Fangirl

Titel: Fangirl
Författare: Rainbow Rowell
Serie: -
Antal sidor: 450
Förlag: Berghs
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Adlibris Bokus

Tack till Berghs för recensionsexemplaret! 

Tvillingarna Wren och Cath ska börja på college. Wren är den utåtriktade som vill festa. Cath är mer osäker inför allt det nya. Hon ägnar mycket tid att skriva fanfiction om karaktären Simon Snow. Hennes ambition är att hinna bli klar med sin bok till den stora fanfiction-finalen. Men så träffar hon Levi som inte lämnar henne ifred.








Fangirl är min första Rainbow Rowell-bok, men det kommer garanterat inte att bli min sista. Även om jag inte blev lika superförälskad som resten av bokbloggsvärlden verkar ha blivit, tycker jag om Rowells sätt att skriva och Fangirl är en väldigt söt och fin historia med hög igenkänningsfaktor. I början tyckte jag mest att boken var "meh", men i mitten blev "meh-et" utbytt mot hjärtögon, glittrande konfetti och många fåniga storleenden. Mot slutet blev det återigen några "meh", en hel del himlande ögon och suckar, men i det stora hela slutade det på ett "mycket bra, men inte fantastiskt". 

Huvudpersonen Cath är en härlig person som jag tror att många kommer att kunna känna igen sig i. Det bästa med hennes karaktär tycker jag är att hon får vara sig själv och "annorlunda" hela boken igenom. Att hon inte tvingas in i någon ny roll eller måste bli populär eller något annat klyschigt och trist. Det är så uppfriskande! För hur trötta är vi inte på historien om den udda/blyga/nördiga-tjejen som blir upptäckt och genomgår världens förändring, blir populär, får snyggaste killen och allt det där. Letar du efter en sådan historia har du hamnat helt fel, men om du vill ha en mer verklighetstrogen berättelse där en redan stark tjej får vidga sina vyer och växa som person utan att bli intvingad i nya roller, ändra sin personlighet och så vidare, då har du hittat helt rätt.

Cath ska precis börja på college när vi träffar henne första gången och jag tycker att Rowell har fångat den där omtumlande och spännande perioden i livet på ett väldigt fint och trovärdigt sätt. Jag känner igen mig så mycket, även om det finns många skillnader på amerikanskt college och svenskt universitet. Det är panik och ångest och längtan efter att få gå tillbaka till det gamla vanliga livet. Samtidigt är allt så spännande och roligt och alldeles underbart. Rowell har verkligen lyckats med att fånga de där kontrasterna.

Fangirl innehåller en härlig bandning av karaktärer och vi slipper nästan helt high school-periodens alla stereotypa grupper, vilket jag tycker är väldigt skönt. Rowells karaktärer har alla personliga röster och en egen historia att berätta. Utöver Cath är det hennes rumskompis Reagan som jag fastnar mest för. Hon har en härlig personlighet och jag tycker det är fint att se hur ett starkt vänskapsband kan växa fram mellan henne och Cath trots deras väldigt olika personligheter.  

Om karaktärerna nästan helt undsluppit klyshor, har kärlekshistorien blivit desto mer stereotyp. Visst är den gullig och fin och allt det där, men det blir helt enkelt lite för mycket. Alldeles för sockersött för min smak. Det blir tråkigt och även om jag log som en liten tok i början slutade det hela med en hel massa himlande med ögonen och suckar. Kärleksintresset Levi är hur underbar som helst, men samtidigt så himla tråkig. När jag läser blir det plötsligt så tydligt varför jag alltid faller för the bad boys när jag läser (och tittar på tv-serier) och inte karaktärer i stil med Levi. Jag blir uttråkad. Speciellt när relationen dessutom ska utvecklas nästintill alldeles felfritt och de sedan ska leva lyckliga i alla sina dagar. Hur hemskt det än låter, fungerar inte det där klassiska Disney-stuket i böcker. I alla fall inte för mig. Jag ogillar skarpt när det blir sådär perfekt och tillrättalagt i typisk amerikansk stil. Tyvärr är det ganska ofta perfekt och framförallt tillrättalagt i Fangirl. Inte bara sett till kärlekshistorien, utan helt i allmänhet boken igenom. 

När jag ändå är inne på saker som jag tycker lite mindre om kan jag inte låta bli att nämna fanfictiondelarna i boken. Caths största intresse i livet är att skriva fanfiction om karaktären Simon Snow. Han är huvudperson i en bokserie om trollkarlar och magi, som utspelar sig på en slags internatskola. Låter det bekant? Kanske är det min kärlek till Harry Potter som får mig att gnissla tänder av ilska när jag läser Caths Simon Snow-fansfiction. Eller egentligen inte just hennes fanfiction, utan snarare de "riktiga" utdragen ur böckerna som envisas med att dyka upp på var och varannan sida. Jag blir arg för att det är så uppenbart likt Harry Potter. Ännu mer arg för att det är så extremt dåligt att jag vill riva ut sidorna ur boken och låtsas som att de inte existerar. Arg för att det är hemskt pinsamt att älskade Harry Potter över huvud taget ska behöva jämföras med den där Simon Snow. Arg för att Harry Potter finns med i Fangirl och för att det hela presenteras som att Simon Snow-serien faktiskt skulle ha kunnat bli något så stort när Harry Potter redan existerar. På riktigt? Det skulle inte hända. Punkt slut. Det är för likt. För ointressant. Att Rowell dessutom tänker publicera en Simon Snow bok får mig typ att explodera. Hon är ju så otroligt duktig på det hon redan gör, så varför måste hon ge ut en bok som bygger på en historia som är en Harry Potter rip-off? En extremt dålig sådan dessutom. De är synd tycker jag. Nej, någon Simon Snow-bok kommer jag aldrig att läsa, men jag kommer med glädje läsa allt annat som Rowell skriver.

Bortsett från den extremt irriterande Simon Snow och den lite för sockersöta kärlekshistorien tycker jag trots allt att Fangirl är en riktigt bra bok. Det är är en fin historia med mycket värme, humor och hög igenkänningsfaktor. Det är en bok om att vidga sina vyer utan att förlora sig själv och om att våga ta det där första stapplande steget mot nya och spännande äventyr. Om sorgliga stunder och glada stunder och allt där emellan. Om kärlek och vänskap, om svek och utanförskap. Letar du efter en contemporary med allt det där, behöver du inte leta längre. Fangirl är ett alldeles utmärkt val. 

Favoritcitat

//Frida