries of the world all stand like dominoes, and one wrong move can make them all fall down.
Jag har bara läst en bok av Ally Carter tidigare och det var I’d Tell You I Love You, But Then I’d Have To Kill You. Vi kom tyvärr inte riktigt överens, men eftersom alla verkar älska hennes böcker, var jag villig att ge hennes nya serie en chans. Baksidestexten lät lovande och originell. Boken utspelar sig i landet Adria och vi får följa USA:s ambassadörs barnbarn, Grace, när hon försöker hitta sin plats i sitt nya hem på Embassy Road, samtidigt som hon försöker lösa mysteriet kring hennes mammas död.
Jag hade väldigt svårt för att komma in i boken och första halvan var verkligen långsam. Karaktärerna kändes avlägsna, historien fångade mig inte utan kändes mest ”meh" och det fann inget som fick mig att vilja fortsätta läsa. Men sen plötsligt, när jag hade tagit mig förbi den första halvan vände det och började bli väldigt intressant. Historien tog fart och sidorna flög förbi. Jag kunde inte sluta läsa.
Karaktärerna växte under historiens gång och det slutade med att jag tyckte om dem allihop. Grace är en kick ass hjältinna, men jag tycker om att Carter också visar hennes svagare och känsligare sida. Det känns mer realistiskt då och visar på att en person kan vara både stark och svag samtidigt. Det första eliminerar inte det andra. Människor består av massor av lager, vi är är inte endimensionella. Jag tycker också om att Grace inte är den mest sympatiska eller tillförlitliga karaktären alltid. Det gör det mer intressant och jag gillar att aldrig riktigt veta var man har henne eller vad hon tänker hitta på för något härnäst.
Noah, en av Graces vänner, gillade jag nästan direkt. Han är så snäll och rolig. Precis den typen av person som man skulle vilja ha som vän. Relationen mellan honom och Grace är bara så fin. Jag tyckte också om Rose mycket – hon är en awesome liten tjej, så modig och livfull! Megan tyckte jag inte om från början, men hon växte i mina ögon under bokens gång och slutade som en av mina favoriter. Man kan aldrig ha för många kick ass-tjejer i en bok. Aldrig. Alexei, den ryska killen som bor i ambassaden bredvid och som är det potentiella kärleksintresset, är i princip gjord av klichéer, men trots att hjärnan säger till mig om och om igen att inte falla för det, så gör jag självklart det. Som vanligt, alltså.
Utifrån vad jag har läst i andra recensioner, har många tyckt att slutet var väldigt förutsebart, men ärligt talat så såg jag det aldrig komma. Jag älskade alla tvistar i den andra halvan av boken och varje gång som jag trodde att jag hade listat ut hur det låg till, kom det en ny tvist. Och en till. Kanske är det för att jag tycker om att bara flyta med i historien snarare än att försöka lista ut saker i förväg, som jag inte tyckte att slutet var förutsebart, men i vilket fall tyckte jag att den andra halvan var väldigt underhållande och snabbläst.
Trots att första halvan är aningen långsam, tycker jag om All Fall Down. Det är en rolig, snabbläst och underhållande bok och jag är säker på att Ally Carter-fan kommer att tycka om den. Cliffhangern i slutet fick mig att verkligen vilja läsa uppföljaren och till dess kommer jag att ge Carters andra böcker en chans.
Favoritcitat
“Keep your chin up. Eventually, you will meet someone who cares about your opinion. I'm so sorry I'm not her.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar